... är inte illa däran än. Men alkoholen har fyllt ett tomrum i mig. Jag skulle beskriva mig som en självständig och beslutsam person. Trots det har jag inte lyckats än. Idag är min första dag. Bakåt har det varit enstaka vita dagar de senaste tre åren. Tills nu har jag druckit ca 1 flaska vin +/- nåt glas. Aldrig tuppat av eller blivit redlös. Men för mycket för mig och nu känner jag att jag hela tiden vill ha mer ...
Era ord har gjort mig mer övertygad. Ingen i hela världen vet vad jag brottas med. Ångest, trötthet och att bära denna tunga börda av skam. Skam två; har flera gånger kört onykter. Kan inte förlåta mig själv... vill bara gråta.
Känner starkt att jag vill tala om detta med någon vuxen som inte dömer mig. Inga i min omgivning vill jag oroa fast jag har barn och stor familj. Skäms fasligt när jag gömmer mina vinglas i skåpet. Det känns så fruktansvärt lågt. Jag som har höga ideal och säger till alla att våga visa er svaghet.. men det gäller inte mig. Sen om jag blir helt vit efter dagens beslut måste jag förklara mig på nåt sätt för alla. Strategin får bli att jag vill banta. Det gör ju alla.
Detta är min hemlighet. Tills idag för alla er som ser och läser mina ord. Jag behöver stöd.
Gick nyss ut i köket och hällde ut allt vin/sprit i vasken. Måste klara det utan nu.
/osäker och bestämd <3