Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

Hoppas du får det trevligt Tjalle! Du fick i alla fall följa med. kanske något positivt.
Funderar på om du kanske borde ta lärdom av Heueh och försöka se det positiva i allt. Jag försöker göra likadant, svårt som sjutton, men de där ältande tankarna tär så oerhört. De andra är roligare. Så gör ett försök tycker jag!
Typ: "Det var länge sen jag klippte gräset på egen hand, vad det blev fint, nu har jag gjort av med 300 kcal, och gått 4000 steg." Små, små, små saker, men jag tror att de betyder mycket för måendet. A-böcker och allt elände som a ställt till med kan du ta lite i taget när du mår bra och känner dig stark.

Tjalle

Hej på er och tack för era kommentarer. Jag har bara min lilla telefon att skriva med och det tar 100 år för mig att skriva något. Helt kort. Jag är fortfarande 100 procent nykter. Det går lite över förväntan med min fru. Ännu en mycket lång väg att gå. Fast besluten att fortsätta. Är väldigt sliten mentalt av alla intryck men detta bara måste gå. Jag skriver mer på torsdag kväll eller fredag. Kram på er alla. Tjalle

Gunda

att du får några trivsamma dagar med frun och avslappnat i en annan miljö. Vi behöver miljöbyte få komma bort från
hemmet och alla tankarna.
Ha det så bra som ni bara kan nu.
Kram

Tjalle

Hej på er forumvänner. Är nu tillbaka från storstan med en massa intryck. Det är väldigt många år sedan jag bodde där. Så mycket har förändrats. Det byggs överallt, cafeer och restauranger precis överallt, mycket folk men tyvärr också ett litet hårdare och tuffare klimat än som jag minns det. Det är väldigt mycket vassa armbågar. Jag antar att man måste ha det för att överleva.............

Nåväl. Det viktigaste först. Idag är det dag 12 och jag är fortfarande nykter. Inget sug så den biten är under kontroll ännu så länge. Jag har bott hos min bror och det var trevligt. Det har varit aktiviteter mest hela tiden. Jag är inte riktigt van vid det så det surrar ordentligt i huvudet.

Min fru och jag talar med varandra (kors i taket). Det känns överraskande bra men jag vet ju samtidigt hur oerhört skört det hela är. Något som är lätt att stressa upp sig för. Vi var dock tillsammans ungefär hälften av tiden. Utforskade stan tillsammans och åt en god lunch och sedan middag hos min bror. Jag vill inte på något sätt "blåsa faran över" men det känns övervägande positivt. Nu är det ett par vilodagar men sedan får vi besök i två dygn. Inplanerat sedan länge. Normalt sätt en hel del alkoholförtäring (speciellt för mig) men denna gång ska jag avstå. Jag har min mage att "skylla på". Jag orkar inte just nu att gå in närmare på varför jag väljer att inte dricka.

Senare nästa vecka kommer en gammal kollega till min fru på besök så det är fullt upp.

Hur är det då att vara nykter?? Jag har ju varit det i perioder så många gånger förut men kanske är det första gången jag tänker att jag ska vara nykter för min egen skull. Jag har nog aldrig tagit ansvar för mitt eget liv. Ansvar har jag tagit så det räcker och blir över men då har det varit för arbetet eller för de människor som står mig nära. Jag har engagerat mig alldeles för mycket, vilket gjort att jag mentalt tagit slut och tagit till alkoholen som utvägen till avslappning.

Jag har alltid känt så stora krav på mig att vara 100% perfekt och det är väldigt tärande. Jag ska försöka släppa lite på de kraven och tillåta mig själv att inte vara på tå hela tiden. Det är lättare sagt än gjort men helt nödvändigt. Sedan måste jag jobba lite på min "attityd". Som Sisyfos skrev, borde jag nog försöka att se saker och ting lite mer från den ljusa sidan. Jag har aldrig varit någon muntergök men alkoholen (och säkert också insomningstabletter) har gjort att jag blivit alltmer "mörk" och lite av en dysterkvist. Det kan ju inte vara så kul att ha en sådan person vid sin sida hela tiden. Som sagt, jag jobbar på en förändring men tillåter mig själv att det kan ta ganska lång tid. Tålamod är inte min bästa gren men jag måste försöka.

Sköt nu om er alla där ute. Kram/Tjalle

Tjalle

Tack bedrövad sambo och gunda. Dag 13 och det går bra med det "nyktra" livet. Kanske att jag fn är lite överenergisk och rastlös. Jag vet att det är lite varning på det och försöker att tagga ner emellanåt. Besök på måndag tom onsdag så det är diverse förberedelser. Kommer att vara en del alkohol dessa dagar men jag har stått emot förut och ska göra det den här gången också.

Min mage är mycket bättre trots att jag dragit ner på magmedicinen till hälften. Sanningen är nog att alkohol INTE är bra för magen. Någonstans läste jag att det är som att dricka "sandpapper". Det vore ju kanon om jag kunde bli av med min diagnosticerade kroniska magkatarr som har givit mig så mycket problem. Ytterligare ett skäl att hålla sig ifrån A.

Jag hoppas att ni alla får en bra fortsättning på helgen och kämpar på i vanlig ordning.
Tjalle

skogsfrun

Jag har läst hela din tråd och blev väldigt berörd av den. Du skriver så bra och öppet och ärligt om den berg-och-dalbana du gått igenom de senaste åren med dina ansträngningar att sluta dricka. Det är några saker jag funderar på när jag läser din tråd:

Jag ser mönster och funderar på om du kan tänka dig att utforska fler möjligheter till att vara nykter?

T ex efter en fylleperiod/återfall är du väldigt hård mot dig själv. Du har enorma krav på dig själv, ångestnivåerna är skyhöga, du städar och fixar för att rena dig själv och för husfriden, och när du ändå är igång så vill du minska på dina mediciner/insomningstabletter, på snuset et c när du kanske istället behöver just de mindre farliga sakerna mer? Kanske den här självpålagda perfektionismen är en bidragande orsak till att du behöver "ventilera" längre fram genom ett återfall? Det blir för mycket helt enkelt och i kombination med att hjärnans signalsubstanser är helt "fucked up" efter alkoholmissbruk så är det därför det blir som det blir?

Jag tänker att du kanske skulle kunna prova terapi för att bli snällare mot dig själv och någon form av medicin som hjälper din hjärna under den tid som signalsubstanser mm är helt åt helvete. Och du behöver kanske ditt snus och dina insomningstabletter och mer därtill? Finns det ingen beroendemottagning där du bor som erbjuder terapi och annat stöd?

Jag funderar också på vad du gillar att göra, bara för din egen del? Du skrev någonstans att du hade hållit på med sång och spelat piano när du var yngre? Kanske går det att ta upp något sådant? Börja i en kör t ex: repetitioner ett par gånger i veckan, nya vänner, intensiva rep inför konserterna mm. Det är härligt att sjunga. Det liksom lyfter hjärtat ur bröstet. Eller finns det något annat? Kanske en barndomsdröm? Bilar? Båtar? Golf eller tennis? Det handlar om att på naturligt väg skapa massor av må bra känslor som bleknar ner och ersätter det rosafärgade skimret runt alkoholen.

Du skriver nästan ingenting om vänner och gemenskap. Kan du hitta fler sammanhang i så fall t ex inom nykterhetsrörelsen? Föreningslivet är till stor del nyktert det med. Kanske finns det något där som kan vara intressant?

Antabus, jag vet att du inte mådde bra av det och det kanske inte funkar med dina magproblem? Men när jag läser i andras trådar så har de som vill sluta verkligen ett stort stöd av antabus. Kanske du kan ta upp det med din läkare igen eller prata med någon på ett beroende centrum eller en ny läkare? Ta reda på orsakerna till att du mådde dåligt av det? Om du får ordning på din mage kanske det funkar bättre t ex. Ge det en ny chans? Det finns även andra mediciner t ex campral som en del använder. Kan du överväga att prova något sådant? Du kör ju detta rejset helt själv som det är nu med lite hjälp av AA, så ta all hjälp du kan få tänker jag.

Kunskap om beroende: När jag läser vad du skriver så tycker jag att du lägger väldigt mycket skuld och ansvar på dig själv som att du tror att alkoholberoende är helt viljestyrt och det är också det som gör att du blir så hård mot dig själv. Jag tänker att om du lär dig mer om hur beroendehjärnan fungerar så kan du istället göra allt för att ett återfall inte ska inträffa men också förstå att det inte är 100 % viljestyrt och säkra upp för det, undvika risksituationer, minska stress, "komma ut" et. c. Det finns mycket på youtube att kolla på. Ska se om jag kan klistra in någon länk.

Det var det jag tänkte på just nu. Du vet väl att det inte finns NÅGON som kan vara så snäll mot dig som du själv? Att du inte kan få en bättre kompis som kan tillgodo se dina behov på samma sätt? För det finns INGEN som känner dig och dina innersta drömmar så bra som du själv gör. Var snäll mot dig själv: fortsätt vara nykter och uppfyll dina drömmar <3

Du får ursäkta om jag klampat på med mina tankar, eller om jag missuppfattat något du skrivit. Jag är ny här och har bara läst din tråd en gång och det är sent på natten nu. Men jag hoppas att du förstår att jag menar väl.

Jag tänker också att du ska skriva en självbiografi, bara för dig själv till att börja med. Du skriver fantastiskt bra och det skulle också kunna fungera som en slags egenterapi tror jag.

Önskar dig all lycka med nykterheten! Fortsätt skriv här och håll oss uppdaterade!

Tjalle

Först och främst tack skogsfrun för ditt insiktsfulla inlägg med mycket tänkvärt innehåll. Mycket av det du tar upp ska jag verkligen överväga. Som jag flera gånger skrivit har jag inte mod att läsa igenom hela min tråd. Det blir helt enkelt för känsloladdat.

Att jag är för hård mot mig själv är ett verkligt understatement. Det blir som en reflex att alltid "straffa sig själv" hårdast möjligt när jag druckit. Jag befinner mig på den djupaste botten och lägger mig bokstavligt talat helt platt till marken. Det är fritt fram att sparka på mig från alla håll och jag har inget att sätta emot. Det bästa är naturligtvis att inte försätta sig i sådana situationer.

När det gäller insomningstabletter är det ett känsligt kapitel. Jag har i mitt arbetsliv varit paniskt rädd att inte få "min sömn". Jag har nog nyttjat dessa tabletter ca 15 år från och till. Samtidigt vet jag att jag kan "dra ner" på dessa när jag hållit mig nykter ett tag. Jag är väl ingen storförbrukare av tabletterna. Som mest kanske 1,5 piller per dygn men jag är nu nere på 0,5. Jag har alltid avskytt alla former av tabletter och mediciner. Jag vet också att insomningstabletter sätter sig lite på psyket och man blir inte direkt gladare av dessa piller. Snuset är lite speciellt. Det finns inget bättre än en snus efter en kopp kaffe. Samtidigt blir jag lite speedad av nikotinet och har också svårt att hålla snuskonsumtionen nere när jag väl börjat.

Terapi har jag försökt en gång för ett antal år sedan. Jag tror på behandlingsformen men är också klar över hur svårt det är att hitta rätt person. På landsbygden dräller det inte direkt av välutbildade terapeuter. Ska ändå ta det under övervägande.

När det gäller antabusen är jag mer tveksam. Förutom magproblem upplevde jag ett allmänt obehag med ett "rodnande" över hela kroppen. Jag inser dock att för många är det ett nödvändigt ont i början av nykterheten.

Vänner och gemenskap??? Sanningen och säga har jag inga "riktiga vänner". Till viss del självvalt, till viss del beroende på att det är mer bekvämt att få dricka så mycket man vill när man är ensam.

Musiken har jag dock för avsikt att ta upp. Kanske inte i organiserad form men jag ska i alla fall börja lyssna på all den musik jag tycker om. Det ger mig sinnesro och jag mår bra av det. Inte heller det har jag gjort de senaste åren.

Min perfektionism, som gränsar till mani, är något jag verkligen måste ta tag i. Nu, tex, inför besöket började jag med att sätta upp en lista på allt som skulle göras för att allt skulle "se bra ut". Utan att överdriva kan jag säga att listan blev lång och jag blev lite stressad bara av att läsa allt jag tänkt göra. Jag har bestämt mig för att slänga denna lista och ta det lite som det kommer. Det blir nog lugnast både för mig och gästerna.

Hoppas att ni får en bra söndag/Tjalle

Mammy Blue

så är det ju egentligen inte DEJ det är fel på - det är alkoholen som ställer till det för dej, din hjärna har byggts om av den för att ditt belöningssystem ska anpassas till alkohol. Det är alkoholen du ska bli arg på, inte dej själv. Om du läser lite i din tråd, och tar upp och följer den tråden att alkoholen är orsaken till alltihopa, så kommer du se en röd tråd. Nysta i den. När jag med hjälp av det här forumet lyckades bli nykter berodde det på just det - att hitta orsaken till att man dricker. Och den enda orsaken råkar vara just det - belöningssystemet är kapat av alkoholen. Man dricker för att alkoholen byggt om hjärnan, hjärnan har byggts om för att man dricker alkohol. Lägg skulden där den hör hemma, INTE på dina egna axlar,utan på alkoholen. Det hjälper att bli redigt förbannad på den...
Kram!
/MB

skogsfrun

Det finns en bok som heter Feeling Good av David D Burns, som jag hade mycket glädje av. Den lär en verkligen att mota perfektionist-Olle i grind. Jag rekommenderar den starkt om du orkar läsa. Den är på engelska och det är en slags arbetsbok med många listor mm att fylla i. Den hjälpte mig mycket att bli snällare mot mig själv.

Ha det fint Tjalle!

Tjalle

Vårt besök åkte hem vid lunchtid idag. Det var intensivt. Det dracks en del alkohol. Dock inte för min del. Jag har alltid inbillat mig att alla dricker rejält när vi har besök. När jag "inventerade" tomglas och tomburkförrådet idag kunde jag konstatera att den totala mängden som konsumerades var ungefär vad jag brukade dricka själv.

Det gick relativt smärtfritt att hålla sig A-fri. Vid vissa tillfällen krävde det dock lite extra ansträngning. Tex vid första drinken när de kom. Det sitter så inpräntat i hjärnbarken att man behöver det där glaset för att "komma igång". Kvällarna var inga större problem. Så fort det kommit lite mat i magen gick det liksom av sig själv.

Det är nu 17 dagar sedan jag drack något. Jag upplever det som en väldigt lång tid, konstigt nog. När man dricker månad efter månad rullar tiden på och går väldigt fort. När man sedan bestämmer sig för att sluta räknas varje dag och man har stenkoll på hur länge nykterheten har varat. Jag antar att det släpper lite grann vartefter tiden går.

Jag tog ett litet motionspass i eftermiddags. Annars har jag vanligen "ölat" när gästerna åkt och plikterna försvunnit. Det kändes helt OK. Dock lite trött pga sömnbrist. Jag måste tillstå att jag känner mig lite småirriterad. Jag vet egentligen inte på vad. Det är bara en känsla som ligger och lurar. Jag försöker dock att låta bli att "spilla över" dessa negativa känslor på min tålmodiga fru. Så gott det går. Vår relation är fortsatt helt OK vilket känns härligt.

"Vilodag" imorgon och sedan nytt besök på fredag tom måndag. Pust och stön. Nåväl. Det blir nog bra.
Trevlig kväll på er forumvänner./Tjalle

Bedrövadsambo

Riktigt bra gjort att klara 17 dagar med alkohol hemma och allt. Men är det så bra egentligen att ha alkohol hemma? Tänker att det är onödigt frestande när du om en tid tänker "men en öl är jag ju värd". Minnet av det jobbiga bleknar snabbt tyvärr.

Tjalle

Tack vänner för peppande kommentarer. I natt sov jag riktigt bra trots halverat intag av insomningstablett. Mitt mål är att "ta bort" dessa tabletter innan denna månads utgång. Jag har gjort det förut och det kändes kanon.

Bedrövadsambo; Klart att det inte är optimalt med alkohol hemma. Nu är det ju så att när man bor långt från storstan har man i regel det mesta "på lager" för att inte stå utan när besäk kommer etc. När nästa gäst åker iväg på måndag får vi se hur mycket som finns kvar och denna eventuella mängd åker in i skåpet i gäststugan med lås på. Nyckeln ger jag till min fru. I och för sig har väl alkoholtörstiga lyckats forcera hinder värre än så men för mig blir det ändå en mental press att veta att skiten är inlåst.

Efter ett par goda koppar kaffe och tidningsläsning ska jag sätta igång med dagens projekt. Viktigt dock att inte hetsa och snöa in på detaljer. Det skapar onödig stress.

Sköt om er alla/Tjalle