Hej, jag är helt ny här. Har sökt med ljus och lykta dom senaste dagarna efter hjälp, eller motivation snarare.
Jag känner att jag måste sluta dricka, helt. Eller i alla fall ett bra tag, jag känner att jag måste få distans till alkoholen.
Jag började dricka när jag var 15 år, efter min första fylla var det lite som att hitta hem, typ som en pusselbit som alltid hade fattats mig. Jag kände mig hel för första gången i mitt liv, kärlek vid första ögonkastet. Sen dess har jag druckit. Aldrig så att det har påverkat mitt arbete eller min förmåga att betala mina räkningar, men fortfarande på tok för mycket.
Jag är uppvuxen med en (numera nykter) alkoholist till far. Så jag har aldrig haft en sund relation till alkohol. Jag blir alltid mest berusad, lägger så mycket pengar på alkoholen. Jag vet med mig att jag inte kan dricka med måtta, för det har jag försökt. Jag har aldrig druckit för att jag tycker det är gott, utan enbart för att bli så berusad det går.
Nu är jag 28 år och känner att det är för mycket nu, jag får sån ångest dagen efter, den är nästan outhärdlig. Jag gör så otroligt dumma saker när jag är berusad, saker som jag inte alls kan eller vill stå till svars för dagen efter. Jag känner att jag mer och mer blir lik min pappa, innan han blev nykter.
Nu var jag ute i söndags, skulle bara ta en öl i solen slutade med en bakfylla ifrån helvetet igår.
Innan årsskiftet var jag nykter i 96 dagar, hade satsat på 100 dagar men föll på mållinjen.
Nu har det blivit 1-2 gånger i veckan, och otroliga mängder alkohol varje gång.
Jag har svårt att erkänna för mig själv att jag är alkoholist, försöker försköna det hela med att jag enbart har alkoholproblem. Men sanningen är nog den att jag gick i min fars fotspår. Jag är maktlös inför alkoholen.
Det är så jädrans svårt att sluta, alla i min umgängeskrets dricker, det är sommar och ångesten från förra fyllan avtar ju snart. Då är det inte lätt att stå emot längre, jag vet ju det. Just nu har jag ingen som helst lust att dricka, men jag vet att om 3 dagar är den här ångesten borta och då är flaskan nära igen.
Skriver nog mest bara för att få lite motivation.
Vet inte om jag ska sätta upp ett mål eller om jag är dömd till att misslyckas.
Så, vad gör ni när suget blir för mycket? När ni glömt hur dåligt ni mådde förra söndagen?
Ni är fantastiska ni som kämpar på, all eloge till er. :)