Hej Alla!

Jag har försökt minska mitt drickande i flera år.. Sedan 2015 när jag tvingades sluta på mitt jobb. Vill inte gå in på det, men hade sådan ångest att jag fick mediciner. Som säkert många här vet är alkohol ett väldigt effektivt sätt att dämpa ångest och jag började dricka regelbundet på vardagarna. Kändes som om jag inte stod ut om jag inte fick vin på kvällarna.

Ja, sen har det fortsatt och nu dricker jag mellan en halv och en hel flaska vin varje kväll. Samtidigt mår jag hyfsat på dagarna- tränar, äter nyttigt, är med mina barn. Jag missköter mig inte och har inte ofta baksmälla som påverkar mitt dagliga liv.

Ska tillägga att jag ibland på helger dricker alldeles för mycket, oftast när jag är ute med vänner. Då gör jag saker jag ångrar dagen efter (är inte våldsam eller otrevlig men kanske pratar lite för mycket) och får ibland minnesluckor.

Just nu är jag i en mycket destruktiv relation vilket inte gör situationen med ångest och drickande lättare... Men, jag skulle behövs sluta dricka för att bygga upp mitt försvar.

Finns du som har varit i en liknande situation och tagit dig därifrån? Snälla, hjälp mig i så fall. Det här känns inte alls bra, jag går sönder inombords.

Ankan47

Man 47 år en enorm längtan efter ruset. Trappat ner rejält i 15 dagar (drack betydligt mer en många här) men återfall i lördags
Med ångesten från helvetet i söndags.

Känner igen mig i allt med längtan efter A, tröttheten utan, ångesten och oron på
Kvällarna för "allt".

Kämpar på här och följer er

Knaskatten och Ankan- tack för support.

Tycker det är så svårt att hitta något annat som fyller alkoholens funktion i mitt liv. Sorgligt. Men, jag ska börja om med mina vita dagar och hoppas att ni fortsätter hålla er undan A (kan meddela att det inte var värt det ;))

Saga45

Absolut min svåraste dag, måndag. En typisk halvtråkig matlagninsdag. Nästa måndag gör vi tillsammans. Bra att du stoppade vid en halv flaska. Någon skrev att återfall är en del av rehabiliteringen. En annan skrev om ingefära i te, det måste jag prova. Låter som det kan bränna till lite i magen av det.

Det är bara att prova allt (nästan) i jakten på nästa grej. Glass, té, någon bra serie, träning, promenader, ett långt bad, brödbakning, någon hobby, köp några fina kläder för pengarna du sparar in på A.... det blir ju en hel del.
Kan rekommendera appen readly om du har en iPad. Då får du alla möjliga magasin för bara 49 spänn i månaden - och kan gå tillbaka till gamla nummer.
Whatever works!

... till alkohol? Ja, kanske. Tror man det är svårt blir det förmodligen ännu svårare. Giftet ger vår hjärna en rejäl dopaminkick, vad kan man jämföra det med? Härlig sex, en skön massage, en god natts sömn, lyckan av att hitta en hobby där vi likt barnet bara absorberas in i leken och nu:et. Vad vet jag?

Man kanske kan fråga sig vad giftet ger en stund på konstlad väg och med bieffekter som oro, ångest, sämre hälsa o s v. 'Avkoppling', 'lycka'..

Vad skulle ge mig samma känslor? Det jag gjort istället för att dricka sen jag slutade för drygt 3 mån sen. Jogga, spela golf, se film, läsa och skriva här, leka med barnen.
Jag mår bra av allt ovanstående och ger inga större negativa konsekvenser förutom en lite småsur sambo som inte tycker att jag prioriterar henne... ;-).

Men jag behöver ge mig detta själv så här i början av ett nytt liv, vilket hon stöttar.

SÅ klura lite mera på vad ni kan hitta. Tycker man det är svårt och tråkigt utan giftet..., ja, då blir det svårt.

Så kul att se dig här igen!!!
Känn inte att du sviker någon för att du drack en flaska vin - allas väg är olika och många säger att återfall hör till. Jag förstår att det är jobbigt att helt själv stå emot, på barnfria veckor och barnfria helger när vännerna kanske vill festa lite. Den utmaningen slipper jag eftersom mannen min inte gillar att dricka speciellt.

Det är så lätt att dricka lite och snabbt må bättre när livet känns tungt och jobbigt och man inte är riktigt tillfreds. Jag vet precis, för det var precis så jag gjorde. Dövade känslor och tristess genom några glas vin. Och i ärlighetens namn, hade jag kunnat hålla till ett par glas vin och det inte hade eskalerat till att jag tänkte på alkohol hela tiden så hade jag fortsatt. Men det finns andra sätt att må bra utan alkohol! Vi får låta dopaminnivåerna rätta till sig sen så kommer det komma något! Jag har bokat in mig på ett yoga pass med fokus på andning ( jag vet det låter skittöntigt ) som jag hoppas kan hjälpa mig. Jag tror på dig Jasmine! Stor varm kram! ❤️

Inno

Jag har inte druckit vin på två dagar. Höll på somna med tårarna i ögonen när jag loggade in här igen. Nu känner jag mig starkare. Vi är inte ensamma om vårt missbruk.
Jag saknar vinet så otroligt mycket.
Tack för att ni skriver och delar med er. Jasmine, kämpa på. Alkoholen ska inte vinna i slutändan.

Det har gått 23 dagar sedan jag bestämde mig för att jag måste sluta att dricka varje dag och framför allt bestämde jag mig för att jag måste ta kontroll över alkoholen så att den inte tar definitiv kontroll över mig. Vägen mot alkoholism går långsamt, men vägen är nog utstakad om man inte hoppar av i tid.

Jag klarade 18 dagar och sen blev det en halv flaska vin med en vän en lördag, en halv flaska vin en måndag för att döva ångest och en hel flaska vin igår för att jag tycker så synd om mig själv av olika anledningar. Inte bra alls och om livet i övrigt känns jobbigt så blir det ju inte bättre av att dessutom ha ångest över sin alkoholkonsumtion...

För att inte bli för deppig försöker jag tänka att det är två flaskor vin på 23 dagar istället för närmare 23 flaskor vin som det var innan mitt beslut.

Jag blir så glad över alla era snälla inlägg- tack för att ni tänker på mig! Jag har inte berättat för någon om mitt "problem", vilket gör att det känns väldigt ensamt med alla tankar. Uppskattar verkligen att ni finns här! Ni alla gör det så bra och nu önskar jag att jag hittar mitt substitut för alkoholen. Jag har stora delar av mitt liv varit helt nykter eller druckit mycket begränsat varför jag borde kunna hitta tillbaka till det jag gjorde då istället för att sitta i soffan och dricka vin. Men, jag minns liksom inte hur jag hanterade stress och ångest utan alkohol...

.. tack för att du tror på mig, det gör jag knappt själv;)

Ja, nu ska jag börja om med mina vita dagar och försöka hålla ut tillräckligt länge för att känna någon positiv effekt av nykterheten.

Kram och kämpa på!!!

Ja, just nu kan jag inte komma på något som slår den bedövande känslan av ett alkoholrus... tyvärr... Men, som du skriver, den tillfälliga "lyckokänslan" överväger nog inte ångesten efteråt. Eller hur?

När du säger "trappat ner", vad menar du då? Hur mycket drack du innan och hur mycket dricker du nu? Det kanske står i din tråd, ska leta rätt på den:)

Lycka till nu!!! Vi får hjälpas åt..

Du är så himla duktig som har klarat mer än tre veckor!!! Och tack för din förståelse... det är ju precis som du skriver svårare att stå emot barnfria veckor. Speciellt som jag har ett så struligt förhållande som bara får mig att må sämre och längta ännu mer efter att slippa alla tankar på livet och hur det inte alls blev som jag hade tänkt mig... I stunden är det så skönt att använda A för att döva alla känslor på att inte vara tillfreds.

Så bra för dig att din man inte dricker så mycket... och att du verkar ha ett jobb som du trivs med även om det kanske är stressigt ibland? Njut av allt det där;)

Yoga med fokus på andning har jag provat och det är toppen tycker jag!!! Absolut "töntvarning", men inte heller så coolt att sitta ensam och dricka sig full en vardag :):). Berätta gärna om du tyckte yogan hjälpte!

Själv har jag gjort en operation som gör att jag inte kan göra någon form av träning på fyra veckor (inte ens promenader), så deppigt!!! Har nu gått tre veckor, så ska uthärda en till. Sen blir det träning och yoga för mig... och kanske någon form av meditation (flummigt, men vad gör man inte?). Har också funderat på att börja med någon hobby, sjunga i kör kanske? Men, svårt att hinna med när man är varannan-veckas-förälder.

Tack för att du tror på mig- jag tror mer på dig;) Kram <3 <3

Ja, nästa måndag håller vi oss nyktra tillsammans!!! Och dricker te med ingefära. Jag har läst din tråd och känner igen mig i mycket... Kämpa på med dina vita dagar!!

Inspirerande med någon som varit nykter 3 månader! Tack för att du delar med dig så mycket här på forumet.

Jag har som sagt varit nykter eller lågkonsument av alkohol större delen av mitt vuxna liv så jag borde ju kunna hitta tillbaka till det jag gjorde då. Men, jag minns liksom inte...

Förstod inte varför din sambo är småsur?:):). Hon borde ju vara överlycklig över att du slutat dricka? Min date, eller särbo eller pojkvän eller vad man nu ska kalla det blir vansinnig när jag dricker. En gång tog han fram en alkoholmätare för att tvinga mig säga att jag ljög när jag sa att jag druckit två glas vin hos min väninna (jag hade sammanlagt druckit en hel flaska vin hemma hos henne och hemma hos mig själv).

Och ja, jag tycker det är svårt och tråkigt utan giftet, men vet att det blir ännu värre på sikt med giftet i mitt liv... så jag måste såklart välja att vara "giftfri".

olika djupa gropar som vi måste undvika och olika utmaningar. Även om jag inte är skild så kämpar jag också med att mitt liv inte har blivit som jag tänkt. Har gått igenom en hel del tragedier som jag inte önskar min värsta ovän, som gjort att jag sakta men säkert druckit mer och mer och blivit mer och mer utholkad, tröttare och tröttare. Jag är helt övertygad om bakom allas fasader finns allt möjligt man aldrig kunnat tro, misshandel, dåliga relationer, dödsfall och tonvis med ångest för allt mellan himmel och jord. Jag läste någonstans att de personer som är lyckligast är de personer som känner tacksamhet för det dom har, även om dom i princip inte har något alls. Jag är tacksam för så mycket i mitt liv, mest av allt mina underbara barn. Sen är det många andra saker som inte blivit som jag ville eller önskat, men jag har i alla fall mina barn. Dessa små kloka vackra själar, jag är så otroligt tacksam att jag får vara deras mamma. ❤️ Döm dig inte själv så hårt, du är värdefull Jasmine och du klarar av vad som helst. Jag tror på dig!! Kram! ❤️

Sheana

Wow 20 dagar jättebra kämpat! Jag känner igen mig en del i det du skriver och det Jojo skriver. I början av mitt missbruk, de tre första åren kände jag att jag hade hyfsat koll på läget (fast det hade jag ju såklart inte inser jag nu i efterhand). Alkoholen fungerade som en problemlösande vän och jag hade fortfarande koll på träning och kost men vännerna började att en efter en trilla bort men de två sista åren har det spårat fullständigt med allt. Jag hade gått igenom tragedi efter tragedi och kände mig väldigt ensam och så började jag dricka och jag kände att alkoholen fyllde upp mitt tomrum och gjorde mig lycklig i berusningens stund trots att den förstörde allt annat för mig så var den plötsligt min bästa vän, min älskare och viktigare än någon annan. Helt sjukt egentligen men det var så illa att jag tyckte min partner "störde mig" i mitt drickande, jag ville bara vara själv med min älskade vän a och numera är det så att det känns som att jag inte klarar av att göra någonting utan att senare trösta eller belöna mig med a. Så kämpa på det är fantastiskt insiktsfull att du tar tag i det i detta skede.

Sheana, sorgligt att läsa det du skriver... Jag förstår vad du menar med att tro att man har koll fast det inte riktigt är sant... känner så redan nu.. Och det är verkligen dags att ta itu med det här innan a tar över mitt liv.

Jag längtar också efter att jag kan vara ensam så jag kan ägna tiden åt min bästa vän... a... så idiotiskt.

Är du på forumet för att du trots allt har bestämt dig för att sluta? Vi hjälps åt i så fall..

Sheana

och det är första gången jag verkligen tar tag i detta genom att erkänna det nu. Innan har jag visserligen haft vita perioder men aldrig sagt att jag vill sluta utan haft siktet inställt på att kunna ta mig ett par glas sen vilket alltid urartat i kaos. Min mamma har under en längre tid poängterat att jag haft problem med drickandet men idag var hon den första som jag bekände till att jag anser mig vara missbrukare av alkohol och att jag verkligen vill sluta. Det låter som en jättebra idé tycker jag :)

Sheana, vi tar en dag i taget och peppar varandra här på forumet. Sen är det flera som rekommenderar AA, men personligen klarar jag inte det just nu...

Saga45

Att forum finns, alternativ till AA och läkaren. Har också svårt se mig själv söka hjälp nu, måste försöka själv först. Vi har ju onekligen kommit till insikt att vi måste förändra vårt förhållande till alkohol. En dag i taget nu. Du har ju kommit långt redan!