Goddag kamrater!
Jag skrev här i vintras, och någon enstaka gång senare under våren också. En del av er kanske minns mig. :) Aja, long story short: det gick rätt bra att vara nykter under våren. Jag höll mig tre månader och två veckor - mitt längsta uppehåll sen jag började dricka, för 18 år sedan! Bidragande till framgången var nog att jag hade en mycket intensiv jobbperiod, och kämpade på mitt att laga mitt förhållande. Det gick rätt bra, vi är i ett mycket bättre läge nu än för ett halvår sedan. Projektet jag jobbade med blev också en framgång!
Allt det sagt så hade jag svårt att hitta så jäkla mycket glädje i grejer under våren. Jag kände mig allmänt deprimerad och "off". Jag läser ibland här om personer som mår så sjukt bra när de blir nyktra, visst, det kan vara kämpigt, men de mår bra. Jag kände: jag då? Har mått riktigt kasst. Inte fysiskt såklart. Sjukt skönt att känna att kroppen svarar bra på träning igen, och såna grejer. Men jag har inte varit glad, alls.
Sen blev jag klar med mitt stora jobbprojekt i början av juni. Jag hade redan bestämt mig för att fira det. Så jag drack en gång, och en gång till. I smyg såklart. Jag var sen full en gång när jag var hemma själv med min tre-åriga son. Sambon jobbade natt. Det är liksom inte okej. Jag har försökt ha saker att göra. Men alkoholen har funnits i tankarna exakt hela tiden. I helgen som var var sambon och sonen ute och reste några dagar. Jag tog en tredagars, typ. Det kändes jätteskönt, men samtidigt så ohållbart.
Det funkar ju inte, givetvis. Så, nu står jag här. Andra dagen nykter och får börja om. Jag vet inte på vilket sätt min strategi ska se annorlunda ut i höst. Men jag är inte riktigt redo att kasta bort mitt liv riktigt än, så på något sätt ska det väl gå.