av Tösabiten

Nu är det längesedan jag skrev. Då drack min man varje dag, ofta i smyg. Till slut konfronterade jag honom och vi redde ut en del problem. Han lovade då att dra ner på sitt drickande. Han skulle inte dricka på vardagar och inte alla helger. Han drack för att han var ledsen för att jag var elak mot honom och jag var elak mot honom för jag hatade honom när han var full. Vi lovade varandra en förändring.
Han slutade dricka i smyg och på vardagarna. Jag tyckte han var otroligt duktig som fixade detta vilket jag inte trodde att han skulle göra. Kanske var det därför jag inte brydde mig så mycket om att han alltid var full varje fredag och lördag. Jag undviker honom när han dricker och därför har vi inte så trevligt på helgerna. Vi ser på varsin tv och umgås inte alls.
Men nu börjar ledigheterna byta av varandra. Det innebär flera lediga dagar på en vecka och då även fylla fler dagar på en vecka. Det gör så fruktansvärt ont men jag har inte velat säga något eftersom han skött veckorna så bra.
Idag åkte han och spelade golf kl 7 på morgonen. Kom hem vid 17.30 och öppnade en öl direkt som snabbt blev två. Vi käkade lite och sedan drog han till en kompis som ville bjuda på en öl. Han kom hem och gick till grannen på en (eller flera) öl. Kom hemvinglandes vid 22. Där har jag suttit först hela dagen ensam hemma och sedan hela fredagskvällen. Var så jäkla ledsen och ensam. Har två vuxna barn hemma som jag inte vill visa vad jag känner för, även om de vet hur jag känner.
Konfronterade honom när han kom hem och hotade om att flytta. Sedan kom barnen och satte sig hos oss så vi fick inte prata klart, vilket kanske var bra eftersom han var ganska full. Han gick och lade sig och snarkade så gott och obekymrat inom några minuter. Här sitter jag med bultande hjärta och tårar i ögonen. Nu börjar långhelger och på det kommer semestern. Då är det precis sådana här dagar och kvällar jag har framför mig. Ensamhet och fylla. Jag bara orkar inte. Det är skönt att skriva av sig lite innan man lägger sig så man inte ältar för mycket och blir sömnlös. Så glad att detta forum finns!

Fnurr
lör, 2017-05-27 - 01:09

Kanske inte så stora mängder men samma sak. Långt samtal om gräl vi hade i början av maj i går. Jag har varit nykter sen det grälet för jag vet att det blir dåligt om vi dricker. Jag kan låta bli om jag vill. Blir eg inte full själv på det vi dricker under en helg annars. Den här gången trodde jag verkligen att jag varit övertydlig.
Idag var jag ensam med barnen, sen hade hon "glömt" köpa något viktigt. Tagit bussen iväg, kommit hem, blivit konstig och ofokuserad, grälat med ett av barnen, haft problem med balansen när hon insisterade på att lägga barnen istf att hjälpa och vika tvätt... och lämnat urdruckna småteror inne i andra kartonger i påsen vi har pappersåtervinningen i. Så otroligt trött. Jag tänker vara nykter resten av tiden det bor barn kvar här. Enda möjliga för mig.

mulletant
lör, 2017-05-27 - 09:37

Läs här, skriv, gör klart med dig/er själv(a) hur du/ni vill leva ditt/era liv! Det enda liv en har makt över är sitt eget!
/ mt

Tösabiten
lör, 2017-06-03 - 19:51

Och jag som trodde att smygdrickandet i garaget var över. Men nu har jag kommit på honom två gånger på en vecka. Hittade massa tomburkar i garaget och insåg att han smygdricker trots att han lovade att inte göra det. Hur kan man bli så dum att man litar på en alkoholist......
Sa till honom idag att det inte är ok att smygdricka men han blev bara förbannad och irriterad på mig som lägger mig i. Nu en långhelg och det kommer bli fylla varje kväll. Jag hill inte umgås med honom när han dricker och då blir det en ganska trist och ensam helg. Han drar sig också undan mig när han dricker för han vill inte höra mitt tjat. Så fina helger så sitter vi i vars ett rum. Såååå trött på detta. Nykter är han en bra man, men hjälper det? Fan jag trodde på honom, att han inte stod i garaget längre men tji fick jag.

Bedrövadsambo
lör, 2017-06-03 - 22:50

Leva med oron och vanmakten, eller bryta upp. Din man verkar inte vilja sluta dricka, bara slippa ditt tjat.

Tösabiten
mån, 2017-06-05 - 09:26

Jag vet att du har rätt, han vill inte sluta dricka. Jag trodde verkligen att allt hade blivit bättre. Det hade det säkert, men nu med all ledighet så fixar han det inte längre. När jag kommer på honom i garaget så blir han arg och undrar vad det gör om han dricker en öl, är det så himla farligt. Nej det är det inte, men det är ju inte bara en öl. Det är en av flera öl. Han tror inte jag vet om alla de andra han har druckit under kvällen. Nu har han två kvällar i rad sorterat strumpor i tvättstugan. En pingstafton. Allvarligt! Har aldrig hänt förut. Jo han har sorterat strumpor dessa kvällar, men han har ju druckit där nere samtidigt. Som om jag inte fattar. Jag är ju inte dum. När han lagar mat så gömmer han ölen bakom kaffebryggaren, som om jag inte skulle se den. Suck! Känner hur min stressmage kommer tillbaka. Ni som läst min tidigare tråd vet varför jag inte bryter upp just nu. Men jag vet heller inte om jag orkar med detta. Det går inte att prata med honom när han är nykter heller. Han ser inte problemet. Han tycker jag har problem som inte kan låta honom ta en öl eller två. Alla gör ju det..... ja kanske men alla tar inte alla de andra i hemlighet också. Sitter alla lediga kvällar ensam för han håller på och smygdricker. Helt plötsligt ska han gå och lägga sig vid 22 en lördagkväll. Det tar några minuter sedan hör jag honom snarka högt. Usch jag bara gnäller, men är så ensam i detta. Här kan jag ventilera lite och det är skönt att skriva av sig sin frustration.

Annher01
mån, 2017-06-05 - 09:30

Samma här visst blir man väl så trött det är en helt annan person full/ han gullar ja inte alls längre/hur mycket vet man dom dricker har ingen aning men vi har småbarn/jag är ocksp nykter i hemmet/ får se om vi måste seperera?

Glapsvinn
mån, 2017-06-05 - 09:49

Jag är på andra sidan i en relation där jag är den som supit och min stackars sambo fått stå ut med att jag sovit mycket, glömt saker, inte hjälpt till hemma osv. Man vill ju aldrig något illa med sitt drickande men har inte kontrollen. Pratat med min sambo nu och även med barnen om mitt problem och enda lösningen är ju att aldrig dricka något igen. Hoppas jag kan hålla vad jag lovat och att det löser sig för er också. Visa kanske vad du skrivit i forumet någon gång när han är nykter?

Tösabiten
sön, 2017-06-11 - 11:27

Jag satte mig ner och pratade med min man på nationaldagen för att han då druckit fre, lör, sön, mån. Jag berättade att det är väldigt tråkigt för mig när han är onykter alla lediga kvällar. Jag berättade om att jag sitter själv alla lediga kvällar för han hittar på massa anledningar för att vara i garaget, altanen eller källaren för att kunna dricka. Han lovade återigen att så ska det inte vara. Han skulle verkligen skärpa sig och inte vara full alla lediga kvällar. Då kommer vi fram till nästa helg, alltså denna helgen. Full fredag och full lördagen. Varför gör han inte ett försök åtminstone en av kvällarna? Han lovade ju. Igår kväll satt jag tillsammans med min 20-årige som som bor hemma och vi pratade om situationen hemma. Han var så ledsen för att jag var olycklig. Jag tyckte det var skönt att prata om det med honom samtidigt som jag får dåligt samvete för sonen som är så ledsen för min skull. Han vill att jag ska vara lycklig och han ser ju att jag inte är det. Jag har sagt att jag ska finnas här för dem (mina barn) så länge de bor hemma, men när de har lämnat hemmet för att leva sina egna liv så kommer jag troligtvis, om inte min man skärper till sig, också lämna hemmet. Problemet är att jag kommer lämna samhället vi bor i för jag har inget som binder mig här. SKulle jag flytta nu skulle jag få lämna även mina barn och det kommer jag aldrig göra. Men de är inom ett år på väg mot högskolor och egna liv. Kanske flyttar jag efter någon av dem. Vi får se. Men stanna här kommer jag troligtvis inte göra eftersom inget händer.

etanoldrift
sön, 2017-06-11 - 14:38

Jag har levt med en alkoholist och han är fortfarande alkoholist.. Jag flyttade för snart 2 år sedan och det har jag inte ångrat en sekund!
Honom kunde jag ju inte förändra (det var hans planhalva) Men jag kunde bestämma hur jag själv ville att MITT liv skulle se ut! (det är MIN planhalva) Så istället för att begära att han skulle förändras, så böjade jag sakta ta kommandot över mitt liv! Vad var jag intresserad av (UTAN honom) Vad ville jag göra?
Ja i början ville jag bara ha en dörr att stänga om mig, kunna träffa vänner utan att bli utfrågad, läsa en bok, utan tjat om att det störde och han inte kunde sova för att min lampa lös.. Se ett HELT program på TV utan att nån satt och muttrade över skitprogram och zappade sig igenom en hel kväll.. Jag anmälde mig till ett par kurser och insåg att det blev mina "vattenhål" och att jag inte ville ge upp den delen..
Jag insåg också att hans löften och bekännelser "under galgen" och med munnen inte betydde ett dugg, så snart bolaget öppnade på måndan.
Höll han sig nykter under veckan med hjälp av folköl/lättöl, så tyckte han att han kunde unna sig lite mer till helgen..
För en alkoholist kan tom ett par dagars nykterhet (i synnerhet påtvingad) te sig som en evighet..
De förstår inte alls varför man reagerar/blir sur, för de tycker ju att de hållit sin del.
Och vad gäller ultimatum, så gäller det verkligen att ha en plan och inte bara kasta ur sig hotelser som aldrig blir verklighet.
Hotar du med att flytta så se till att du verkligen kan göra allvar av hotet ifall alkoholisten inte gör något åt sina problem!
Ibland är det bra att separera under en period, för att låta alkoholisten ta ansvar för ett fortsatt nyktert liv! (tyvärr är facit att de många gånger ökar sin konsumtion istället, då de inte behöver "smyga" längre..)
VI är inte ansvariga för att hålla dem nyktra!
Inse, att alkoholisten också kan välja att INTE se sina egna problem, utan väljer att fortsätta dricka!
Min alkoholist kunde lova "vita" veckor och månader, När han själv märkte att det han druckit mer än i överkant, framåt lördag söndag.. (fast på lördag förmiddag så lät det oftast.. Men jag tar bara det här som jag har hemma sen får det bli slut..) Grinig framåt söndag kväll av abstinens och ärkeågren om det var röd dag på måndan och bolaget hade stängt..
En halvtimme efter att bolaget öppnat var i regel första glaset upphällt, med motiveringen att det måste smakas av..(bara en "liten snutt", som i regel innebar att ett halvt glas formligen kastades ner i halsen..) Och sedan den där nästan ljudlösa sucken av lättnad..
Varpå jag insåg att framåt halv 6 skulle karln vara snörfull, ta en tupplur på kanske en timme och sedan fortsätta med nåt fylledille.. I sämsta fall kunde han hålla igång och älta och tjata till 3-tiden nästa morgon.. När han sedan vaknade, kunde han iofs ha ågren över sitt beteende, men ändå förneka sin del i det hela.
Han kunde med hängande huvud lyssna på både förmaningar och utskällningar, Och allvarligt lova att det vara "absolut sista gången".. Vilket bara gällde till nästa gång. En öl eller bara ETT glas vin var aldrig nog. Han tillhör dem som inte kan sluta dricka förrän flaskan är tom! När han var för full att hälla upp i glas, så halsade han direkt ur flaskan..
Det du måste göra, är att börja inrikta dig på DIG SJÄLV! Vad vill du göra? Hitta på något själv, istället för att sitta och vänta på att din alkoholist ska vilja umgås.. (för det kommer inte att hända)
Du är den enda som kan forma ditt liv! (annars blir alkoholisten bara en ursäkt, för att inte ta tag i det!) Se till att skaffa nya vänner om du inte har.. Umgås med dem, gå på bio, utställningar, teater.. Låna böcker.. Gör en resa antingen själv eller med någon kompis och strunta i hur alkoholisten mår! Den biten är han faktiskt ansvarig för själv! Precis som du och endast DU är ansvarig för ditt liv!
Börja med att sätta gränser för det som rör DIG (och håll dem!)
Önskar dig massor med lycka till, för jag vet att vägen inte är lätt.. Men allt börjar med det där första steget! Och det har du ju tagit i och med att du började skriva här (det är ju ett ifrågasättande av den egna situationen)
För det finns i regel bara två saker du kan göra!
Antingen förändra DIN situation, eller acceptera situationen som den är!
Den andre kan du aldrig förändra, med mindre än att förändringen kommer från personen själv!

Lussan
sön, 2017-06-11 - 15:18

Nu har det gått för långt. Legat på behandling, skadat mina anhöriga, sjukan ett flertal gånger & i fredags blev det återfall & jag hamnade på psyk & tillnyktring.... Jag drack till & med sjukhus sprit, vilket jag blev påkommen. FYFAN VA PINSAMT!!

Det värsta är abstinensen...svettningar, skakningar. ingen matlust & det där smygandet innan.
Nu får det vara nog, men rädd för att falla tillbaka. Min motivation är tanken på hur jag mådde när jag levde nyktert, Rädsla är vad som står i journalen då jag har minnesluckor. Jag var på sjukhuset för att göra en undersökning efter en våldtäkt & blev så jävla nervös.... Mins inte äns va som hände på sjukan... jag skäms & är besviken på mig själv..... NU FÅR DET FAN VARA NOG!!

Efter en natt på sjukan & dem skulle släppa hem mig fick jag blåsa igen..... FUCK över 3 promille.... Skamligt!! Personalen tyckte att det var lite läskigt att jag tålde så mycket då jag hade varit så himla trevlig mot personal & pat.....

Nu måste jag bara hitta styrkan igen, bort med rävgiftet, men ångest över att släppa flaskan, men det måste göras PUNKT!!
Någon som känner igen sig? Behöver allt stöd jag kan få nu <3 PUSS

Bedrövadsambo
sön, 2017-06-11 - 22:45

Hur mår du? Släppte sjukhuset bara hem dig? Du måste ju få hjälp på något sätt. Urusel på att veta vilken hjälp som finns att få, men om du startar en egen tråd under "förändra mitt drickande" så får du nog massor av tips.

Solstråle
tis, 2017-06-13 - 12:38

Att leva i en ensam tvåsamhet gör att man dör lite varje dag. Besvikelserna staplas på varandra och egenvärdet naggas i kanten och utplånas till sist och man känner sig maktlös och vet inte vart man skall börja för att lösa situationen. Kom ihåg att du inte är ensam. Du har fått jättebra tips att göra saker för dig själv, som du mår bra av och som ger dig energi. På så sätt kan du också bygga upp ditt egenvärde. När du känner dig starkare blir det tydligare vad du måste göra för dig för att du ska må ännu bättre.

Du har underbara barn som vill att du ska vara lycklig. Om du är lycklig så hjälper du dem, tyvärr kan du aldrig förändra alkoholisten. Han har en annan förälskelse och kärlek som alltid kommer att komma först i hans liv. Ställ dig frågan om du orkar vänta på att den kärleken skall gå över och han ska göra slut med den. Jag har ställt mig frågan vad jag skulle säga till min dotter om hon befann sig i samma situation. Hade jag uppmuntrat henne att stanna att härda ut, att leva för de dagar som en liten ljusstrimma syns mellan molnen eller hade jag sagt till henne att hon är värd att ha solsken varje dag. Det fick mig att se min situation i ett annat perspektiv och uppvärdera mitt egenvärde och lämna ett liv som inte gav mig det jag vill få ut av livet.

Hur situationen än kommer att vidareutvecklas så är du värd all lycka och kärlek.

Styrkekramar i massor till dig

Tösabiten
fre, 2017-06-16 - 22:38

...för era fina inlägg. Det kändes bra att läsa dem. Idag har jag bokat en fjällvamdring tillsammans med en kompis. Vi åker v 27. Ska bli så skönt att komma ifrån lite. Hon vet inget om min situation och jag tror inte jag vill prata om den utan bara leva utan mina bekymmer för några dagar. Sedan skär det i mitt hjärta att lämna mina barn om än bara för några dagar, men de är stora och klarar sig själva. Det vet jag.
Imorgon ska vi på 50 års kalas. Är lite nervös för hur den ska löpa ut. Blir det en dyngrak karl eller klarar han hålla ihop sig? Vi har bokat hotell eftersom festen är på annan ort. Det känns lite jobbigt, för jag kan inte komma undan om det blir en snefylla. Trist att behöva känna så här inför en trevlig händelse. Så alla, håll tummarna att jag kan få en trevlig kväll!

Tösabiten
tors, 2017-06-22 - 11:20

Hittade en tomburk vid vår teve uppe idag när jag städade. Han bär inte ner dem när han inte vill att jag ska veta att han druckit en vardag. Han smet upp när jag var ute med hundarna och trodde inte jag visste att han drack, men han lurar inte mig längre.
Vet ni vad jag gjorde? Jag satte ett brev till honom i tomburken där jag skrev att jag ser att han fortfarande smyger trots löften om att sluta. Blev ett a4 fullt. Ska bli kul att se reaktionen. Jag är nästan helt säker på att han kommer låtsas som om inget hänt och inte nämna brevet. Jag skrev också att sonens flickvän kommer i helgen och att han inte bör vara full för sonenes skull i helgen. Ska bli kul att se om det hjälpte. Ja att han inte är nykter på midsommar det vet jag, men ikväll, och på lördag. Spännande dagar.......

Bedrövadsambo
tors, 2017-06-22 - 12:14

Att se mellan fingrarna och låtsas som ingenting är det sämsta vi anhöriga kan göra. Bra att du skrev brevet. Fråga honom när ni träffas nästa gång: Läste du mitt brev? Frågor på det?

Tösabiten
fre, 2017-06-30 - 23:01

Jag vågade inte låta honom se brevet utan sprang och tog bort det när han kom hem. Blir så trött på mig själv. Men efter den här midsommaren som inte gick så bra för min man berättade jag om det i efterhand. Jag sa att jag ångrade mig att han inte fick läsa det men berättade vad det stod i det. Vet inte om det bet, tror inte det.
Fyllan på midsommarafton var för min mans del ingen rolig historia. Jättefull. Vår son skulle hämta oss tillsammans med sin flickvän på natten. Skämdes för min man och led med min son. Jag blir så besviken. Jag bad honom sluta dricka innan midnatt då han och hans svåger skulle skulle spela golf dagen efter och någon av dem skulle köra bil. På morgonen vågade ingen av dem köra så de bad mig köra dem till golfen. Jag totalvägrade. Är man så full ska man avboka sin tid. Jag skulle bara gräva min egen grav om jag hade kört dem. Då frågade de min mans syster och hon sa ja. Men till slut blåste min mans svåger och han kunde köra. Jag var så arg. Ingen vet ju om min mans alkoholproblem så de fattar inte riktigt varför jag blir så arg. När han kom hem från golfen hade han redan druckit öl igen och fortsatte hemma. Jag tog med mig mina söner+ flickvän och åkte på bio så kunde han sitta där själv med sina öl. Sa jag att detta dessutom var midsommardagen hans födelsedag? 49 år och beter sig så här. Hoppas han fick en tråkig födelsedag. Jag har inte dåligt samvete för att han satt själv. Han kunde ju varit nykter och följt med, men icke sa nicke. Blev rejält arg dagen efter. Nu har han försökt skärpa sig, men det går inte längre än till torsdag, sedan börjas det så smått firas att snart är det helg.

Bedrövadsambo
lör, 2017-07-01 - 15:55

Vill du ha det så här? Det tycks ju inte hjälpa att du säger åt honom. Han tycker inte att han har problem, eller?

Nordäng67
lör, 2017-07-01 - 17:04

Jag har också varit ihop med en alkoholist modell din man men har avslutat förhållandet! Nu är jag pigg, glad och energifylld igen i motsats till vad jag var tillsammans med honom! Jag gjorde som så att jag la ganska mycket tid på att skriva ner hur jag vill ha mitt liv, vad som är viktigt för mig mm! Bara skrev allt som kom för mig. När jag hade gjort det rangordnade jag detta: viktigast/går inte att vara utan, viktigt, viktigt men inte nödvändigt osv! Tillit, respekt och trygghet kom på nivån viktigast/går inte att vara utan! Sedan skrev jag ner hur jag hade det/nulägesanalys! Det blev så tydligt att jag hade inte det allra allra viktigaste tillsammans med mitt ex! Var väldigt skönt att skriva blev så konkret! Man blir ju helt "geggig" i huvudet av att vara ihop med en alkoholist, tankarna mal och man får ingen ordning på sig själv och livet! Detta hjälpte mig att få ordning på tankar och känslor och bli medveten om vad JAG behöver och vad jag fick/hade! Kanske något för dig? Något att göra under ensamma och ledsna kvällar? Kram

Tösabiten
lör, 2017-07-08 - 23:21

Då har min man haft sin första semestervecka. Öl varje dag. Vissa dagar mer andra lite mindre, men alla dagar. Jag får ångest och är så mesig men jag orkar och vill inte ta upp detta igen och igen och igen. Nu har jag varit på en liten semestertripp med en väninna, som också fick ta del av hur mitt liv ser ut. Så skönt att få prata ut med någon. Men jag lämnade honom ett brev när jag åkte där jag skrev hur mycket det sårar mig att han dricker. Jag skrev att jag inte tänkte höra av mig under min resa, men att han kunde höra av sig om jag betydde något för honom. Han ringde tredje dagen, så hopp uppstod. Men sedan jag kom hem har han ändå druckit varje kväll. Det är så respektlöst. Smyger, gömmer och ljuger, precis som innan. Jag vet att flera av er tycker jag är mesig som stannar hos honom men läser ni hela min tråd så står det varför jag stannar just nu. Jag vill ändå "gnälla" här för det är så skönt att skriva av sig. Jag har lättare att somna när jag skrivit här på forumet. Hoppas ni förstår!