Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

Tigerlilja

Fu har kommit längre än jag. Idag dag 3.
Strongt att bara låsa in spriten. Jag hade nog forcerat men å ena sidan har jag ingen att ta hänsyn till. Å andra sidan ligger ju systemet runt hörnet här mitt i storstan och tusen krogar...
Du inspirerar mig
Tack för att du berättar din historia. Kram

Tjalle

Hej på er vänner. Idag skriver jag dag 22 som nykter. Vårt senaste besök har gett sig av på morgonen och jag drar en lättnadens suck. Ingen "favorit" som var och besökte oss denna gång. Mer av en plikt. Som vanligt dracks en del alkohol men mycket beskedliga mängder. Tyvärr?? har vi en hel del alkohol kvar men detta är nu magasinerat inom lås och bom.

Senaste dagarna har jag inte haft något direkt sug. Jag har irriterat mig en hel del på kommentarer och beteende men valt att stilla gå därifrån stund. Det har faktiskt funkat. Nu följer ett par lugna dagar. Jag kan verkligen uppskatta lugnet och tystheten extra mycket efter lite tjo och stim.

Min mage har blivit mycket bättre och jag orkar mer. Det är nog inget att sticka under stol med. Avståendet från alkohol är det som har gjort skillnaden. Det verkar tom som om jag kan gå upp i min gamla kaffekonsumtion utan att magen påverkas. Härligt. Jag behöver alla positiva inputs jag kan få. Även era kommentarer sporrar mig enormt. Jag är väldigt tacksam för det. Det är aldrig kul att kämpa ensam. I alla fall inte mot vår gemensamma fienden.

Allt gott till er alla i solskenet/Tjalle

Bedrövadsambo

Att motstå suget och låsa in resterande alkohol! Lite lugn och ro behöver du verkligen nu ? Kan tänka mig att alkohol tidigare har varit lika med att koppla av. Nu gäller det att du hittar andra bra sätt att koppla av. Lugnet efter kaoset kan vara svårt att finna ro i om allt snurrat på lite för snabbt ett tag.

Tjalle

Hej på er. 25 nyktra dagar och det känns mycket bra f.n. Idag var jag hos tandläkaren. Därefter ett besök hos min sjukgymnast som envetet jobbat för att få min rygg och mina höfter i trim. Jag har gjort stora framsteg och jag skulle nästan säga att jag är tillbaka i full styrka. Något jag inte trodde var möjligt för ett år sedan då jag knappast kunde gå mer än 500 meter och vred mig i smärtor. Att kunna komma tillbaka, rent fysiskt, är euforiskt och ger mig kraft att ta tag i mitt huvudproblem. Att fortsätta vara nykter..................

Det är helt uppenbart hur bra min fysik och mitt psyke påverkas av min nykterhet. Jag blir piggare, orkar mer och gör allt på ett mer sansat sätt. Det gör också att allt går lättare och inte bara känns som en plikt. Nu låter det kanske lite som jag går på "rosa moln" som en del nynyktra gör. Så är dock inte fallet. Jag har varit igenom så många faser i min alkoholkarriär så jag vet ju att nykterheten har så här många positiva effekter. Min stora utmaning ligger snarare i att stanna upp emellanåt. Resonera med mig själv. Inse hur lätt jag skulle kunna rasera allting genom att "stänga av" och ta ett glas för att lätta på trycket eller bara för att "fira" att jag mår så bra just nu.

Snart närmar sig en månad. Det är en mycket kort tid men för mig känns det ändå stort. Förvisso har jag haft många vita, nyktra månader tidigare men kanske ändå med en helt annan inställning. Någonstans i bakhuvudet har jag alltid haft en bakdörr öppen för att ta det där första glaset när rätt tillfälle kommer.

Jag vill hoppas och tro att det är annorlunda den här gången.
Sköt om er alla duktiga kvinnor och män där ute.
Tjalle

Tjalle

Det rullar på. F n har jag stor energi, kanske lite för mycket. Det är varning på det. Kör slut på mig med fysiskt arbete. Sågar, rensar, klipper, hugger ved, plockar blåbär, mm mm. Jag måste stilla mig lite. Vet hur lätt det är att det slår över och ett bakslag kan stå för dörren.

För någon dag sedan fick jag klart för mig hur pass skör min relation är med min fru. Jag har alltid haft en förmåga att förtränga och kanske känner jag mig lite "duktig" nu med 27 dagars nykterhet bakom mig. Vad jag inte riktigt inser är att min fru levt i 27 år med en alkoholist, som förvisso inte har druckit varje dag, men då det har druckits har det gjorts rejält och med många pinsamma händelser som följd.

Jag vill gärna tro att vi "hittat tillbaks" till varann men självklart kan jag inte reparera så många års drickande med någon månads nykterhet. Jag känner att min fru inte vågar lite på mig än och en bagatellartad händelse gjorde att hon bröt ihop, om än bara för några timmar. Jag märker att hon går på helspänn och förmodligen undrar hur länge nykterheten ska hålla i sig den här gången. För mig är det svårt att göra något rent konkret. Jag kan bara fortsätta att hålla mig nykter och lägga dag efter dag bakom mig. Historiken kan jag tyvärr inte göra något åt, även om det smärtar mig och mycket tankar far genom huvudet. Speciellt på nätterna.

I övrigt finns det så många fördelar med nykterheten. Jag behöver inte längre vara livrädd för att det ska knacka på dörren och någon granne eller annat besök tittar in. Vid sådana tillfällen har det hänt att jag antingen varit rejält berusad eller helt darrig efter en dryckesperiod. Att inte behöva bry sig om hur mycket alkohol det finns hemma och om det ska räcka. Att kunna njuta av maten och verkligen känna vad det smakar. Annars har jag ofta varit rejält dragen när middagen kommit på bordet och det spelade ingen roll om det var färsk hummer eller korv och potatis på tallriken. Så länge jag fick mina öl eller vinare spelade det ingen roll vad som serverades.

Kan jag nu bara försöka gå ner lite i varv och få lite av den omtalade sinnesron så ser jag med tillförsikt på framtiden. Jag måste dock säga att jag stundtals känner mig lite rädd och ängslig. Jag kan inte riktigt lita på mig själv. Och det kanske inte är så konstigt efter alla hundratals misslyckade försök.

Just nu känns det i alla fall mycket bra.
Fortsatt trevlig helg på er alla/Tjalle

sommartös

Helt ny och förhoppningsvis kortlivad här.. Vill bara ge dig en eloge i din kamp om alkoholen. Din fru ska ha dubbeleloge och det måste bero på att du är en god människa som hon orkar och vill tro på. Livet är aldrig okomplicerat och ännu mindre när alkohol är inblandat. Jag har levt med en man som har alkoholproblem och fått med mig på någon sväng.. dock aldrig urartat eller så men med ångest över att något inte är rätt när man känner suget och bara idag, belöning, gott till maten etc...Jag har nu kommit (hoppas jag) på rätt köl och vilja att bara ta ett glas till helgen! Ge aldrig upp Tjalle så länge det finns liv finns det hopp:-)

Tjalle

Hej på er alla duktiga,
Har nu "passerat" den första månaden av nykterhet och börjat så smått på den andra. F n går det ganska lätt att motstå suget. Jag drar dock inte för stora växlar på det utan vet att lusten till att dricka kan komma från en sekund till en annan. Min fru tar sig ett glas vin, då och då, till maten. Jag kan inte låta bli att förundras att det finns personer som kan hantera alkoholen som hon. Hon kan "suga" på en flaska i ca 5-6 dagar. Ett glas till maten och sedan vill hon inte ha mer. Så har jag aldrig någonsin upplevt det hela. Glas ett är ju liksom bara lilla a.

Jag lider av överskottsenergi. Tror att det är en kombination av min nykterhet men också att jag, mer eller mindre. blivit av med både min ryggvärk och magbesvär. Nåväl, ett egentligen angenämt problem men, som jag skrivit tidigare, måste jag nog varva ner emellanåt. Idag tog jag en rask och lång promenad. Två timmar och trettio minuter och 16 km. Det är inte utan det känns lite i höfterna.

Tankarna går fram och tillbaka och jag tänker mycket på vad jag gjort genom åren. Jag vet att det inte alltid är meningsfullt att älta det gamla men det är bara så att det är någonting jag måste igenom. Jag kan få flashbacks för sådana saker jag gjorde för 20-25 år sedan. Hur tokigt är inte det??

Nu är det lugnt ett par veckor men sedan bär det av till "solen" en vecka. Just nu känner jag mig lugn för detta. Vet att jag klarat av sådana veckor förr. Icke desto mindre vet ni ju alla vilka frestelser som uppkommer på en sådan semestervecka. Jag har även en annan "utlandsvecka" i slutet av september men den är av den mer "hälsosamma" sorten.

Ta nu hand om er alla, både ni som är nyktra och ni som försöker att bli det.
Tjalle

Tjalle

Hej på er alla forumvänner. Jag är tillbaks efter en vecka i solen. Fortfarande nykter.........Idag är det 63 dagar och jag passerade alltså tvåmånadersstrecket för någon dag sedan.

Frestelserna var naturligtvis många på semestern. Alla ölburkar som öppnades ständigt och jämnt och det var inte utan att suget kom fram på eftermiddagarna när man var trött, varm och törstig. Jag lyckades på något sätt ändå hitta lugnet och tänka på vad som skulle hända om jag föll till föga och drack den första ölen. Det var inte värt det.

Min fru är ingen stordrinkare. Hon lyckades "knäcka" en hel flaska vin på en hel vecka och kanske ett par glas på restaurangen. Hon är uppenbarligen ingen alkoholist. Är en av de personer som kan njuta av ett glas, eller kanske två och sedan vara nöjd. En ouppnåelig tanke och jag vet att det inte är någon idé för mig att försöka igen.

Under hela veckan såg jag inte en enda person som var riktigt full. Visst fanns det en hel del salongsberusade men inte påverkade på det sätt jag alltid blir när jag dricker. Jag förstår ju nu hur väldigt många pinsamma situationer jag försatt min fru i. Själv har jag ju aldrig lidit vid dessa tillfällen. Jag har ju bara tyckt att allt är normalt och att jag "mått bra". Ända tills jag slocknat.........

Nu blir det några lugna dagar. Sedan ska jag ut och resa igen, på fredag. Ytterligare en vecka söderut men denna gång av den mer hälsosamma sorten. Vi ska på en hälsokurvecka med diverse behandlingar och lite annat på programmet. Jag känner mig inte alls lika spänd för denna resa för jag vet att det inte blir så många frestelser. Samtidigt vet jag att jag, i min situation, aldrig kan koppla av riktigt. Jag måste alltid vara på min vakt. Så fort jag tror att mina A-problem är "borta" lyser alla lampor röda. Det är någonting jag får acceptera och lära mig att leva med.

Allt är naturligtvis inte frid och fröjd men jag slipper min ångest. Jag har en betydligt bättre relation till mina närstående och jag mår i stora drag riktigt bra just nu. Mina magproblem är i praktiken borta och min onda rygg håller jag i schack med ett litet träningsprogram som jag fått av min sjukgymnast.

Allt gott till er alla/Tjalle

Jag blir så glad för din skull! Det känns att du verkligen fått kläm på det här nu. Så rätt. Jag känner så väl igen det du beskriver. Suget på semestern utomlands. "alla andra" kan sitta och dricka. Då är det bra att kunna se hela bilden. Så viktigt att man verkligen insett hur man själv fungerar. Att det inte går. Vi får nog leva med att alltid vara på vakt mot våra tankar. Trots dryga fem års nykterhet finns tankarna där ibland. Sällan men ändå, jag är medveten om att jag aldrig får tro att jag klarar att ta ett glas. Det som räddar mej är nog att jag så tydligt vet att ett, två glas inte är nog. Har aldrig varit.
Fortsätt så och var stolt över dej!

Tjalle

Hej på er systrar och bröder,

Jag har inte varit inloggad på länge men läser era inlägg, åtminstone en gång om dagen. Ibland känns det som jag är den ende som är riktigt "gammal i gården". Jag kan tycka det är lite pinsamt att jag fortfarande tragglar med mina besvär. Målar upp en bild framför mig att alla "de gamla" på forumet har fått rätsida på sina problem och jag står ensam kvar. Låter kanske som en släng av paranoia men det är många tankar som far runt.

Jag har varit nykter mer än tre månader vid ett antal tillfällen. Det som skiljer sig åt denna gången när suget kommer är att jag så snabbt tänker på alla outhärdliga situationer jag försatt mig i. När kommer då suget?? Sena eftermiddagar och tidiga kvällar kan det sätta in. Kanske efter en lång promenad, förväntningar på en god middag etc. Har jag dock "överlevt" middagen är det inga som helst problem.

På det hela taget mår jag bra. Magproblemen är ett minne blott. Min rygg och mina höfter får jag leva med men kan hålla det under kontroll genom regelbunden träning.

Det som är lite jobbigt är att handskas med de riktigt stora frågorna, som tidigare lindats in i bomull med hjälp av A. Att acceptera att jag nu befinner mig på "döhalvan". Att acceptera att det finns ett begränsat antal år framför mig. Tankar på mina döda föräldrar dyker upp, även i drömmarna stundtals. Tankar som, "blev det inte mer av mitt liv......."

Jag är medveten om att det låter väldigt mörkt men jag antar att det ändå är naturligt att dessa tankar poppar upp ju längre i nykterheten jag kommer.

Trots allt är det mesta positivt. Jag är starkare psykiskt och tankarna på A kommer mer sällan. Vissa dagar tänker jag inte på det alls. Sååå sköönt.

Ta hand om er alla och hoppas ni får en fin helg. Vädret ska ju tydligen bli bra.
Tjalle

Bedrövadsambo

Vi är många som befinner oss på eller närmar oss ”döhalvan”. (Hur räknar man ut den? Närmar mig 50 och jag lär ju knappast bli 100 år?) Själv ser jag på mitt åldrande med respekt. Jag är klokare och tar ingen skit, gör som jag vill och tycker, bryr mig inte om vad andra tycker, och delar generöst med mig av mina erfarenheter vilket ger mig mkt kärlek tillbaka ❤️ (Inte bara här, även på jobbet och andra sociala forum.) För mig är det egenskaper förknippade med åldrande, och det är bara positivt. Brottas du av tankar som ”blev det inte mer än så här” så är det kanske läge att tänka nytt? Tillåt dig att dagdrömma - det kan vara ett embryo till något helt nytt. Trevlig helg!

AlkoDHyperD

Blev det inte mer än så? Vad skulle mer isåfall vara? Och om det handlar om att man kastat bort en massa tid på att vara full eller bakis kan ju tanken vändas till "då är det på tiden att leva nu". Tid är ju bara siffror, all tid är ju nu. Varje sekund. Livet pågår.
Varje gång jag hittar ett grått hår tänker jag "wow, snyggt, mer visdomstecken och åldersstatus" ☺️

Buzzz

Bra jobbat med tre månader!
Ville mest säga att du inte behöver känna dig ensam, här har du åtminstone en till av de "gamla" som kämpar fortfarande.
Trots incitament som borde få vilken människa som helst, som är vid sina sinnens fulla bruk, att sluta "tanka", så har det inte gått något vidare.
Men jag tänker att, om man slutar försöka så är det ju garanterat kört...
Vecka 3 för mig idag.

Ha det gott.
//Buzzz

Tjalle

Hej Buzz. Så kul att höra ett livstecken från dig. Jag minns dig "från förr". Tråkigt naturligtvis att du kanske inte heller lyckats fullt ut men det är precis som du säger; slutar man försöka så blir resultatet garanterat katastrofalt. Vecka 3 är ändå inte så illa. Då bör du ju ha klarat av den akuta ångesten och kanske tom mår hyggligt fysiskt.

Sköt om dig/Tjalle

Tjalle

Jag trodde länge att det skulle gå bra. Ett tag kändes allt stabilt. Nu är allt åt helvete. Vet inte om vi hörs mer.
Tack alla underbara människor.....................

Kram/Tjalle

Didi

Jag har inte pratat med dig innan, Jag har ingen aning om din livssituation eller dina tankar, dina mörka vrår som du vill springa ifrån. Men du har, efter vad jag förstår, flera gånger valt att möta mörkret, att stå fast och stadig i jorden som inte gungar under dig längre. Om jorden gungar nu, så lägg dig ner, ta några djupa andetag, sov och gå upp imorgon och tänk att du ska slå ner monstret igen. Låt inte den andra sidan vinna!