Hej! Jag är 27 år och har NU äntligen kommit till en punkt då jag vill förändra och säga upp vänskapen med en väldigt manipulativ och och utnytjande ”vän”.
Som tränger sig på och utnytjar mig i alla lägen. Förstör min självbild och självkänsla, krossar min ekonomi och kan leda mig så långt ner så jag aldrig hittar upp igen.
Fyller mig med skam och olust till livet.
Luras och förvränger verkligheten...
ALKOHOL!
Idag har jag pratat med ett behandlingshem och jag är livrädd. Fullständigt livrädd.
Men jag vill så gärna hitta tillbaka till den personen jag var innan A förförde mig och lurade in mig i dunklet. I skammen och förnekelsen där ärlighet blev hemligt och glömt.
Och jag är så orolig för vad jag har utsatt min kropp för under flera år. Och när avgiftning kom på tal så fick jag så mycket ångest över vad jag försatt mig i så jag bara ville ha vin ”för allt är nog ändå redan kört”.
Undrar om det är rädsla för hälsan eller om det är beroende-demonen som vill ha mig kvar. Detta är första gången jag skriver här så jag vill passa på att tacka för allt ni alla hjälpt mig inse - och tillslut ta några vacklande steg mot ett ärligt och härligt liv.
Hurra!