Jag har haft ett knepigt förhållande till alkohol under en lång tid. I dag är jag 37 och har ett på alla sätt "lyckat" liv med man och barn och villa och chefsjobb och härliga semestrar.
Innan jag träffade min man var jag verkligen på väg utför. Jag var ute och hårdfestade 5-6 dagar i veckan med minnesluckor och ångest, men lyckades på något sätt kombinera det med att springa långa rundor och klara jobbet. Sedan träffade jag min man, som alltid har haft ett motsatt förhållande till alkohol. Han har aldrig tyckt om att bli berusad, och tycker om att ha kontroll. Han hade ett allvarligt prat med mig om min konsumtion, och jag drog ner betydligt.
Men de senaste åren har allt gått utför igen. Jobbet har varit otroligt stressigt, och jag har ångestreducerat genom vin. Jag fick till och med med min man i vardagsdrickandet. "Ett glas vin till maten är ju bara nyttigt", liksom. Det kändes kontinentalt och tjusigt. Men det blev liksom inte ett glas vin för mig. Utan kanske tre, stora, varje dag. Eller mer.
Och på helgerna två starka drinkar först.
Middagar med kompisar ännu mer.
Och på fester ännu, ännu mer. Med minnesluckor, spyor och ångest dagen efter.
Under två-tre år har jag försökt dra ner. Jag har fattat att jag har ett beroende, eftersom jag inte klarar många dagar i sträck utan att dricka. En kväll utan vin känns så otroligt tråkig!
Jag är en glad och öppen person som i grund och botten är blyg och osäker. Jag maskerar det genom att vara en som hörs och syns, och känner att många "räknar med mig" när det kommer till fest. Jag känner ett ansvar att se till att det blir kul, och så bjuder jag till. Alldeles för mycket.
Är så trött på det nu. Känner att jag gör bort mig, mår dåligt och förkortar livet.
Nu vill jag inte ha det såhär längre.
Men hur ska jag klara det? Jag får panik när jag tänker på framtida semestrar, restaurangmiddagar och nyårsaftnar om jag inte kan ta en drink/ett glas vin/skåla i champagne. Det låter urtrist!
Vågar inte säga till min man att jag ska sluta, för han har hört det förr och jag är rädd att göra honom besviken igen.
Nu vill jag klara det, själv, utan att prata om det - istället bara göra det.

Surkärring, du har förstås rätt. ?
Nu har jag ju tydligen druckit fem kilo rosévin i sommar som sitter som en inbyggd Simrishamn under huden, så den jobbar jag bort med träning och icke-frukost. På vardagar, på helgen njuter jag av låååååånhfrukost.
Men det vore ju smart att hoppa över alkoholen också nu, ja.
Jag jobbar på det.

Och ja, Jasmine. 6/36 är betydligt bättre än 36/36 som förr i tiden. Och två av mina sex dagar har jag bara druckit högst ett glas vin. Så för att vara jag är det fantastiskt.
Jag behöver bara fortsätta se upp hela tiden.
I dag mår jag toppen! Har sovit skönt, är inte bakis, ska träna ikväll... och nu ska jag ut och fixa i trädgården i det fina vädret.
☀️☀️☀️

Haha! Simring menade jag så klart. ???
Jasmine, du fixar det också. Var inte så hård mot dig själv! Upp igen. Nu är det ny vecka i morgon och då blir det ingen alkohol, ok?
6/37 är jag inne på nu.
Står och kokar äppelmos på äpplena från trädgården och har precis varit och tränat. Många präktighetspoäng!

Bedrövadsambo

Simrishamn är en liten ort men inte riktigt så liten ?

Herregud vad folk satt ute i solen och drack vin idag! Såg urhärligt ut.
Men det blev det så klart inget med. Måndag är ingen tårtdag.

Inget att rapportera. Ingen tårtdag i dag heller.
Vardagarna flyter förbi utan att jag tänker på det. Det har blivit naturligt att inte dricka istället för tvärtom. Jätteskönt!

På drickfronten intet nytt.
Bara sent jobb.
I morgon blir det utlandsjobb och restaurangbesök och då kan det kanske hända att det blir en pinne i statistiken ändå. Men i så fall en liten pinne, ingen trädstam. Vi får se.
Nu: zzzzzzzzzzz.

Nu kryper jag tillbaka med svansen mellan benen. Min fina statistik tappade jag totalt, och det blev ”tårta” fem dagar i veckan igen rätt snart. Inte så mycket varje gång, men litegrann.
De senaste veckorna har jag totalspårat. Gjorde bort mig på jobbets julfest och lade ändå inte av med vinet. De tre senaste dagarna har jag druckit mer än en flaska vin hemma, ensam.
Känner mig nere över allt.
Vill inte ge upp mitt goda vin, men hatar känslan av att inte ha kontroll, att känna mig trött, att ha dåligt samvete över att jag har betett mig omoget, dåligt och gjort människor besvikna.
URK.
Önskar att jag var beredd att slopa vinet nu vid nyår, men tror inte att jag klarar det. Tanken på ett liv utan vin känns så sjukt trist och fattigt.
Men såhär kan jag ju inte hålla på om jag vill ha livet kvar som det har varit. Jag kommer att sabba allt om jag fortsätter.
Så, vad är planen?
Jag börjar på noll nu 2018. Jag kör alkohol max två dagar i veckan och inte mer än så. Och max fyra enheter åt gången. Det måste jag klara!
Håll tummarna för mig.
❤️

Ja, jag känner igen mig. Jag körde som du i väldigt många år. Ibland var det bättre under några månader. Drack fredag-lördag, inte så mycket. Ibland var det en flaska vin varje dag. Jag har gjort bort mig många gånger. Jag ville inte ge upp, trodde att livet utan vin skulle vara tråkigt, inte värt att leva.
Att dricka bara ibland, försöka begränsa, var som att försöka döda ett djur, men inte så riktigt, inte så 100%...
Om ett beroende är ett mönster och jag försökte svälta det, men gav föda till detta mönster då och då... Mönstret levde.
Jag var besatt av vin. Problemet (under vissa perioder) var inte att jag drack för mycket, problem var att jag inte kunde tänka på annat. Planera, stressa för att räkna hur mycket jag får och inte får, det tog så mycket energi.
Det var inte värd. En vacker dag tog jag ett beslut. Jag vill inte dricka mer. Och jag är starkare och starkare i det beslutet.
Men insikten att livet är faktiskt roligare utan vin kom efter några månader. Jag är också roligare utan vin. Kan och vill mer.
Man börjar känna sig fri när man på lördag morgon konstaterar: oj, jag har inte ens tänkt på fredag om vin. Jag hade annat att göra. Den härligaste känslan av frigörelse. I love it!
Lycka till, oavsett vad du bestämmer.

Tråkigt att det inte funkade riktigt med vinet, men otroligt bra gjort att hitta tillbaka hit! Jag läste någonstans att man behöver ha ett längre uppehåll, typ 3-6 månader för att man skulle kunna "lära" sig att dricka igen. Jag hade ett uppehåll på 3 månader för ganska exakt ett år sedan men det var för kort för mig - jag var tillbaka i samma alkoholvanor ganska snabbt igen. Vin var och varannan dag. Nu har jag snart hållt upp i 5 månader och det är så skönt att slippa alla tankar på alkohol och alla gånger jag hade gjort bort mig på dess månader genom att vara för full, vara dryg och snacka skit och vara trött... jag tror på dig! ??????

Orkar inte ens tänka på allt dåligt vinet har fört med sig de senaste månaderna. Men, tänker som du- ett liv utan vin är trist. Jag vet såklart att det inte stämmer (har varit nykter stora delar sv mitt liv), men det känns så iaf.

Jag har tänkt på dig och håller tummarna!!!❤️❤️

Ja, så länge man tror/tycker att livet blir tristare /tråkigare utan vin så blir det nog svårt att sluta.
Hade själv några veckor i slutet på förra året med snedsteg gällande öl, men är på banan och känner mig stark igen.
Den där a-rösten är listig och falsk, den vill ju förföra oss, men också sakta men säkert också förgöra oss.
Så, vad skulle få er att ändra tankarna och inställningen till vinet/giftet? Som någon är inne på tar det förmodligen ett tag att bli kvitt dom där tankarna/romantiken. Minns att jag under min rätt långa vita period mest var arg på skiten, det lyckades för mig i alla fall. D v s att se igenom och bortom romantiken och den kortsiktiga bedövningen
Hur som helst, vi fortsätter vår strävan mot ett fräscht, fritt och spännande liv, eller hur? ♥️

Suprise. Mitt nyårslöfte funkade inte.
Jag är tillbaka i samma grej. Igen och igen och igen. Fy. Nu är jag trött på det och vill minska igen. Börjar nu och tar det en dag i taget.