Nu är det dags. Jag vill inte dricka alkohol mer.

Debuterade sent, en bit in på gymnasiet. Då och i tidiga 20-årsåldern förekom förvisso okontrollerad fylla, men det var ingen normavvikelse. Dessvärre har konsumtionen ökat i frekvens och intensitet och effekten blivit alltmer oförutsägbar. Det är inte så coolt att vara snart 30 och oftare än inte hamna i medvetslöshet, bråk med respektive, aggressiva utspel, tårar etc. när en bara skulle ta ett par öl. Spårar förändringen delvis till psykiskt mående och bristfälliga mat-/sömnvanor samt ökad ålder, men tror att problemet alltid funnits. Alkoholiserad pappa, faster, moster och morfar. Osund relation till flera saker och "beroendepersonlighet" (socker, nikotin, tidigare träning + alkohol). "Allt-eller-inget-mentalitet", d.v.s. att ordet lagom inte existerar i min värld. Antingen tränar jag inte alls eller så är det dubbla dagliga gympass. Samma med alkoholen, tänker jag. Kan inte dra ner eller dricka med måtta.

Jag skriver här för att få mitt löfte till mig själv i skrift och för att berätta för er. Detta är också ett löfte till min sambo som, tack och lov, fortfarande finns kvar i mitt liv. Det är ett löfte till framtida barn. Till vänner som råkat ut för mina utspel. Jag vill aldrig utsätta någon för det min pappa utsatt mig och hela resten av sin omvärld för. Jag vill vara självständig och fri från beroendeställningen gentemot diverse substanser. Jag lovar att jag inte ska dricka alkohol idag. Imorgon tar jag ställning på nytt.

Ellan

Hej och välkommen hit.
Här finns en till "allt eller inget-personlighet". Ordet lagom existerade inte för mig tidigare... numera börjar jag få grepp om det men det har tagit lite tid. Du sitter säkert på oerhörda insikter och upplevelser i bagaget då du vuxit upp med sjukdomen i familjen. Det går att leva ett väldigt bra liv utan kemiska substanser och andra överdrivna beteenden. Känslan av befrielse är enorm. Den räcker som rus för mig idag.
Ett beslut om en nykter dag räcker för idag. I morgon tar vi nya beslut.
Kram
Ellan!

Zorro

Hej melancholia och välkommen hit. Tror många här skriver under på din personlighetsbeskrivning. Många av oss är högpresterande, aktiva människor med en sak gemensamt. Vi har gått bet i kampen mot alkoholen. Här finns en oändlig vilja att stötta.

melancholia

Tack snälla Ellan och Zorro för era kommentarer. Det känns bra att veta att en inte är helt ensam med dessa problem och dessa tankar. Att vi kan använda detta forum för att stötta och hjälpa varandra.

Vaknade nykter idag (dag 2) och det känns bra. Jag är dock oändligt trött och det känns som att jag fått en smäll i ansiktet av alla känslor, all skam och alla tankar som malt under gårdagen och natten. Kanske behöver inse att det är vila som gäller idag, att ge mig själv lite tid och andrum. Någonstans känns beslutet att sluta dricka väldigt svårt och jobbigt (främst ur social synvinkel), men på samma gång är jag lättad(?) och motiverad till ett nyktert liv.

Blomsterkrans

Jag är precis som du, i samma ålder och med samma personlighetsdrag. Känner verkligen igen mig i det du beskriver, börjar med två öl - slutar med bråk med sambon osv.
Det känns som om det finns en social acceptans att personer i 20-årsåldern kan dricka hur mycket som helst och ungefär "komma undan" med att dom är unga. Men som i mitt eget fall, så känner jag att jag vill inte vakna upp vid 30 års ålder och ha samma alkoholvanor som jag hade när jag var 20(eller 27 för den delen), då är det inte längre så snyggt, inte enligt någon. För oss som har svårare eller inte alls kan hantera alkohol tycker jag verkligen det måste finnas en högre acceptans att det är okej att välja ett nyktert liv.

Jag vet vad du menar med att du är orolig för den sociala synvinkeln - det ÄR jobbigt, för folk kan vara så oerhört dumma i huvudet. Antingen kan de hetsa om att du ska dricka, fast än du redan sagt att du inte dricker alkohol. Eller så kan de tycka att det blir en oerhörd jobbig stämning och skämmas själva för att de dricker i tron om att du dömer dem. Men - lär dig att hantera det, dvs skit i såna personer. Det är dom som är pinsamma.
Jag skämdes själv väldigt mycket i början av min nykterhet, vilket ledde till att det ofta blev pinsamt på middagar när jag blev erbjuden vin osv. Men som tiden gick så fick jag kött på benen och kunde självsäkert säga "nej tack, jag dricker inte alkohol" (eller "jag tar gärna något alkoholfritt alternativ om det finns" är en bra fras). Du kommer klara det galant, det är jag säker på! All styrka till dig <3

melancholia

Nykter. Det går relativt lätt trots att jag är ledig och det är sommar. Har gjort mig skyldig till att substituera med socker och annat onyttigt under helgen. Ska försöka hålla mig ifrån detta nu då det faktiskt får mig att må dåligt både i stunden men också i form av någon sorts baksmälla. Usch. Lite skakis således, men ska ta en promenad och en dusch nu. Bara idag hålla mig från alkohol.

melancholia

Tack för din kommentar! Det låter som att vi har mycket gemensamt i kampen, men att du har mer erfarenhet. Ser fram emot att följa din tråd! <3

melancholia

Vaknar nykter. Väldigt svår prövning under gårdagen. Pappan fyller jämnt idag och vi skulle ha åkt dit för firande - under förutsättning att han var nykter. Det var han inte, kunde jag konstatera över telefon. Hamnade mitt i konflikten med pappan, syskonen och diverse andra släktingar och vänner. Själen går sönder. Denna enda dag skulle min pappa vara alkoholfri för att få fira sin stora dag med nära och kära, inklusive oss barn. Spriten är för stark, och det egna ansvaret för obefintligt. Vidriga insikter. Tänker på min egen genetik och mina egna framtida barn som ALDRIG ska behöva utstå detta.

Denna fjärde dag ska jag vara nykter, trots att impulsen är att dricka bort allt det jobbiga.

Bedrövadsambo

Känner igen det från min egen pappa. Anspänningen blir så stor inför kalas och dyl att de inte kan låta bli. Förbannat sorgligt. Drick inte idag och hedra på så sätt din pappa, den "riktiga" som finns bakom missbruket.

melancholia

Tack, Bedrövadsambo. Det låter som att du känner igen dig, och jag hoppas att du hittat ett sätt att förhålla dig till din egen pappa! Jag gjorde just som du skrev - jag och mina syskon "firade" med nykterhet och umgänge. Försökte ta hand om varandra i den förtvivlan vi känner. Har även meddelat pappan att denna gång behöver jag få vila från kontakt såvida han inte är nykter. Har i alltför många år ställt upp i ur och i skur, i alla tillstånd, när alla andra runt omkring sagt upp kontakten. Det blir en skev, medberoende och tärande roll för en dotter.

I vilket fall är det nu min egen dag 5 som nykter. Jag tycker att det går allt lättare. Eftersom jag samtidigt slutade med nikotin är det lite svårt att separera ut vad jag egentligen vill ha när suget kommer. Igår ville jag ha både och - kedjeröka och svepa öl efter öl. Idag är det vackert väder och jag förstår att mitt psyke längtar efter uteservering, "lill-lördag" och socialt umgänge - d.v.s. kall öl. Suget vänder så småningom, eller planar ut, men det är svårt att förutsäga hur lång tid det tar från gång till gång.

Jag har reflekterat en del över mitt ställningstagande och det ogreppbara i att säga "aldrig mer". Jag tror verkligen på att ta det en dag i taget och, när så krävs, minut för minut. Tack till er som svarar här med tips, råd och bara allmän pepp. Jag känner mig starkare med den här kanalen i verktygslådan!!

melancholia

Hade en enorm dipp igår eftermiddag/kväll. Mådde så fruktansvärt dåligt över svårigheter i livet och trillade dit hårt på nikotin (cigaretter). Besviken på mig själv för detta. Jag vill leva ett liv utan beroenden och utan farliga substanser som snuttefilt. Hade även ett helt sjukt sug efter alkohol för att slippa undan tankarna. Drack dock inte. Så någon ljusglimt fanns väl i mörkret.

Det känns lite bättre idag, men jag är väldigt känslosam i något som närmast liknar sorg. Inte bara över min pappas och min egen beroendesjukdom, utan över det allra mesta. Vet knappt vem jag är eller vad jag vill i livet. Tufft. Skulle bli väldigt glad för lite input.

Bedrövadsambo

Tyvärr är det helt normalt att bli nedstämd när man håller upp med alkoholen. Det hänger ihop med dopaminet. I AL:s tråd länkade jag till lite info om just det.

Fint att du skriver och uppvisar god självinsikt! Tror att du kan sluta men klokt att ta en dag i taget. Vi behöver vara snälla mot oss själva och inte döma oss så hårt när vi misslyckas. Nya tag! Skriva gärna igen och berätta hur det går! Sköt om dig!

melancholia

Tack för input angående dopamin. Intressant läsning!

Fortfarande nykter. Fredag, och således utmaningar på horisonten. Tanken är att jag och min sambo ska gå ut med några vänner idag och "ta en öl". Det där för mig så bisarra begreppet som aldrig reflekterar vad orden antyder. Att "ta en öl" har för mig tidigare inneburit att ta 3-10 öl beroende på kontext. Redan efter 1-2 enheter slår mitt omdöme om och mentaliteten allt-eller-inget kickar in. Onödigt att dricka en eller två öl, få i sig kalorierna, men inte bli lite salongsberusad och må bra. Därför flera. Och flera. Mindre och mindre vettiga resonemang och beslut.

Också att "ta en öl" är det primära umgängessättet med de flesta av mina vänner. Jag är nervös, men samtidigt förberedd på att följa med, dricka en cola/mineralvatten och bemöta eventuella höjda ögonbryn. Jag tänker säga att jag har valt att hålla mig ifrån alkohol tills vidare, att jag försöker ta lite bättre hand om mig själv utifrån mina förutsättningar. De flesta av mina/våra vänner känner till min bakgrund och genetik. Jag hoppas på att detta ska gå bra.

Ni får jättegärna ge tips på hur ni hanterar situationer där alkohol står i centrum!

Bedrövadsambo

Tänk på oss här i forumet när det känns som värst! Egentligen är det sjukt att du ens ska behöva motivera varför du väljer alkoholfritt. Normerna i samhället är helt galna. Min äldsta dotter är 20 år och dricker inte alkohol. Har aldrig gjort, är inte intresserad. Dricker varken kaffe eller te heller. Hon följer oftast inte med sina klasskompisar ut på pub eftersom det blir så ifrågasatt. Jag förstår henne, men försöker peppa henne att ändå gå med kompisarna ut.

melancholia

Det gick bra igår! Jag är jättestolt, vilket i sig känns lite sjukt... men jag höll mig till alkoholfri dryck hela kvällen.

Bedrövadsambo, jag blir så ledsen och arg för vad din dotter (och andra med henne) utsätts för. Hälsa henne att hon är fantastisk och inte behöver ändra sig för någon! Känner dock igen fenomenet alltför väl.

Nu ska jag ta en glass i solen och fira min åttonde nyktra dag. Kram på er!

LovaLee

Jag har läst din tråd här och jag befinner mig i ungefär samma situation som dig.Starkt att du lyckades hålla dig till alkoholfritt! Hejja dig!

melancholia

Vaknar nykter, om än väldigt trött. Hade en fin dag med vänner igår som framåt eftermiddagen övergick i middags- och utgångsplaner. Challenge accepted. När de andra gick till Systembolaget bunkrade jag upp med mineralvatten, läsk och ett antal alkoholfria öl (0.0). Det fungerade felfritt hela kvällen och natten, inklusive på klubben vi besökte (som serverade alkfri öl).

Inga kommentarer från någon i sällskapet förutom av intresse/nyfikenhet på hur mina öl smakade. Det enda som bryr mig är att jag inte klarar av att fimpa. Det känns som att alkoholsuget får sitt utlopp i rökning. Vill verkligen inte pyssla med den dyra, livsfarliga och äckliga vanan heller.

Nåväl. Nykter och glad för det. Tackar för era kommentarer och fortsätter läsa och skriva här varje dag. Ha en vilsam söndag!