Det är verkligen konstigt att tänka på hur bilden av mig själv kan ändras från min kostymklädda figur med hög position inom näringslivet till otaliga spyor på tidiga lördagmorgnar, hukande över toaletten. Huttrande och blek, kall av ångest. Från viktiga möten på jobbet där jag förväntas leda och styra till att smyga in på bolaget med kragen uppfälld spanandes efter "rätt kassör" som inte satt där sist. Från att läsa sagor för barnen och stoppa om dem till att skicka sms på fyllan till personer jag kände för 20 år sedan. Vem är den idioten jag har inom mig som dyker fram så fort det vankas A. Min ständige följeslagare som älskar att locka mig i fördärvet och få mig helt utom kontroll. En viskande röst "du är ju ändå helt värdelös så drick på en stund så slipper du tänka". A är en "vän" som roar sig på min bekostnad och som jag låter hållas. Jag börjar bli trött nu. Orkar inte mer ångest och skam. Tack för mig och tack för du läste!