Hej alla... nu är det bara för mycket så känner att jag måste få skriva av mig.

Mamma har fått cancer. Högersidig lungcancer, modertumör 5x5cm.
Lillebrorsan skulle följa med mamma till nuklearmedicin för vidare behandlingsplan i veckan. Brorsans största mardröm är att mamma ska dö, trots allt hon utsatt oss för har han alltid varit mammas pojke.

Han tog ledigt från jobbet och förberedde sig för en tung dag (han är bara 20år gammal men ändå så modig). Själv valde jag egoistisk nog att inte följa med. Kände att jag inte klarade av det, har för mycket ilska mot henne.

Men mamma dök inte upp till Huddinge sjukhus. Han ringde och ringde men fick inget svar. Efter många timmars sökande och oro visade det sig att hon suttit på en pub och supit hela dagen. Vi har inte fått tag i henne sedan dess.

Så nu står vi här igen. Barn till en alkoholist som fyller vårt liv med oro och förtvivlan. Fan, att hon inte ens kunde gå till sjukhuset för lillebrorsan skull.

Vi har inte berättat något för lillesyrran. Hon är 16 år och har fullt upp med sina studier på gymnasiet. Vill inte oroa henne men samtidigt känns det fel att inte berätta. Vet inte hur jag ska göra.

Förstår inte hur hon kan göra såhär mot oss. Inte ens ett besked om cancer fick mamma att öppna upp ögonen och prioritera oss barn. Känner mig så sviken och ledsen. Känner mig som en 10 åring i en vuxen människas kropp. Liten, bortglömd och vilsen.

Bedrövadsambo

Fy fan för föräldrar som super. Och fy fan för att tvingas bli förälder till sina förälder. Men det måste ni inte bli. Er mamma ska inte bli nykter för er skull. Hon ska inte till sjukhuset för din brors skull. Hon ska bli nykter för sin egen skull. Och hon ska till sjukhuset för sin egen skull. Säg det till henne: ”Det är ditt liv, ditt ansvar, ditt beslut. Vi hjälper dig om du vill, annars backar vi nu.” Lägg er energi på lillasyster 16 år istället. Låt henne bo hos er, hjälp henne med läxorna etc. Stötta varandra ni tre syskon. Jag är själv ensambarn, och dotter till alkoholist. Hade önskat mig ett syskon mer än något annat i hela världen. Av väldigt många anledningar.

Hon gjorde väl helt enkelt som hon alltid gjort, drack för att lindra din oro och ångest. Säkert monumental inför cancerdomen.
Stötta din bror tycker jag, oavsett hur han väljer att gå vidare. Alla måste kunna leva med sina egna beslut. Du har valt att bryta med mamma, klokt och förståeligt. Ni väljer att inte berätta för 16-åringen och jag tycker nog att ni bör berätta. Hon märker kanske ändå att nåt är fel och det är bättre att hon vet vad.
Styrka till er! Hoppas att detta ändå kan bli en vändning! Ni har varandra ni syskon! Det är en styrka.

Det är så beroendet fungerar.Förstår att ni barn är frustrerade och ledsna.Har eran mamma jobb? Iså fall kan arbetsgivaren kontaktas om missbruket är sådant att närstående är oroade..Arbetsgivaren har skyldighet att hjälpa och ta tag i arbetstagarens missbruksproblem..Annars kan man kontakta socialtjänsten.Dom finns för att hjälpa familjer med missbruksproblem eller andra sociala bekymmer.Var inte rädda för att ta hjälp, det är det bästa ni kan göra..Styrkekram till er..❤

Dotter.till.al…

Tack för svar! Det är så skönt att se att ni läst, det tröstar.

Vi har bestämt oss för att berätta för lillsyrran i helgen. Det är klart hon förtjänar att veta även fast det gör ont. Tror hon annars skulle bli väldigt besviken på oss.

Mamma har inget jobb. Hon är hemlös sedan 4år tillbaka. Hennes liv fallerade snabbt efter en gastric bypass. Från att vara en fantastisk duktig undersköterska och kärleksfull mamma till en totalt egocentrerad misslyckad människa. Tragiskt.

Vi har varit i kontakt med soc, psykiatri, missbruksvård, polis oerhört många gånger men tyvärr är det ju så krasst att hon måste hjälpa sig själv.

Bedrövadsambo

Väldigt många blir alkoholister efter GBP. Min ex-sambo tillhör dem. Märkligt att inte vården ser sambandet, det är ju helt fruktansvärt. Ett missbruk (mat) byts mot ett annat (alkohol), eftersom den viktigaste inre resan inte görs på ett ordentligt sätt. Beklagar verkligen er situation ❤️

Din syster bor inte med sin mamma? I så fall förstår jag att socialen inte kan göra så mycket. Det finns lagar om tvångsvård, som det skulle bli i ett fall där personen inte vill medverka till behandling. Förmodligen räknas inte din mamma till kategorin som är en fara för sig själv..Det viktigaste ni kan gära är att ta hand om varandra. Det är inte lätt att se sin mamma gå ner sig fullständigt..Hoppas det kan ske en förändring..Kram