Jag har nyligen blivit sambo. Vi har varit ihop ett drygt år, och jag har gång på gång tyckt att han har en osund inställning till alkohol. Han dricker snabbt och blir jättefull. Egentligen tål han knappt ingenting. Han sluddrar, raglar, och jag får tvinga honom i säng. Han är inte våldsam, bara ynklig och patetisk. Senaste två veckorna har han varit asplakat fyra gg när jag kommit hem. Jag har misstänkt att han druckit vin i smyg, och igår kväll var jag noga med att kolla hur mkt vin som fanns kvar i tetran. I morse var den tom. Jag har skällt, både när han är full och nykter, och han har nu lovat att han ska söka hjälp. Min pappa var alkoholist, och jag tänker inte leva med en alkoholist. Jag har ställt ultimatum direkt. Idag kom han hem från jobbet tidigare. Full. Han kan inte svara på om han jobbat eller inte, eller om han kört rattfull. Framför allt kan han inte svara på varför han gör så här. Just nu sover han ruset av sig. Sen måste vi prata allvar. Vad ska jag säga/göra?

Bedrövadsambo

Min exex-sambo är inte påstridig på något sätt, men han har genom sina kommentarer visat vad han tycker om att min ex-sambo väldigt abrupt försvann ur vår dotters liv. Han förstår och respekterar varför, men skulle önska ett bättre avsked för hennes skull. Men beslutet är mitt.

AlkoDHyperD

Du är nog bara förvånad över att de där två äntligen blivit så kloka som du försökt lära dem medan ni var par. Precis som när man märker att barnen gör som man lärt dem, fadt långt efter de flyttat hemifrån...
Och att oroa sig och bereda sig på problem i förhållande till de två exen är väl förmodligen något du har lång träning och erfarenhet av.
Min hypotes, alltså.
Tror det kommer att bli en bra söndagsmiddag

Bedrövadsambo

Jag har inte berättat några detaljer alls för min exex-sambo angående min ex-sambos beteende när han var apfull förstås. Det gagnar ingen. Det hemsöker mig tillräckligt i mina mardrömmar. Att jag ens har både en exex-sambo och en ex-sambo känns ju bedrövligt ?

Bedrövadsambo

Mina nuvarande två ex har alltid funkat svinbra ihop. Det visste jag från första början att de skulle göra. Min dåvarande nya sambo var tveksam, men efter att de träffats var han helt såld. Jag får väl bara bita ihop helt enkelt, se det som det avsked det faktiskt är. Under ordnade former.

tycker jag synd om dig! Bita ihop var ordet! Hoppas det avlöper väl. Vilket du säkert ser till att det gör men ändå. Vilken situation att hantera för dig!

Bedrövadsambo

Ex-sambon ”skulle fundera på det” så mitt hopp är att det inte blir av. Ändå är det jag som bjudit in honom. Ibland vet inte min vänsterhand vad min högerhand gör typ ?

Bedrövadsambo

Att jag ens bjöd in honom på söndag beror på att han jobbar på lördag, då jag är ensam utan hemmaboende dotter. Och sen behövde han sin varmare jacka, och jag vet inte om jag orkar böka med att skicka den med posten. Latmasken ni vet.

MCR

Det blir förhoppningsvis ett fint avsked.

Ditt tidigare inlägg #280 fick mig att känna liknande känslor. Det är sorgligt att se alla nya medlemmar som delar samma öde, samma frustration, samma skam och samma sorg.

Och känslan av att inte räcka till. Jag själv är så tacksam för stödet som jag har fått. Du ger och har gett så mycket! Till väldigt många. Jag känner själv att kraften inte alltid räcker till att stötta och peppa. Men den egna kampen kanske ändå hjälper på något sätt. Men visst är det så, att vi ger och tar. Och det är så vi växer och får insikter.

Jag hoppas verkligen inte du lämnar forumet helt, för jag tror att vi kan behöva bearbeta och växa under en lång tid. Även efter en separation. Det kan komma så mycket funderingar, tankar och minnen som behöver ventileras.

Och sen vill jag vill veta hur middagen gick!

Bedrövadsambo

Jag hänger kvar så länge jag känner att jag har någonting att ge, och jag vill ju förstås se hur det går för er! Vi får se om middagen på söndag blir av - och då återkommer jag förstås med rapport ?

Kanske eftersom du fortfarande är arg så finns det känslor kvar?
Att ditt undermedvetna vill ge honom en mikrochans?

Men att ditt "kloka" jag redan satt upp alla murar som finns.

Känslor är känslor och de har man sällan kontroll på.
Tur är väl det.

Eller så är jag ute och cyklar..
Jag gjorde "slut" 4 ggr i min senaste relation för att jag inte fick som jag ville.
Fjärde gången fick han nog och satte punkt för alltihop.

Nu är vi ett par igen.
Så innan sista spiken är inslagen så tror jag man ska vara öppen för vad hjärtat säger.
Om man inte har farit illa i relationen pga annat än missbruket.
Då hamnar man liksom i en annan division.

Bedrövadsambo

Klart att mina känslor för honom inte svalnat helt. Det finns ju en anledning till att jag valde honom. Jag är mest arg på sättet han medvetet avslutade vår relation. Han valde medvetet att ta ett återfall för han visste hur jag skulle reagera, han ville att jag ”skulle hata honom” för att jag skulle bryta med honom helt. Vilket han tycker är det bästa för mig. Som någon slags omtanke om mig, att jag ska slippa honom i mitt liv. Mkt märkligt beteende. Och fegt dessutom, och det är mest därför jag är arg på honom. Men jag hatar honom förstås inte. För mig är det ett oerhört värdeladdat ord, som jag tycker att folk använder lite väl vårdslöst.

Också.
Han smygsöp i 1.5 år och jag min blinda höna märkte inget.
Till slut orkade han inte smussla utan visade återfallet/drickandet öppet.

Vi bröt och han söp ner sig rejält i tre år.
Efter 1 år gick jag in i min nuvarande relation.
Då vaknade exet till och skulle bli nykter,ville vi skulle försöka osv.
Men han fortsatte sin resa nedåt i två år till.
Nu är han nykter sen 5 månader,men vår kärlek är slut.

Jag tror att det i mitt fall också var någon konstig omsorg han visade.
Ville bespara mig/orkade inte.
I kombination med att vilja dricka utan broms.
Nåväl,håll huvudet kallt och dina gränser intakta om middagen blir av☺

InteMera

Du är nog stark du, bjuder in honom på en söndag som för att testa om dina gränser håller ? Skämt åsido, kan kanske bli ett tillfälle för ett ordentligt avslut om ni kan prata öppnare med varandra nu när ni liksom är förbi förhållandet?

Som de andra här som skrivit så hoppas jag givetvis du stannar kvar på forumet för din egen skull, tankar som reder ut sig lättare när man skrivit ner dem och fått respons du vet. Men också för det ovärderliga stöd och bollplank du är och länge varit för många av oss här!

Jag hoppas så du får en bra lördag och en rapport om söndagsmiddagen är vi nog alla nyfikna på ?

Kluvet detta!
Din dotter vill inte ha ett avslut, så mycket tycker jag ändå att man har förstått. Hon skrivet till honom etc... så är HON med på att det är en avslutsmiddag överhuvudtaget?
Är middagen för hennes skull så måste ni nog förankra det som ni planerar med det här. Det kanske känns obekvämt just för att det är så mycket osagt, men ska ni verkligen ta detta inför dottern och exexsambon?
Du vill träffa honom och tycker att det är utmärkt att nån annan tvingar dig, det är min lite elaka hypotes så här på morgonkulan.
Tänk till två gånger tycker jag..,
Du är fantastisk som sätter gränser, så tänk igenom igen vad syftet är med detta. Fråga exex! Hur tänker han? Han kanske gillar ex så mycket att han vill reparera er relation.
Och hur du än beslutar: lycka till! Men en klarare plan är nog nödvändig, vinterjacka eller ej!

Jag tycker förövrigt också om att du är här på forumet, stanna gärna! Håller med, det är en så strid ström av nykomlingar hela tiden. Försökte ett tag se till att svara, men det är ogörligt!

Bedrövadsambo

Vet inte än om det ens blir en gemensam middag. Ex ”fick se hur han skulle göra” och han jobbar sjukt mkt nu, men imorgon skulle han vara ledig. Men då behöver han kanske sova, inte köra 30 mil tor. Innan jag vet om han kommer säger jag ingenting till dottern eller exex. De kommer hit oavsett, vi har alltid ”överlämning” med gemensam middag på respektive ställe. Och när ex bodde ihop med mig deltog han, på båda ställen. Det här blir i så fall bara en i raden av söndagsmiddagar för oss fyra, inte speciellt dramatiskt. Och vi ska INTE ”prata ut” i detta forum, absolut inte. Vi vill nog alla bara veta hur han mår, hur han funnit sig tillrätta på nya jobbet i nya lght etc. Och för dottern, som har en utvecklingsstörning, kan det vara bra att hon får se honom packa ihop sina sista saker, hjälpa honom att bära ut dem i bilen, få en sista kram etc. Och så känns det nog för mig också. Den typen av ”avsked” blir det i så fall. Om det ens blir av. Jag har egentligen inget behov av att ”prata ut” och jag vet att det aldrig blir ”vi” igen. Men jag skulle vilja släppa ilskan och ha en mer neutral inställning till honom. Blockera någon på Facebook/messenger är så långt från mig man egentligen kan komma. Men det gjorde jag med honom när jag förstod hur han hade planerat sitt återfall för att låta mig vara den som gjorde slut med buller och bång. Han lät mig bli ”boven” som slängde ut honom, när det faktiskt var han som valde att söka jobb på en ort 15 mil bort. Och tacka ja till det dessutom, och sedan bara ställa mig inför faktum.

InteMera

Jag tycker du ska tillåta dig själv att vara arg så länge det känns så! Klart det skulle vara enklare och mindre slitsamt att ha en mer neutral inställning till honom men det kommer med tiden. Det svek han lämnade dig med, att ta återfall och skaffa nytt jobb bakom din rygg istället för att bryta som en normal mänska, är anledning nog för vem som helst att vara arg. Länge. Men först när man på nåt sätt för sig själv kan förmå sig att förlåta den andra, så lättar ilskan. Och dit tror jag du har en bit kvar. Men det tar den tid det tar och däremellan tycker jag inte du ska behöva motivera för någon varför du arg på honom.

Om det blir en middag imorgon hoppas jag att den går till lite som du hoppats, att det blir ett bättre avslut speciellt för din dotter som säkert behöver det. Styrkekram till dig inför imorgon ❤️

Bedrövadsambo

Blir helt tårögd av ditt inlägg. Min hjärna säger en sak, men känslorna något annat. Är så van att skjuta känslorna därhän och agera rationellt. Men du har nog rätt, jag ska nog vara arg på honom precis så länge jag behöver vara det. Tids nog går det över. Det är nog inte sunt att skjuta undan alla känslor och bara agera rationellt i alla lägen. Däremot behöver jag ju inte leva ut min ilska - gapa och skrika och bråka. Han vet vad jag tycker. Jag vet vad jag känner. Det räcker gott och väl.

Bedrövadsambo

Jo, söndagsmiddag blir det precis som varje söndag, men bara med exex och dottern. Min ex-sambo orkar inte, pga för mkt jobb helt enkelt. Han behöver vila imorgon, och det är ju sunt. Så han får fortsätta frysa, för jag orkar inte posta hans jacka.

Bedrövadsambo

Ex-sambon orkar inte komma hit och hämta sina saker. Men han orkar visst gå in och jobba extra i natt pga ”kaos på jobbet”. Man kan lugnt säga att ordningen är återställd. Innan vi blev ihop så jobbade han mkt mer än heltid, han hade inget privatliv alls. Det fick han ihop med mig. Men nu är det jobbet som gäller igen. Där får han sin nödvändiga dagliga bekräftelse. Och han är riktigt bra på sitt arbete! Mycket erfarenhet, kunskap och läggning för jobbet. Han får enormt mycket cred. Och det är ju bra att han jobbar mkt för då kan han inte dricka. Jobbilarna har alkolås tex. Och jag är bara så innerligt glad för att vi aldrig ens prövade att återuppta ett distansförhållande. Man kan inte förena mina jobbtider mån-fre dagtid och ledig lör-sön med hans jobba-två-av-tre-helger och nätter hit och dit. För honom är jobbet viktigast, det går före allt annat. För mig är jobbet viktigt, men absolut inte viktigast. Mina barn är viktigast, sen jag och hunden, sen relationer till släkt och vänner, sen jobbet kanske. Och så vill jag leva mitt liv. I ett hörn av sovrummet står kassar med hans saker som jag har packat efterhand. Senast idag delade jag upp sängkläder och dukar mellan oss, packade hans varmare ytterkläder och skor. Det får stå där tills han orkar hämta det. Och det är nästan ironiskt för han var SÅ irriterad på sitt exex som aldrig hämtade sina sista saker. Efter två år körde han alltihop till tippen. Det blir kanske så nu också. Men än så länge står inte kassarna i vägen.