Jag står med benen i två världar.
En i mannens värld som anhörig och det andra som själv har missbrukat alkohol.
Jag har haft en rejäl överkonsumtion som jag frivilligt bröt med Antabus.
Att hantera stress och ångest med alkohol är en utomordentligt dåligt idé.
Nu är det en ny klump av oro i magen.
Min man dricker och har druckit länge.
Han är medveten om att han är beroende utav alkohol.
Jag ringer och kollar honom.
Jag är beredd att reda upp situationer han har ställt till med på fyllan.
Vill så gärna bära honom.
Det här är min nya obehagliga fylla och beroende, att ta hand om min man.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med tråden men orden är sköna att få på pränt.