av Nyttan

Jag har läst tråd efter tråd och inser att det är här jag hör hemma. Jag dricker inte alkohol.

Gott nytt År!

Nyttan
lör, 2018-01-13 - 09:17

Har sovit ändå till 08:45 och missat min Viktväktarklass. Det gör inget. Jag är oändligt glad att jag vaknar nykter. Det känns egentligen inget speciellt - mer naturligt. Det är en fälla för jag vet att jag vid andra tillfällen, när jag haft en vit vecka, intalat mig själv att det inte är någon skillnad, utan att jag känner mig precis som bakfull fast jag inte druckit. Så går alkoholhjärnan igång och säger att "det är inte så farligt att dricka vin". HA, den här gången får dessa tankarna åka iväg - jag ska tränga ut dem med viljestyrka och med motion. Hjärnan ska få fullt upp med matematik.

Jag är trött av flera anledningar precis som alla andra. Det var längesedan solen sken mer än några timmar, dagarna är fortfarande allt för korta för min smak och jag har en längtan efter våren som inte är realistisk. Samtidigt så passar mörkret och det grå mig bra - det håller nere förväntningarna på hur skönt och fint och roligt allt ska vara.

Vid en del tillfällen sköljer en trötthet över min hjärna och jag kan både känna lite svindel, illamående och yrsel. Jag inbillar mig att det är så man kan känna när man är på väg mot utmattning fast i liten omfattning. Det är inte i närheten av vad människor beskriver men jag undrar lite ändå om det har med mitt tidigare så stora alkoholintag att göra, om det är abstinens och att jag kommer att återhämta mig. Och så tänker jag att jag kanske är sjuk i något annat som jag nu tränger bort. Ja, jag håller nog på att bli hypokondriker. Får väl beställa en hälsokontroll.

Fredagen nykter - det var den andra på många, många år. Ja, det fanns ett ögonblick då längtan efter det första glaset vin gjorde sig påmind men jag lät den passera och satte på en kopp kamomillte. Var uppe en hel timme längre än vanligt och sov följaktligen två timmar längre än vanligt. Tänk att kunna bli lite mer sällskaplig, bara lite. Mannen drack en halv öl till maten och en halv wiskey till "På spåret". Jag noterade att han inte uppskattade det som vanligt. Jag har inget emot att han dricker "normalt", jag ska lära mig att vara med så länge så möjligt när det blir dags för fest och ha överseende när folk blir fulla. Det finns alkohol överallt omkring mig och jag måste lära mig leva med det och att det inte är för mig.

Tänker att jag räknar mina dagar till dag 21. Jag har lärt mig att det tar 21 dagar att träna in en ny vana. När 21 dagar har gått går jag över till att räkna veckor i nykterhet.

Jag kommer att få anledning att besöka min dagbok här ofta och läser Muränans lista över goda råd.

Jag älskar det nyktra livet!

Nyttan
sön, 2018-01-14 - 06:27

Söndag morgon.
Ingen huvudvärk, inga exem och jag hör kylen/frysen burra över min tinitus. Den har jag för övrigt haft sedan 90-talets besök på alltför många konserter utan öronproppar. Inte tänkte jag på att musik kunde skada mina öron! Så jag har lärt mig leva med den som en ständig följeslagare av min egen dumhet.
Kroppen känns ett par hekto lättare, jag kan ana det andra beskriver med lystern i ansiktet. Jag har faktiskt fått en annan färg. Det lite rödrosa är inte lika framträdande och jag har till och med gått osminkad till jobb efter träningen i fredags.
Kaffet smakar annorlunda - vet inte om det är bättre eller sämre. Bara annolunda.
Lördagen gick till att sova ut, arbeta några timmar, vila, plocka ner granen och julpyntet. Sedan var det plötsligt eftermiddag och vi tog beslut om att laga middag hemma och se en film med den lille. En alldeles vanlig lite tråkig kväll i full nykterhet. Mannen tog ett glas vitt vin till maten. En flaska som för övrigt låg öppen i kylen sedan trettonhelgen - tänk att att den fått vara ifred :-) Jag drack Ramlösa. Helt oberörd.
Vi pratade lite försiktigt om mitt drickande och mannen backade där han var på väg att börja skämta om hur mycket jag druckit under åren. Jag försökte att på ett bra sätt förklara, utan att ta på mig offerkoftan, hur svårt det var att om igen bryta själva vanedrickandet. Att det inte är värt att dricka igen när det är så svårt att sluta. Han förstår inte det eftersom han bara slutar dricka när han inte vill ha mer oavsett om det finns mer i glaset/flaskan/baren. Men han har ju noterat hur jag häller i mig vinslatten på söndagen eller att jag ibland kan dricka en hel flaska vin på en vardageftermiddag/kväll. Han har dock inte tyckt det var så farligt eftersom jag aldrig blir otrevlig, sluddrig eller störig på något vis. Bara varm och go´ enligt honom. Så han förstår inte att det händer något annat på insidan. Han har inget speciellt hälsotänk heller så han har inte reflekterat över våra alkoholvanor speciellt. Hur som helst är han med mig och ger mig sitt fulla stöd. Jag måste acceptera att andra dricker och att det inte är för mig. Livet är inte rättvist.
Utmaningar framöver.
En tjänsteresa i veckan med övernattning blir det framöver. Ingen som ser mig på kvällen, ingen som vet vad som händer på hotellet och en liten miniflaska rött vin på varenda hotelrum utom på Scandic.
Så jag har bokat Scandic veckan som kommer. Det kan ju vara en strategi för att skydda mig själv. Och så har jag köpt träningskort som gäller på de orter där jag kommer att vara mest. De stora kedjorna är inte så dumma ibland. Tänk att få till träningen den kvällen i veckan då jag är borta - det skulle vara guld värt. Det kräver disciplin att träna in den vanan. Jag gör ett försök med stor ödmjukhet!
Nu ska jag köra min avslappning - kör ”sluta dricka alkohol” ett tag till eftersom jag inte hittat något annat som tilltalar mig.
En alldeles vanlig, grå, kall söndag mitt i vintern känner jag varm lycka inombords över livet som det är utan bedövning.

Mirabelle
sön, 2018-01-14 - 14:36

Det var riktigt listigt att boka Scandic! Och strålande att planera för träning under borta-kvällar! Jag läste någonstans att det ger bättre framgång att ersätta en dålig vana med en bra vana, än att bara försöka sluta med den dåliga. Tomrum är inte bra. Lycka till nu!

Nyttan
mån, 2018-01-15 - 04:23

Vaknar tidigt - gick och la mig tidigt så jag har sovit sju timmar. Drömde en lång, lång dröm som var ihållande och viktig. Nu kan jag inte fånga den men det är helt klart så att jag bearbetar en hel del under natten. Att vakna tidigt är inget konstigt när det gäller mig. Jag är född morgonmänniska och har alltid varit först på jobbet. När jag var ung arbetade jag en period som frukostvärdinna på ett hotell och det passade mig perfekt. Jag har aldrig lidit av morgontidiga barn och den siste, den lille, han och jag har vår stora stund tidigt varje morgon. Det hoppas jag få ha kvar några år till.

Idag väntar ”nya jobbet” som jag delvis förberett (om ifall att jag fick det) med en ny konstellation och jag är enormt förväntansfull. Den extra tidiga timmen är ett tecken på min otålighet - den är säkert också en del av mitt alkoholberoende - min drivkraft som är så stark att den ibland måste dämpas. Nu får den utlopp i en ny yrkesroll och jag behöver kanalisera ENERGIN på ett friskt sätt så att jag inte driver för hårt nu. Jag tror faktiskt att jag uppnått den mognad och insikt som gör att jag kan ställa om och fördela min kraft lite bättre än tidigare. Jag tänker att jag drar nytta av årstiderna och i takt med att ljuset återvänder sätter jag mina nya vanor en efter en - jag har en längtan till naturen och en bild av att hitta både natur och motion i en enklare form. Promenader och kallbad kombinerat med gympa och hemmamys. Balans mellan yrkesliv och familjeliv så som det är - utan bedövning.

Det senaste dygnet med familjen och utan söndagsslatten känns magisk. Jag har en helt annan skärpa i sinnet, tycker jag ser bättre och att det susar mindre i mina öron. Jag tycker att mina tankar är mer sammanhängande.

Det vidare livet väntar inte på mig - jag går ut och lever det nu!

Nyttan
tis, 2018-01-16 - 19:39

Tjänsteresa 2 utan minibar
Tuff dag på jobbet. Heldagsmöte, inställt tåg och en lockande lounge. Vad mer kan man begära? Ensam och ingen som ser.
Seglade förbi några uppsluppna sällskap utan en blick mot glasen. Upp på rummet, avsminkning och ett telefonsamtal hem. Somnade gott och vaknade hungrig och fräsch. Dusch, frukost och en heldag i möten. Hemma igen - nykter, klar i huvudet och lycklig.

Nyttan
ons, 2018-01-17 - 05:21

Hej j_r,

Det finaste med Forum är att här finns ALL kunskap du behöver för att klara ett liv utan alkohol. Det är bara att välja och vraka bland modellerna som kanske passar just dig! Plocka ihop ditt eget paket! Jag minns inte vem det var men jag fick rådet av någon att ”ta rygg på dem som lyckats” och lär av deras erfarenheter. Det är nog det bästa rådet jag har fått som gör att jag är helt säker i att jag inte kan dricka alkohol.

Nyttan
ons, 2018-01-17 - 05:47

Dygn 21 har gått och jag har varit nykter hela 2018. Nu har jag etablerat nya vanor och nu trevar jag efter rutiner som passar mitt nya liv. Jag upplever känslor som jag förträngt med hjälp av vin. Jag har varit undvikande och otydlig. Det kommer att påverka min relation till mannen här hemma och jag hoppas att det finns en kärlek under berusningen som är vacker och verklig. Det kommer att bli krockar - det blir krockar redan nu. Jag lovar mig själv att andas och ta det lugnt i min nya tydlighet.

Livet utan alkohol får växa fram. Just nu är det arbetet och familjen som står i fokus. Min viktminskning går lite av sig själv på grund av det minskade kaloriintaget och att jag verkligen anstränger mig för att inte ersätta vinet med mat. Jag har svårt att intressera mig för mat - det är bara något man ska ha. Visst uppskattar jag när det smakar gott men jag har inget riktigt intresse. Det kanske kommer nu när bedövingen släppt. Vi får se. Jag struntade i min viktväktarklass i helgen som gick men ska försöka ta mig dit på lördag ändå. En klädstorlek mindre så har jag en hel garderob som väntar. Det hade varit fint att kunna plocka fram den.

Familjen innebär mycket praktiskt kring vår nya bostad och barnen. Jag har en förhoppning om att nå min man på ett lite djupare plan utan alkoholen - vi har suttit och fyllnat till alltför många fredagar som sedan innebär att vi är sega på både lördagen och söndagen Det blir liksom ingen riktig kontakt och känsla mellan oss. Eftersom han knappt druckit under dessa tre veckorna upplever jag en vilja hos honom att möta mig. Det bådar gott även om det inte är enkelt.

Jag tillåter mig att begränsa det sociala livet i övrigt. Det har byggt mycket på middag+vin, drinkar och sena diskussioner. Vi har inte mycket umgänge längre men de få riktiga vänner vi har ska jag vårda. Just nu håller jag dem lite på avstånd för att bli trygg i min nykterhet och inte utsätta mig för frågor. Jag är inte mogen för det.

Så har vi den sköna träningen. Jag ska vara snäll mot mig själv och berömma mig för den träning som blir av. Inga schema, inga direkta mål, inga höga krav just nu. Löpningen får vänta och jag väljer bara den motion som har minst skaderisk. Har köpt klippkort på de orter jag rör mig i veckorna så att möjligheten finns men inget månadskort/årskort stressar på.

Arbetet står i fokus. Här gör jag en planering för att kunna hålla ett högt tempo med inbyggd återhämtning. Det är ett pussel som kan sysselsätta en överaktiv hjärna.

Med våren får nya insikter och intressen komma. Jag vet inte vad ett nyktert liv innebär - jag har varit mer eller mindre påverkad av alkohol i 30 år. Det blir spännande att upptäcka vad ett nyktert liv har att erbjuda!!

Nyttan
tors, 2018-01-18 - 06:11

Var dödstrött igår och visste inte riktigt vad jag skulle göra timmen innan läggdags. Jag är inte intresserad av TV men slog mig till sist ner med ett par avsnitt av en serie på Netflix. Det var faktiskt ganska underhållande. Det var underbart när jag äntligen fick gå och lägga mig. Har bestämt att jag inte kan gå och lägga mig innan yngsta barnet - det måste jag klara.
Jag känner mig som ett kantrat skepp som sakta vänder sig på rätt köl. Skeppet är stort och tungt och innan räddningsinsatserna började var det på gränsen att skeppet skulle sjunka. Skeppet är stort och tungt, ungefär som Wasa. Med den bilden framför mig så förstår jag hur mycket arbete jag har att göra med mig själv och att jag måste ge det tid - mycket tid. Tröttheten och yrseln kommer och går. Det är hela tiden en kamp för att klara av mitt nya arbete.
Nästa vecka är det ett två dagars ledningsmöte med övernattning. Middag på kvällen, gissar att det kommer att erbjudas vin. Jag önskar att jag inte tänkte på det redan nu men jag inser att jag kommer att få frågan och jag vill träna in svaret. Kanske ska jag bara nöja mig med att jag Viktväktar och inte har points så att det räcker till vin. Alla vet att jag håller igen så det kan ju vara ett naturligt svar. En människa som inte är alkoholist skulle antagligen inte ens fundera över detta - den skulle antingen se till att det fanns points till vinet eller välja att lägga alla sina points på mat och kanske efterrätten. Vad vet jag? Eller points på vinet och avstå efterrätten för det är inget problem.
Att vara alkoholist är inte enkelt.
Det vidare livet är ett vanligt liv som innebär att jag inte har mer att skriva om just nu. Det vidare livet utan alkohol är lite tråkigare på insidan av min skalle. Jag får inga härliga fantasier och mina känslor är inta så starka som under berusning. Det är väl bara att acceptera. Kanske kan jag fylla på med annat på något sätt. Annars får jag acceptera att det lite tråkigare känslolivet vägs upp av större närvaro, en friskare kropp och mer energi. Det borde inte vara det - men det är svårt.

Mirabelle
tors, 2018-01-18 - 20:10

Viktväktarna är väl en superbra ursäkt att ta till. Dessutom är det ju helt sant. Vill man gå ner i vikt ska man definitivt inte hälla i sig tomma kalorier. Tråk-tankarna känner jag igen. Tänker att det nog släpper med tiden... Hjärnan hänger bara inte riktigt med i svängarna. Hoppas att det är så. Kram

Nyttan
sön, 2018-01-21 - 05:37

Hela familjen har kommit in i en period då det mesta går fel. Det är motgångar och motstånd överallt. Mitt i detta står jag med min nya nykterhet. Igår hände en bekant en olycka på kvällen och jag körde personen till akuten! TÄNK ER! JAG var nykter 21:30 på en lördagkväll! Det har inte hänt många gånger på 30 år! Nu kan jag räkna 4 lördagkvällar på rad i nykterhet. Jag är förundrad mitt i min enorma trötthet.
Jag upplever att vissa delar av hjärnan inte hänger med - mest är det logikdelen - jag får inte ihop vissa matematiska resonemang som jag nu tvingas lära på mitt nya jobb. Kanske har det med åldern att göra, kanske har det med min begåvning att göra, kanske har det psykologiska orsaker som gör att jag just nu är hjärntrött. Jag vet inte. Jag inbillar mig i alla fall att det har med mitt tidigare alkoholintag att göra kombinerat med den enorma ansträngning det är att sluta dricka.
Jag upplever också att vissa saker tar enormt lång tid - det är ju ett intressant fenomen. Det känns som om min kapacitet är lägre än när jag dricker. Det har ju inte varit ovanligt att jag korkat upp vinaren på en lördageftermiddag för att sedan sortera, organisera, rensa, möblera om och fylla sopsäckar som fått åka på tippen dagen efter. Nu när jag ska organisera i vårt nya hem så tar det en evighet och jag har svårt att komma till beslut. Jag känner det emellanåt som om jag går i klister.
Jag är morgonpigg men nu börjar det gå till överdrift. Vaknar vid 04 och kan inte sova mer. Antar att detta också kommer att gå över. Det är mycket som liknar utmattningssyndrom i en mildare form och jag försöker vara uppmärksam och rädd om mig. Jag vet egentligen inte vad som är stress i vardagen och vad som är stress över utebliven bedövning i form av vin. Jag har u upplevt vinet som lugnande, belönande och stillande på mina tankar. Jag har aldrig tänkt på det så här förut men jag har nog alltid haft enormt mycket energi, full fart framåt på allt och jag har aldrig gjort något halvdant. Det har alltid varit 110% in i vartenda projekt, arbete, sport, umgänge - jag har nog självmedicinerat med vinet. Jag har känt att det varit så ett tag.
Nu har halva mitt liv passerat och jag ångrar ingenting. Jag har upplevt så mycket man kan begära och jag har fått insikten om att dåligt och bra följs åt. Jag låter som en gammal sång men jag känner faktiskt så. Nu när åldern bromsar ner mig lite så är jag redo att ta det lite lugnare, arbeta med tålamodet och andas med magen. Jag älskar livet och jag är redo att leva del två utan alkohol, utan bedövning. Även om tålamodet tryter. Det här att sluta dricka vin efter 30 år med ett vinglas i handen är så svårt och så jobbigt att det inte är värt att trilla dit igen. Vad det gäller varningsklockorna på stressen - en dag i taget - små steg framåt och ”good enough” i alla sammanhang. Det är nog min största utmaning.

Mirabelle
sön, 2018-01-21 - 12:10

Jag är också osedvanligt trög... Tidigare har jag levt ultraeffektivt och hållt så många bollar i rullning att jag blir yr bara av att tänka på det. Nu känns allt mest överväldigande och segt, så ofantligt segt. "Hur ska jag orka?" är den förtvivlade tanken som har skavt inombords. Nu har jag kommit fram till att jag orkar inte, och det får vara så. Det är rätt befriande faktiskt. Släppa bollarna och låta dem falla litet hur som helst. Erkänna för mig själv och utvalda i omgivningen att jag klarar inte av det här längre. Om just den bollen ni vill ha i rullning ska rulla så måste NI ställa upp och rulla den. Jag är helt slut. Och vad gäller de bollar jag inte kan frånhända mig så gäller just som du skriver "good enough". Det är en ovan tanke. Ibland reser sig nackhåren i protest... Men det är den enda hållbara vägen framåt.

anonyMu
sön, 2018-01-21 - 19:26

Hej på dig,

måste säga att det går alldeles fantastiskt bra för dig! Eller hur? Men det kanske inte känns så hela tiden förstås ;-) Påminn dig då om hur skitjäkla duktig och bra du är som faktiskt lagt ner det där med alkohol!

Jag känner igen mig så otroligt mycket i vad du skriver. Särskilt det där med att allt går såååååå sakta. Det kändes som att jag gick omkring i klister. Jag har också alltid haft en sjujäkla energinivå och ALLTID kört in i kaklet vad det än har gällt. Som att allt i livet var ett prov, en tävling och jag skulle bedömas efter min prestation eller ett race på liv och död. Jag tror att jag orkade med det under en ganska stor del av livet, men till slut tog det stopp. Då började jag också medicinera med alkohol och kunde hålla uppe mitt tempo. Då kände jag ju inte hur trött jag var. Ja, det låter helt galet, men jag drack bort mina känslor av trötthet. Tja, det funkade inte så bra i längden det heller. Så det enda som gäller för att klara livet som nykter är balans, balans, balans. Och det har jag f-n i mig inte lyckats så bra med än... men jag ger mig inte... någon gång så! ;-)

Det verkar som så väldigt många av oss alla som skriver här inne har stora problemas med det det "good enough"... Helt klart en gemensam nämnare.

Aha, du har skrivit här inne tidigare. Du behöver så klart inte berätta vad du då kallade dig - men har du och jag skrivit till varandra förut? Lite nyfiken bara, men du behöver inte svara.

Du, den där jobbmiddagen. Den löser sig om du är laddad, har bestämt dig och inte tänker "bara ikväll". Du kan faktiskt tänka att det kommer bli skönt att vara nykter i jobbsammanhang, istället för att i efterhand rekapitulera eventuella grodor osv. Tänk att det här är ett viktigt steg i din karriär och det kan du inte schabbla bort genom att vara onykter. :-)

Heja på!

Nyttan
mån, 2018-01-22 - 06:27

Att få höra att även Ni Mirabelle och Muränan upplever liknande känslor kring att det tar stopp. Högt tempo verkar vara en faktor som uppmuntrar vårt drickande. Spännande och så OTROLIGT SKÖNT att inte vara ensam!!!

Ja, det går bra i nykterheten även om det rasar omkring mig på grund av att bollarna ramlar ner lite här och var. Har inte tänkt på det så tidigare. Nu när jag inte hela tiden är på och organiserar hemmet så blir väldigt mycket väldigt fel. MEN det handlar om praktiska ting, det handlar om saker och prylar.Det handla om en fasad som inte längre hålls upp. Det handlar om att säga nej till onödig konsumtion både av varor och tjänster. Det handlar om ett oändligt berg av skapade måsten.

Sa upp Viktäktarna igår - steg 1. Jag tappar vikt i långsam takt utan vinglaset i handen och jag har inte utrymme för att boka upp den tiden för att gå på möten och sitta med appen som behövs, med det inte sagt att programmet är dåligt. Det är bara i mitt liv det inte är prioriterat just nu.
Min sambo och jag bestämde igår att vi låter saker vara halvfärdiga i vårt nya lilla hem tills att våren kommer och vi har bott in oss lite. Att en del saker inte är som vi tänkt eller att det saknas en möbel här och där får kvitta nu. Vi har nytt, fint tak över huvudet. Vi släpper idiotstressen över att allt inte är perfekt. Jag hör hur dumt det låter nu när jag skriver. Usch, som vi stressat kring att få allt ”perfekt”.
Det är okej att det inte blev jympa igår som jag tänkt - DET ÄR OKEJ!! Jag älskar att jympa, spinna och springa MEN min kropp orkar inte så mycket som min hjärna tycker att den borde. SÅ DET ÄR OKEJ ATT BARA GÅ PÅ ETT (ELLER INGET) PASS I VECKAN.

Så återstår jobbet. Här krävs en stor prestation och kravet ställs uppifrån. Kravet är tydligt definierat och här känner jag inte den enorma pressen nu när jag faktiskt fått mitt nya jobb. Jag inser att jag måste fokusera och kanske lägga lite extra tid för att organisera upp verksamheten (jo, såklart är jag satt att organisera) MEN jag är supertrygg i 2/3 av jobbet. Ett jobb jag gjort under olika paraply i 30 år och fortfarande älskar. Återstår den 1/3 att lära mig det kommande halvåret och här har jag varit supertydlig om att jag är nybörjare. Så jag har fått allt jag kan önska i ett arbete och jag ser att det kommer att vara ordning och reda om ett halvår. Ja, om ni orkat läsa ändå hit så fattar ni att ”prestationsfia” får hela sitt lystmäte tillfredsställt här!

Nu handlar allt om att ta det lugnt och ta en sak i taget.

Rörigt i vimsigt inlägg - dags att starta upp dagen.

RogerRogerRoger
mån, 2018-01-22 - 10:25

Du beskriver ditt liv som nykter enormt bra.
Det är hela registret med den moderna människans alla krav vi har på oss själva.
Tufft att vara nynykter och ny arbetsplats men som du skriver så kan du 2/3 av ditt arbete vilket är mer än vissa kollegor som jag har haft som bara rider på sin sociala kompetens och inte tillför någonting annat än att vara tysta och hålla med föregående talare. Håll kravmaskinen på avstånd.
Lycka till med kampen och jag ska följa din utveckling med ditt nyktra liv.

Jullan65
mån, 2018-01-22 - 11:34

Härligt nyttan, det låter som du sakta blir snällare mot dig själv. Nåt som vi högpresterande har så svårt med, är inte helt hemma där än?. Förlåtandet är väl av största vikt oxå, då det kommer hand i hand med att vara snäll mot sig själv. Vi har oftast så mycket krav på oss att vi bokstavligt drunknar i det. Krav som vi själva bygger upp och som vi faktiskt kan minska på, lite i taget. Ha en bästa dag, kram

Mirabelle
mån, 2018-01-22 - 18:23

Träffande beskrivning av kollegor som inte kan sitt jobb, men rider på social kompetens... De brukar vara jävligt bra på att snacka till sig äran för andras slit också. Så less på den typen så jag vill kräkas!

Nyttan
tis, 2018-01-23 - 04:03

Tack Jullan, RRR och Mirabelle för inlägg i min tråd! Skönt att ni finns och ger livstecken ifrån er!

Vaken 03:15 på natten. Det har delvis med klimakteriet att göra, delvis med mitt nya jobb att göra men till största delen med min nya nykterhet att göra. Allt hänger ju som bekant ihopa.

Åker iväg på Tjänsteresa 3 utan minibar. Kick-off under 2 dagar med 1 övernattning. Ja, skulle de flesta tänka, vad är det som är så jädra märkvärdigt med det. Ingenting för en människa med en normal inställning till vin. Men med min fixering vid rött vin så går jag rakt in i en utmaning som är min största i år. Bara att jag är uppe nu och skriver om det talar om att detta är något som stressar mig.

Jag kan inte ändra omvärlden, jag kan inte ändra den kultur vi byggt upp i företagsvärlden kring konferenser och internutbildning. Jag kan bara ändra på mina egna beteende. Det skulle vara väldigt lätt att göra ett ”undantag” ikväll och ta ETT glas vin till maten - ingen som vet, ingen som ser och alla andra kommer att ta ETT glas vin till maten. ETT som blir påfyllning som blir Minibar på rummet...

Jag ska lägga mig nu med mitt ”Sluta dricka alkohol”-avslappnings fil (vad säger man nu för tiden? Förr hette det avslappnings -skiva och innan det avslappningsband) och fokusera, befästa mitt Nej Tack. Det börjar synas att jag går ner i vikt så jag har bestämt mig för att det får bli förklaringen kort och gott. ”Nej tack, jag kämpar på med min viktminskning i några veckor till.” Så enkelt om jag bara kan intala mig själv att det är huvudanledningen ...

Jag borde inte känna det MEN jag känner mig löjlig som ens funderar på detta klockan 04 på morgonen OCH jag hoppas att ni där ute förstår vad jag menar och vet att jag känner mig ganska liten just nu.