Jag har precis bestämt mig (igen) för att avsluta en 20årig överkonsumtion av framförallt vin.
Jag har försökt förut, varit här inne och läst, tänkt att det inte är ett problem och det är aldrig ett problem att sluta. Problemet är att inte tappa fokus och starta igen.

Jag slutar nu för att alkohol ger mig ångest och sömnproblem. Jag är trött på att vakna mitt i natten med den där känslan att något som jag inte riktigt kan sätta fingret på är helt fel.
Jag är trött på att köra barnen till skolan med en intensiv önskan att det inte ska vara någon nykterhetskontroll på vägen.
På senare tid tycker jag mig ha fått kommentarer från omgivningen om min alkoholkonsumtion. Grannen pratade om att alkoholister förnekar sitt missbruk tillochmed för sig själva. Och visst förnekar jag 8 glas vin en tisdag kan te sig normalt för en del men det är nog inte det egentligen...
Dax att bryta alltså och denna gång ska jag vara ärlig mot mig själv. Det är lätt att sluta problemet är att inte börja igen.
Kortsiktigt mål är att klara helgen. Idag är dag 5, efter helgen är det en hel vecka.

Till så många dagar! Själv har tyvärr bara 3 dagar utan bakfylla men satsar nu på en längre period utan alkohol.
Jag är också anmäld till Tjejmilen! Är ingen "tävlingsmänniska" men har som mål att få en bättre tid än förra året (springer inte hela, man kan ju gå bitvis). Jag tror även att det är bra att ha både kort- och långsiktiga mål framför sej, när man kämpar med träning (och allt annat..).
Lycka till i fortsättningen! Nu kämpar vi på! ?

Sinnituss

Kul att du också ska springa Manda. Jag sprang inte förra året men året innan hade vi kräftskiva dagen före tjejmilen så den tiden bör vara lätt att slå...
Helgen har varit bra. I går var det mello med lillkillen och maken. Det är mysigt med popcorn och smågodis. Stora barnen var på mellofest med sina klasskompisar.
Igår kom jag på att jag kan byta ut min terapeut mot en av mina bästa vänner som bor ganska nära. Vi går promenader och pratar om allt möjligt. Hon visste ju egentligen redan så det var inte så jobbigt att berätta och jag känner ju att jag är på rätt väg. Nu kommer hon hålla lite extra koll på mig. Tror att det är bra för mig med någon som vet och som jag kan prata med.
Idag har jag kokt rabarbersaft ( kom på att det nog inte är någon i familjen som gillar rabarbersaft precis när den var klar) och bakat kaka till fikat. Äldsta sonen noterade att det börjar bli vanligt med fika här hemma nu mera.
Ser inte ut som om jag kommer gå ner i vikt av att inte dricka vin i längden. Kalorierna som i början försvann verkar nu ersättas av fika...
Ha en bra vecka!

Sinnituss

på att inte kunna sova. Funkar lite bättre på helgerna. Då gör det inte så mycket om jag vaknar vid 03:30 för då kan jag sova en stund på förmiddagen. I veckorna hinner jag inte somna om. Jag trodde att det skulle bli bättre rätt snart om jag inte drack, men enda skillnaden så här långt är att jag fryser istället för att svettas när jag vaknar.
Blir det bättre eller är det något annat fel?

Malta

Jag tror det blir bättre. Det blev det för mig. Nu tar jag melatonin som ska vara litet snällare, men den klubbar ju inte ned hjärnan, så att den tystnar och låter en få ro. Har hört vissa som kör med compassion-appar och somnar till det. Vaknar sällan i vargtimmen numera med hjärtklappning och näsblod. Vaknar jag så är det av andra orsaker. Det går upp o ned, men mestadels sover jag hyfsat. Hoppas det löser sig. Bara att inte kunna sova triggar mig oerhört. Det var ju så jag hamnade i missbruket. Vad duktig du är i din kamp! Glöm inte bort att berömma dig själv :)

Sinnituss

Jag antar att detta är en del iprocessen men just nu vill jag bara ge upp. Jag ser ingen mening med att inte dricka när jag ändå mår sämre än någonsin när jag slutat.
Grejer är bara den at det inte finns något bra sätt att ge upp på.

Sinnituss

Gitarrspel och fotboll med barnen. Jogging med dottern längs med stranden. Vi bestämde oss att köpa ett pingisbord istället för ett nytt utematbord. Landet är lek och musik och vanligtvis öl och vin. Till skildrad från hemma finns här vin öl och div andra alkoholdrycker hemma. Ikväll ska vi tända utebrasan och ha trubadurkväll. Barnen övar in låtar, det kommer bli mysigt och jag känner att alkoholfri öl blir bra.
Har sovit 8,5 timmar inatt. Måste vara år sedan jag sov så länge. Livet är bra idag i morgon åker vi hem till verkligheten igen.

Sinnituss

Gitarrspel och fotboll med barnen. Jogging med dottern längs med stranden. Vi bestämde oss att köpa ett pingisbord istället för ett nytt utematbord. Landet är lek och musik och vanligtvis öl och vin. Till skildrad från hemma finns här vin öl och div andra alkoholdrycker hemma. Ikväll ska vi tända utebrasan och ha trubadurkväll. Barnen övar in låtar, det kommer bli mysigt och jag känner att alkoholfri öl blir bra.
Har sovit 8,5 timmar inatt. Måste vara år sedan jag sov så länge. Livet är bra idag i morgon åker vi hem till verkligheten igen.

AlkoDHyperD

Läste nu dina senaste inlägg och tänker att det låter tungt och ensamt. Helgens glimt av livslust och återhämtning bryter det tunga för ett tag och jag hoppas du fick en stund av vila och glädje innan vardagen sätter in igen. Främst blir jag bestört över den så kallade terapeuten. Ja, jag skriver "så kallade" eftersom det hon gör inte är det minsta terapeutiskt i min värld. Hen verkar förutom att sakna förmåga att lyssna och utgå från sin patients upplevelser och egna tankar om vad som kan fungera även vara totalt okunnig om missbruk och beroende.
Om det är som några kommentarer spekulerar, ett sätt att bedriva omvänd terapi genom att säga åt dig att göra helt tvärtom mot vad som är lämpligt eller som du utifrån din kännedom om dig själv säger, är det ännu värre. Det värsta man kan göra i en position som behandlare, där man faktiskt har ett psykologiskt övertag och därmed ansvar för att använda det till bästa gagn för den hjälpsökande. Tvärtemot allt vad behandling står för.
Tydlighet, kommunikation, öppenhet, nyfikenhet och framför allt ödmjukhet inför att det patienten upplever och tror på är sant. Ödmjukhet inför att oavsett utbildning och erfarenhet finns det alltid något att lära sig. Jag avskyr människor som arbetar med att hjälpa andra utan att ha viljan att se och förstå den andre och även lyssna på vad den vill och säger. Som strikt utgår från metoder och riktlinjer utan att använda hjärnan och hjärtat.
Det var det ena.
Stressen i ditt liv, Sinnitus, sömnproblemen som leder till uppgivenhet. Ge upp, men ge inte upp nykterheten. Du har gått ner i vikt och puls och blodtryck. Det är hårda fakta. Så nykterheten är bra för dig, du mår bättre fast det inte känns så. Det är vad jsg menar med stt ge upp. Ge upp kampen mot känslorna. Tillåt dig att känna uppgivenheten, som kanske är sorg. Sorg är nyttigt för kroppen. När du gråter sjunker stresshormonerna. Tillåt dig känna. Man kan uppleva att man mår skit, men ren skit. Att försöka döva ren skit ger "skitig skit". Ren skit är bra, tillhör livet.
Kram

Sinnituss

verkar inte gilla mig. I allafall inte på veckodagar... i natt har jag varit vaken alla timmar. Kanske har jag slumrat lite också alla timmar men ingen sammanhängande sömn alls. Jag kan inte fortsätta så här, det måste bli ett stopp.
En av gubbarna på jobbet sa att ingen blir utbränd som inte slarvar med sömnen. Han kan aldrig ha haft problem med att sova. Jag slarvar inte med sömnen men jag kan inte sova. John Blund kommmer inte.

Läster din tankar ADHyper och de får mig att fundera. Jag är rädd för att hamna i någon typ av fritt fall.

Just nu känner jag mig säker i min nykterhet och det är väl egentligen det jag ska skriva om här...

Sinnituss

I natt har jag sovit. Fuskade och tog en insomningstablett som höll mg sovande i 6 timmar så idag är jag pigg.
Det är underligt hur känslig jag är mot stress. Jag blir stressad av att ha för mycket att göra men ännu mer stressad av att ha förliste att göra. På så sätt kan jag hålla mig stressad nästan hela tiden. Jag blir stressad av människor men mer av ensamhet. Detta behov av att ständigt vara i balans får jag aldrig ihop....

Malta

Känner igen det du beskriver Sinnituss. Balans behöver jag öva på. Vet nog inte riktigt ens när jag gör lagom, är med människor lagom. När jag var yngre tyckte jag det var ett tråkigt ord - lagom. Idag är det eftersträvansvärt. Balans - veckans övning? :)

Sinnituss

Just nu kämpar jag på mot sömnproblemen. Jag har dragit ner på kaffe och dricker inte det efter 13.00.
Jag motionerar och är ute på lunchen för att få dagsljus och jag dricker mjölk med honung innan jag lägger mig. Jag lägger mig senare för att bli tröttare och går upp direkt bör jag vaknar. Enligt sömnskolan jag följer ska det ge mer sammanhållande sömn i längden.
Igår natt sov jag 6 h och inatt 6,5 och jag känner mig piggare. Hoppas på att det här funkar. Tankarna kring a finns hela tiden, men inget sug och det känns inte som om det är någon risk att jag går tillbaka till drickandet snart. Absolut inte i helgen.
Ha en skön helg alla vänner!

Hej Sinnituss!

Jag är en person som sover betydligt mindre än folk i allmänhet. I regel mellan 5-6 timmar. Ibland bara 4 timmar. När jag var ung sov jag 7-8 timmar.
När jag fick sömnproblem och sov lite, blev jag först orolig för detta, till följd att jag sov ännu mindre. Till slut var jag tvungen att acceptera att jag inte kunde sova mer. Jag upptäckte också att man klarar sig med mindre sömn, i synnerhet om man sover hårt och djupt de timmar man sover.

Jag har några gånger funderat på sömnmedicin, men blivit avrådd av både läkare och människor som provat. Lite mindre av naturlig sömn är bättre än konstgjord. Det är först om man får extrema problem med sömnen som man bör ta till medicin.

Kaffe som sömnmedel? Förr trodde jag också att man inte kunde dricka kaffe inom nån timme innan man skulle sova. Så jag hade också ett sista klockslag då jag tillät mig dricka kaffe. Men jag har en släkting som alltid hävdat att kaffe är ett bra sömnmedel. Till slut provade jag och drack en kopp alldeles innan läggdags. Och jag somnade och sov jättebra! Men det stämmer väl inte, kaffe (koffein) är ju uppiggande, eller?
Jo, men det dröjer en stund innan det verkar. Så det är istället en psykologisk grej. Fika förknippar man med avkoppling, fikapaus på jobbet, fika med nån kompis, etc. Så nu dricker jag alltid lite kaffe innan sängdags, och somnar oftast ganska fort, med bra sömnkvalité.

Missförstå mig inte nu, jag menar inte att du ska bälga i dig kaffe innan sänggåendet och ligga vaken hela natten. Men du kan ju prova med lite kaffe någon gång när du är ledig dagen efter, och se om det fungerar. Och, att du inte ska gå runt och vara orolig för att du sover lite mindre en period. Kroppen anpassar sig.

Hoppas du får en bra långhelg och njut av vädret

Jag har haft problem med sömnen ända sen jag var ung. Vet inte om det är genetiskt eller beror på att jag alltid jobbat på oregelbundna tider. Kan även bero på att jag ofta känner mej orolig och rastlös.. Men senaste tiden så sover jag faktiskt bättre. Vet inte om det beror på minskat alkoholintag, vågar knappt tro det är sant. Men antagligen är det så. Mindre alkohol = mindre ågren och oro, ja det är ju egentligen logiskt när man tänker efter. Sen har jag en strategi: jag går inte och lägger mej förrän jag är riktigt ordentligt trött, men det fungerar ju bara om man kan sova länge dagen efter. Jag sitter uppe länge och glor på film, läser eller skriver (som nu ?), men nu ropar snart sängen efter mej. Sov gott och trevlig fortsatt helg!
PS. Jag har sömntablett att ta i nödfall men klarat flera nätter utan nu. Känner mej piggare dagtid när jag inte tagit nån. Jag tror också på 'naturlig sömn'.

Sinnituss

Tror du har helt rätt i att det är viktigare att få en mysig känsla än att inte dricka kaffe pi.
Jag dricker normalt sätt mycket kaffe under hela dagen. Nu skär jag ner på det och har hittat ett gott the att dricka på kvällen. I helgen har jag sovit dåligt iallafall. Oro över sjuka föräldrar tar på sömnen. Så mycket jag borde göra, men jag prioriterar att vara social med föräldrarna den lilla tid jag är där. Jag har också bestämt mig för att om möjligt inte åka dit själv. Jag mår inte bra av en helg med bara sjukdom och elände.
Ingen a i helgen och inget sug. Nästa helg ska vi ha en middagsbjudning. Vi bjuder alltid på vin då. Jag har inte bestämt hur vi ska göra den här gången än...
Nu tar vi en ny vecka vänner!

Sinnituss

Förra helgen såg jag cirkus Cirkörs föreställning movements. I ett nummer snurrade en kille runt en stång och släppte greppet, föll snabbt mot marken och bromsade upp igen precis innan han kraschade mot den.
Så ser jag mitt alkoholstopp den här gången. Jag bromsade precis i tid för att inte krascha. Den här gången var jag nära att förlora greppet om jobb, familj och allt jag håller kärt. Det känns bra att jag lyckades stanna upp. 2 veckor till sommarlov och semester, livet är gott just nu.
Sovit nästan 6 timmar i natt och känner mig pigg. I går natt var det sämre med sömnen men jag var inte alls trött på dagen så jag behövde uppenbarligen inte mer sömn.

Sinnituss

Jag förstår inte hur jag hann med mina lugna kvällar med några glas vin i soffan typ varje kväll. Tycker inte att vi har mer välstädat, trädgården skulle behöva mer omvårdnad. Tror att det såg bättre ut förra året. Ändå är jag konstant sysselsatt och har svårt att få till min träningstid. Var har all tid tagit vägen?
Inga tankar på att hälla i mig vin iallafall. Har verkligen inte tid...

Sinnituss

Vill ändra allt märker jag. Jag är trött på extra kilona som jag lagt på mig under mina vin år. Jag försöker äta mindre och springa mer. Tillslut blir hela tillvaron ett tvång och då ökar risken att falla tillbaka till ursprungsläget.
I går var en dålig dag men idag känns det lite bättre. Slopade tvånget att bara äta lättyoghurt till lunch och käkade pizza med sonen med alkoholfri öl till (trots att jag vet att det är nästan 900 helt onödiga kcal)
Tvångstanken att lunchen gör att jag bör springa extra ikväll är närvarande. Undrar varför det alltid blir så här, att det måste svänga över från ena till andra ytterligheten.
Sovit bra inatt, nästan 5 timmar innan jag vaknade av en ångestattack. Underligt att jag fortfarande vaknar av ångestattacker. Jag trodde att de var alkoholrelaterade men det är de uppenbarligen inte.

Ja du kanske inte ska "tvinga" dig till för många nya "livsstilar" på en gång. Har du lyckats komma loss från alkoholen, så är det den absolut största och viktigaste förbättringen nu till att börja med.

Har du haft ångestattacker tidigare?

Jag googlade lite på ångestattacker, och hittade att det kan finnas en koppling mellan veteprotein-/gluten-intolerans och panikångest.
Nu ska man inte svälja allt som finns på nätet med hull och hår. Men det kan ju leda till nya kunskaper med lite sållning.
Här finns t.ex. ett inlägg på en hemsida av en man, Leif Kring, som ofta fick panikångest några timmar efter att han ätit pizza:

http://panikangest.se/behandling-vid-panikangest/

Bra att du kan sova lite mer nu. Förhoppningsvis rättar sömnen till sig mer och mer.

Hoppas du får en bra helg Sinnitus.

AlkoDHyperD

Jag fastnade lite i orden om att det blir ett tvång att springa och/eller nyttigt för att bli av med extra kilon. Kan du hitta andra motiv till dessa förändringar, kanske även andra sätt?
Att äta hälsosammar behöver inte betyda tråkigare, eller att inte äta sig mätt. Små förändringar kan göra mycket och upplevelsen är lika viktig som att minska antalet kalorier. Pizza kan bakas själv med lite nyttigare ingredienser (med lite rutin går det ganska snabbt också) vissa mycket lättlagade och goda maträtter är rena dieten. Grilla kycklingfiléer marinerade i olika kryddor, vitlök och olja. Kokt potatis och gräddfilssås eller lättcrêmefraiche (själv vräker jag på med den feta varianten) med pressad vitlök och örter. Massor av bladspenat, avocado och toppa med linfröolja - det är inte fett man går upp i vikt av. Av fett blir man mätt! Ugnsbakad eller stekt lax - bara som den är med lite kryddor på. Busenkelt. Fullkornspasta och grönsaker till. Nötfärs i alla former, låt fantasin flöda, stek med frysta wokgrönsaker - fem minutersmiddag. Ok, nog om mat.
Träning kanske inte ska användas som en "bestraffning" eller "bot" för att man ätit fel eller för mycket, eller i syfte att gå ner i vikt, utan för att kropp och själ mår så gott. Felet många gör är att börja för hårt eller sikta för högt. Tiden du är ute är viktigare än antalet kilometer. Och sannolikheten för att du ska dra dig för att springa för att det upplevs så jobbigt minskar om du lägger upp en rimlig plan. Jag brukar råda kompisar som tycker det är svårt att motivera sig att börja med gång/löpning varvat varannan minut i en halvtimme. Efter några gånger kan man halvera antalet gångpauser eller öka tiden med tio minuter. Upplevelsen av att följa en plan utan nära-döden-känsla ger belöning. Eller du kanske kan hitta något som passar bättre än löpning. Cykla? Simma? Gymma?
Släpp tvånget och försök låta bli att bedöma dina framgångar utifrån siffror på vågen. Känn känslan i kroppen när den är i rörelse istället. Känn luften i lungorna. Lyssna på tystnaden (om du springer i skogen). Kanske kan livsstilsförändringar vara belönande av egen kraft...