Hejsan,
Eller vad man skriver.
Jag är man som lever ihop med en annan man. Vi har varit tillsammans i två år och ska snart flytta till vårt första gemensamma boende. Han har sin lägenhet men har mest bott hos mig sedan vi träffades och han blivit en stor och viktig del i mitt liv. Också i min 10-årige sons liv, de är jättefina tillsammans!

Jag har fått reda på att min sambo har alkoholproblem, enligt honom själv så dricker han stora mängder alkohol i perioder för att dämpa ångest och hopplöshetskänslor.
Det uppdagades sedan jag hittat vinboxar och spritflaskor samt tomflaskor som han gömt undan och när jag konfronterade honom så berättade han om sina problem. Tydligen har han velat berätta för mig tidigare, men varit rädd och inte vetat hur han skulle göra. Han sa att han därför tyckte det var skönt att jag nu upptäckt hur det låg till och att han haft dessa problem sedan ungdomen (han är nu 40+) och att han har velat söka hjälp men inte vetat hur eller på vilket sätt han skulle kunna bli hjälpt.

Jag har vid några tillfällen misstänkt att han druckit, sett flaskor som jag inte känt igen, känt spritdoft från honom etc., men sedan har jag inte tänkt så mycket på det eftersom han inte verkat berusad. Naivt? Ja kanske, men det är väl så när man älskar någon.

Oavsett missbruket, även om det ju är en del av problemet, så är vi inne i en djup svacka just nu, där vi båda upplever att livet är enormt påfrestande av olika anledningar. Det sliter enormt på vår relation och vi har kommit till en punkt där vi frågat oss själva, och varandra, om vi överhuvudtaget ska fortsätta vara tillsammans. Alkoholproblematiken gör inte saken bättre. Just nu känner jag mig förkrossad och vet inte hur vi ska kunna gå vidare.

Finns det någon med råd/synpunkter/erfarenhet så hör gärna av er!

Puss&kram

Bedrövadsambo

Vägen till beslutet är svårast, men ta inga förhastade beslut. Tala om vad du vill, ungefär som jag gjorde med min sambo: "jag vill inte att du flyttar, jag vill leva med dig, men då måste du vara nykter och du måste söka hjälp för att bli det." Låt sen det landa och mogna hos honom, och hos dig. Har ni ett bestämt flyttdatum då ni ska flytta till gemensam lght? Finns det någon annan deadline som stressar fram beslutet? Fortsätt skriv och läs här, så klarnar det efterhand. Läs mycket på sidorna där de alkoholberoende skriver också, det kan indirekt hjälpa dig att förstå din sambos svårigheter. Just nu är hans inre sannolikt ett totalt kaos, och han behöver hjälp att reda ut det via samtalshjälp hos kurator/psykolog, eller kanske AA. Många talar sig varmt om just AA.

Pelle82

Jag har gått och oroat mig hela dagen inför vilket skick han skulle vara i när han kom hem. Han ringde medan han satt i bilen och redan i telefon anade jag att han hade druckit, att han kör onykter. När han kom hem kände jag direkt lukten så fort han klev innanför dörren. Han gick direkt till badrummet och borstade tänderna. När jag gav honom en puss så höll han andan, alla bevis jag behövde. Jag fick ett hysteriskt utbrott. Han nekade bestämt. Jag sprang ut till bilen och hittade såklart en tomflaska under sätet. När jag drämde den i bordet så var hans första kommentar: "vad är det där?" Jag blev så arg! Jag bara skakade, fyra dagars samlad ängslan och oro vällde ut.
Tillslut erkände han.
Det utvecklade sig såklart till ett samtal om vårt förhållande och att det inte är vad vi hoppats på. Så småningom om sa han själv att han var alkoholist och att skulle berätta det för alla och att han ska sluta dricka. Och att han klarar det. Jag vet att man inte ska ha såna samtal med någon när han är onykter, men nu blev det bara så. Jag vet inte om han kommer stå för det han sa i morgon när han vaknar, om han ens har tänkt nyktra till eller om han fyller på under natten. Annars är det tillbaks till ruta ett igen.

InteMera

Då har du just sett prov på alkoholistens ultimata tålamodstestare för oss anhöriga: att totalneka även när ställd inför bevisat faktum. Jag har varit med om exakt detsamma. Det är just det beteendet som får en att explodera, dom må så vara onyktra, för just där och då med den tomma flaskan framför dem och man får ett "vad är detdär" till svar gör att hela skalan av ilska, oro, ångest och uppdämd sorg väller ur en okontrollerat.

Jag tror att ett sådant hysteriskt utbrott som du kallade det är sunt, att man ännu kan lätta på trycket inför den andra visar att man bryr sig och ännu nånstans inom sig finner hopp om att kunna nå fram till den andra, få dem att förstå nivån av smärta man lider med bara för att bli dumförklarad även när fakta ligger på bordet. Det känns skönt för en själv man sagt sitt, varit tydlig med sin känsla och vad man vill. Hur allvarligt den mottagande parten sen tar det kan bara tiden utvisa, om svaren är genuint menade eller bara nåt som sägs för att lugna för stunden.

Lider med dig, det du nyss varit med om är tungt och jobbigt!

Pelle82

Jag har en fråga, är det möjligt att hälla i sig en hel flaska, 70cl vodka på en gång utan verka särskilt påverkad? Jag tror nämligen han druckit hela flaskan idag eftersom jag vet att den var oöppnad igår.

Håller helt med om det InteMera skrivit ovan. En sådan situation med starksprit och uppenbara lögner var den avgörande punkten i vårt liv, åtminstone för mitt vidkommande. Det var då jag gick och det blev den första vändpunkten. Många insikter har följt därefter.
Och ja, den som dricker kontinuerligt ökar toleransen och tål ofta ofattbart höga promillenivåer.
Trots att det är sorgligt så är det bra att situation har blivit så uppenbar innan ni sitter i ett gemensamt boende. Nu har ni verkligen chans att välja. Både han och du. Det är ett stort jobb att välja nykterhet (det inser du om du läser på de sidorna här) och det låter som om det är hans enda val. Det är ingen lätt resa men så värd om han är beredd att välja det. Och du att lämna ansvaret till honom.
Dock - vänta med att flytta ihop. Även om han säger att det är en förutsättning för att han ska bli nykter. Det är hans resa.
Puss&kram igen då:) / mt

Ja, detta är ett ett riktigt wake-up-call för er bägge. Avvakta ändå med allting, vänta och se. Nu är det din partner som måste göra nästa drag, göra sina val. Du hjälper honom bäst med att lyssna till dig dig själv och vara tydlig inför dig själv och honom med vad du vill.

Bedrövadsambo

Precis så var det när jag fick se min sambo ragla ur bilen, jag trodde på allvar att jag skulle få hjärnblödning. Jag började vrålskrika på honom, på p-platsen mellan hyreshusen. Sen tog jag bilnycklar och hans mobil, föste honom inomhus. Ringde upp hans syrra, "här får du prata med din bror, han är asplakat". Sen fick han sova ruset av sig. Först därefter pratade vi allvar.

Bedrövadsambo

Din sambo har grava alkoholproblem om han dricker i bilen och kör onykter. Om ni hade problem innan i er relation har jag egentligen bara ett råd: Tack och hejdå! Eller så visar din sambo på riktigt att han bestämt sig för att bli nykter, söker vård, får antabus, och sakta men säkert kan du återfå tilliten. Så blev det för mig. Men oron för återfall får jag lära mig leva med. Och tar min sambo ett återfall är det kanske droppen för mig. Den dagen, den sorgen.

InteMera

Mängden starksprit drucken på en dag är nog tyvärr inte ovanligt. Och med lång tids drickande bakom verkar dom inte ens särskilt fulla om dom druckit en hela lite i taget under en eftermiddag. Att han valt att dricka och köra, efter den mängd du tror, är extremt allvarligt och visar på en total omdömeslöshet från hans sida. Tror tyvärr hans missbruk kan vara betydligt värre än du insett och vägen till nykterhet blir än mycket längre. En normal person dricker ju inte 70cl starkt en vanlig eftermiddag på jobbet och kör hem, du hör själv hur det låter.

Ja, det är säkert möjligt att dricka så mycket utan att vara nämnvärt påverkad. Om han spridit ut det under dagen och tränat mycket innan. Han har allvarligt passerat många gränser din sambo. Frågan är om du ska skvallra för hans jobb så att han kan få hjälp och tvång. Han visar inte alls att han vill vara nykter just nu, trots att ert förhållande står på spel. Tror att han behöver hjälp. Han klarar det inte själv. Och dricker han så mycket som du beskriver så tar han inga nyktra beslut på ett tag.

Pelle82

I bästa fall har han ju druckit på parkeringen hemma innan han kliver ur bilen, men med den mängden borde det ju vara kvar i kroppen och påverka omdömet långt efteråt. Vilket betyder att han inte kan ha varit nykter på länge och egentligen inte nån gång under alla vara samtal.
Enligt er erfarenhet, hur är bästa sättet för honom att få snabb hjälp?

Pelle82

Jag är beredd att ge honom en chans, kanske fler, att visa att han kan sluta dricka, som han sagt att han kan och ska. Klarar han inte att hålla sig nykter nu i ett par dagar så vet jag ju åtminstone att vi inte kommer någonstans så länge han inte söker hjälp och det tror jag inte han är beredd att göra i nuläget.
Jag tror det bästa sättet för mig är att ha så mycket erfarenhet i bagaget som möjligt för att komma till klarhet och kunna fatta ett redigt beslut. För min egen skull. Att veta att jag faktiskt har gett honom flera chanser så jag slipper känna att jag gett upp för lätt, slipper ha dåligt samvete. Att jag har gjort allt jag kunnat och att jag inte kan tvinga honom hur mycket jag än skulle vilja.

Jag begriper ju att han också mår skit av hela situationen och visst är det jävligt lätt för mig att komma med pekfingret och säga att han måste sluta, som om det skulle fixa alla våra problem men jag ser inget annat sätt.
Nu ligger bollen hos honom, och det känns rimligt, även om det just i denna stund inte gör mig mindre orolig eller på något sätt får situationen att kännas bättre eftersom jag fortfarande inte vet vad han tänker göra.

Bedrövadsambo

Tänk på dig själv i detta också, inte bara honom. Bäst, mest och enklast hjälp får han nog via sin arbetsgivare, som har skyldighet att erbjuda honom hjälp via Företagshälsan eller dyl. En annan väg är att kontakta vårdcentralen eller kommunens beroendemottagning. Bor ni på en stor ort brukar det finnas privata alternativ också.

Pelle82

Eftersom jag vet att han bara blir på dåligt humör om jag försöker prata med honom om det här på morgonen innan han åker till jobbet så skickade jag ett långt sms där jag skrev att jag vill hjälpa och stötta honom men att han själv måste vilja sluta dricka om vi ska kunna vårda vårt förhållande.
För sanningen är ju att även jag måste jobba med vissa saker för att vårt förhållande ska fungera, alkoholen är ju inte det enda problem vi har även om det just nu kretsar mycket kring det.
Jag fick ett bra svar tillbaks där han bl.a. skrev att "vi klarar det tillsammans". Det kändes bra, men åter igen, det säger mig egentligen ingenting förrän jag med egna ögon kan se en förändring hos honom. Att han är nykter när han kommer hem ikväll exempelvis.

, och det känns rimligt, även om det just i denna stund inte gör mig mindre orolig eller på något sätt får situationen att kännas bättre eftersom jag fortfarande inte vet vad han tänker göra"

Skriver du och det samlar också ihop känslan av att vara inne i aktivt medberoende.
Alla tankar snurrar och man ser ingen början och slut på tankarna.
Om bara om vore så skulle problemen åtminstone vara hanterliga.
Då skulle vi kunna börja jobba med relationen istället för att hela tiden fastna i det här med alkoholen.
Osv osv.

Men om du istället tänker om så bara för en minut.
Detta är inte mitt problem att lösa eller lägga energi och faktiskt känna det inifrån och ut att det är sant.
Då kanske du får en liten frist i plågan.

Det kan vara början på en ny väg för dig att gå,oavsett om du sen väljer att leva kvar i relationen eller inte.
Fokus på dig,inte på relationen eller alkoholen.

Bedrövadsambo

Var och en har ansvar för sitt eget liv. Och sina barns, tills de blir vuxna och klarar sig själva. Bit dig i tungan och sluta "fixa". Låt honom fixa själv. Lättare sagt än gjort, jag vet. Men väldigt viktigt för ditt psykiska mående.

Håller med Bedrövad... Det är det bästa du kan göra både för honom och dig själv. I den här sortens kamp är man i grunden ensam även om stöd kan finnas. Kanske de närmaste inte är de som kan ge bäst stöd eftersom de är de mest drabbade.

att hans svar på ditt sms med bl.a 'vi klarar det tillsammans' egentligen säger dig ingenting förrän du sett konkret vad han tänker göra. Just meningen 'vi klarar det tillsammans' väcker varnande vibbar hos mig. Det är han som måste välja bort alkoholen ur sitt liv och klara av att hålla sig nykter - vilket är en helt annan sak än att sluta dricka eller ta ett tillfälligt uppehåll.
Du har fått många svar av mänskor som vet vad det handlar om och som vill er båda och inte minst barnet väl. Läs och begrunda. Gå gärna på Alanonmöte om det finns i din närhet. Fint att du skriver, kan bli bra för dig att kunna läsa bakåt när du kommit en bit längre på väg. Hoppas du och ni får en bra och konstruktiv kväll! / mt

Pelle82

Min bror och hans flickvän är på besök. Jag har berättat för min bror om sambons problem, det kändes som jag svartmålade honom. Men det kanske är bra att berätta åtminstone för någon närstående?

Min sambo var nykter när han kom hem igår kväll. Ett steg framåt!
Vi hade det mysigt och jag har sovit en hel natt för första gången på jag vet inte hur länge. Oron har släppt något. Det här skulle kunna vara början på vår resa framåt, men jag tänker tvinga mig själv att ta en dag i taget. Jag inser ju att vägen inte kommer vara rak.
Det svåraste just nu är att acceptera att jag måste släppa kontrollen.