Hej alla! :)
Jag är helt ny här men hoppade rätt in i detta forum "Det vidare livet". Varför kan man undra? Ska man inte vara i de andra forumen först? Saken är den att jag redan vet att jag dricker för mycket, så jag behöver inte diskutera det det i det forumet. Och att kontrollera mitt drickande har jag redan provat otaliga gånger: vit månad, 3 vita månader, 4 vita månader et c och det enda resultatet av dem har varit att jag efter nykterheten väldigt snabbt gått från en flaska vin då och då till en liter vin, till två liter (en idag och en i morgon...) till BiB inom loppet av någon månad. Jag har även provat 2 glas vin 2 dagar i veckan med konstant sug och längtan efter mer. Det funkade inte heller någon längre tid.
Japp, vin var min grej och jag har druckit lite var och varannan dag de senaste drygt 10 åren blandat med uppehåll. Jag skriver att vin "var" mig grej eftersom jag slutat. I fredags drack jag för sista gången.
Det var inte någon plötslig insikt som ledde fram till beslutet. Det var mer att jag rannsakade mina erfarenheter och insåg att ett uppehåll till bara kommer att leda till samma sak igen, att drickandet accelererar efter uppehållet. Att ha dörren "på glänt" kommer bara göra mig konstant sugen och längta efter att den nyktra perioden ska ta slut. Och sen ökar konsumtionen väldigt fort. Jag har också upplevt det svårare och svårare att motivera mig till ett uppehåll. Det tar allt längre tid av mental förberedelse, ibland flera månader. Så nu när det liksom kom som en gåva så tog jag möjligheten.
Jag kände bara att jag inte orkar ha den här ständiga kampen längre: dricka/inte dricka, borde ta ett uppehåll men inte idag, hinna handla, handla tillräckligt eller inte? Stressa till systemet när jag tidigare bestämt mig för att det inte ska vara mer nu osv. Jag är så urless på det. Det tar så mycket kraft och energi jag kan lägga på annat.
Jag avskyr också den passivitet som mitt drickande innebär. Så mycket värdefull tid som bara försvinner
Jag hatar att vara bakis, vakna kl. 05 på morgonen med vätskebrist och bultande huvudvärk. Svagheten i kroppen när ja behöver vara stark.
Jag är också urless på den beroendeperson jag börjar utvecklas till som jag inte vill vara.
En annan tanke som kommit allt oftare till mig har varit: Det är bäst att sluta nu medan jag fortfarande kan.
Sen har jag skaffat mig lite fritidsaktiviteter som både kostar och kräver mycket av mig, så jag har inte heller råd eller ens tid längre. Kanske har jag gjort det undermedvetet för att jag vill leva ett bättre liv?
Efter att ha läst så många fantastiska forumtrådar den här helgen känner jag stark motivation. Jag vet att det finns ett oerhört stöd här.
Jag är lite rädd såklart, för många olika saker: t ex att få starkt sug och falla av vagnen. Men jag tänker att beslutet att sluta helt, att inte ha någon dörr på glänt, är det bästa och det enda alternativet. Och just det kommer också att hjälpa mig + det här forumet.
Jag är också rädd för hur jag ska kunna hantera min känslor i framtiden utan alkohol. Det är ffa på grund av känslor och tunn hud som jag använt alkohol för att lugna mig och "må bra" som sen blivit en vana. Kanske är jag HSP? Jag kan bli väldigt överladdad efter en arbetsdag med många möten och har jättesvårt att gå ner i varv och somna in trots fysisk aktivitet. (Jag är ju som så många andra här en ansvarsfull och högpresterande person). Tips någon? Jag kan ju säga att mitt nya fritidsintresse har med hästar att göra och det hjälper mig mycket. Rogivande örtte är en annan hjälp i dagsläget även om jag gärna sett att det var ännu mer rogivande. Jag har vid några tillfällen bett om att få insomningshjälp men blir helt letargisk dagen efter av de som läkarna envisas med att skriva ut. Så jag har lagt ner att ens fråga om insomningshjälp.
Jag är också lite rädd för att livet ska kännas tomt och meningslöst utan alkohol men nu när jag har läst så många trådar av olika personer som slutat, så känner jag mig inte så oroad för det. Det verkar som att så många fått mycket bättre livskvalitet och självförtroende och gör fantastiska saker för att förändra sina liv till det bättre: nya jobb, nya hus, separationer (från makar som fortsätter förneka sitt beroende) osv. Så mycket kraft och företagsamhet.
Jag har funderat på vad jag ska säga till vänner och bekanta? I nuläget kommer jag nog berätta hur jag tänker för mina närmaste. Till dem lite längre ifrån mig kommer jag säga att jag har tagit en paus. (Sen hur lång den pausen är har ingen med att göra) Jag har lite övervikt så de kommer att förstå att jag vill ge viktminskningen en ärlig chans. Sen om/när jag går ner och vill behålla min nya målvikt och av den anledningen väljer att inte dricka så kommer de att förstå det med.
Ja det var lite tankar jag hade nu som jag vill dela med er. Jag tänkte använda den här formtråden som lite av en dagbok/terapi för att jag ser att andra har gjort så. Kommentera gärna.