Nu är det dags. Jag vill inte dricka alkohol mer.
Debuterade sent, en bit in på gymnasiet. Då och i tidiga 20-årsåldern förekom förvisso okontrollerad fylla, men det var ingen normavvikelse. Dessvärre har konsumtionen ökat i frekvens och intensitet och effekten blivit alltmer oförutsägbar. Det är inte så coolt att vara snart 30 och oftare än inte hamna i medvetslöshet, bråk med respektive, aggressiva utspel, tårar etc. när en bara skulle ta ett par öl. Spårar förändringen delvis till psykiskt mående och bristfälliga mat-/sömnvanor samt ökad ålder, men tror att problemet alltid funnits. Alkoholiserad pappa, faster, moster och morfar. Osund relation till flera saker och "beroendepersonlighet" (socker, nikotin, tidigare träning + alkohol). "Allt-eller-inget-mentalitet", d.v.s. att ordet lagom inte existerar i min värld. Antingen tränar jag inte alls eller så är det dubbla dagliga gympass. Samma med alkoholen, tänker jag. Kan inte dra ner eller dricka med måtta.
Jag skriver här för att få mitt löfte till mig själv i skrift och för att berätta för er. Detta är också ett löfte till min sambo som, tack och lov, fortfarande finns kvar i mitt liv. Det är ett löfte till framtida barn. Till vänner som råkat ut för mina utspel. Jag vill aldrig utsätta någon för det min pappa utsatt mig och hela resten av sin omvärld för. Jag vill vara självständig och fri från beroendeställningen gentemot diverse substanser. Jag lovar att jag inte ska dricka alkohol idag. Imorgon tar jag ställning på nytt.