Jag står med benen i två världar.
En i mannens värld som anhörig och det andra som själv har missbrukat alkohol.
Jag har haft en rejäl överkonsumtion som jag frivilligt bröt med Antabus.
Att hantera stress och ångest med alkohol är en utomordentligt dåligt idé.

Nu är det en ny klump av oro i magen.
Min man dricker och har druckit länge.
Han är medveten om att han är beroende utav alkohol.
Jag ringer och kollar honom.
Jag är beredd att reda upp situationer han har ställt till med på fyllan.
Vill så gärna bära honom.

Det här är min nya obehagliga fylla och beroende, att ta hand om min man.

Jag vet inte riktigt vad jag vill med tråden men orden är sköna att få på pränt.

Det är nog så sant som det är sagt. Därför ska jag nog bara fortsätta restaureringen av min själ, fundamentet i mig, för innan det arbetet är klart kan jag nog inte ta mig an några fler renoveringsobjekt....
Kram❤️

AlkoDHyperD

Tänk inte restaurering i den meningen att du ska göra om dig själv.
Se dig själv istället. Bara se, och acceptera hela det vackra fundamentet i dig. Nött av tid och kantstött av svårigheter.
Kan du se dig, känna ömhet och förundran över det vackra, det starka, det trasiga, det lagade...
Att oroa sig är mänskligt. Kanske draken vaknar, kanske behöver du vara Sankt Göran.
Kanske är det fundamentet som redan finns i all sin sårbarhet som är Sankt Göran.
Sårbarhet som får finnas gör styrka och försvar onödiga.

Önskar att jag kunde, se mig själv som jag är och tycka om och acceptera det jag ser. Men ända sedan tonåren har jag känt att jag består av blinda fläckar, det är vad jag kallat det. Bilden av mig själv är ofullständig. Där kom nog alkoholen till undsättning tills den dag den tog över och bara skapade fler blinda fläckar...
Nu försöker jag pussla ihop mig själv antar jag. Håller jag mig nykter kan det nog gå riktigt bra! Och om jag kan hitta ett sätt att förlåta mig själv går det nog ännu bättre...
Tack för din respons AlkoDHyperD, mina tankar brukar vara reserverade för mig själv men anonymiteten ger mig trygghet att ge uttryck för dem. Att dessutom få svar från någon som inte dömmer utan verkar förstå, ja, det är värdefullt för mig.
Kram??

Tess45

Amanda, jag vill att du invaderar min tråd. Det hjälper mig att reflektera.
Min man har beslutat att dra ner på sitt intag av a.
Jag tror inte att han kommer att klara det.
Han tog själv upp det med mig ochansen det glädjer mig naturligtvis.
Men jag är inte naiv.
Jag blir inte frestad av min manns drickande, snarare tvärtom.
Han har inte nått någon botten ännu men för eller senare säger kroppen ifrån rejält.
Det känns så bottenlöst sorgligt.

Jag känner den sorgen, Tess45. Jag håller tummarna för att din man lyckas, man vet ju aldrig?!
Hos min man ligger något och pyr under ytan känns det som. Det känns obehagligt, som om han är otålig. När tar den här nyktra cirkusen slut? Verkar han tänka... Jag känner det som om han tycker att jag går omkring och tycker att jag är bättre än honom för att jag inte dricker och det kommer plötsligt kommentarer jag inte är beredd på. Tonlägen han ALDRIG använt gentemot mig tidigare. Ändå låter jag ju honom vara! Tjatar inte, förebrår inte, dömmer inte. Men han känner väl vad jag tänker, för i tanken är jag ju less, blir irriterad när han blir märkbart berusad och upprepar sig och blir lite larvigt sentimental. Ja, det är jobbigt och skittrist att sitta och lyssna på någon som är packad när man själv är nykter!
För det mesta avskräcker det mig med men ibland vill jag bara dricka så jag slipper uppleva honom på det viset... Slippa se och höra.
Läste en sak Ellan skrev i en annan tråd här, att vi alkoholister behöver känna av konsekvenser för att kunna sluta och jag tycker det stämmer när jag ser till mig själv. Sedan skrev AlkoDHyperD en sak till mig, ungefär såhär: Kanske man kan sluta för någon annans skull och att man kommer kunna se klart efter man avgiftat hjärnan. Jag tror de har rätt båda två. För det kan ju bara inte vara så att det enda vi kan göra är att luta oss tillbaka och se dem gå under? Det KAN bara inte vara det enda sättet?!
Jag känner att jag måste byta taktik. Måste ha en strategi och kanske börja visa på konsekvenser. Vet inte hur men såhär kan jag för helvete ha det!!!!
Önskar mig själv och alla andra lycka till❤️

Hallå Tess45?? Hur går det?
Här går det dåligt...
Men idag sa jag till honom att han får handla sin alkohol själv hädan efter samt att jag inte kommer tjata på honom om hur mycket han dricker för jag har fullt upp med att låta bli att dricka själv. Men jag sa även att jag dock INTE kommer tolerera att han dör vid 55 års ålder pga tex leverskador.
Han blev väldigt tyst. Jag satte mig i soffan och han satt kvar i köket. Och drack upp de sista tre starkölen.....
Jahapp kände jag.
Hoppas det går bättre för dig!!
Kramar!!