Idag gick jag en promenad och bestämde mig i bakisångestens tecken att det får räcka nu. Tog upp telefonen och ringde vårdcentralen. Sa att jag vill börja med antabus. Ringde min chef och berättade att jag behöver denna trygghet för att i alla fall eliminera ett av mina många problem. Fin respons och han ska även se till att jag tar medicinen. Känns bara skönt att ta sitt ansvar för en gångs skull. Lycka till alla på forumet och så får vi hoppas att detta blir starten på ett nytt liv. Kramar till er

Anders 48

Vilket stort steg du har tagit - och dessutom pratat med arbetsgivaren. Och fått bra respons. Ja precis som du skriver känner jag: "det får räcka nu". Tror också att borttagandet av alkoholen är den ändå öppningen för att kunna gå vidare och få ordning på andra problem i livet. Kämpa på!!

Tycker jag. Detta kan bli första dagen i ditt nya liv! Själv slutade jag för ca 3 månader sen. Hur skönt som helst!
Vilka fler verktyg tror du att du kan använda dig av på din resa mot ett giftfritt liv?
Lycka till på din resa!

Vilsensjäl

Jag har ju fått en psykolog som jag träffar för mina andra problem i livet. Efter en extremt tung separation för snart fem månader sen så har jag fortfarande inte kontroll. Alkoholen har jag använt till att försöka döva ångest, träffa nya tjejer, sociala sammanhang men jag kan inte undkomma det faktum att det bara kommer tillbaka ångest med en hårdare spark i baken än vad jag kan hantera. Antabus är kanske lite hård väg att gå men det gör ju att jag inte kan dricka och om det får gå en viss tid så kanske man kan komma till ro igen. Jag har berättat för alla jag finner viktiga om vad som är på gång och att jag ska ta antabus som ett skydd för mig själv så inga dumheter händer när jag blir ledsen. Förhoppningsvis tids nog så kanske man finner lycka och harmoni i det nyktra livet som stärker känslan av att man inte vill festa längre. Jag vet inte hur det blir men jag tror ju inte det blir sämre i alla fall. Men det är skönt med ett forum i alla fall där man kan känna igen sig i mycket trådar. Önskar bara att man kan spola fram tiden och vara ett aktivt stöd och berätta för människor att det kommer att gå bra. Ska försöka uppdatera denna tråd så gott det går. Kramar till er

Att sluta med alkohol är ju en fantastisk livsstilsförändring. Mer eller mindre tufft såklart, en del har rejäl abstinens och känner sig mest trötta i början. Själv märkte jag de positiva effekterna nästan omg, eller rättare sagt det var sååååå skönt att slippa alla negativa konsekvenser bl a oro och ångest.
Att försöka äta bra, sova, men också hitta en vettig och kul motionsform tror jag är jätteviktigt. Våra kroppar och hjärnor är gjorda för att röra på sig, helst ett par timmar om dagen. Sköna höstpromenader i fräsch höstluft, kanske t o m lite lätt jogging?

Ja, tänkte också tanken att; tänk om man likt en björn skulle kunna lägga sig i ide i några månader och vakna upp och känna sig utsövd och hel.

Den resa du ger dig in på kommer att lära dig mycket om dig själv och om livet. Du har valt livet och livet utan alkohol är en spännande resa. Den förljugna alkoholromantiska bilden är, tycker jag numer, bara tragisk och patetisk. Jag gick på den själv i många år. MEN varför i hela friden ska man inte kunna umgås utan alkohol?

Ta en dag i taget, du blir starkare och starkare och bygger upp dig själv steg för steg!

AlkoDHyperD

Egentligen är din väg, att angripa problemet aggressivt genom att berätta för omgivningen och ta antabus en mycket säkrare och bättre väg att ta, än att först försöka själv. Du slipper bråka med dina tankar och du har redan satt ner foten och stängt dörren för att kunna smyga in lite drickande - något som annars kan sabotera såväl målsättning som självkänsla.
Jag är imponerad över din styrka och beslutsamhet. Låter lovande! Bra att du även har möjlighet att få hjälp med den psykologiska delen samtidigt.
Kram

anonym17399

Starkt gjort, att vara ärlig och be om hjälp så direkt, jag önska att jag skulle kunna vara så ärlig och rak och bara ta luren och ringa till VC. ?. All lycka till.

Vilsensjäl

Kändes lite beklämt att tala med chefen men han gav mig bara uppmuntrande ord om att det uppskattas att man vill ta sitt ansvar. Stod och småglodde på folkölshyllan i affären och kände bara - vilken sorgsen dryck. Grabbade en 7up istället och gick hem. Men jag kan inte lika gärna släppa tanken av att om man har problem som jag så är tillgängligheten helt enorm om man bor i en större stad. Finns krogar och bolag i alla hörn och kanter. Och lyckas man hålla sig från dem så finns affärer med folköl som substitut. Lyckas man klara sig från det så finns mackarna som har öppet dygnet runt. Oddsen för att klara av att låta bli står ju inte på ens sida så därför tror jag stenhårt på antabus. Då finns det inget val längre. Drick och du blir sjuk. Låter konstigt nog bra i mina öron. Och tack till er alla för fina kommentarer. Kramar

Vilsensjäl

Känner att jag mår bättre idag. Mitt beslut om antabus träder inte i kraft förens om en vecka då jag ska träffa läkaren. Mår nog mest bra av känslan att jag fattat det beslutet. Talade om det för den sista viktiga personen i mitt liv idag och fick årets varmaste kram genom telefonluren. Det är väl den glädjen man vill sprida omkring sig istället för sorger och besvär. Känns som att omgivningen kommer att kunna pusta ut en stund och även jag själv! Det är vi nog alla värda :) har hur som haver inget sug efter A och inga tankar om att det skulle vara gott med en kall kvällspilsner. Läst mycket nu på slutet och citatet " följ hela filmen " har fastnat i mitt huvud. Orkar inte vakna halvbakis i morgon och vara trött, slö och ångerfull igen. Finner en viss harmoni av att skriva av sig här. Tänkt på A hela dagen egentligen men det är mest bara bra tankar. Typ " jag hatar det" - " det har förstört så mycket " mm. Dag 3 men min positiva inställning till förändring känns fortfarande orubblig. Skön känsla. Kram på er

Sheana

Verkligen jättemodigt av dig att berättar detta för din chef och den här andra personen. Själv skulle jag aldrig våga det. Den enda som jag bekänt för är min mamma men skulle aldrig våga bekänna det för min partner som inte har en aning och hur pass mycket och ofta jag dricker (han vet bara att jag brukar bli extremt full på fester vilket han givetvis hatar och varnat att dumpa mig för det). Det måste kännas jätteskönt att vara så öppen och ärlig om det och att det dessutom tog emot så väl något som jag tyvärr inte har för jag är ganska säker på att min partner skulle lämna mig på studs om han visste hur allvarligt det egentligen är. Det känns verkligen som att du verkligen är på väg! Jag hoppas innerligen att jag också kommer att känna så nu.

Vilsensjäl

Tack. Alla kollegor och vänner vet att jag gått igenom en tung separation och att jag mått dåligt över det. Jag skäms inte för att livet blir som det blir men jag skäms för hur jag hanterar det. Jag drar i alla trådar jag kan och försöker inte vara rädd för det. De har visat sig att de flesta människor förstår otroligt bra och vill vara med och hjälpa om de får chansen. Jag kan inte rå på alla krafter själv men med andras hjälp så kan det fungera. Har försökt att ordna saker själv men det har nog bara blitt värre. Så därför tänkte jag ge öppenheten en chans. Det finns ju medicin att ta för att inte kunna självmedicinera sig med A. Varför ska jag inte ta den. Fick ingen alkisstämpel på mig när jag berättade att jag ska ta antabus för att bromsa upp min redan befintliga ångest. Jag sa att om jag nån gång ska må bra så skyr jag inga medel för det. Stänga dörrar och dårskap. Möttes av kommentarer som " du gör det rätta" - " smart av dig om du bara blir mer ledsen" mm. Jag hoppas att du kan finna nån tro i det jag skriver och hoppas att du fixar din resa. Många kramar och skriv mera om du vill.

Sheana

Det känns som att det hjälper mig mer än vad jag först trodde att läsa och skriva av mig här, då känner jag mig inte så ensam om det här. Så känns det just nu i alla fall men då är jag också bara inne på första dagen. Men jag är väldigt glad att jag hittat hit. Många kramar till dig med!

Vilsensjäl

Läs, skriv, gråt,njut. Låt mycket av dina känslor hamna här istället för botten av vinglaset. Här får man mycket råd och stöd. Pepp och kramar i massor. Vi är inte ensamma och vi kan hjälpa varandra. Känns som att jag kommer bosätta mig i detta magiska forum under helgen för att stödja. Bli stödd själv och framförallt för att påminna mig om att hålla mig borta från flaskan. Kramar

Sheana

aww va gulligt <3 Det är verkligen så sant. Ja det är det verkligen. Helgen kommer verkligen bli jobbig så det kommer jag med att göra :) Eftersom att helgerna alltid har förknippats med drickande för mig och att jag dessutom fyller år gör inte saken bättre. Massa kramar

Vilsensjäl

Lider mot sitt slut. Stress och svett var det jobbet hade att erbjuda idag. Är helt slut. För trött för att gå en kvällspromenad. Var läskande gott att ta ett glas 7up som jag handlade i affären för ett par dagar sen. Inget sug men humöret har inte varit på topp idag, kanske beror på stressen? Aptiten kom med sjungande sång idag. Rejäl frukost och superlunch på stan. Nu måste bara lagas en middag men vad jag ska hitta på till det vet jag ej. Grubblar över vilket film jag ska kika på ikväll. Inget sug. Känner mig ok! Kan bero på att jag ätit ordentligt och fått tillbaka lite engergi. Ikväll blir kanske bästa natten med sömn? Hoppas i alla fall det. I morgon är det fredag och jag har redan bokat helgen full med aktiviteter så man får tänka på nånting annat! Det ska fiskas och drickas kokkaffe i skogen. Det ska renoveras en släpvagn mm. Känns skönt att göra nåt vettigt och även hjälpa en vän nån gång. Hoppas alla får en fin kväll och kram till er, vilka ni än är.

Sheana

Jag undrar hur lång tid det tar innan man börjar repa sig alltså det är ju såklart olika men på ett ungefär, rent generellt skulle det vara intressant att höra hur lång tid det tog för folk att få bra sömn igen e.t.c.? Det är toppen att det fungerar för dig att sysselsätta dig. Det fungerar tyvärr inte för mig just nu för det är så starkt förknippat med "Ju hårdare jag jobbar ju mer kan jag belöna mig med a sen" Och även om jag hade fullt upp så hittade man givetvis ändå tillfällen att dricka vilket i sin tur resulterade i att det gick ut över saker som jag verkligen behövde göra.

Precis samma för mig sheana, ju hårdare jag jobbar ju mer skall det belönas. Det blir en ond spiral, man jobbar för att undvika att dricka sen dricker man för att man varit så d-a duktig.

Vilsensjäl

Kände idag på jobbet att alla surrar om hur gott det ska bli med sin fredagsöl/vin. Är man så jäkla konstig då? Mitt beslut angående antabus har fått sig en rejäl turn idag. En vän ringde som inte tycker att jag ligger i nån speciell riskzon ( vad jag och denne tycker är inte samma sak ) och undrade om jag verkligen tänkt igenom detta. Denne menar att all sjukhushistorik sparas och att det kanske inte ser så bra ut om jag kanske vill byta jobb nån dag! Jag har ju inte tagit detta beslutet tidigare och har faktiskt ingen aning om hur det funkar. Jag har vart inlagd på beroendepsyk en vända men personalen där undrade om jag verkligen var på rätt avdelning. Hamnade nog där för att jag fick ett psykbryt när jag var onykter. Det kanske finns med i nån journal med ! Vad vet jag ? Nu känner jag mig illa till mods igen. Känns som att jag kan bli straffad för att jag försöker göra det rätta. Goda råd är dyra. Men det blir 7up ikväll igen. Ha en fin helg vänner. Kramar

Anders 48

Vilsensjäl - jag tycker att du skall fortsätta på den väg du själv bestämt. Om du känner att Antabus är rätt så använd det. Jag har själv varit hos beroendeakuten - och varit inskriven vid beroendeenheten. Där har jag spärrat mina journaler - just för att det inte skall synas om jag söker vård någon annanstans. För mig så känns det bra. En annan läkare - om de har samma journalsystem - kan se ATT det finns spärrade uppgifter, men inte VAR spärren ligger....... Jag hörde av mig till landstinget och fick hem ett papper som jag skulle fylla i - och sedan så spärrades uppgifterna. Hoppas att du kämpar på - och att du nöjer dig med, och njuter av din 7up!!!

Vilsensjäl

Så jag måste kontakta landstinget då med andra ord. Får ta tag i det på måndag. Vet aldrig vad dom skrev om mig på beroendepsyk förutom att jag var i behov av att träffa en psykolog. Vet inte om de fört in journal när jag var och träffade en alkohol och drogterapeut för några år sen. Vet typ inget känns det som. Tack för svar och 7up:en smakar bra :)

Berra58

Du kan begära spärr på din journal från mobilen/datorn om du går till 1177.se,
loggar in m BankId, väljer "Övriga tjänster/Alla övriga tjänster"
Ett tips. Gjorde det själv nyss.

Ha det!