Jag har precis bestämt mig (igen) för att avsluta en 20årig överkonsumtion av framförallt vin.
Jag har försökt förut, varit här inne och läst, tänkt att det inte är ett problem och det är aldrig ett problem att sluta. Problemet är att inte tappa fokus och starta igen.

Jag slutar nu för att alkohol ger mig ångest och sömnproblem. Jag är trött på att vakna mitt i natten med den där känslan att något som jag inte riktigt kan sätta fingret på är helt fel.
Jag är trött på att köra barnen till skolan med en intensiv önskan att det inte ska vara någon nykterhetskontroll på vägen.
På senare tid tycker jag mig ha fått kommentarer från omgivningen om min alkoholkonsumtion. Grannen pratade om att alkoholister förnekar sitt missbruk tillochmed för sig själva. Och visst förnekar jag 8 glas vin en tisdag kan te sig normalt för en del men det är nog inte det egentligen...
Dax att bryta alltså och denna gång ska jag vara ärlig mot mig själv. Det är lätt att sluta problemet är att inte börja igen.
Kortsiktigt mål är att klara helgen. Idag är dag 5, efter helgen är det en hel vecka.

Sinnituss

Känner att jag behöver öva på att hålla tankarna neutrala. Lite mindfullnessövningar kanske hjälper. Lägger det på dagens lista.
Lyckades delegera mitt Teliaproblem i går till en annan styrelseledamot som gjort motsvarande tidigare så den punkten är nu struken från dagens lista!
Jobba
Boka tid
Jogga
Mindfulness övning
Socialt event

Sinnituss

Av gårdagens lista blev varannan punkt avklarad, då jag såg dem som viktigast. Jag behövde komma ut på joggingtur för att orka med det sociala eventet.
Jag var inställd på att det mest skulle bli jobbigt men det blev trevligt. Idag var det uppföljnings middag och den var lite tyngre. Jag analyserar för mycket i efterhand och tycker att jag är en idiot. Försöker tänka neutralt men det är svårt. Jag har svårt med middagar med människor jag inte känner. Förut var alkoholen också en komponent i det hela men det kändes okomplicerat att dricka vatten. Vi var flera som drack vatten så det var inget konstigt alls, billigt blev det också :)
Idag har jag inte följt någon lista, mest varit nöjd med att jag klarade av det sociala eventet igår. Synd att det inte alls känns lika bra efter dagens middag. Maken verkar iallafall nöjd.

AlkoDHyperD

Men kanske kan du sålla bland de sociala eventen så du bara deltar i de som ger energi. Just nu tar det nog kraft att ens gå på något, så ditt samvete - om det nu handlar om att inte göra någon besviken mm - kan stillas av vetskapen om att du behöver välja energikällor och inte energitjuvar just nu.
Du kan ju inte hjälpa att du reflexmässigt analyserar i efterhand, men bra att du märker att det händer. Det är inte för att man är en idiot som man hamnar i tankemönster av ren vana. Neutral tanke, aha, jag analyserar, aha jag tycker att det är dumt av mig att analysera, ok, det är en vana...både att analysera och att tycka att det är dumt av mig att göra det ?
Imponerad över hur du lyckas överbrygga nedstämdhet (och brist på energi?) och ihärdigt sträva efter att utföra dina åtaganden på listorna.
Jag tycker dagens punkt på listan var mycket bra. Kanske du kan ha den stående framöver?
Att göra idag: vara nöjd över att jag klarade av gårdagens event (byt ut event mot vad du vill)
Kram

Sinnituss

Idag har jag bara varit, hämtat energi i samvaro med mina barn. Joggat en sväng för att det är skönt.
Första veckan av 12 avklarad och jag tror att jag kan vara på rätt väg. Kanske tom klarar av julen om jag spaltar upp allt som ska göras i listor. Lättare att se vad som är viktigt och lättare att delegera. Lättare att bli nöjd med det som blivit gjort och inte bara missnöjd med det som inte klaras av.
Tack ni som hjälper mig på vägen mot ett bättre tankesätt här. Ni är guld värda!
Kram!

Sinnituss

Vaknade vid 3 av ett ångestanfall och har sedan försökt hålla mig lugn genom att fokusera på andningen.

Gå till jobbet
2 timmar
Gympapass
2 timmar
Avtal
Mindfullness övning
Mat

Listan känns lång men kommer att fixas en punkt i taget.

Sinnituss

Idag går det inte riktigt att få hop allt som jag vill. Min struktur har gett vika redan innan jag gått upp med att maken inte ser till att älsta sonen går upp itid för att hinna äta frukost.
Maken har som strategi att ungarna ska få lära sig av misstag, jag räddar dem alltid. Detta gör att hans strategi oftast straffar mig, inte barnen.
Min sjukskrivning gör att maken inte behöver fixa något med barnen eftersom jag ju nu alltid finns hemma. Känner mig irriterad och så vacklande på gränsen att lägga ner allt. Skita i listorna och att försöka orka allt. Nackdelen med dem är att de gör att allt ser ut att fungera bra. Jag hatar det här, varför kan jag inte bara fungera...
Idag ska jag gå på någon typ av KBT träning i grupp. Den är obligatorisk för att få någon vidare psykologisk hjälp och har kortat köerna massor. Jag förstår att det kortar köerna om man lägger in jätteläskigt moment som krav för att få hjälp.
Då till listan
Skjutsa barn
Jobb
Utvecklingssamtal
KBT

Ingen bra dag.

Bedrövadsambo

Man kan tyvärr inte sjukskriva sig från sitt hemmaliv, men ibland tror jag att det hade behövts för att man ska läka. Synd att din man inte förstår att han måste ta mer ansvar hemma, för annars lär sjukskrivningen ta tid. Kanske något du ska ta upp på KBT. Hur får andra sina respektive att förstå allvaret? När jag var sjukskriven för utmattningsdepression kunde min man aldrig förstå hur jag mådde. Han var mest irriterad och arg över att jag bara låg som ett kolli i soffan. Att vi inte kunde mötas i det svåra blev början på slutet för vår relation.

Sinnituss

Jag blev jättearg över gårdagens KBT och känner att jag behöver fundera lite runt varför.
Jag kände mig frustrerad av det enkla i det hela. Att man kan samla en grupp på 10 helt olika människor vars enda beröringspunkt är psykisk ohälsa och att vi alla ska med hjälp av en föreläsning om tankefällor bota oss själva. Jag kände mig frustrerad och rädd. Är hjälpen jag ska få inte mer specifik än den jag ska läsa mig till i en självhjälps bok? Då kommer jag ju inte bli bättre.
För att visa att jag lyssnade lite på gårdagens föreläsning så kan jag säga att detta är en katastroftanke. Denna katastroftanke lyckades sänka mig helt under gårdagen. För första gången på länge tänkte jag att en box vin och en påse chips kanske skulle hjälpa mer än mitt enträgna tragglande med listor.

Är det någon mening med KBT om det första jag kommer på att behandla är min ångest inför KBT och gruppbehandling.

Dagens lista
Jobba
Försöka äta lunch med kollegor
Jobba
Träffa kompis och träna

Grejen med listor är att det får mig att hitta saker att vara nöjd med och genom att vara nöjd med detta behöver jag inte få panik över allt jag inte är så bra på just nu.
KBT punkten igår misslyckades jag med om inte målet bara var att gå dit...

Sinnituss

Jag blev jättearg över gårdagens KBT och känner att jag behöver fundera lite runt varför.
Jag kände mig frustrerad av det enkla i det hela. Att man kan samla en grupp på 10 helt olika människor vars enda beröringspunkt är psykisk ohälsa och att vi alla ska med hjälp av en föreläsning om tankefällor bota oss själva. Jag kände mig frustrerad och rädd. Är hjälpen jag ska få inte mer specifik än den jag ska läsa mig till i en självhjälps bok? Då kommer jag ju inte bli bättre.
För att visa att jag lyssnade lite på gårdagens föreläsning så kan jag säga att detta är en katastroftanke. Denna katastroftanke lyckades sänka mig helt under gårdagen. För första gången på länge tänkte jag att en box vin och en påse chips kanske skulle hjälpa mer än mitt enträgna tragglande med listor.

Är det någon mening med KBT om det första jag kommer på att behandla är min ångest inför KBT och gruppbehandling.

Dagens lista
Jobba
Försöka äta lunch med kollegor
Jobba
Träffa kompis och träna

Grejen med listor är att

Bedrövadsambo

Målet var att gå dit. Och det gjorde du. Träffen du var på var på igår var nog åtminstone bättre än ingenting. För kötiden inom allmänvården vid psykisk ohälsa verkar enorm. Jag har tack och lov fått snabb hjälp via Företagshälsan, men alla har ju inte den möjligheten. Nu vet du i alla fall en sak: Grupp-KBT är ingenting för dig, du behöver enskilda samtal. Men det behöver inte betyda att det är dåligt, andra blir kanske oerhört hjälpta av att ingå i en grupp, känna samhörighet, få möjlighet att stöta och blöta. Vi är alla olika.

AlkoDHyperD

Definitivt inte den typen av KBT som bara talar om för folk hur de ska tänka...
Du behöver framför allt träffa någon trygg och kunnig terapeut som ser dig. Och som kan ge dig så mycket förståelse och värme att du kan ge dig själv samma sak. Först trygghet och värme, alltså. Förståelse och validering av dina känslor. Kärlek.
Det jag önskar dig just nu är kraft och mod och ännu lite mer energi till att fortsätta söka den hjälp du blir hjälpt av.
Många av mina patienter behöver först ”avgiftas” från de tidigare behandlarna innan vi kan börja jobba. Få veta att de inte är hopplösa eller oförmögna till förändring på grund av att det tidigare inte hjälpt. Det är inte patienten (om denne verkligen vill bli hjälpt vill säga) det är fel på när man inte blir hjälpt, det är hjälparen som inte varit tillräckligt intresserad av att förstå och hitta ett sätt att förstå patientens behov. Vi är alla olika och det finns ingen mall. Jag förstår att du är arg och besviken. Vem såg dig i den gruppen? Vem såg dig när du sökte hjälp och blev hänvisad till grupp-KBT och en föreläsning?
Kanske kan du få lite skriftligt stöd här tills du hittar en bra samtalskontakt.
Jättekram

Sinnituss

jag får här är så mycket värd, tack bedrövad och adhd ❤️.
KBT i grupp är troligen inte bra för mig men jag tycker den är lite intressant i det att den kan göra mig så arg. Kanske är det det som är meningen. Om det är så enkelt som att jag helt enkelt tänker fel och att man genom enkla tankeexempel kan rätta till det är det ju fantastiskt. Jag har idag letat tankefällor hela dagen...
Jag kommer dock inte åt morgonstämningen med detta. Vanligtvis mår jag lite bättre senare på dagen när jag har tänkt fler tankar än på morgonen när jag vaknar och tänker ”idag är det bara 80 dagar kvar tills jag får ge upp”. Tryggt med 80 dagar, det blir mer sårbart när det är 2-3 dagar kvar.
Idag har jag inte orkat göra någon lista. Jag har varit på jobbet några timmar. Inte ätit lunch och havererat i soffan när jag kom hem. Maken hade förutsett detta och kom för ovanlighetens skull hem tidigt och kunde ta mat och aktivitetsskjutsning.
Lista för i morgon:
Jobb
Träna
Mat

AlkoDHyperD

Andra här räknar framåt och du räknar bakåt ?
Det verkar lite dubbelt för dig. Var det inte för att ”härda” ut som du satte en tidsgräns, för att det skulle kännas mer hanterbart?
Och nu verkar den gränsen där framme skrämma dig. Vad är det du befarar ska ske när de uppsatta dagarna passerat?
Kan du försöka vara bara idag, en dag i taget? En timme?
Jämför med hur vi brukar resonera i förhållande till nykterhet.
Sätt upp en fast tidsgräns och risken finns att man laddar inför den, för att sedan krascha direkt efter målgång. Eller att man inte bestämmer någon tidsgräns utan överväldigas av evigheten framför sig i föreställning om oändlig tid i kamp för att hålla sig nykter. Och därför ger upp direkt eftersom det ändå verkar så osannolikt att man ska kunna vara nykter i evighet...
Skälet till att det för många fungerar bättre att leva en nykter dag i taget.
En dag i taget oavsett mående. Oavsett tidigare mående. För att nästa dag är en ny dag och förväntan eller fruktan för den förhindrar oss ta emot nuet och livet så som det är.
Hjärnan är lat. Den drar slutsatser och följer upptrampade spår (KBT-varning här ?, men allt är inte förkastligt, precis som du skriver, vissa klokheter går att plocka ut).
När du vaknar på morgonen har du redan på dig dina depressionsglasögon, för det är så hjärnan funkar. Använder det som varit som referens. Vilket förhindrar nya intryck. Det som skulle kunna emotsäga föreställningen om hur en dag i samma anda som den förra kommer att upplevas studsar helt enkelt tillbaka, filtreras bort.
Din tillvaro innehåller en hel del påfrestningar som kanske kan påverkas (genom avlastning i ansvar mm) men säkert också sådant som du inte kan påverka. Börja sortera bland stressorerna och orostankarna. Lägg dem i två boxar. En för ”möjliga att påverka” och en för ”utanför min kontroll”. Boxen med allt ”utanför min kontroll” kommer kanske innehålla en del saker som ger frustration, sorg eller andra känslor. Validera dem (självmedkänsla)
Boxen med ”möjliga att påverka” kan delas upp i viktiga och mindre viktiga saker. Jag skulle lagt relationer och viktiga livsvärden i den första och resten i den senare.
Godnatt, och hoppas det inte blev svammel, lätt gjort när man egentligen borde sova?

Sinnituss

För tänkvärda sätt att hantera vardagen. I morse var inte första tanken negativ vilket är helt anmärkningsvärt.
Jag har aktivt värderat mina tankar senaste veckan det har varit besvärligt ibland att erkänna för mig själv att tankar är just tankar och inte sanningar. Jag känner mig i stunden nöjd med mig själv.
Jag är nöjd i min tillvaro och försöker att inte se för långt framåt.
Jag delegerar uppgifter som jag tycker är svåra. Lite förvånat noterade jag att min bror som jag delegerar mest till blir glad åt att få hjälpa till. Han har ofta varnat mig för att ta på mig för mycket och han är också duktig på att hjälpa till att sortera allt så som adhd föreslog. Jag har bara inte sett det så innan men han sorterar bort saker vi inte kan påverka,hittar viktiga saker att göra och lägger en hög med saker som är mindre viktiga på is.
Min bror värderar ibland lite annorlunda än jag.
Idag ska jag hämta energi i mina tonåringar som är hemma. Mys och kanske baka något.
Jag behåller min 90 dagars period för jag tror så här 2 veckor in i den att jag är på väg åt rätt håll. Jag får jobba på helt enkelt. Jag får pocka russinen ur den behandling jag får och aktivt jobba med det som verkar fungera. Det blir inte bättre om jag låter min lata hjärna tänka som den vill, jag måste aktivt programmera om den...

Bedrövadsambo

Precis så är det. Tankar är bara tankar, inga sanningar. Fortsätt precis så!

Sinnituss

Alkohol var länge en icke fråga. Jag har mått för dåligt för att vilja dricka och jag bör inte dricka på medicinen jag tar. Jag har också medvetet försökt göra saker som ska få mig att må bättre. Lagat bra mat och motionerat.
Förra veckans KBT fick mig att tappa min tro på att jag ska fixa det här. Allt prat om att det inte ska bli bättre och att man bara ska läras sig hantera skiten satte sig någonstans i mig och jag kände att det är inte värt det. Ska det alltid vara så här och jag ska lära mig att hantera det vill inte jag vara med.
På onsdagen var jag ute och pratade med kompisen och drack öl. Ölen skapade ett lugn som jag saknat så på torsdagen gick jag till systemet och köpte 3 flaskor vin som jag druckit upp torsdag-söndag. Maken fick ca 3 glas tror jag.

Idag hade jag ett läkarsamtal igen med min läkare som är bra, hen ser mig och försöker klura ut vad det är som får mig att inte fungera, utan att dömma. Det är lättare att berätta som det är om man inte känner dig dömd eller nedvärderad.

Jag ska göra ett ärligt försök igen. Mer listor, inte tappa motionen även om det är mörkt och kallt att ge sig ut och springa.

Ingen mer alkohol på ett tag, den får mig inte att må bättre mer än i stunden.

Gott att du åtminstone har en bra läkare som ser dej och försöker hjälpa dej. Döm inte dej själv heller, du gör ju verkligen så gott du kan som försöker kämpa på alla sätt, varje dag.
Ja, det är kallt och mörkt ute nu och motigt att ge sej ut att springa. Jag kan inte jogga just nu pga. en fysisk skada men försöker gå långa promenader när det är ljust ute. Det ger mej lite ro och andra perspektiv på tillvaron. Hoppas du har möjlighet att komma ut i dagsljuset, det behöver vi nog alla nu. Alkoholen kanske kan få en att må lite bättre - en kort stund, men sämre i längden. Det vet vi ju.
Ta hand om dej! Kram ?

Sinnituss

Jobb
Lunch med kollegor
Jobb
KBT ( gå dit, försöka att lyssna utan att dömma, absolut inget krav på att delta aktivt)
Laga mat och äta av den