Goddag kamrater!

Jag skrev här i vintras, och någon enstaka gång senare under våren också. En del av er kanske minns mig. :) Aja, long story short: det gick rätt bra att vara nykter under våren. Jag höll mig tre månader och två veckor - mitt längsta uppehåll sen jag började dricka, för 18 år sedan! Bidragande till framgången var nog att jag hade en mycket intensiv jobbperiod, och kämpade på mitt att laga mitt förhållande. Det gick rätt bra, vi är i ett mycket bättre läge nu än för ett halvår sedan. Projektet jag jobbade med blev också en framgång!

Allt det sagt så hade jag svårt att hitta så jäkla mycket glädje i grejer under våren. Jag kände mig allmänt deprimerad och "off". Jag läser ibland här om personer som mår så sjukt bra när de blir nyktra, visst, det kan vara kämpigt, men de mår bra. Jag kände: jag då? Har mått riktigt kasst. Inte fysiskt såklart. Sjukt skönt att känna att kroppen svarar bra på träning igen, och såna grejer. Men jag har inte varit glad, alls.

Sen blev jag klar med mitt stora jobbprojekt i början av juni. Jag hade redan bestämt mig för att fira det. Så jag drack en gång, och en gång till. I smyg såklart. Jag var sen full en gång när jag var hemma själv med min tre-åriga son. Sambon jobbade natt. Det är liksom inte okej. Jag har försökt ha saker att göra. Men alkoholen har funnits i tankarna exakt hela tiden. I helgen som var var sambon och sonen ute och reste några dagar. Jag tog en tredagars, typ. Det kändes jätteskönt, men samtidigt så ohållbart.

Det funkar ju inte, givetvis. Så, nu står jag här. Andra dagen nykter och får börja om. Jag vet inte på vilket sätt min strategi ska se annorlunda ut i höst. Men jag är inte riktigt redo att kasta bort mitt liv riktigt än, så på något sätt ska det väl gå.

Hej igen, minns dig från i vintras, då jag började skriva lite. Tror jag skrev någon gång i din tråd också. Jag är inne på min 9 vecka utan giftet och jag minns dom första dagarna/veckorna som de som gav bäst effekt. Nu har ju nykterheten blivit vardag på något sätt. Vår hjärna, speciellt beroendehjärnan, har ju en tendens att minnas det positiva med att dricka och kanske glömma det negativa.

Vet inte om du också t ex som mig har varit vårtrött och haft extra allergiproblem denna sommar? Var ju en extra kraftig allergivår/sommar och jag var väldigt trött minns jag. Personligen har jag försökt få ordning på sömnen och har kommit igång hyfsat med motionen och ska växla upp ännu mera nu när det blir vardag igen.

Så klura lite på din strategi, min handlar om att ta en dag i taget och påminna mig om de negativa sakerna med alkoholen.
En annan är att skriva och läsa här och den tredje är att vara noggrann med sömn, kost och motion.

OM du är lite nere kanske du behöver lite medikament, vad vet jag?

På återhörande!

anonym17136

Ja, Välkommen igen Linus med Omstart ..
Minns dig också .. och din lilla grabb ..
Tänk vad härligt för din son att växa upp med
en nykter pappa .. Stort Lycka Till ..

Visst minns vi dig. Har fattat att det är ett litet gäng som ska stötta varandra här under hösten.
Häng på dessa. Kommer dock inte ihåg vilka då jag har släppt lite att följa alla som är nya.

Och visst mår man bra när tvångstankarna släpper (fast det kommer i omgångar)
Men man kan lära sig hantera det. Tänka på konsekvenser. Spela hela filmen.

Såg du någonsin Risky Drinking? Om inte - se den, finns på youtube.
Väldigt bra dokumentär om A's kraft och konsekvens.

Tänkte själv se den igen om en stund för att påminna mig om att jag är en beroendemänniska.

Kram

MM

linus

Hej Morgondag, Lerigen, MondayMorning!

Fint att höra från er. :) En sak jag upplevt i vår/sommar var att SLUTA dricka var (relativt) enkelt. Så länge jag kände att det fortfarande var en pågående process så var det enklare. Men när det började övergå till att faktiskt vara något statiskt, nu dricker jag inte mer, då vart det svårare på en gång.

Motion, kost. och sömn... Mm... jag jobbar på det. :) Har tränat bättre än på flera år och börjar långsamt närma mig en form som jag trivs med, men det är en bit kvar. Sömnen är det värre med. Sonen tycker att det är sjukt överskattat, och har gjort så hela sitt liv. Det är slitigt som fan, och svårt att värja sig mot. Men vi kämpar på och försöker turas om och avlasta varandra och så.

Det blev aldrig att jag såg den MM, såg en del andra grejer däremot. Men jag ska absolut ta mig samman och kolla på den någon dag! :) Jag ska göra mitt bästa med att vara med och stötta! Försöker skriva nykterdagbok just nu. Ett par rader varje morgon (eller just när jag kommit till jobbet) om hur det känns idag och så. Tror faktiskt också jag ska besöka AA. Känner mig spontant inte så peppad på det, men det är ändå många som verkar ha ut något av det, och de har lokal grupp som träffas typ 100 m från min lägenhet, så det skadar ju inte att gå dit och prova i alla fall.

linus

Så, jag jobbar på ett universitet. Den här posten handlar om akademin och alkohol. Eller, reflektioner om mig och alkohol i en akademisk kontext. Jag hoppas att det inte finns någon där ute som tror att det dricks väldigt lite på ett universitet. Eller att alkohol bara är en studentgrej i såna sammanhang. Så är det inte. Det sups minst lika bra på universitet som på verkstadsgolv eller bland krogpersonal.

Tidigare hade jag ett ganska djupt engagemang i studentrörelsen på orten där jag bor och fick därigenom ett antal olika uppdrag centralt inom universitetets organisation, samt blev medbjuden på diverse större fester/middagar/baler, och what not. Inom akademin är vi duktiga på fira saker. Den tjänst jag har nu har även den erbjudit en hel del möjligheter till alkohol, koferenser där det dricks lite nästan dagligen, helst med en avslutande bankett då det dricks mer, personalfester, större tillställningar. Och så vidare. Jag har varit hembjuden till min chef på middagar ibland och där har det verkligen inte snålats med starkvarorna. Jättetrevliga tillställningar!

Allt det här hade väl varit okej om det vore DET ENDA jag druckit. Men för en person som gärna kollat djupt i glaset så ofta jag haft något läge så hjälper det verkligen inte till. De jobbrelaterade situationerna har verkligen inte varit mina problemsituationer. Sitta hemma själv och dricka sig kanon tar den gula ledartröjan. Av den anledningen tror jag att det är just jobbsituationerna som känns jobbigast att lägga bakom mig också. Det har ju alltid gått bra, klart man ska få festa och ha kul med kollegor ibland?! Och det känns ju som slöseri att sitta på fancy middagar och tacka nej till vinet. Fast jag vet ju att det inte funkar så. Jag kan inte dricka i jobbsammanhang framöver. Det kommer förstöra min nykterhet i andra sammanhang. Men just den grejen känns ärligt sorgligt. Det är ju inte där problemet varit, även om jag givetvis fattar att det bidragit till det stora problemet.

linus

Så, dag 4 av min nykterhet idag. Det känns ganska bra. Hade ett riktigt bra gympass igår, och har med mig träningskläder så jag siktar på ta mig ut för att springa på lunchen idag. Har även planer för helgen som gör att det kommer vara lätt att slå alkoholen ur tankarna (så även nästa helg).

Det är väldigt skönt att jag känner mig ganska på gång (även om jag i ärlighetens namn inte får så mycket gjort på jobbet). Jag känner mig lite hotad över hur avlägsen ångesten jag så sent som i tisdags kände är... Jag vill fokusera på bra saker framöver, men tror det är viktigt att komma ihåg varför jag väljer bort alkoholen också. I våras "glömde jag bort det", och då var det lätt att börja peppa på alkohol igen.

linus

Har haft en bra helg med typiska konstruktiva aktiviteter då det varit lätt att inte ha en tanke på alkohol. Vandrat i skog och varit ute på havet. Typiskt bra saker. Dag 7 nykter idag och det känns bra. Håller dock planera för hösten och har några jobbresor att se framemot i september och oktober och jag kände på en gång hur klickade till i bakhuvudet: "Vad bra, flera tillfällen att dricka utan att någon märker!"

Nej, det ska inte bli så den här gången. Just nu känns det fint, läge att hålla kvar vid det!

... att höra att du börjat bygga din nykterhet igen. Vi ser fram emot en fräsch och fri höst!

Ellan

Hej Linus,
Det är precis som du skriver ett enormt fokus på alkohol i många delar av samhället. Tror inte att det är många områden som är "befriade" från detta. Inte universitetsvärlden och knappast finansvärlden heller, där jag befinner mig. Efter mitt avslöjande har alkoholpolicyn uppdaterats och numera är det något mer restriktivt. Det togs inte emot med klarsynthet och insikt men jag är rädd för att det är mer än skrift på papper som vi är skyldiga att ha. Det är en prövning att befinna sig i situationer som tidigare varit så givna dryckestillfällen men som nu blir något annat. Jag hade inte stora förväntningar på mina första utmaningar utan hade bara ett fokus, vara nykter. Sedan blev det helt ok sittningar o konferenser. Inte alls lika roligt som tidigare men helt ok. Det får vara så och det intressanta i detta är att det som tidigare varit roliga upplevelser (inkl alkohol) byts ut mot nya saker. Där glädjen är genuin och äkta. Så håll ut, stå ut i den nygamla världen och var öppen för nya delar av livet.
Har du 100 m till AA:s lokal så rekommenderar jag dig ett besök. Bor du i en större stad kan det ju oxå finnas fler grupper. Mötena kan oxå vara lite olika så släpp fram nyfikenheten och prova dig fram. Det är så mycket mer än bara alkoholen (drogen) vi beroendepersoner behöver förstå och AA är en fantastisk möjlighet.
Ta hand om dig,
Kram
Ellan

linus

Det mesta går fortfarande bra. Den förlamande koncentrationssvårigheten som jag levt med en tid börjar långsamt, långsamt bli lite bättre. Jag ägnar fortfarande minst halva arbetsdagen åt självömkan/stirra in i datorskärmen/hoppas att någon ska skriva något till mig/försöka hitta någon att gnälla med om livets svårigheter, men den övriga tiden börjar jag få lite gjort igen. Så det finns hopp. Jag är rätt glad emellanåt. Det är också fint! :) På minuskontot är framförallt att jag kommer på mig själv med att mitt ingeting sitta och börja planera för framtida fyllor. Det är ju givetvis inte aktuellt, men det kommer lätt, och objudet. Sedan blir jag nedstämd...

Aja, ska väl bli bättre med tiden. :) Läser rätt mycket här och ser hur det går för er. Jag är imponerad över många! :) Ibland börjar jag skriva några meningar kommentarer, men så tar den där tidigare omtalade koncentrationssvårigheten greppet och jag lämnar kommentaren opostad.

linus

Tack för din kommentar! Jo, det är lurigt när det så att säga finns i företags/organisationskulturen. Dessutom är det rent krasst så att inom akademin är nätverkande otroligt viktigt, och många nätverkstillfällen innefattar alkohol. Men jag har också provat alkoholfria sittningar och tillställningar. Det går, absolut. Inte lika kul. Men i sammanhanget måste jag nog ändå se det som tillräckligt kul. Starkt av dig att ta striden för mindre alkohol i jobbsammanhang! Där är jag inte riktigt ännu...

När jag var aktiv inom studentrörelsen på orten jag bor engagerade jag mig däremot i uppstarten av en alkoholfri pub (jag var själv inte redo att sluta dricka då, men hade sedan länge fattat att alkoholkulturen bland studenter är åt helvete). Det fick rätt stor uppmärksamhet, och var många som hörde av sig och uppskattade initiativet. När det väl drog igång var det dock alldeles för få besökare. Går inte driva pub då. Tyvärr. Men projektet lever än idag i viss mån, studentkåren som jag under en år var ordförande för driver den puben som event ett par gånger per termin. Alltid något. :)

linus

Så, idag framkom för min sambo att jag ljugit om mina förehavanden i samband med att jag var full för ett tag sedan. Hon tror att jag varit otrogen, vilket jag inte var. Lögnen var för att faktiskt ha ett tillfälle att dricka, trots att jag inte ska dricka nu. Jag har dock varit otrogen förut, men det är länge sedan och det är inte den person jag vill vara nu mer. Hur som helst förstår jag henne. Klart att det måste vara svinsvårt med förtroende när man bott med en person som konsekvent varit oärlig för att upprätthålla sitt missbruk. Men det känns FÖRJÄVLIGT. Det var (förutom att jag drack då) ingen dålig situation på sånt sätt. Så jävla jävla jävla onödigt. Min ångest har varit bråddjup idag. Vi har hunnit prata lite och det finns väl hopp om liv ändå. Ett tag trodde jag att det här var liksom en gång för mycket. Att det skulle vara slut. Satt och ångeststirrade på min datorskärm på jobbet och ville gråta och önskade att jag var någon annanstans. Vi kommer nog prata mer efter att barnet vårt somnat, och det är ju bra. Försöka reda ut det på något sätt. Men just nu mår jag skitdåligt. Jag hatar att alkoholen har gjort mig till en ljugande och manipulativ fähund. Självföraktet är djupt. Dag 10 som nykter hade kunnat vara bättre.

anonym17136

Såå, jobbigt för dig Linus .. lider med dig ..
Ja det är hemskt vad alkoholen gör med oss,
vi ljuger, smyger och gömmer .. Men ..
Fortsätt den vita vägen som du har bestämt dig för
och bevisa för din sambo och din grabbs mamma att du kan och vill
förändras .. och vara en sambo/pappa som det går att lita på ..
Lycka Till nu ..

Ellan

Hej Linus,
Ja det gör oerhört ont när vi ställs inför allt vi ställt till med. Skammen blir ibland så stark att den gör fysiskt ont. En overklighetskänsla. Det krävs dock att vi tillåter oss att känna. Att vi står kvar i det och tar emot smärtan och inte flyr undan eller försöker ducka för sanningen. Jag känner fortfarande av det och kommer nog göra det tills jag har fått göra "rent hus". Din sambo kommer säkerligen ha många frågor och tankar, ilska och sorg. Tilliten kommer med tiden. Så länge du har fokus på din nykterhet och gör rätt saker för dig själv och nykterheten så kommer tilliten tillbaka. Du är fortfarande i början av nykterheten så ta en dag i taget och en sak i taget. Var så ärlig du kan mot din sambo. Det är hon värd och även du.
Kram
Ellan

linus

Tack Ellan och Lerigen! :) Vad fina ni är.

Jag tror vi lyckats reda ut det mesta, för den här gången. Det är ju bra såklart, även om om vi har mycket att kämpa vidare med.

Hur som helst var vi iväg på en 50-årsfest i helgen. Det gick bra, var aldrig aktuellt för mig att dricka och då var det ingen issue heller. Igår däremot hade jag ett jävla sug. Kändes som att jag inte fattar hur jag ska få ihop mitt nuvarande liv om jag inte får supa igen. Misstänker att några känslosamma dagar innan och sedan varit i en alkoholstinn kontext kvällen innan kanske inte gjorde susen för min övertygelse.

Men det blev iaf ingen alkohol igår (det var egentligen inte nära, ångesten handlade mest om hur det ska gå med nykterhet framöver). Idag känns det lite bättre. Ligger under ytan, men jag är ändå gladare och har lättare att fokusera på annat.

För mig är just tankar runt fylla ett stort problem med alkohol, eller iaf något som inte känns bra. Jag fokuserar så jävulskt mycket på alkohol, tänker på det hela tiden. Även när jag varit nykter ett tag liksom. Och allt relaterat till alkohol blir viktigt för mig, både bra och dåliga saker. Det tar helt enkelt upp orimligt mycket av min koncentration och tankekraft.

Nå, dag 14 nu, och det är trots allt en ganska bra dag. Siktar mot gymmet på lunchen. Det ska bli skönt. :)

anonym17136

Som ditt inlägg berörde mig och fick
Mina tankar att snurra ... igenkänningsfaktorn var hög .. som jag har ljugit och även om jag inte har varit otrogen .. när jag var missnöjd med mitt förhållande .. så har jag flytt .. till A .. Så skönt att höra att ni kunde reda ut det mesta .. Som Ellan säger så .. ge din sambo tid att bearbeta alla frågor o tankar .. igen Linus , all Lycka till .. kram

linus

Vad fint att höra att mitt inlägg berörde Lerigen! Jag upplever när jag läser på forumet att det finns mycket jag kan förstå, men inte riktigt relatera till själv, och en del grejer där jag känner igen mig nästan till varje ord. Det känns bra, eller åtminstone skönt, att hitta sådant som berör.

Dag 17 nu. Idag har varit chill. Första dagen tror jag i den här nykterhetsvändan där jag inte haft något ordentligt alkoholsug alls. Skrev lite om drickande med en vän som även hen kämpar med sin konsumtion. Då vi har ganska liknande erfarenheter av alko är det väldigt skönt, men brukar också trigga ett sug hos mig ibland. Inte idag. Bra tecken! Men jag kan inte slappna av för det, det ligger så nära till hands ändå hela tiden.

linus

Smack! Tiden går snabbt, och nykterheten går bra! Jag ska vara helt ärlig med att jag kan komma på mig själv med att sitta och planera för fylla, och VERKLIGEN romantisera det. Men det har än så länge inte varit några större problem att komma på andra tankar än. Så på det hela taget känns det ganska bra, omän bräckligt. Har inte riktigt varit i några riktigt utmanande situationer den gångna månaden, vilket såklart har underlättat. Men, here's to att det fortsätter gå bra! :)

Fredde

Starkt jobbat av dig fortsätt på den nyktra vägen:) Själv klarade jag av för första gången att vara vit i 1 månad för ett tag sen men jag föll tillbaka till gamla ovanor så nu är det dax att vara nykter igen.Är inne på min andra nyktra dag:) Kämpa på:)