Hej!
Jag är en av alla de som är osäker på hur problematiskt min partners drickande är. Men, jag känner att jag måste lufta mina tankar och har stort behov av att prata om det hela. Jag tror jag behöver få lite input utifrån :)
Min flickvän är uppvuxen i en familj där bägge föräldrarna missbrukar och än idag är de missbrukare (min flickvän är 29 och föräldrarna 50-55). Det är huvudsakligen alkohol, men för framförallt mamman även droger. Jag träffade min flickvän en vild festnatt för fem år sedan, och till saken hör att jag själv också ibland känner att jag dricker för mycket. Min flickvän blir aldrig otrevlig när hon dricker, men hon har extremt svårt att sluta. Eftersom hon ibland även tar droger kan hon ibland festa i 36 timmar i sträck, återigen utan att bli otrevlig. Vi lever i en sfär med mycket alkohol och droger och det är inte ovanligt att folk i vår krets festar på flera dagar i sträck.
Själv tar jag aldrig droger och blir så trött efter en natt att jag måste sova. Min flickvän däremot kan hålla på i evigheter. Efteråt blir hon djupt deprimerad och helt nollställd och apatisk i upp emot en vecka. Hon skippar socialt liv, hennes kreativitet dör helt, hon blir otroligt initiativlös och ledsen. Redan sen början av vårt förhållande var jag tydlig med att det vi gör inte är bra, att jag vill tagga ner. Hon är helt med på det när vi pratar när vi är nyktra, men när det kommer till kritan när hon druckit klarar hon inte att skära ner/sluta dricka. Hon kan undvika fester och drickande i perioder, men då är det för att vi är tillsammans (och jag håller oss tillbaka), kanske är på semester själva, ute och campar, etc. Alltså en miljö där det knappt går att dricka. Men i hemmamiljö, i stan, verkar det vara omöjligt for henne att undvika alkohol/sluta när hon väl börjat.
I lördags träffades vi på dagen vi och hon sa ordagrannt att hon var sjukt osugen på alkohol och att hon nästan kunde känna avsky och äckel inför fest. Några timmar senare påbörjade hon trots det ett dygn av festande… det kändes som droppen för mig och jag har verkligen svårt att se att hon ska ändras.
De konkreta problem i relationen som uppstår av hennes festande är att hon kan prioritera bort mig ganska ordentligt. Om vi är ute tillsammans och jag frågar om vi kan gå hem och mysa när klockan är 05 på morgonen (ändå sent i de flestas ögon försöker jag säga till henne!), slutar det nästan alltid med att hon vill att vi ska stanna bara lite till och sen kommer hon (eller vi om jag blir övertalad) hem kl 10 nästa morgon. Vi har lovat varandra att gemensamt försöka dra ner, men det är ALLTID jag som föreslår att vi ska avsluta en fest när vi väl är fulla, att vi inte ska ta några öl till, etc. Detta skapar hos mig irritation, jag blir ledsen, uppgiven, etc. Det blir bråk. Det faktum att jag vet att hon druckit sedan hon var 11, bägge hennes föräldrar och syster är alkoholist, gör mig inte tryggare inför framtiden… jag är EXTREMT trött på att försöka skapa miljöer där vi undviker alkohol, säga till henne att sluta dricka, vara orolig när jag vet att hon är ute och festar, etc.
Samtidigt är hon aldrig otrevlig mot mig, aldrig arg eller direkt elak. Ofta frågan hon mig: vad är egentligen problemet? Då börjat jag ifrågasätta mig själv: är jag kontrollerande? Varför blir jag ledsen/arg när hon festar? Ska jag inte bara låta henne göra som hon vill? Jag blir förvirrad och vet inte vad som är upp och ner.
Det finns mycket mer att säga och ni kanske inte helt förstår min situation, men spontant, hur låter allt detta? Jag behöver guidning känner jag….
Tack på förhand!