Hej, jag är helt ny här. Har sökt med ljus och lykta dom senaste dagarna efter hjälp, eller motivation snarare.
Jag känner att jag måste sluta dricka, helt. Eller i alla fall ett bra tag, jag känner att jag måste få distans till alkoholen.

Jag började dricka när jag var 15 år, efter min första fylla var det lite som att hitta hem, typ som en pusselbit som alltid hade fattats mig. Jag kände mig hel för första gången i mitt liv, kärlek vid första ögonkastet. Sen dess har jag druckit. Aldrig så att det har påverkat mitt arbete eller min förmåga att betala mina räkningar, men fortfarande på tok för mycket.

Jag är uppvuxen med en (numera nykter) alkoholist till far. Så jag har aldrig haft en sund relation till alkohol. Jag blir alltid mest berusad, lägger så mycket pengar på alkoholen. Jag vet med mig att jag inte kan dricka med måtta, för det har jag försökt. Jag har aldrig druckit för att jag tycker det är gott, utan enbart för att bli så berusad det går.

Nu är jag 28 år och känner att det är för mycket nu, jag får sån ångest dagen efter, den är nästan outhärdlig. Jag gör så otroligt dumma saker när jag är berusad, saker som jag inte alls kan eller vill stå till svars för dagen efter. Jag känner att jag mer och mer blir lik min pappa, innan han blev nykter.
Nu var jag ute i söndags, skulle bara ta en öl i solen slutade med en bakfylla ifrån helvetet igår.

Innan årsskiftet var jag nykter i 96 dagar, hade satsat på 100 dagar men föll på mållinjen.
Nu har det blivit 1-2 gånger i veckan, och otroliga mängder alkohol varje gång.

Jag har svårt att erkänna för mig själv att jag är alkoholist, försöker försköna det hela med att jag enbart har alkoholproblem. Men sanningen är nog den att jag gick i min fars fotspår. Jag är maktlös inför alkoholen.

Det är så jädrans svårt att sluta, alla i min umgängeskrets dricker, det är sommar och ångesten från förra fyllan avtar ju snart. Då är det inte lätt att stå emot längre, jag vet ju det. Just nu har jag ingen som helst lust att dricka, men jag vet att om 3 dagar är den här ångesten borta och då är flaskan nära igen.

Skriver nog mest bara för att få lite motivation.
Vet inte om jag ska sätta upp ett mål eller om jag är dömd till att misslyckas.
Så, vad gör ni när suget blir för mycket? När ni glömt hur dåligt ni mådde förra söndagen?
Ni är fantastiska ni som kämpar på, all eloge till er. :)

Anders 48

Välkommen till forumet! Bra att du läser och skriver här - finns många kloka människor här, med ALLA erfarenheter. Du känner att du har ett problem att hantera alkohol - det här ju jättebra att du insett det. Du har dessutom hållit dig nykter i nästan 100 dagar - så det har du ju (be)visat för dig själv att du klarar. Häng inte upp dig på just "alkoholist" eller inte - du har ju som sagt ändå förstått att alkohol kan vara riskfyllt och försätta dig i tokiga situationer. Det räcker väl! Jag har som du problem att "dricka lagom" när jag väl dricker. Därför så avstår jag numera - för att slippa allt det för med sig. Sen har jag även haft väldigt långa nyktra perioder - utan någon önskan om att dricka. Så ser det ut för en del av oss. Hoppas att du får motivation att förändra - fortsätt att läsa och skriva - det kan vara en bra självhjälp.........

Malta

Själv har jag gjort långa uppehåll och sen tänkt tanken att nu går det nog... När jag var yngre var jag oftast den som blev fullast. Inte kul ? Idag blir jag inte det, men mitt förhållande till alkohol är komplicerat. Du behöver inte välja mellan att kalla dig alkoholist eller missbrukare. Det räcker rätt o slätt med att DU inte gillar vad alkoholen gör med dig. Det är en bergig väg att vandra när vi ska hitta ett sätt att leva utan A. Jag misslyckas, för jag hoppas och tror att det ska gå bra till slut. Att jag inte använder alkoholen till "självmedicinering". Övrig befolkning behöver inte tänka så mycket på alkohol. Och det är väl där skon klämmer - att alkoholen upptar en stor del av ens tid - när, hur, hur mycket eller hur litet, helst kunna dricka litet till när vi väl börjat. Toppa upp den sköna känslan, avslappningen, samvaron etc. Trösta ensamheten eller höja glädjen ytterligare... Finns många varianter. Du behöver inte fundera, mer än över hur du skulle vilja leva ditt liv. Med A eller utan? Eller försöka hitta ett sätt att leva med A? Oftast är det svårt att hitta ett sätt att leva med A, när en börjat fundera i dessa banor. För att förhållandet mellan en och A blivit skadat. Jag vet för egen del att det blir allt svårare, även om jag varit måttlighetsdrickare i säkert 1 år efter mina längre uppehåll. Men, du vet bäst hur din kropp fungerar. Kanske går det bra att testa hur det känns utan? Svårt, jag fattar. Och inte lätt när andra dricker utan bekymmer. Själv hoppas jag att till slut slippa fightas med drycken. Men, den "hjälper" ju också till med en massa, innan det går överstyr. Älskade känslan när jag drack för första gången i tonåren. Jag blev det jag ville vara - obekymrad, lättsam, social. Idag, vill jag ibland slippa jobbiga känslor, men inte hamna på botten. För att må bra på längre sikt och inte vara som den unge killen jag såg på bussen idag, som stank sprit och somnade, så att busschauffören fick stanna för att väcka honom. Jag tänkte att i en framtid, så skulle jag kunna vara han och det vill jag inte... AA hjälpte mig när det var som värst, men det finns ju massa andra hjälpmedel. Men tror ändå att prata, dela med sig av sina tankar har bäst effekt. Fantastiskt bra jobbat att hålla ut i 96 dagar :)

maskroos

Hej igen, ni båda har helt rätt, jag kanske inte behöver kategorisera min relation till A, det kanske räcker som ni säger att jag försöker göra det bästa av min egna situation.
Veckan har gått bra, men jag har aldrig riktigt haft problem med A under de perioder då jag jobbar mycket. Så jag ska fylla helgen med jobb så ska den här veckan gå vägen hoppas jag.
Det känns otroligt befriande och läkande att skriva här och ta del av alla andras fantastiska kämparglöd och vilja att dela med sig och läka.
Jag tror jag egentligen insett för längesen att jag inte kan dricka måttligt, och borde därför avstå helt.
Men det är svårt, jag känner mig så ensam i det hela.
Jag har funderat kring AA, men vågar inte riktigt ta steget. Det känns som att allt blir påriktigt då, om ni förstår vad jag menar.
men idag har jag 4 dagar i klarhet utan a, en varm känsla av att det finns så mycket fina människor här i världen som hjälper andra med goda råd och värmande ord.
Jag börjar med 7 dagar utan, en dag i taget. Kanske når jag 100 dagar denna gång, men jag börjar med 7.
Tusen tack.

Hej hej på dig Maskroos!
Egentligen vill jag bara önska dig välkommen till forumet och till att du tagit nya steg mot förändring! Du verkar vara en reflekterande och insiktsfull person, det kommer säkert vara till hjälp för att skapa den förändring i livet som du vill uppnå.

Läs och skriv så mycket du vill! Här finns massor av inspiration och stödjande medlemmar.

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

AlkoDHyperD

Mig hjälper det att veta att "det är på riktigt". Det räckte inte ens att innerst inne förstå att jag är alkoholist eller att jag har ett problematiskt sätt att dricka utan jag behövde verkligen övertyga mig själv genom självtester, diagnoskriterier, faktatexter mm. Det var så lätt för beroendehjärnan att hitta kryphål och undantag och ursäkter. Minsta spricka i resonemanget med min tänkande, logiska hjärna - och beroendedelen satte in en fot i dörren likt den envetne dammsugeförsäljaren i barndomens Kalle Anka serietidningar...
Kan jag inte lura mig själv tvingas jag gå in i det med öppna ögon och då blir det längre startsträcka till återfallet.
För somliga spelar det ingen roll vad man kallar det; beroende, missbruk, alkoholproblem, svårt med måttligheten, mm
Om det räcker för dig att tänka att alkohol och du inte är en bra kombination så behöver du inte fundera mer på saken utan bara se till att ni inte umgås med varandra mer.
Fint att du är här och har börjat skriva.
kram

CarlJohan

Tillsammans är vi starka! Ser fram emot att läsa om din resa mot ett välmående som du förtjänar

maskroos

Nu är helgen över, och det har gått bra, skulle ljuga om jag sa att jag inte alls var sugen på en öl eller två, för det var jag. Jag finner det svårt att umgås med andra som dricker, men förstår ju att det är en del av tillfrisknandet. Jag kan inte tvinga/begära att alla i min närhet ska avstå "bara" för att jag har problem med a.
Jag har precis som du AlkoDhyperD gjort alla självtest som finns, jag är näst intill besatt av dokumentärer, fakta böcker etc kring all form av missbruk. Tror verkligen det hjälper, när jag blir sugen, för det bli jag får jag sätta på någon dokumentär och försöka komma ihåg att priset jag skulle betala är för högt.
Tack detsamma CarlJohan, jag tror att bara jag klarar den här jädra sommaren så är det relativt lugnt.
Min a konsumtion är så väder relaterad, är det regn är jag inte sugen för 5 öre. Men vid sol så blir jag nästan manisk. Det känns så sorgligt.
Men tillsammans är vi verkligen starka! Nu är ju helgen över, bara det känns som en vinst!
Kram!