Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Lim

Å AlkoDHyperD ❤ det är lätt att falla. Jag har också varit nykter nästan 7,5 månad nu. Och fastän jag känner precis som du gjort, att jag inte kommer att dricka igen, så vet man aldrig.

Vintern är verkligen återfallstiden för mig med. Men som sagt, jag känner inget sug. Nu. Hoppas så innerligt att jag slipper känna det för det är så jobbigt.

Hoppas du hittar din kraft att inte dricka igen ❤ du kan!

Lim

God morgon allihop.

Imorse gick jag upp 4.30. En halvtimme tidigare än vad jag behövde. Det var mörkt ute och är det fortfarande nästan 1,5 timme senare. Jag kände mig ledsen när jag vaknade. Liten och ledsen. Det är så mörker gör med mig. Men eftersom jag haft en sån lugn morgon så mår jag bra nu när jag väckt mina barn och vi sitter framför barnkanalen nu och äter frukost.

Jag drack nyss ett glas med ingefära, honung och citron. Riktigt starkt av mkt ingefära. Så typiskt höstigt.

Sitter och undrar vad som är mest värt för att må bra.... att sova en extra halvtimme eller att ha en extra halvtimme på mig på morgonen att långsamt göra morgon till dag.

Just nu vore det så härligt att få stanna hemma och njuta av lugnet hemma. Men jag har en lång arbetsdag framför mig.

Tröstar mig med att det starkaste jag dricker är ingefära ?? Känner mig genast gladare. Väldigt glad rentav.

Ha en fin dag allihopa. Kram!

Vill bara skriva att jag läser det du skriver och funderar över ditt mående. Den där tröttheten som har fått mig att falla några gånger. Kan du få hjälp mot dina nedsmdhetskönslor? Ljusterapi, D-vitamin? Eller medicin?
Kanske är det värt en halvtimmes sömn att börja i lugn o ro. Tror det. Älskar tystnaden när alla sover.

... kanske också vara ngt. Själv blir jag på e.m./aftonen ibland sååå trött att jag numer ibland tar en kort siesta/powernap, ca 20 min. Kanske också kan vara ngt för dig Lim? En del lägger/sätter sig och lyssnar på avslappningsmusik en stund.
Vi behöver unna oss saker och hitta nya vanor för att hålla oss på banan!

Lim

Hej ❤

Sisyfos tack för din omtanke. Jag ska börja äta D-vitamin. Och fortsätta att vara ute mkt. Jag har tur för i mitt jobb är man ute mkt så de få soltimmarna som kommer kan vi fånga oftare än de som jobbar inomhus jämt. Det kanske är min räddning....

Jag har haft en bra vecka. Nedstämdheten är tyglad även om jag vet att det räcker med ett par dåliga grå regninga dagar för att jag ska bli nere igen.

Jag har skapat väldigt sköna, trevliga och mysiga rutiner denna vecka. Vaknar lite tidigare än vanligt för att ha en lugn morgon. Hinner mysa med barnen när de äter frukost (jag äter innan de vaknar). Sedan när vi åker till deras skolor så försöker jag ta vara på den turen.... prata och skratta medan. På kvällen kan det variera men jag försöker plocka undan lite så det ska vara fint nästa dag. Tvingar inte mig själv att storstäda kl 19 på kvällen om jag inte absolut känner för det. Hmm det där sista övar jag på ännu förresten. Men det är mitt mål att försöka slappna av mer hemma. Jag sitter nästan aldrig still och njuter av livet. Men när jag gör det så säger ofta mina barn "äntligen sitter du med oss!!" Och så kryper de upp bredvid mig. Det är ju värt mer än ett städat hem. Gud... trots att jag skriver detta och menar det så tänker jag på att jag ska ta fram dammsugaren en snabbis. Men jag ska faktiskt försöka att låta bli. Det kommer nytt smuts imorgon ändå så jag kan lika gärna vänta tills imorgon.

Igår höststädade vi gården. Det var så kul!! Vi hjälptes åt hela familjen i flera timmar. Det var som terapi. Detta älskar jag! Har börjat längta efter att bo i lägenhet mitt i stan som jag gjorde förut men igår påmindes jag om hur härligt det är med naturen direkt utanför dörren. Men jag tror att jag kommer att vilja flytta till lägenhet nångång igen. Nära till aktiviteter i stan (bio, café osv). Fast å andra sidan... att ha en baksida att ligga i solen på är inte fel... (om sommaren erbjuder sol till skillnad från denna).

Vilket oroligt tråkigt pladder att läsa ? men det är skönt att bara skriva... för det är trots allt sådana här banala tankar och planer som leder till om man mår bra eller inte... Och som påverkar hur man tar beslut kring exempelvis alkoholen. Får jag ur mig sånt här strunt så pustar jag ut lite. För ibland räckte sånt här surr i min hjärna för att jag skulle vilja tysta det med vin. Sluta grubbla och planera över de minsta små sakerna som man inte ens vet om man lever till att få se.

Att tysta surret. Det var det jag försökte göra med alkohol. Nu skriver jag bort det istället hoppas jag.

Förresten morgondag... siesta låter inte dumt. Eller vila iaf. Det är nåt jag ska försöka göra mer av... vila.

Kram till er alla och ha en mysig kväll!

Bedrövadsambo

Att skriva är som självterapi. Att sen få respons på det man skrivit är bara en bonus. Du gör helt rätt som taggar ner med städning och hänger mer med barnen. Åren går så snabbt, rätt som det är sitter du ensam framför tv:n. I alla fall utan barn. Disk och dammråttor springer inte ifrån dig!

Jag tyckte att det var intressant att läsa jag, sen talar du om att det var trist pladder...vi är inte överens. Däremot är vi överens om mycket annat, det var därför jag tyckte att det var rätt roligt att lläsa eftersom jag kände igen mig. Och du, njut medan du kan. Mina barn är nog lite äldre och de blir mindre o mindre gosiga. Saknar det lite ibland. Städa kan du göra sen.

Lim

Tack Sisyfos och bedrövadsambo!! Jag struntade i städningen. Och även igårkväll! Och nu imorse har jag bara diskat undan i köket (det jag struntade i igår). Om en halvtimme ska vi cykla till badhuset. Jag och barnen. Mannen ligger bakis med vidöppen balkongdörr. Superkallt därinne men han mår väl så pass illa...

Han dricker när han är ledig och är bakis dagen efter. Turligt nog stör han mig inte som förr när han väckte mig och grälade. Han beter sig inte illa. Men. Han drack i ett rum och jag och barnen fredagsmös i ett annat. Vi hade tända ljus, chips, godis, läsk och en bra film. Vi vaknade tidigt pigga imorse. Min man missade både fredagsmyset med oss och en rolig lördag på badhuset. Han kastar bort livet enligt mig. Men jag känner mig inte bitter just nu. Bara tacksam över att jag har vaknat ur den där bedrövliga dimman. Förr eller senare tror jag han kommer att tvingas bryta med alkoholen. Annars kommer han att dö i förtid. Jag kan stanna i detta äktenskap så länge han inte beter sig illa. Om några år kanske vi skiljs åt eftersom intressena blir så olika när en prioriterar att dricka och den andra prioriterar familj, hem och aktiviteter. Tillsist finns ju inget gemensamt kvar. Och jag äcklas ju av drickandet och det är en dålig komponent för att vara ihop.... att känna äckel regelbundet gentemot den man ska attraheras av....

Idag är jag på bra humör får jag säga. Och nu ska jag leta fram våra badkläder. Ikväll när vi kommer hem igen ska jag pynta huset med lite ljusslingor. Och dricka julmust ? inte julpynta förstås men det är en förberedelse.

Ha en fin lördag allihop och skåla i julmust!

Kramar!

Har du kvar sen förra julen? Låter gott, men jag har inte sett must i våra affärer...Badhus är toppen..Jag har alltid åkt med ungarna till olika badhus..Sällan var exet med.Han hade inte det intresset sa han..Du ska veta vad jag känner igen mig med ditt liv nu och mitt tidigare..Jag sitter nu själv i mitt hus..Det känns varmt och mysigt..Jag jobbar imorgon och sonen är hos hans far.Det går ganska bra, exet verkar ta det lugnt med alkoholen när sonen är där.Inte helnykter, men han vet att sonen ringer mig och blir hämtad om han vill...Vad skönt lim att du slutat bry dig om din mans drickande..Det som blir trist är ju familjekänslan.Så tyckte jag i alla fall.Jag och barnen och exet med sin alkohol och dator...Ha en fortsatt fin helg, det är du och barnen värda..Kram❤

Lim

Hejsan! Hoppas alla har en bra söndag.

Miss lyckad... De sålde faktiskt små flaskor julmust häromdagen. Det var gott ! Och lite mysigt.

Ja det är ju familjelivet som får sina törnar när prioriteringar och intressen skiljer sig så mkt. Och den som är bakis är ju som sjuk och kan ju inte ens försöka hänga på... men ärligt talat tror jag inte han skulle följa med så ofta ändå. Som med badhuset.... jag gör det ju för barnens skull. Själv fryser jag mest och är obekväm i omklädningsrummet. Men jag vill ändå göra det! För barnen. Samma sak om vi åker till ett lekland. Det är ju inte alls så kul för mig (rätt plågsamt rentav) men jag GÖR det eftersom att barnen tycker om att åka dit ibland.

En helg här framöver ska jag åka bort två dagar. Jag ska iväg på nåt väldigt kul men jag är ovan att lämna barnen så jag saknar dem redan i förskott. Helgerna blir så heliga när veckorna går till jobb och skola mest.

Om en stund ska jag ta en promenad har jag tänkt. Känner att jag behöver det. Irriterar mig på lite saker hemma... stöket och bristen på hjälp. Blä. Så ut och andas lite och lyssna på nån bra pod. Hjälper oftast.

Ha en fin dag allesamman! Kram!

Lim

God kväll!

Igår var det ju 8 månader sedan jag registrerade mig här. 8-9 dagar efteråt drack jag ett litet glas vin. Jag minns det precis. Och jag blev erbjuden mer men tackade nej. Visste att det var det sista jag skulle dricka. Och det kändes helt okej.

Så, om en vecka ungefär har jag varit alkoholfri 8 månader. Hur många dagar kan det vara? 8×30=240. Så kanske 230 dagar ungefär. 230 dagar. Om lite drygt fyra månader har jag klarat ett år. Vad det ska kännas skönt att säga det högt "jag har inte druckit på ett år". Dessa månader jag räknar nu har jag sällan sagt högt. Men ett år bara måste jag ju säga högt till folk!!

Vill inte skynda på tiden för livet går snabbt ändå. Men det lockar mig ändå mycket att få passera ett år. Men jag är så nöjd och glad över mina snart 8 månader. För innan dess var 10 dagar mkt för mig. Ibland var 3 dagar mycket. Vad overkligt det är att tänka sig det nu. Vad sorgligt och jobbigt det var.... att inte kunna lita på sig själv. Jag ville ju sluta.

Godnatt allihopa!

AlkoDHyperD

Du och dina barn verkar ha ett fint liv tillsammans. Men du är ensam, tänker jag.
Precis det du beskriver, du och barnen tillsammans i aktiviteter och vardagsliv, du ensam med ansvar och om jag läser rätt "utan mycket hjälp där hemma", känner jag så väl igen. Och känslan som kunde komma över mig - allt oftare, tills jag valde ensamheten på riktigt.
Du är stark i nykterheten, självklar på något vis, vilket glädjer mig. Därför kanske det inte behöver vara oroväckande att läsa om hur du bär familjen. Ansvar kan ju även vara en stark motivation. För mig var ensamheten i ansvar en anledning jag gav mig själv att dricka många gånger. Fast, hade det inte varit det ena hade det nog varit det andra.
Jag vill bara säga att du gör det så bra, trots att jag anar att det inte är lätt! Ofta syns det inte utåt, allt det där man kämpar och har kämpat med, som finns på insidan. Inte ens det som syns blir alltid fullt synligt. Det där som alltid bara blir ordnat. Mätta, trygga barn, packade skolväskor, rena kläder mm.
Skönt att höra att du släpper på vissa måsten. En början. Så småningom kanske några av dem behöver bli någon annans måsten. När det finns ork att delegera och förändra, vill säga.
Kram

Lim

Tack snälla AlkoDHyperD ❤ ditt svar värmde mycket.

Idag är jag så trött fast jag slutade jobbet tidigt. Kollade nyss om jag hade feber men det hade jag inte. Har iof gjort mkt sedan jag slutade. Jag vet inte jag. Antagligen är det hösten som gör det. Känner mig trött som bara den varje kväll.

Disken står i högar i köket. Men alltså jag orkar inte ta bort det! Så nu ligger jag i ett bad istället. Tänker att det är så här mitt liv är nu. Förr hade jag tagit några öl tidigare i eftermiddag (om jag var i en drickperiod vill säga) och då hade jag orkat göra skinande rent hemma plus massa annat. Men nu när jag inte vill dricka så får jag acceptera att jag behöver ta ett bad istället för att greja. Och sedan hoppas jag orkar mer imorgon. Det är ju bättre att jag lyssnar på kroppen än att lura den med alkohol för att jag ska tro att jag orkar lite mer än vad jag egentligen gör.

Nu har jag iaf börjat med vitamintillskott. Med vitamin D och annat. Iof är det knappast konstigt jag är trött. Det är kolsvart ute.

Nyss åt vi middag. Vi hade lite läsk kvar så jag gav barnen fast det bara är onsdag. Tog ett glas till mig själv. Min ena son frågade mig vad det var i mitt glas och jag sa att det var samma som i deras glas. Då sa han "jaha det såg ut som sånt som bara vuxna får dricka". Med tanke på deras ålder har jag inte pratat alkohol med dem nångång men ikväll sa jag till honom "vet du, jag dricker bara sånt som barn också kan dricka". Det var skönt att säga det sådär odramatiskt.

Sedan tänker jag vidare lite... på hur mina barn blivit stora det sista halvåret. Och vad vansinnigt tacksam och lättad jag är över att jag slutade i tid!!! Innan de börjar oroa sig. Eftersom jag ofta drack medan jag hade hand om dem. Jag gick inte ut med vänner och drack när de inte såg utan jag smögdrack ur skåpet förutom ibland om vi drack vin på helgen. Men då skämdes jag att ens visa att jag hade ett vinglas. Det var sällan jag kände mig full men det räcker med så lite så lite för att man ska märka det på någon. Och nu kanske jag förskönar.... jag kände mig nog visst full oftare än vad jag vill erkänna.

Men iallafall. Jag är stressad inombords.... känner press och stress för allt och inget. Men jag vet att det är hösten, jag vet det. Så jag låter mig själv känna såhär. Försöker att inte få panik av det även om det känns jobbigt ibland. Jag är sjukt glad att jag redan slutat med alkoholen för hade jag inte gjort det än så hade jag varit i full fart nu med drickandet utan att kunna stoppa det förrän innan jul. Så har det varit förr. Men inte nu. Stressen triggar inget sug tack och lov. Ska bara rida ut detta nu och försöka andas.

Ha en fin kväll och god natt allihop ❤

just du fungerar..Det är exakt så man gör förändringar. Denna höst är det dig och barnen som är prio ett.Jättebra att du tar en egen helg också..Man behöver ju både familjetid och tid för egna intressen för att få balans..Stor höstkram till fina, duktiga, starka lim❤

O j vad jag känner igen mig Lim!! Du gör det jättebra!!❤️?? Det här med att acceptera och vila i sina känslor...är inte så lätt men viktigt tror jag. Och ta du ett bad, själv har jag lagt mig under en filt på soffan och barnen sitter här brevid och tittar på film. Disken står kvar på diskbänken men där kan den stå till i morgon, det är inte världens undergång. Jag är trött och mör, det är fredag och jag vill vila för att jag antagligen behöver det. Precis som du behöver ditt bad?Många kramar till dig fina Lim❤️Härligt för dina barn att ha en mamma som du???

Lim

God kväll alla där ute.

Ja miss lyckad, det är nog så att det är jag och barnen som är prio ett.

Det är så svårt att skriva ibland när det är så privata saker. Men jag vill ändå nyansera lite... när min man är nykter trivs jag bra med honom. Vi kan ha det jättefint både han och jag ensamma och hela familjen ihop eller han med barnen om jag jobbar eller så. Och det är ju DET som gör att det är så jobbigt och sorgligt att alkoholen får finnas... att den får existera och säljas lagligt. För alkoholen förstör fina familjer som klarar livets upp och nedgångar ganska bra om bara alkoholen håller sig undan.

Å jag har slitit idag med en ordentlig höststädning. Jag har möblerat om och rensat men har massor kvar. Jag känner att det är precis det jag behöver nu. Sedan kanske jag kan landa lite i mig själv och sluta må så konstigt. Igår grät jag massor på kvällen. Men efter det så mådde jag så mycket bättre. Jag behövde en urladdning. En urladdning och en ordentlig höststädning.

Igår när jag grät kände jag mig plötsligt som när jag var tonåring. Livet kändes så konstigt. Varför lever vi? Är det ett sånt här liv barnen ska ha sedan? Oroa sig, stressa osv. Precis så kände jag ofta som tonåring en period. Men så tänker jag nu att detta är första höstdeppen jag haft helt nykter på många år. Jag har haft nyktra höstar men då har jag antingen mått bra pga att jag varit kär, fått barn eller så. Men sedan när livet planat ut lite på glädjerusfronten så har höstdeppen återkommit och då har jag dövat det med alkohol. Nu när jag inte dövar mig så känner jag mig som 14 år igen. Lika skör och melankolisk. Men det är okej!! Det kommer att passera. Och man får vara förvirrad och skör och gråta. Sedan känns det bättre igen.

Sedan börjar jag undra om jag är i en ålderskris. Plötsligt inser jag att jag är 30 år. Det är inte mycket men jag har liksom trott att jag skulle stanna på 25. Men det gjorde jag inte och nu borde jag vara mogen nog att inte känna mig som 14 när jag tänker på livet. Men jag känner mig yngre och osäkrare nu än för ett par år sedan. Kanske är det en slags pånyttfödelse att faktiskt leva livet helt obedövad. Och jag kanske behöver lära mig att genomleva alla känslor. Förut räckte det med att någon var otrevlig mot mig på affären för att jag skulle kunna köpa öl att döva mig med. Men nu genomlever jag allt. Små och stora saker.

Det blev väldans djupt det här. Men det är där jag är nu i mitt nyktra liv. Jag kunde väl aldrig ana att det skulle fortsätta hända så mycket med mig trots att jag inte druckit på 8 månader. Jag kunde aldrig tro att jag var så djupt påverkad av alkoholen.... trots att jag varje år var nykter fler månader än vad jag drack. Trots det så har alkoholen verkligen påverkat och förändrat mig så djupt att jag fortfarande genomgår förändringar pga nykterheten.

Alla de som tar en vit månad..... De hinner absolut inte avgifta sig och känna hur nykterheten är på allvar. Så alla ni som (om nån alls orkar läsa detta) hållt er nyktra en vecka, en månad, kanske till och med två eller tre eller mer och undrar när det ska bli bra.... ge inte upp. Tiden ordnar mycket. Man läker och hittar sig själv bara man låter det ta tid. En månad eller några månader räcker inte tror jag. I alla fall är det så för mig... det behövs ännu mer tid helt fri från giftet för att man ska återfinna sig själv därinne. För alkoholen trycker bort en själv så att man inte ens är sig själv helt... det är i alla fall vad jag känner har hänt med mig. Nu börjar mitt rätta jag krypa fram och det är nu jag lär mig leva på riktigt. Odrogad. Det är omtumlande men ändå häftigt att få känna igen. Även om känslorna jag haft sista tiden varit tunga ibland så är de mina och de är äkta. Sån här är jag. Och det är okej.

Kramar till er ❤

Lim

Läste ditt meddelande precis efter jag postat mitt, Amanda. Tack! Vi gör rätt i att strunta i disken när vi inte orkar. Jag övar på det och har behövt strunta i mkt. Eller snarare prioritera rätt. Att diska när kroppen skriker vila är ju egentligen bara helt knas. Disken bryr sig ju knappast om den får stå och glo en natt extra på diskbänken...

Vill skicka stora kramar både till miss lyckad och Amanda. Ni är så bra!! ❤

anonym17136

Lim .. följer din kamp o resa ., lyssna på kroppen o vila när du behöver ❤️ Har oxå gjort misstaget att fly till alkoholens värld .. levt ensam i tvåsamhet , ett annat liv väntar .. ta steget när du vill och är redo .. ? Kram Lerigen

Sannah

Att göra dessa insikter! Ja, en månader eller tre är för lite, så även i mitt fall.
Jag höll ut hela sommaren och trodde det räckte men nej!
Så sunt att känna och att det är okej för så är det!
Kram och tack för att du delar med dig!?

Lim

Tack Lerigen och Sannah för att ni läser och skriver ❤

Igår var jag på en tillställning som rimligtvis borde ha varit alkoholfri men inte var det. Vi fick två glas, ett vinglas och ett vattenglas. Jag hällde upp vatten i båda mina glas ? det såg lite tokigt ut med två glas vatten framför tallriken ?

Sedan under kvällens gång så glömde jag helt bort att de andra drack vin. Det var nåt nytt! Tidigare när jag varit den enda nyktra bland folk som dricker som jag inte känner helt så har jag liksom inte kunnat låta bli att titta på glasen och analyserat hur de dricker osv. Inte hela tiden men flera gånger under middagen eller vad det nu varit för tillställning. Men igår tänkte jag att de andra också drack vatten. Jag glömde bort att de drack. Jag fokuserade inte på deras glas. Såhär var jag förut, innan jag utvecklade mitt missbruk. Då var jag ofta den enda som inte drack och jag reflekterade inte ens över det eftersom det var så naturligt för mig att inte dricka. Igår kändes det så igen fast bättre för jag har inte behovet av att passa in på samma sätt längre. Nu kommer ingen kunna pressa mig till att falla för ett grupptryck när det gäller alkohol. Förut påverkades jag jättemycket av det.

Godnatt till alla kämpande där ute ❤