Jag är 22 år och jag tror att jag har alkoholproblem.

Varje gång jag har varit ute och druckit så får jag alltid ångest dagen efter. Inte för att jag nödvändigtvist har gjort någonting pinsamt eller varit taskig mot någon, men känslan infinner sig alltid. Däremot så tar jag ofta andra substanser i samband med att jag dricker alkohol, någonting jag aldrig gör till vardags eller överhuvudtaget vill göra men om jag är full så blir det nästan alltid så. Jag får så dåligt omdöme och gör saker som jag inte "vill" göra.

Det händer alltså bara när jag har druckit och därför känns det som att jag måste sluta dricka för att sluta ta droger. Dessutom mår jag ju alltid dåligt oavsett om jag tagit något eller inte så det är ju lika bra. Det är inte första gången jag funderar på att sluta dricka och till en början känns det alltid bra men efter någon vecka eller så blir jag rastlös och vill såklart gå ut med mina vänner och tänker att "Jag kan ta ett glas", men det slutar ju aldrig där. Antingen blir jag jätte full eller så tar jag droger. Dagen efter mår jag jätte dåligt igen och jag känner att det börjar ta över mitt liv.

Hur lever man nykter? Vad gör man när rastlösheten faller på och alla i ens närhet dricker eller tar droger? Jag vill ju kunna ha ett socialt liv men i dom flesta sociala sammanhangen triggas den här destruktiva sidan hos mig. Jag vill dessutom inte behöva förklara för alla man träffar varför man inte dricker. Hur gör ni?

DetGårBättre

Ingen behöver förklara varför man inte dricker. Ett nej räcker. Eller så ställ lika jävla jobbiga frågor tillbaka. "Varför får jag inte göra detta på dig".

Rastlöshet är bara att uthärda, sen aktivera sig med annat. Vi är många som lider av det.

Jag går mycket på AA för struktur och det sociala. Hitta intressen.

Jolo

Hej.

Vet knappt vad jag ska skriva.
Jag dricker cirka 2-4 ggr i månaden. Låter inte mycket men jobbar 60 timmar i veckan, har 2 barn och en fin lägenhet. Varenda gång jag dricker så dricker jag så mycket att jag inte minns något, jag kan inte bara dricka lite. Jag dricker aldrig framför mina barn utan åker iväg. Oftast pubar.
Jag kan spela bort 5000-10000kr lätt på en kväll utan att jag knappt minns det. Har alltid fruktansvärt mycket ångest dagen efter. Kräks alltid och har extremhuvudvärk. Ångesten sitter sedan i 3-5 dagar. Varenda gång bestämmer jag mig för att det får vara den sista gången. Jag känner verkligen hur min kropp tar skada och hur mycket sämre skick min kropp är nu än för något år sedan. Min sambo förstår nog inte mitt problem och det hade blivit ett jävla liv om hon fått reda på det, och ännu värre om jag misslyckats. Jag är så trött på alkoholen nu men har ingenstans att vända mig.

Du är trött på alkoholen. Alkoholen tar stor plats i ditt liv och det sätt du dricker på ger stora negativa konsekvenser för dig, både ekonomiskt, fysiskt och psykiskt. Du har ångest 3-5 dagar efter berättar du, det hörs att du inte vill ha det såhär och att börja med att skriva här och berätta är ett stort steg på vägen, många gånger är det första steget det svåraste och nu har du tagit det. Det finns olika typer av stöd och hjälp att få, både med alkoholen och spel. Vad tror du skulle passa dig?
För spel skulle du kunna ta kontakt med stödlinjen för spelproblem, https://www.stodlinjen.se/#!/, 020-819 100.
Fortsätt gärna skriv och läs här, om du vill starta en egen tråd så kan vi här lättare följa dig, det gör du genom att klicka på "skapa ny tråd" uppe i högre hörnet här ovanför.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen

Janedoe0

Jag har inte druckit någon alkohol sen jag var här inne och skrev sist (fjärde november). Det känns skönt och jag mår bra. Däremot börjar jag få en ångest kring December månad. Någon jag känner fyller år i nästa vecka, julbord, dagarna efter jul, nyår. Jag vill inte hamna där igen. Bli full, ha ångest dagen efter. Det räcker med att dricka två glas vin för mig och ångesten finns där. Inte under tiden, men efteråt. Jag tycker inte att det är jobbigt att avstå eftersom jag sällan har ett sug efter alkohol men jag vill heller inte "sticka ut" eller få obekväma frågor. Jag vet att jag har skrivit det tidigare men det är ett stort problem för mig. Just nu vill jag egentligen avboka allt och stanna hemma. Men man kan ju inte heller undvika situationer där alkohol florerar, eller?

Chiply

Det var inte många veckor sedan min flickvän ställde mig mot väggen angående mitt alkoholanvändande. Jag erkände omedelbart att jag dricker för att jag är uttråkad och för att det är gott. Jag lagar mycket mat och bor ensam så rödvinet har blivit som ett sällskap varje matlagning. Mitt behov ligger i släkten och jag har inte ens försökt att motstå att falla dit. Jag blir glad och nöjd av rödvin. Tycker att det är romantiskt och fint och trevligt. När jag är nykter kan jag inte somna och sover alltid antingen med vin eller sömnmedicin i kroppen. Jag vill inte mer. Jag vill inte sluta dricka helt men jag vill ta det till en normal nivå. Jag ska flytta ihop med min flickvän nu och är livrädd för hur jag ska klara mig utan vinet. Vill inte att hon ska se att jag dricker nästan varje dag. Jag får stålsätta mig för att inte ta ett glas vin (eller fyra/en flaska) en vardag när jag börjar jobba kl 06. Jag hatar det och är avundsjuk på vänner och gravida som inte dricker för att vara lyckliga. Jag har hållt på så här i flera år och jag är inte ens 30... Jag skäms...

aililros

Hejsan!

Om du skulle vara intresserad skulle vi kunna peppa varandra via kik.

Jag är 25 årig tjej och har EXAKT samma oro som du inför december. Kanske vore en bra grej att säga till om man ska på fest så man skicka iväg ett sms till varandra och kolla läget?

Li-Lo

Vad fint att du hittat hit och väljer att berätta om din situation. Du står i förändringens tid, sambo och förändrade alkoholvanor! Det kan vara tufft att dra ner på drickandet samtidigt är det delvis ett brytande av vanor. Kanske är det just nu en bra tid för dig att göra det nu när en annan förändring (samboskap) kommer skapa nya rutiner. Du ska stålsätta dig säger du, och det är en bra förberedelse att veta att det kommer kräva ansträngning. Låter som att du är redo.

Jag blir nyfiken på vad du mer har att vinna på att dra ner på alkoholen? Starta gärna en egen tråd.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Anne-Lise 1

Hej
Har bokat tid på vårdcentralen för hjälp med mina alkoholproblem då jag körde bil onykter med olycka som följd dock inga personskador. Vad kan jag få för hjälp på vårdcentralen För mig finns ingen företagsvård då jag har permanent sjukersättning. Tacksam för svar
Anne-Lise

Anne-Lise 1

Denna sida trodde jag skulle kunna ge mig svar tyvärr inte till vilken nytta är då denna sida om den inte ger några svar ja inte så mycket sidan heter ju alkoholhjälpen men den ger ingen hjälp

Hej Anne-Lise!
Ibland tar det tid att få svar, enklare om du startar en egen tråd.
Mitt råd till dig är att gå till vårdcentralen. Var brutalt ärlig. Berätta vad du vill ha hjälp med.
Mer än så kan du inte göra där. Har du att göra med bra människor får du hjälp men det är såklart svårt att veta på förhand.
Här på forumet finns så mycket kunskap och erfarenhet, det har varit helt avgörande för min nykterhet att kunna gå in här och läsa och skriva.
Starta en egen tråd och skriv det du behöver bearbeta och få ur dig, du kommer få svar och det kommer leda till att du känner dig hjälpt, det garanterar jag.
Lycka till och skriv gärna och berätta hur det går!
Mvh Amanda

Anne-Lise 1

Tack
Då jag är helt ny här på detta forum har jag inte förstått hur de fungerar men nu tror jag vet hur de fungerar och vill gärna komma i kontakt med människor som har blivit opade för gastric by pass och sedan som jag fått alkoholproblem
Med vänlig hälsning Anne-Lise

Hej igen!
Jag har ingen egen erfarenhet av det men jag har sett trådar här som handlar om just detta. Tyvärr verkar det ju vara ett vanligt problem efter operation och det borde ju verkligen belysas mer av läkarna kan jag tycka men är som sagt inte så insatt. Starta en egen tråd med passande rubrik ( så folk snabbt uppfattar vad du har tankar kring) Önskar dig all lycka till!!
Kram Amanda

Vad bra att du hittat hit! Du berättar att du varit med i en bilolycka på grund av att du kört bil onykter, som tur är utan några personskador. Vad starkt och modigt att berätta här, kanske kändes det inte alls svårt för dig, det är olika för alla såklart men hur som helst bra. Det ger oss möjligheten att finnas här som stöd.

Du funderar lite över att ta hjälp via din vårdcentral, det är det många som gör, exakt vilken hjälp som finns där får du tryggast svar på direkt från dem.
Du har också tankar om att kanske hitta personer här på forumet som har gjort en gastric by pass operation och därefter fått alkoholproblem, jag vet att det finns men är lite osäker på vart tråden är, letar du runt så kommer du nog snart hitta de samtalen. En idé om du känner för det är som du blev tipsad om här att starta en egen tråd med den titeln? I så fall finns det en rubrik uppe till höger som man klickar på "starta en ny forumtråd".

Ibland tar det tid innan man får svar, en del använder forumet lite som en dagbok, att skriva med sig själva för att "skriva av sig", andra kanske mer i samtals/diskussionsform och i omgångar är ni många nya samtidigt som hittar hit och det gör att man kan behöva skriva många gånger innan man får svar.

Fortsätt gärna skriv och läs och får de stöd du vill hos vårdcentralen.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen

Hoppas du hittar stöd här på forumet. Läs gärna andras trådar, jag är säker på att du kan hitta mycket inspiration där!
Jag vill bara säga att jag har ändrat ditt "Alias" här på forumet till Anne-Lise 1 för att värna om din anonymitet. Hoppas det är ok för dig!

Med hopp om en fin dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Anne-Lise!
Du e inte ensam.... Har själv gjort en gastric bypass för ett antal år sedan, och e nu inne på min fjärde vecka som nykter.
Tog mig i kragen, erkände för mig själv att jag var beroende och sökte hjälp på en beroende klinik.
Där fick jag träffa en läkare, svarade på ett frågeformulär ang mina alkoholvanor.
Vi pratade, gick igenom lite om hur jag hade hamnat i beroendet och hur mitt liv i allmänhet såg ut.
Tog även blodprover för att se hur levern mår och för att mäta alkoholkonsumtionen, detta prov mäter ca 3-4 veckor bakåt i tiden.
Jag blev sjukskriven året ut och äter nu en medicin som heter Naltrexon som hjälper mot alkohosuget och antidepressiva tabletter då jag även har en depression.
Har fått fantastiskt hjälp, det svåra var bara att erkänna för mig själv att jag var beroende!
Önskar dig en fin dag,
Kram VinNo

Anne-Lise 1

Tack Carina de känns bra att du ändrade alias tänkte nog aldrig på att de blev hela namnet och jag känner att denna sida kommer skänka mig mycket tips och information samt kunna ventilera med människor med samma problem, Jag känner att för mig är de nu helt slut med alkoholen och jag har en man som är alkolist så vi får hjälpa varandra, han slutade dricka för ett år sedan då han åkte fast för rattfylla tyvärr följde jag inte samma väg och idag sitter jag på samma sätt med att ha kört bil med alkohol. Jag vet vad som väntar mig med fotboja och allt men ändå så hamnade jag i samma skit som min man.
Med vänlig hälsning Anne-Lise

Typsnitt

Hej
Jag är ny här på forumet. Min fru är sedan flera år alkoholist. Hon har vid ett flertal tillfällen varit på avgiftning för att efter det kunnat hålla upp runt tre månader. Sen har det återgått till ett destruktivt leverne igen.
Hon vill ha hjälp men vill inte ta den då det blir en orosanmälan gjord till soc. då minderåriga barn finns med, som hon har med sin ex man. Han visar ringa förståelse utan har tidigare via tingsrätt försökt få ensam vårdnad då han känner oro för sina barn. Tingsrätten har fock bedömt att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad.
De två barnen mår naturligtvis illa av situationen, att mamma o pappa inte kan kommunicera och naturligtvis av mammas alkoholvanor.
Därav visar hon inte vilja att söka vård för då drar hela apparaten igång igen.
Själv känner jag stor frustration och blir tyvärr ofta arg o tjatig, vilket inte förbättrar situationen.
Jag är trött, slut känner mig uppgiven och funderar på att lämna...men då jag faktiskt älskar min fru så bär det emot...
Vad göra?

JaromirJagr

Tough love är väl det enda du kan göra, dvs lämna om hon inte tar tag i det och om hon gör det så är du där och stöttar henne. Ärligt är det rimligt att barnen är hos henne som det är nu? En orosanmälan kanske är precis vad som behövs, hennes leverne måste få konsekvenser.