Hej alla... nu är det bara för mycket så känner att jag måste få skriva av mig.
Mamma har fått cancer. Högersidig lungcancer, modertumör 5x5cm.
Lillebrorsan skulle följa med mamma till nuklearmedicin för vidare behandlingsplan i veckan. Brorsans största mardröm är att mamma ska dö, trots allt hon utsatt oss för har han alltid varit mammas pojke.
Han tog ledigt från jobbet och förberedde sig för en tung dag (han är bara 20år gammal men ändå så modig). Själv valde jag egoistisk nog att inte följa med. Kände att jag inte klarade av det, har för mycket ilska mot henne.
Men mamma dök inte upp till Huddinge sjukhus. Han ringde och ringde men fick inget svar. Efter många timmars sökande och oro visade det sig att hon suttit på en pub och supit hela dagen. Vi har inte fått tag i henne sedan dess.
Så nu står vi här igen. Barn till en alkoholist som fyller vårt liv med oro och förtvivlan. Fan, att hon inte ens kunde gå till sjukhuset för lillebrorsan skull.
Vi har inte berättat något för lillesyrran. Hon är 16 år och har fullt upp med sina studier på gymnasiet. Vill inte oroa henne men samtidigt känns det fel att inte berätta. Vet inte hur jag ska göra.
Förstår inte hur hon kan göra såhär mot oss. Inte ens ett besked om cancer fick mamma att öppna upp ögonen och prioritera oss barn. Känner mig så sviken och ledsen. Känner mig som en 10 åring i en vuxen människas kropp. Liten, bortglömd och vilsen.