Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Lim

God morgon!

Eller god och god.

Igår var jag på en middag med vänner och hade det så trevligt. Min man var hemma med barnen. Han drack öl. När jag kom hem var han glad och vanlig men jaa... han stank.

Plötsligt slog det om. Han började dra upp saker han bråkat om miljoner gånger. Tryckte på alla knappar han kunde hos mig för att få mig arg eller ledsen. Han var så grälsjuk som en blixt från klar himmel. Han vill skiljas för att jag är kall mot honom när han dricker. Han vill flytta. Nu sover han. Jag har ingen aning om vad han kommer säga när han vaknar. Han utövar ofta "silent treatment" så det kanske är det jag har att vänta om inte jag drar igång en diskussion idag. Jag är verkligen helt oskyldig i hela grälet för det var alkoholisten som talade igår i honom. Om tio år gamla saker. Som han redan bråkat om 200 gånger minst. Samma samma jävla rundgång.

Jag önskar jag kunde säga idag att han får ta och packa och sticka. Men saken är den att läget i mitt liv nu med barnen gör det omöjligt. Mitt ena barn har det jobbigt i skolan och all min kraft går till att försöka lösa det och stötta där. En skilsmässa med en alkoholiserad svartsjuk bitter människa mitt i det?? Nej det går inte. För jag vet att han inte vill skiljas. Han kommer ångra sig angående det och då kommer jag låta det vara.

Men nångång får det väl vara nog?? Ska alkohol få tillåtelse att förstöra ett äktenskap för att en människa vägrar inse sina problem?? Jag tycker det är så fel. Jag slutade dricka fastän ingen nånsin bad mig sluta. Ingen hann må dåligt över mitt beteende. Ändå slutade jag. Hur kan en människa ställa till så mycket skit för andra och ändå inte sluta dricka?? Jag kan inte förstå det alls.

Han såg mig i ögonen igår när jag var upprörd och så sa han "jag ser att du har druckit. Jag ser det. Det syns i dina ögon". Ska jag skratta eller gråta? Jag hade inte druckit en enda droppe. Men han var tvungen att underminera mig och det jag sa genom att få det till att det är jag som var berusad!! Han ser tydligen inte skillnad på ledsna ögon och fulla ögon.

Önskar jag kunde slippa honom men det går inte. Och inget jag gör hjälper.

Hur kan nån välja alkohol före allt annat????

Nu ska jag försöka ha en bra helg. Han jobbar imorgon så det ska bli skönt att slippa honom.

Fan ta alkohol.

Lim

Jag hade rätt. Det var silent treatment först. Sedan startade jag ett samtal där han sa kanske fem ord. Sedan fortsatte tystnaden. Och plötsligt sa han förlåt. Och nu är allt frid och fröjd. Så som jag kan gissa att det är i många familjer där nån dricker. För husfridens skull släpper man det jobbiga. Och för att slippa ångesten av att vara ovänner. För att man inte orkar. Livet har nog med problem. Att vara osams med nån man bor med är ju det sista man behöver.

Det är som att jag har bestämt mig för att jag tänker stå ut. Jag skulle gå under psykiskt av att skiljas nu. Och jag vill inte skiljas. Jag vill att han ska sluta dricka ??

Sannah

Vet hur fördjävligt det kan kännas om och om igen. Jag vet också hur det känns att känna sig bakbunden och utan val.
Men en vacker dag kommer du till en punkt där du inte längre styr, där du med all kraft få ha tillit till att det löser sig och då löser det sig på ett helt annat sätt än vad du själv tänkt dig.
Alkohlism är en sjukdom och vi faller olika i den sjukdomen. Att din man vet att detta inte är bra det tvivlar jag inte en sekund på men han vet inte hur han ska lösa det.
Under tiden ska du stå rakryggad och inte ta skit! Förmedla det med hela dig!
Stor kram!

AlkoDHyperD

Förstår verkligen att det känns som att sitta fast i en omöjlig sits. Stanna i något som bryter ner eller välja att kasta sig ut i ovissheten.
Känslomässig frikoppling för att få utrymme att tänka kanske?
Nu lever du ju redan ensam med barnen, om man ser till det praktiska i vardagen. Kanske även känslomässigt.
Om du varit ensam, om ni hade separerat, hur skulle du fyllt på dig själv då?
Kan du skapa utrymme för dina behov genom vänner, egna intressen och aktiviteter med eller utan barnen?
Man kan i tanken förbereda sig för en separation också för att det då blir ett psykologiskt ”ess i ärmen” när det känns hopplöst.
Man skapar en fiktiv plan B. Jag gjorde så. På något sätt gav det inre styrka.
Kram

Jag förstår ditt dilemma lim..Allt har sin tid som vi brukar säga..Ibland ska man försöka se något år framåt.Vad har hänt er familj om han fortsätter dricka?Hur är möjligheten att han ska sluta dricka..Det finns frågetecken som ligger utanför dina möjligheter att välja..Det enda du kan göra är dina egna val, och dom gör du jättebra❤

Lim

Tack snälla Sannah, AlkoDHyperD och miss lyckad för stöd och råd.

Det är så dubbelt. Jag är ensam mkt och tar hand om det mesta, så är det. Men ändå inte. Förut när jag var ensam på riktigt förra vintern så gick det bra. Ett lugn av att sköta alla rutiner på mitt sätt etc. Men det var ändå svårt också. Långa dagar för barnen på skolorna och svårt att handla mat sent på kvällarna utan bil osv. Så jag vet hur ett helt ensamt liv vore. Men då när vi separerade "på prov" så hade vi det väldigt dåligt innan. Mkt värre än nu. Då var allt bättre än att stanna i det som var.

Min rädsla är ju att jag ska börja få det likadant nu som då. Och min tröskel för att må dåligt är så låg nu efter det hemska vi hade förra året (och flera år innan det). Nu räcker det alltså med att han luktar alkohol för att jag ska må ganska dåligt. Nu i helgen betedde han sig litegrann som förra året igen och det får mig att bli rädd för framtiden.

Jag tror att han blundar för verkligheten. Han vill inte komma till insikt. Så han bad om ursäkt igår på kvällen igen och sa att han bara pratade skit i fredagsnatt och att han inte menade nåt av det. Men likväl har jag suttit i en timme på natten och hört allt sägas till mig. Det suddas ju liksom inte ur mitt minne bara för att han ett tiotal timmar senare säger att han inte menade det. Jag grät ändå på natten i fredags hur mkt osanning det han sa än var.

Alkohol är ett sånt farligt gift. Farligare än folk tror.

Det du skrev AlkoDHyperD är precis så som jag gör faktiskt. Det är som att jag har en parallell väg jämnsmed vägen jag går på på riktigt. Och den finns där som en tröst eller som nåt som peppar mig att se ljuset i tunneln.

Nu har jag det nog inte lika farligt som många som lever med nån som dricker för mkt. Men eftersom jag levt igenom helvetet förut så är jag liksom redan där. Jag tar bara vid där det slutade sist liksom. Stressen är lika hög som om jag levde med nån som drack ännu oftare eftersom jag minns den tiden så väl. Jag lyssnar efter ljud på natten för att höra om han ska komma in i sovrummet och bråka trots att det inte händer nu förtiden. Men förut hände det flera gånger i veckan.

Och trots det jag skriver nu så vill jag fortsätta mitt liv med honom. Jag vill vara en hel familj. För när det är bra så är det bra och vi hör ihop.

Men vad framtiden ger låter jag vara osagt. Men mkt hänger på vilken väg han väljer att ta.

Idag har jag iaf varit nykter i 9 månader och 9 dagar. Jag har varit sjuk så mkt den sista månaden så jag är i sån oform vilket känns tråkigt. Vill så gärna träna lite men vågar inte det innan jag är friskare. Men så fort jag mår bättre ska jag börja. Vill gärna känna att jag gör nåt positivt för mig kropp mer än att jag inte dricker. Vill känna mig lite fin och fräsch.

Hoppas ni alla har en bra kväll. Det har jag trots att det inte låter så på vad jag skriver. Jag skriver med lite distans just ikväll men mår bra. Det som sker det sker och jag tror att min väg redan är bestämd.

Godnatt ❤

Jag tror också på den..Visste på något sätt att jag skulle bli a-beroende trots omgivningens misstro om det..Visste någonstans att jag skulle bli fri, sa det också till vänner..Det är nog samma med dig lim..Du är för fin för att ha elände eller dåligt mående stundtals i ditt liv..Den enda som kan ändra riktningen är du ❤. Allt tar tid..Men planera och läs om det du behöver veta..Du kommer att fixa ett gott liv till dig och barnen..Vi får se bara hur den vägen ser ut..Stor varm kram...

Lim

God kväll allesammans.

Tack miss lyckad för ditt inlägg. Ja jag förbereder mig nog mentalt i bakgrunden för alla olika vägar livet kan komma att ta.

Ibland kan det liksom slå mig vad skönt livet är helt nykter. Bättre än när jag drack ofta men också bättre än när jag drack lite och sällan och inte hade nåt problem alls med alkohol. Det är så bra för hjärnan tror jag att aldrig förgifta den. Det är ju så man är född. Nykter för att förbli nykter hela livet. Ingen del att kroppen är ju skapad för att förgiftas. Och det är så skönt att ha ett bestämt förhållningssätt till alkohol. Jag behöver inte fundera eller planera varken för ett glas vin eller fem.

Idag är första dagen på en hel månad som jag känner mig frisk från alla förkylningar och magsjukor så imorgon tänker jag träna! Träna och julpynta. Idag har jag storstädat och varit med barnen på lekland flera timmar.

Ni kan ju gissa vad min man gör? Och jag tycker faktiskt lite synd om honom.... just nu. Han är så fångad... jag skulle aldrig vilja byta plats med honom....

Ha en fin kväll allihop.

Massa kramar till er!

Lim

Hmm när jag tänker på det så tycker jag inte alls synd om honom. Man kan faktiskt sluta dricka om man verkligen vill och försöker på allvar. Det är min absoluta övertygelse. Nu är han högljudd, egoistisk och självupptagen och helgen handlar om honom. Och jag törs knappt be honom sänka musiken. Idiot.

anonym17136

Lim .. skickar över kramar till dig , tänker på dig .? . Du är så stark .. hoppas bara att du ska orka , men tror att din övertygelse om ditt vita liv och barnen hjälper dig ... och ja han är en riktig idiot , verkligen kidnappad av A .. men det har jag också varit och som du säger så har vi ju alla ett val .. Hoppas att även alla ljusen som tänds nu överallt hjälper dig ⭐️ Och kom ihåg Lim ...att inte dras med i stressen , igen Stor kram till dig

Lim

Tack snälla söta Lerigen ❤❤

Jag ligger i sängen och funderar på hur de senaste 9,5 månaderna varit och hur det var innan.

Vad mkt jag inte orkade ta tag i förut. Alltså jag gjorde alltid mkt då med men valde bort vissa saker för att de gav mig ångest.

Nu gör jag även de jobbiga sakerna. För jag har kraften och orken att göra obekväma saker, tråkiga saker.

Jag pluggade och jobbade heltid samtidigt hela våren och in på sommaren och jag klarade det utan att ge upp. Jag vet med hundra procent säkerhet att jag hade gett upp om jag drack då. För det var jobbigt, tråkigt, energikrävande och prövande på massor av sätt. Men jag hade den där lilla extra energin eftersom att jag inte slösade tid och energi på alkohol. Istället för att dricka vin på helgen så ägnade jag tiden till att göra klart skolarbetet. Mkt skolarbete dessutom. Och tack vare det har jag nu min legitimation i det yrke jag är utbildad i.

Jag blir glad när jag kommer ihåg det för det är ett så tydligt bevis för mig att jag gör rätt. Det är ett konkret bevis som jag kan tänka på och veta att jag valt rätt väg. Hade jag inte slutat i vintras så hade jag fortfarande inte haft min legitimation. Jag hade inte orkat med det om jag hade slösat tid och kraft på att dricka. Och då menar jag alltså att jag tror att även ett måttligt drickande hade förstört chanserna för mig. För om man ska plugga 100 procent och jobba 100 procent och ta hand om hem och barn... då finns det ingen procent kvar till alkohol. Inte för mig i alla fall.

Så trots att livet just nu är lagom mkt i det mesta och jag KANSKE hade klarat livet med lite vin på helgen så vet man aldrig vad som väntar bakom nästa hörn. Det kan komma nåt som kräver 100 procent igen vid sidan av jobb och familj. Då finns ingen plats för drickande. Och dricker man redan så kommer det där som väntar bakom hörnet kanske knäcka en eller göra att man inte klarar av livet. Såklart det kan hända ändå .... att man inte orkar mer. Men alkohol försämrar chansen till att orka tror jag.

Jag har en vän som lider av depression eller utmattning.... jag vet att hon dricker varje vecka. Jag vet inte om jag törs råda henne att prova vara vit en längre period. Vi är inte jättenära vänner men pratar ofta om personliga saker. Vi har en slags tillit och öppenhet oss emellan. Men jag har aldrig pratat om alkohol. De gånger jag varit med när hon druckit så har jag märkt att hon liksom vill in i dimman. På ett kul sätt ser det ut som... men jag undrar hur mkt det där roliga för stunden upprätthåller hennes depression? När jag tänker bakåt på mig själv... jag var SÅ deprimerad när jag drack. Önskar det inte var så tabu och känsligt att prata om alkohol i negativ bemärkelse. För om det vore lätt att prata om det hade nog många kunnat hjälpas! Till och med lilla jag hade kunnat hjälpa tror jag, om jag bara vågade prata. Men jag är så rädd att förnärma... verka som att jag påstår att hon har problem med alkohol. Det är ju bara det att jag tror att alla får problem av alkohol även om de inte missbrukar den. Den skadar alla stackars människor fast de inte ens vet ?

Jahapp nu är klockan mitt i natten så jag ska försöka sluta tänka.

Godnatt ?

Du har så rätt Lim, precis så funkar det ju. Jag har gjort både och hållit upp i 11 mån och sen druckit mer el mindre under 1/1/2 år. De perioder då jag dricker för mycket blir improduktiva, fyllda med ångest och man orkar inte det lilla extra. Trist liv helt enkelt!
Kan du kanske prata med din vän om ditt alkoholbeslut... om alla negativa effekter som du märkt? Fråga om hon tagit nån nykter period nån gång. På nåt sätt kanske du kan närma sig ämnet utan att säga att hon har problem.
Och sen vill jag bara ge dig en eloge för att du väljer dig själv. Trots mannens val. ?

Lim

Tack så hemskt mycket Sisyfos ?

Ja jag ska försöka prata med henne om alkoholens negativa verkan på mig när jag mådde lite som hon gör nu. Utan att applicera det på henne.

Min man gick upp och kräktes imorse. Jag stängde sovrumsdörren så att barnen inte skulle höra. Han sover fotfarande. Jag ser nu att han druckit en liter vin och 6 öl och sedan gick han dessutom ut på natten så där kan han ju ha druckit mer, vilket han såklart gjort. Det är ju extremt mycket... ?

Men jag har haft en superskön helg. Och en supermysig dag hittills. Och känner en enorm glädje och tacksamhet över hur jag lever mitt liv. Kan inte ändra på någon annan. Visst känns det tråkigt att det är såhär och att jag inte kan ge mina barn en helt alkoholfri miljö. Men jag tror att jag lyckas med att ge dem känslan av att ha det eftersom att jag är med dem när min man dricker. Igår hade vi filmkväll i ett eget rum med tända ljus och godsaker och vi hade det så mysigt. Kvällen innan drack inte min man så då hade vi familjekväll. Och att min man sover nu är inte ovanligt eftersom han jobbar natt ibland. Så än så länge tror jag att det bara är jag som märker hur min man lever. Förr eller senare håller det såklart inte att han gör såhär men just nu är jag cool. Tar inga beslut åt något håll förutom att jag ska fortsätta precis som jag gör.

Ha en skön söndag allihop och tack och lov för att inte vara bakis!!

anonym17136

Du har så rätt Lim... man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet , det gäller att vara beredd .. tänk om jag hade varit förståndig och tänkt så tidigare i mitt liv. Jag var redan liten o svag när jag fick möta cancer på nära håll , som tog min familjemedlem efter kort tids sjukdom och olyckan som jag själv var med om därefter .. det var lätt då att fly till A .. Så tacksam över att jag har lyckats ta mig ur detta hemska beroende .. nästa gång livet bjuder på motstånd så ska jag hantera det annorlunda .. livet utan A gör mig stark ? Märker att även du blir det och så bra gjort av dig , att både plugga o jobba samtidigt som du har din situation hemma med din man .. du ska vara stolt Och stort grattis till din legitimation ?

Lim

Tack fina Lerigen! Och jag beklagar de prövningar och sorger du gått igenom ??? Men underbart att du är stark nu och alkoholfri!! Allt är lättare utan alkohol. Det gäller bara att ge sig själv chansen att upptäcka det ordentligt.

Häromnatten drömde jag att jag drack två öl på dagen i smyg. Först en nervös för om nån skulle upptäcka det. Och sedan en till i snabbt takt och jag kände liksom hur jag sabbat allt. Men så vaknade jag och kunde pusta ut. Jag hade inte gjort det på riktigt.

Jag har inga tankar alls på att dricka så drömmen förvånade mig litegrann. Men samtidigt är det kanske en bra grej att det händer ibland så att man kan vakna tacksam och lättad och komma ihåg hur skönt det är att drickandet endast sker i drömmar.

Jag är i en period nu då jag känner mig så glad och tacksam för min nykterhet. Jag ser ju min man bakis oftare än vad som är bra. Men jag påminns då också om helvetet med alkohol. Nu på vintern i detta mörker som kommer kl 15 på dagarna så hade jag gått under om jag drack. Energin är låg även utan A. Jag kan verkligen minnas just nu hur det var att vakna mitt i natten med hjärtklappning och rädsla för att dagen efter skulle bli helt förstörd pga illamående och ångest. Det är så fantastiskt att man kan gå från att leva så till att aldrig nånsin ha det så. Helt tack vare mig själv! Jag har makten över mitt liv och mitt mående (till viss del, iallafall den del som handlar om nykterhet).

Ha en fin dag allihopa. Nu ska jag väcka mina älsklingsungar för lite frukostmys innan skolan och jobb.

Kramar till er alla!

Du lever ett gott liv nu, lim..Glädjen som kommer av självvald nykterhet är underbar.Tror att det är när andra ställer kravet som beroendepersoner är nyktra med vita knogar och håller på och smyger med alkohol.Våra barn har närvarande och nyktra mammor..Papporna får skylla sig själva.Barndomen går ej i repris inte relationsbygget vi håller på med heller..Varm kram, trots kylan❤

Lim

God kväll allihop.

Ja miss lyckad! Vad bra skrivet, papporna får skylla sig själva. Det känns lättare att tänka så än att bli ledsen och vilja ändra på andra. Man är maktlös ändå. Spelar ingen roll på vilket sätt jag försöker motivera honom till att sluta dricka. Spelar ingen roll om jag är arg, ledsen, ignorerar, är extra snäll etc etc. Inget sätt fungerar och jag orkar inte försöka mer. Det betyder inte att jag tycker det känns bra men jag spar iallafall lite energi.

Om lite drygt en vecka har jag varit nykter 10 månader. Jag trodde det skulle kännas mer stort och coolt liksom. Men det känns så himla normalt och vardagligt och rätt att det inte känns så stort.... lite småtråkigt på ett sätt för jag skulle vilja tycka det är större. Men samtidigt borde jag väl vara glad åt att nykterhet är så självklart nu. Däremot tycker jag att när det gått ett år så är det stort! Inte långt kvar till det heller.

Hoppas ni alla får en skön kväll.

Skål i julmust!

Det är stort!! Tänk på dom svåra dagarna vi övervunnit.Dom dagarna suget eller vanan gjort sig påmind..Du har klarat det lim...Fantastiskt säger jag och dina barn❤Vi är jätteglada att du är en sån mamma som sätter så stort värde på ditt liv och mående som såklart blir en förlängning till barnens välmående och trygghet?Du är bäst❤

Lim

Å tack miss lyckad. Jag tycker att DU är bäst!! ❤

Ikväll såg jag en bild av ett av mina fina barn när han var bara ett år. Ser såklart bilder på det sättet ofta men just denna bild fick mig att gråta. Åren går så snabbt. Tack och lov har jag inte druckit för mkt hela barnens liv men jag kan ändå sörja att jag så pass ofta ändå haft så mkt inre stress att jag inte sett allt fint framför mig. Och det är hemskt att den stressen fick mig att dricka. Jag är glad att jag haft långa nyktra perioder men ännu mer ledsen över de perioder jag druckit. Så bortkastat, så hemskt. Framförallt för barnens skull... Och för min upplevelse av deras barndom. Minnesluckor av saker jag borde komma ihåg. Kanske inte så många men tillräckligt för att det ska kännas sorgligt.

Tänk att det gått så lång tid sedan jag drack men att jag ändå kan drabbas av intensiv ånger och skam.

Och så skäms jag fortfarande över tanken på hur knäpp jag var som inte fattade förut att alkohol luktar så starkt. Jag måste ju ha avslöjat mig själv hur lätt som helst om jag pratade med någon när jag druckit. Även ett glas av nåt luktar jättemkt på nåns andedräkt. Tänk att jag inte fattade det? Eller har jag fått nån helt överdriven alkoholsensor? Jag känner till och med i kassakön i matbutiken då och då att nån bakom eller framför mig druckit. Alltså jättetydligt. Hur många kände det på mig förut?? Hemska vidriga tanke.

Tack gud för att jag inte ska skapa mer anledningar till att skämmas såhär som jag redan gör.

Igår sa jag till mina barn när jag lagade middag... att sådana där drycker som bara vuxna får dricka. Öl och vin, sånt dricker inte jag. Om jag har ett glas med nåt i kan ni alltid dricka ur det. Min ena son sa "så vi kan ta det utan att fråga?" Jaa, sa jag. Om det är mitt glas kan ni alltid ta. De frågade varför jag inte dricker sånt bara vuxna dricker. Då sa jag att det inte är gott. Jag vill inte prata så djupt ännu och jag vill inte säga att det är skadligt ännu. Vill inte att de ska oroa sig för sin pappa eller andra som dricker ibland. Men det är viktigt för mig att de vet helt konkret att jag aldrig dricker sånt. Och om de märker att vuxna som dricker förändras på ett obehagligt sätt så känns det bra att de vet att det aldrig kommer hända med mig. De har inte uttryckt sådana känslor men de kan ju finnas där ändå eller komma i framtiden.

Vad märkligt det är att leva i ett samhälle där alkohol är en sådan normal grej. Jag upplever det nästan som att jag står utanför och tittar på folk som är inne i en psykos eller i en sekt. Eller att de är förblindade och det bara är jag, alla barn och alla nykterister eller nyktra alkoholister som ser. Jag känner det som att jag bär på en sanning och en kunskap som är så självklar och jag kan inte förstå hur resten inte förstår?? Det känns som att jag lever i en slags galen värld där ingen fattar nånting utom jag och några få utvalda. Hur kan folk låta alkohol styra vårt samhälle? Vår fritid? Jag FATTAR inte. Det är lika sjukt att tänka på som när jag tänker på rymden och om den tar slut eller inte. Hur kan ett helt land vara så lurat????

Nu ska jag försöka sova trots mina snurriga tankar.

Godnatt alla som står med mig och förundras över omvärlden...

Kram!

Lim

God kväll. En fin helg närmar sig sitt slut. Jag har haft det ovanligt bra. Och harmoniskt inombords. Har haft en julig, mysig helg. Varit på julskyltning flera timmar idag och det var så mysigt! Och jag har ro att gå långsamt och ro att inte bli stressad av allt folk som går långsamt framför mina fötter.

Jag har haft bra tålamod med mina barn och det har knappt varit något syskonbråk hemma. Bara fin lek dem emellan. Jag vill inte att helgen ska ta slut!

När vi var på väg hem i vintermörkret kom jag att tänka på en julöl. Vet inte varför. Eller jo, förut en period låtsades jag att jag gillade julöl för stämningens skull så jag kunde legitimera ett köp. Egentligen har jag aldrig nånsin druckit julöl så alls. Men för ett par år sedan tyckte jag det var en bra idé.

Jag kom på det ikväll i ett läge där jag förr i tiden hade svängt förbi en affär och köpt. Jag var på gott humör och med en mysig härlig stämning. Den känslan hade jag förr i tiden viljat förhöja med alkohol. Kanske bara en öl eller två.

Men ikväll kom jag ihåg den där känslan och kände direkt att det vill jag absolut inte ha. Tanken var så snabb och flyktig att det egentligen inte är något att skriva ner men ändå. Det var så fint att det inte kom ett sug på köpet. Det var bara ett gammalt minne som kom förbi mig och försvann. Inget sug! Hurra för det!

Vi köpte fina pepparkakor på konditori istället och så hade vi julmust hemma. Och nu är det dags att göra kväll. Lika klar i tanken som imorse när jag vaknade.

Godnatt alla ❤ hoppas ni haft en fin advent. Och hoppas den varit nykter ❤Om inte, ge inte upp.