Hej
Jag har varit här förut, minns inte när det var men det var längesedan.
Surfar in här när jag är bakis och ångestfull, och tanker "jag ska aldrig dricka mer, jag kan ju inte hantera det."
Sen glömmer jag bort min ångest och fortsätter précis som förut.
Igen.
Och igen.
När barnen var små trodde jag att jag kunde lura dem. Nu är det annorlunda. De fattar ju. Och skäms. Och skräms när de inte "känner igen mig."
Jag blir inte full och otrevlig. Jag blir glad och snacking och tycker jag har full koll på läget.
Ända till dagen efter, när jag inte minns vad jag sagt, eller gjort eller vem jag pratat med.
Fruktansvärt pinsamt. Ångestframkallende.
Så jag lovar mig själv igen - aldrig mer. Har slutat lova mina barn, för de ser ju att jag inte håller det. Och då är det dumt att lova.
Så hur gör jag?
Mina vänner tycker inte att det är så farligt. Jag blir ju bara glad och lite mer av mig själv. De tycker jag nojar I onödan.
Och jag mår så dåligt.
Hur gör ni för att låta bli?
Jag tror jag måste lägga av - cold turkey.
Men det är svårt. Alla andra runt omkring mig dricker, även min man. Han sager att han stöttar mitt beslut om jag inte vill dricka men tycker inte att han behöver avstå något själv.
Alla tips mottages tacksamt

33 dagar nykter.
Jag tycker tiden går så otroligt långsamt det känns som jag varit vit i en evighet..
Känns som att jag redan har klarat det och att allt är lugnt nu. Men jag vet att det är en falsk trygghet.. att jag just när jag tror att jag är okej, får för mig att våga ta ett glas, bara ett, för jag är ju alkoholfri nu, egentligen.
Jag måste verkligen se upp.
Och tankarna maler.
Kan jag verkligen aldrig dricka riktigt vin igen??
En god GT, är den för evigt ute ur min meny?
Ja antagligen.

Först sörjer jag.
Men det är lättare att hitta känslan av ångest och bakfylla nu jämfört med förra gången.
Barnen är äldre nu och jag kan inte lura dem, hitta på dåliga ursäkter om varför jag mår dåligt. Vill jag dricka alkohol nu, tar jag bara fram löftena jag gett dem så är det lättare att stå emot.

Jag har också äntligen berättat för min mamma. Inte hela sanningen men en del av den.. att jag märkte att jag mår bättre utan alkohol och att jag därför låter bli. Förvånande nog gjorde hon ingen stor grej av det. Bra, sa hon bara, det finns många som inte tål alkohol.

Igår kväll sprang jag en sväng.
Det skulle bli en mil men rundan var kortare än jag trodde så det blev bara 8.3 km. Men det gick så lätt!
Det var rätt tomt i löpspåret men jag hörde fest från flera ställen runt omkring.. Det var en befrielse att vara ute och vara nykter och att komma hem och sätta sig i soffan, nyduschad med en kall alkoholfri öl och popcorn..och veta att jag skulle vakna och må bra idag!
Jag älskar det!
Jag är så glad att jag är nykter.
?

Bra jobbat surkärring! Jag känner igen mig i allt du skriver, speciellt sorgen om att aldrig kunna dricka mer. Jag har försökt sluta och dra ner på alkohol många gånger under årens lopp men jag kommer alltid tillbaka till samma plats, en morgon där jag är bakis, ångestfylld och inte minns var jag gjorde halva kvällen dagen före. Jag förstår ju att jag inte kommer kunna dricka måttligt och att jag måste sluta helt och antagligen för alltid.
Men det skrämmer mig att leva ett liv utan alkohol, även om alkohol förstör för mig så har jag svårt att tänka mig ett fullt liv utan. Helt sjukt att det kan betyda så mycket.

Jojo_ ja visst är det galet?

Men det är ett gift som bara råkat vara allmänt accepterat. Nog måste det finnas andra sätt att fira, njuta och slappna av än att förgifta oss själva?

Jag har hittat mitt lugn och är så tacksam för varje dag jag vaknar och mår bra.
Vad är det med alkoholen som gör att du är rädd för att vara utan?

Jag har fortfarande mest ångest och längtar verkligen efter ett mer lugnt och balanserat liv.

Bra fråga varför jag är rädd att vara utan alkohol. Fastän att alkohol förstör och orsaker så mycket obehag så tycker jag helt enkelt att mitt liv är tråkigt utan den. På helgen när barnen sover och mannen spelar dataspel så sitter jag där uttråkad och ensam i soffan. Så dricker jag ett par glas och livet känns lättare. Inte fullt så instängt och astråkigt. En liten flykt undan mitt annars så trista liv. Hade jag bara kunnat hålla det till 2-3 glas vin så hade det inte varit något. Men de senaste åren har det eskalerat och jag häller i mig allt jag kommer åt när jag väl tagit första glaset. På fyllan försöker jag sen få med mig vänner ut på stan så jag kan hälla i mig mer. Dryg och tjatig vill jag att mina stackars vänner ska med mig ut och supa. För det är det jag gör nu. Jag dricker inte Socialt längre, jag super mig redlös nästan varje gång. Det är bara en tidsfråga innan mina vänner slutar svara när jag ringer på fredagskvällarna. Allt detta vet jag, jag vet att jag är illa ute, ÄNDÅ så vet jag inte hur jag ska kunna leva ett fullt liv om jag aldrig ska dricka igen.

Vi är så lika Jojo_
Jag trodde npgon skojade och skrev som mig i mitt ställe..

När barnen sover och min man spelar dataspel vill jag också dricka!! Eller snarare ville. För nu gör jag annat..

Jag skriver jättemycket här.
Jag sticker ut och springer.
Jag tränar annat.
Läser.
Dricker te.

Våga prova!
Testa att be din man spela kort med dig istället för att sitta vid datorn, så ni gör något tillsammans.
Eller testa du datorspel, du kanske gillar det?

Jag har skrivit in mig på en utbildning. Eftersom jag jobbar på dagarna ska jag plugga på kvällarna så då kan jag inte heller dricka..

Det finns vägar ut. Och tänk vad kul när du kan ringa dina vänner för något annat än att de ska vara ditt fyllesällskap. Det kommer att gå bra!

Jag har varit helnykter i perioder, en fördel jag har är att min man i princip inte dricker. Han tränar mycket och har aldrig fastnat för alkohol. Jag är ju på andra skalan och vet knappt om jag kan leva utan. Jag vet ju att jag kan leva utan i perioder såklart, men hitintills har jag alltid startat igen. Efter några månader så tycker jag att det är lugnt igen. Övertalar mig själv att jag överdriver och har kontroll. Något annat jag tänker mycket på är hur gör jag med vänner? Vi hade några kompisar över igår och jag ringde innan de kom och sa att jag inte hade något vin hemma och att inte jag var sugen på att dricka just igår, men ville de ha så kunde jag handla hem lite. De valde att inte dricka de eller, men de flesta som jag känner dricker gärna några glas på helgen. Inte lika mycket som jag, utan mer normalt, men jag vet inte riktigt hur det blir nu när jag inte ska dricka mer. Min man som inte dricker tycker det vi slutar bjuda på alkohol helt och hållet när vi har vänner över. Tänk om jag blir bortvald som sällskap eftersom folk gärna vill ha nåt glas på helgen. jag vet knappt hur man umgås fester utan alkohol, känner hur tragiskt det låter nu när jag skriver det, men jag vet inte riktigt. Jag vet inte ens om folk vill komma hem till oss när jag är helnykterist. Jag har alltid varit festprisse säger aldrig nej till upptåg eller fest, alla vet att det alltid är bra fester hos oss.

Att skriva här och så sakta inse att alkohol måste bli ett avslutat kapitel för mig hoppas jag hjälper.

Hur är din plan surkärring? Har du slutat med alkohol för gott tror du?

Jag vet inte ärligt talat.
Ska jag vara krass är det nog för evigt men just nu tar jag det dag för dag. För evigt låter så....långt bort.

När min kompis är gravid och de bjöd på grillfest bjöd de på öl. Alkoholfri. Det var ingen som blev sur för Det, och ingen hade tråkigt heller. Jag funderar på vad det är för vänner som tackar nej till en inbjudan bara för att de inte serveras alkohol. Vill se dricka kan ju DE bjuda hem och ställa fram vad de vill. Ni kan ju också undvika att ses när det involverar alkohol.. ex bjuda på fika istället för middag. Ta en kopp kaffe på stan lördag eftermiddag istället för att gå ut lördag kväll.

Jag har ju också klarat perioder av nykterhet och sen trillat dit. Jag ska göra allt jag kan för att inte göra det igen.

Fick positiv respons när jag berättade för folk. En sa "välkommen till klubben" och gav mig en kram.
En annan sa "vad skönt jag tycker du blir lite jobbig när du dricker, det är bättre såhär "
En har sagt "du är så trevlig när du är nykter med så det blir nog ingen skillnad".

Så kanske ska du våga tro på din vänskap och de du har runt dig. När du känner dig stark och om det fortfarande är viktigt för dig kan du ju bjuda på middag med alkohol eller som du gjorde, säga att de som vill ha får ta med själva men att du har alkoholfria alternativ hemma.

Jag vill bestämt hävda att de som inte vill umgås utan alkohol är inte värda att slösa tid på.

Kram!

Du har rätt såklart. Finns det några av mina vänner som inte vill komma om det inte finns alkohol så kanske jag inte ska umgås med dem. I alla fall inte just nu. Det blir väl lite så att om man är som jag och dricker varje helg umgås man gärna med likasinnade. Jag får undvika sådana sammankomster ett tag helt enkelt. Min bror, min man och min bästa vän har alla sagt till mig sista tiden att jag spårar ur, jag blir fullast. Jag måste försöka ta mig ur det här och ta en dag i taget. Jag är bara så rädd att jag övertalar mig själv att jag klarar av att dricka om några veckor som vanligt. Så arg på mig själv att jag hamnat här. ? Kram på dig med!

Du verkar ju ha några som backar upp dig och som ser att du inte kan fortsätta som du gör.
Du kanske inte behöver vara nykter i hela livet? Eller också är det det som du faktiskt behöver, eftersom du trillar tillbaka efter ett tag.
Tror det är en klok ide att undvika sammankomster som kräver alkohol.
Om det är så att vänner inte klarar av att umgås utan alkohol kanske du ska se dig om efter nya vänner?
Det låter krasst och hårt men du är ändå huvudpersonen i ditt liv. Det är du som ska må bra, för din egen skull.
Och din bästa vän och din man kan ju vara de två näst viktigaste.
Tänker jag.
Var inte rädd för dig själv.
Fortsätt var inloggad här, och se tillbaka när du tror att du är på väg till gamla spår.
Se vad du skrivit här och gå tillbaka till tankarna du haft.
Kanske hjälper det att se att du vill sluta, att du behöver ändra mönster och att du är rädd för återfall?
Du är ju på väg, och du har alla förutsättningar för att klara det!
:-)

Du verkar ju ha några som backar upp dig och som ser att du inte kan fortsätta som du gör.
Du kanske inte behöver vara nykter i hela livet? Eller också är det det som du faktiskt behöver, eftersom du trillar tillbaka efter ett tag.
Tror det är en klok ide att undvika sammankomster som kräver alkohol.
Om det är så att vänner inte klarar av att umgås utan alkohol kanske du ska se dig om efter nya vänner?
Det låter krasst och hårt men du är ändå huvudpersonen i ditt liv. Det är du som ska må bra, för din egen skull.
Och din bästa vän och din man kan ju vara de två näst viktigaste.
Tänker jag.
Var inte rädd för dig själv.
Fortsätt var inloggad här, och se tillbaka när du tror att du är på väg till gamla spår.
Se vad du skrivit här och gå tillbaka till tankarna du haft.
Kanske hjälper det att se att du vill sluta, att du behöver ändra mönster och att du är rädd för återfall?
Du är ju på väg, och du har alla förutsättningar för att klara det!
:-)

ja, jag hoppas att jag kan klara det. Jag övertalar mig själv efter tag att jag visst har kontroll på mitt drickande. Min bästa vän har inte riktigt full koll på hur illa det verkligen är för mig så han tycker bara jag ska ha ett uppehåll ett tag, ta det lite lugnt och komma i balans. ( jag jobbar väldigt mycket och har många projekt på gång samtidigt och ibland går saker åt skogen och då skyller jag på att jag blivit för full pga av det ) men det är svårare att dölja det för min man, speciellt som han inte dricker och alltid ser. Nu när jag har varit helt ärlig och sagt att jag behöver hjälp, att jag inte kan kontrollera det längre så är det ingen återvändo. Jag har alltid sagt till min man att han överdriver hur farligt mitt alkoholintag är och skyllt på massa andra omständigheter men nu har jag sagt som det är och kan igentligen inte falla tillbaka. Det är också läskigt. Tack för du pratar med mig surkärringen, jag behöver verkligen ventilera det här. ❤️

Det är ok.
Du får gärna ventilera så mycket du behöver. ?

Starkt att du berättat för din man. Hur tog han Det? Jag hoppas innerligt att han stöttar dig i detta och tar dig på allvar.
Min man verkar ha tyckt att jag överdrivit men det berodde ju på att han varit med om så mycket tyngre missbruk. Men det var svårt för mig att stå på mig, jag trodde ju att det var mig det var fel på... att jag gjorde en stor sak av något som egentligen inte var så farligt. Men det är en stor grej när det alltid är minnesluckor, när jag kräks så barnen hör, när jag inte kan sluta.

Så ta det på allvar. Och ta det stöd du får av sin omgivning och här. Och räcker inte det så sök hjälp i vården.

Nu är en helg avklarad. Nu tar vi en ny vecka!

Jag är hungrig!!
Nu när jag inte dricker alkohol om kvällarna (och en massa tomma kalorier) måste jag ha nåt annat och helt plötsligt tror jag att jag kan trycks i mig vad som, eftersom "allt är bättre än alkohol ".
Två mackor och ett kexchoklad senare är jag fortfarande jättesugen och hungrig på nåt..
Vad ska jag knapra på nu?
Tips mottages tacksamt...

Ja popcorn är ju supergott!
Jag poppar mina i kokosolja det blir alltid perfekt!
Men åh, även med popcorn är det ju så svårt att sluta.. morot är inte salt nog för mig.. kanske bättre att gå och lägga mig. ???
Tack gulle du för tipsen i alla fall ❤

Tack surkärringen, det betyder mycket att få prata med någon som vet vad man går igenom. Min man förstår allvaret men han vet ju inte riktigt vad han ska göra, och det är ju jag som måste gå igenom det själv. Även. om han är en väldigt bra person så är han inte speciellt förstående. Han sa tex igår - får du nu för dig att du ska handla vin om några veckor eller om ett halvår så kommer jag bli fly förbannad på dig... jag förklarade att han absolut inte kan bli arg, det hjälper inte mig alls. Till hans försvar så är han trött på mig och alla mina problem, det har varit en lång lista på tragedier i mitt liv som att jag nu lägger alkoholist till på listan gör ju inte saker bättre. Eller så blir det bättre om jag klara av att sluta. Men jag vet om jag skulle få ett återfall eller vilja dricka igen nångång så kommer han bli jättearg. Kanske så arg att han inte vill vara med mig mer. Jag visste detta innan, precis hur han skulle reagera om jag verkligen sa att jag hade tappat kontrollen helt, men jag måste erkänna det. Jag kan inte fortsätta såhär.

Stark du är som tog tag i din situation du med. Vad var det som gjorde att du kände att det var nog?

Jag kunde inte längre låta barnen lida av mina fyllor. Jag blev rädd för mitt okontrollerade drickande och hur det påverkade dem. Och jag hade nog av att vakna med minnesluckor.

Män (förlåt alla för nu generaliserar jag!!) saknar ibland förmågan att uttrycka sig nyanserat. Kanske är det din mans sätt att försöka stötta när han säger att han kommer att bli förbannad? Vad vet jag...

Tror mycket på att prata. Men jag är ingen terapeut ☺.

Du funderar om ifall du får ett återfall. Men kanske bättre att tänka på dina kommande nyktra dagar istället?
Idag ska jag vara nykter, du med? Efterhand kommer din man att se att du försöker och dag för dag kanske hans insikt om ditt mål och ett nyktert liv växer? Min man var trött på mina ständiga "jag måste sluta dricka " följt av "köp hem vin" bara någon vecka senare. Det blir ju inte så piffigt i längden.. .

Nu är det dags att släpa mig ur sängen, väcka barnen och börja en ny vecka. Jag ska vara nykter och det känns så bra!

jag får vänta ut den värsta ångesten, mår verkligen inte bra just nu, och inte försöka tänka så långt fram. Just nu är det ingen risk att jag dricker dock, jag mår fortfarande för dåligt för fredagsfyllan och vill igentligen bara dra täcket över huvudet och gömma mig.

Jag har två appar om att sluta dricka.
Den ena ger uppmuntrande kommentarer och visdomsord i princip dagligen.
Idag var det "Setting goals is the first step to turning the invisible into the visible".
Det tyckte jag om.
När du sätter upp mål, gör du det osynliga synligt.

Shit pomfritt vad jag blev sugen på te med rom och socker..
..alldeles precis just nu.

Har en förkylning på gång, tittar på film och såg en som hällde whiskey i kaffet och booom där kom den. Längtan efter att känna något starkt som tröstar och bedövar lite.. Vilken jättedum grej. Jag ska ju inte dricka sånt. Inte ens som medicin.
Fan.
Jävla skit.
Te med ingefära är inte samma sak.
Suck..