Jag har haft ett knepigt förhållande till alkohol under en lång tid. I dag är jag 37 och har ett på alla sätt "lyckat" liv med man och barn och villa och chefsjobb och härliga semestrar.
Innan jag träffade min man var jag verkligen på väg utför. Jag var ute och hårdfestade 5-6 dagar i veckan med minnesluckor och ångest, men lyckades på något sätt kombinera det med att springa långa rundor och klara jobbet. Sedan träffade jag min man, som alltid har haft ett motsatt förhållande till alkohol. Han har aldrig tyckt om att bli berusad, och tycker om att ha kontroll. Han hade ett allvarligt prat med mig om min konsumtion, och jag drog ner betydligt.
Men de senaste åren har allt gått utför igen. Jobbet har varit otroligt stressigt, och jag har ångestreducerat genom vin. Jag fick till och med med min man i vardagsdrickandet. "Ett glas vin till maten är ju bara nyttigt", liksom. Det kändes kontinentalt och tjusigt. Men det blev liksom inte ett glas vin för mig. Utan kanske tre, stora, varje dag. Eller mer.
Och på helgerna två starka drinkar först.
Middagar med kompisar ännu mer.
Och på fester ännu, ännu mer. Med minnesluckor, spyor och ångest dagen efter.
Under två-tre år har jag försökt dra ner. Jag har fattat att jag har ett beroende, eftersom jag inte klarar många dagar i sträck utan att dricka. En kväll utan vin känns så otroligt tråkig!
Jag är en glad och öppen person som i grund och botten är blyg och osäker. Jag maskerar det genom att vara en som hörs och syns, och känner att många "räknar med mig" när det kommer till fest. Jag känner ett ansvar att se till att det blir kul, och så bjuder jag till. Alldeles för mycket.
Är så trött på det nu. Känner att jag gör bort mig, mår dåligt och förkortar livet.
Nu vill jag inte ha det såhär längre.
Men hur ska jag klara det? Jag får panik när jag tänker på framtida semestrar, restaurangmiddagar och nyårsaftnar om jag inte kan ta en drink/ett glas vin/skåla i champagne. Det låter urtrist!
Vågar inte säga till min man att jag ska sluta, för han har hört det förr och jag är rädd att göra honom besviken igen.
Nu vill jag klara det, själv, utan att prata om det - istället bara göra det.

Det kanske går att bara dricka i sociala sammanhang, något jag gjort största delen av mitt liv. Jag drack aldrig hemma ensam innan jag var 35 år och jag var nykterist tills jag fyllde 18. Jag tänker att jag borde kunna gå tillbaka till mitt "gamla" jag. Men, jag vet inte... man får kanske prova sig fram.

Du är så duktig som snart klarat 21 dagar!!! Snyggt jobbat! Tycker det Morgondag skriver låter bra, ta en dag i sänder och oroa dig inte för framtiden. Du vet, "just idag ska jag inte dricka, imorgon får jag se.."

Kram <3

Har förresten hittat ett riktigt bra alkoholfritt bubbel- Richard Juhlins vita. Prova det i ett fint champagneglas- känns nästan som en fredagsdrink!!!

<3

Tre veckor!
Sitter här med ett glas Ramlösa och "firar".
Det känns otroligt bra att ha klarat det såhär länge. Att ha lyckats få bort de där vardagstankarna på vin och ha ägnat en massa tankekraft och tid åt mitt förhållande till alkohol.
Det bästa är att jag har fått en massa insikter som jag inte hade förut.
Jag vet att jag ibland inte "kan" sluta. Att jag har lätt att trilla dit och tänja på mina regler kring alkohol. Att jag inte riktigt har kontrollen - om jag inte är jättekontrollerad och tänker på det konstant. Att jag inte klarar av att dricka på samma sätt som "alla andra" (pratar inte om er härinne - hehe).

Det jag inte riktigt har kommit till insikt kring är OM jag kan dricka alls.
Jag har ju min "tårtteori" (tihi) om att dricka alkohol lika ofta/lite som jag äter tårta, ungefär. Vid speciella tillfällen - mycket, mycket mer sällan än tidigare (och mycket mindre).
Kan man - med vita perioder - minska alkoholsuget och beroendet?
Kan det funka?
Har någon någonsin lyckats?
Sånt funderar jag på.
Samtidigt som jag sitter här och är nöjd och stolt över mina 21 dagar.

Jasmine, provade Juhlins, men tyckte att det var så sött. Kräsen när det kommer till icke-vin, tydligen. ?
❤️

Riktigt bra jobbat!

Jag funderar också mycket på hur jag ska förhålla mig till alkohol i framtiden. Jag vet att jag kommer vara nykter länge nu, men om ett år? Om 5 år? Ska jag inte dricka då heller? Eller kan jag klara det då? Jag har tappat kontrollen över alkohol och slutat tidigare, börjat och tappat kontrollen, slutat osv några gånger genom åren. Det enda jag vet är att jag alltid slutar på samma ställe trots alla mina egna regler och löften, full med ångest, minnesluckor och jag mår som skit efter en extra rejäl bläcka. Sist det hände bestämde jag mig för att aldrig mer dricka och blev medlem här och jag har inte druckit sedan dess. I mitt fall så vet jag nog priset om jag börjar dricka igen. Risken är att jag hamnar i samma sits som jag var i när jag blev medlem här. Med ångesten från helvetet och rena rama turen att jag inte skadat mig. Jag kände dessutom att mina vänner började tycka att det var jobbigt att jag ofta blev för full. Inte alla gånger men oftare och oftare. Jag borde antagligen aldrig dricka mer igen i hela mitt liv. Men jag kan inte lova att jag aldrig kommer göra det. Vilket är helt sjukt när jag vet vilket pris alkohol kostar för min del. Men det kanske finns folk som klarar det? I mitt fall har jag använt alkohol som en universalmedicin, om jag är ledsen - ta ett glas vin, arbetat hårt - ta ett glas vin, misslyckats - ta ett glas vin, fira något - ta ett glas vin, osv. Om jag ska klara det måste jag ändra hela mitt sätt gentemot alkohol och det är frågan om det går. Oj vad långt inlägget blev! Kram!

Ikväll bröt jag det. Jag tvekade länge, men sedan valde jag att ta en GT (men svagare än jag brukade förut) och sedan ett glas vitt vin till middagen.
Och sedan stopp.
Önskar att jag kunde säga att det inte var gott, men det vore ljug. Det var förbannat gott med vin till god mat. Jag ville gärna ha mer, men stannade där och drack Ramlösa istället.
Jag har ingen ångest för att jag har druckit - annat än för att jag känner någon sorts ansvar inför alla er här. Det känns som om jag sviker. ?

Men bara inför mig själv känns det än så länge bra. Jag har en strategi framåt nu.
Jag tänker inte hoppa tillbaka upp på samma alkoholtåg jag var på innan. Jag tänker fortsätta gå in här och påminna mig själv om att jag inte vill tillbaka till vardagsdrickandet eller tokfyllorna.

Jojo, jag har nog inte gått igenom det på samma sätt som du. Jag har inte på allvar försökt begränsa alkoholen på samma sätt som du, utan mer halvhjärtat. Jag var nog inte fattat att jag har mer problem än andra och tänkt att jag "kommer att lära mig" (som om jag var femton år gammal)...

Om det inte funkar att hålla det på rätt nivå nu kommer jag att sluta helt. Det här är sista chansen jag ger mig själv.
Inget vin på vanliga vardagar.
Så få dagar med alkohol som möjligt. Och lite.
Ingen fylla.
Ingen bakfylla.
Ingen ångest.
Klarar jag det: fine.
Klarar jag inte det: noll alkohol framåt.

Nu kommer jag gå in här och räkna dagar fortsättningsvis också, men då hur många som har varit helt vita och hur många som har innehållit alkohol, så jag får svart på vitt hur allt fungerar, så jag inte trillar dit igen.
I dag blir räkningen 1/22.
1 dag med alkohol av 22, alltså.
Håll tummarna för mig. Kramar!
?

Saga45

Jag kommer följa dig! Hoppas så att du kan hålla det till helger och utan smygande.

Saga45

Jag har inte heller försökt att begränsa vindrickande tidigare, tror också att det är ett nödvändigt steg. På något sätt. Dock är jag inte redo än, då jag känner sug efter vin varenda dag. Så jag får "glatt avstå" ?

Ja, dricker du 1 glas vin till maten en-två/ggr per vecka är det ju ingen riskkonsumtion. Mår du sen inte dåligt av det, så ok.
MEN i princip alla som haft överkonsumtion tidigare och försöker på detta måttliga sätt är snart tillbaka i sitt gamla hjulspår.
Men det kanske lyckas för dig.
Fortsätt att skriva och läsa hur det än går. Lycka till!

... att du lyckas för då kanske det även kan fungera för mig:). Så tacksam om du skriver ärligt här så kan jag få inspiration. Jag vill ju uppnå samma läge som du, alltså "tårtdrickande" med inte alltför stora bitar;)

Ska tillägga att jag har ungefär samma utgångsläge som du. Har inte på allvar försökt ta itu medvind alkoholkonsumtion tidigare...

Först: tack för supporten! Trots att jag drack igår.
Morgondag, jag tror att du har rätt i att det är väldigt svårt att lyckas gå från överkonsumtion till normalförhållande. Det kanske inte ens är möjligt. Jag tänker försöka gå från överkonsumtion till pyttekonsumtion. På det stora hela vara vit och undvika dricka så mycket som möjligt, men ibland välja att "unna" mig, och då i små mängder.
Vet fortfarande inte om det går, men tror att det hjälper att skriva här och verkligen ha koll på drickandet. Jag lovar att vara helt och hållet ärlig - både mot mig själv och er. Jag hoppas att mitt löfte att rapportera allt kommer hjälpa mig att inte få så mycket att rapportera.

I dag har jag haft en bra dag. Vaknade tidigt och åkte med min dotter på match och var utomhus. Sedan hem till svärföräldrarna på äppelpaj och så storhandling och springtur.
Och inget vin eller ens något sug, trots att vi åt en god fiskgryta till middag som säkert hade passat rätt bra till något glas vitt. Men det är en vanlig söndag, så det blev Ramlösa. Gott det också!

En vanlig man, det är bara att kämpa på. Tror att en vit period ger så mycket insikter - speciellt när man är inne här och läser och skriver. Vi lär oss så mycket av varandra. 24 timmar i taget. 24 timmar i taget. 24 timmar i taget.

Kram till er alla

...att du är tillbaka till vita dagar:) Jag tror att du lyckas med det du vill! Jag tror på dig!

Kram❤️

Tack Saga och Jasmine. Jag hoppas verkligen att det ska gå bra!
Den här dagen har gått i ett huj. Vaknade och kände mig för första gången på länge rätt utvilad. Men har också sovit otroligt mycket i helgen. Jätteskönt!
Nu på kvällen gjorde jag en sjukt bra vegetarisk bolognese, och det hade inte direkt varit äckligt med ett glas rött till. Så det tog jag. Men ett alkoholfritt rött vin. Inte lika gott, förstås, men mycket mer rätt. Känns bra!
❤️

Härligt med alkoholfritt vin, kanske inte det bästa men man lär sig tycka om det. Problemet med alkoholfritt är ju att det är så mycket socker i, jag försöker hålla den boven borta också. Men hellre lite socker än alkohol.

En helt vanlig dag. Inget att rapportera! Och det är ju bra.
Gjorde halloumistroganoff till middag och drack alkoholfri öl till. Fem plus! Inget sug efter något annat. Skönt!

Nystart, har också problem med alkoholfritt vin. Alldeles för sött för min smak! Men har svårt att hitta substitut som känns kul. Alkoholfri öl funkar ju istället för vanlig, men vin verkar knepigt att få till. Nobelpriset till den som lyckas!

Du håller det du lovade! Har du letat på Systemet efter alkoholfria viner? Där står det på hyllan hur mycket socker vinerna innehåller. Men, håller med, inte lätt att hitta ett gott alkoholfritt vin! Och du är ännu mer kräsen än vad jag är;)

Har letat och kollat socker och provat. Hittills är den bästa en superful flaska rosa bubbel som heter typ God dryck eller något annat konstigt.
Men jag är som sagt kräsen. Var/är det med vanligt vin också. Det är inte bara alkoholen som är grejen, jag gillar riktigt bra viner som smakar fantastiskt.
Men det är tårta! I dag är det vardag.
(Om man ska vara petig är det faktiskt inte vanlig vardag, utan kanelbulleafton! I morgon kanelbullens dag och dagen efter det annandag kanelbulle. Tål att firas! Med bullar, inte vin.)

Den där rosa flaskan har jag sett men inte provat, men ska självklart göra det nu när finsmakaren har godkänt den??.

Hoppas som sagt att det blir många bullar idag- det är du värd efter alla vita dagar och peppande inlägg till oss andra!