Hej.
Är 42 och skild sedan 1år tillbaka med två underbara killar på 8 & 14 som bor hos mig varannan vecka. I samband med min skillsmässa började jag först dricka oftare än bara helger, mest för att det var sommar och jag nu kunde njuta av livet som singel. Efter sommaren var det svårt att återgå till normala vanor och när hösten, mörkret och ensamheten kom krypande var det ett lätt sätt att få kvällarna lite trevligare. Oftast bara en öl till maten, i bastun eller ett glas vin. I början på våren erkände min före detta att hon varit otrogen. Ångesten slog till med full kraft och mitt drickande ökade. Det som tidigare varit en "påhittad" belöning och guldkant på tillvaron blir nu en livlina för att stå ut med ångesten och åtminstone få lugn i huvudet för att få sova några timmar varje natt. De kvällar jag inte dricker somnar jag oftast runt tre, ibland inte alls. Så fortsätter det...
Jag städar och fixar för att hålla fasaden, tränar ganska mycket för att det får mig att fokusera på annat och vara i bubblan en stund men missköter samtidigt mitt företag som jag jobbar med, jag orkar helt enkelt inte bry mig. Mitt ex fortsätter umgås med den hon varit otrogen med (som fortfarande har sambo på annat håll). Varje gång jag ser dem tillsammans serbjag det som en ursäkt att döva min ångest på kvällen med en öl eller ett glas vin. Utåt sett har jag lyckats upprätthålla fasaden som stark, trygg och med ett hälsosamt liv. Alltid fint hemma, nyss tränat och hälsosamma vanor. Inget vet om mitt drickande. Jag planerar till och med mina inköp när jag reser i jobbet för att slippa gå in på samma bolag för ofta.
Jag är rädd!
Nu kommer hösten, mörkret och ensamheten tillbaka. Jag vet inte längre vad jag vill med mitt liv. På fredag skulle jag och mitt ex firat 10- årig bröloppsdag. Jag har ångest inför denna dag då jag redan nu vet hur tufft det kommer bli. Jag vill inte längre fly med öl och vin.. Jag vill bli nykter och sluta dricka. Jag har velat länge men lurar mig själv och helt plötsligt står det 10 nya öl i kylen och en låda vin i skåpet. Jag dricker ytterst sällan så jag blir berusad men jag dricker säkert 5 dagar i veckan, ibland mer. Jag har varit i kontakt med vårdcentral angående depression men de skrev ut recept på Zoloft. Berättade aldrig om mina alkoholvanor men har inte vågat hämta ut medicinerna då jag är rädd att utveckla ett beroende av dem oxå.
Jag skriver detta som en chansning, men jag börjar bli desperat! Jag är rädd för att tappa greppet och förlora ännu mer av det som betyder något i livet, främst mina barn och huset jag och min före detta byggde tillsammans.
Hur går man vidare?
Hoppas någon kan hjälpa mig.