Jag förstörde min äldsta dotters bröllop i helgen genom att bli för full. Nu vill inga av mina tre vuxna barn ha kotakt med mig. De ska ta ta kotakt med mig när de vill.
På måndag börjar jag med Antabus och ska även ta kontakt med Riddargatan, Har också en träff med en terapeut på onsdag.
Givetvis är jag fylld av skam men samtidigt känns det så förtvivlat hemskt att inte ha kontakt med de tre barnen som jag älskar mest av allt i världen.
Jag var skräckslagen för att möta min fd fru och hennes nya kille på bröllopet. Dövade skräcken med öl och vin. Det är ingen ursäkt men en förklaring.
Mitt drickande har tilltagit sedan i vintras då min depression lättade. Jag blev förvirrad av att förlora det trygga depressiva beteendet och tänkandet. Och drack på det. Det ser jag nu i backspegeln. Just nu dricker jag vatten och ser på TV-Netflix mm.
Men det gör så ont att inte ha kontakten med mina vuxna barn. Det kan ju bli veckor och månaders isolation. En fasa. Finns det någon där ute med liknande erfarenhet?