Det är så fruktansvärt svårt att hålla sig på rätt spår ibland. Jag kämpar fortfarande dagligen med att inte dricka.. Igår var extra tufft. Jag träffade min pappa och vi åt middag ute. Han beklagar sig över sitt liv jämt och ständigt och super ner sig totalt. Ger mig inga komplimanger för att jag håller mig nykter utan istället ger min en förvånad min som får mig att känna mig så liten, som om han är chockad att jag faktiskt kan klara mig utan alkohol. Det är svårt nog utan hans kommentarer och blickar..
Kvällen slutar med att han ska leta upp min farbror och min kusin och banka skiten ur dom för att han är så in i bomben förbannad (och full). Efter i julas när han slog ner min kusin (ett jävla mirakel att jag inte drack den kvällen) så har han varit förbannad och skamsen. Han är arg på mig för att jag inte tog hans parti och att jag lät han gå i storm hela vägen hem. Att han startar bråk och ska slåss och så ska jag köra hem honom som om inget hänt? Jag var livrädd. Jag såg hur arg han var, jag vågade inte. Samma rädsla kände jag igår. Jag trodde han skulle slå mig. Värst av allt är att han ville gå till min arbetsplats och börja bråka, restaurangen där jag jobbar.. Det var där min farbror befann sig. Jag var redo att ringa polisen. Jag böna och bad att vi skulle gå, men han vägrade. Till sist gick vi. Efter en stund blev arg på mig igen och skrek "Jag kan inte lova att jag inte går tillbaka".. Så gick han mot mitt jobb igen och jag sprang efter.. Fick övertalat han att jag skulle slänga ut min farbror om jag bara fick gå dit själv och han väntade utanför. Under tiden jag var där inne så försvann han.. Han skickade ett sms och sa adjö och att jag skulle hälsa min syster att han "bara ville väl". Jag vet inte var han tog vägen men jag började gråta och mina kollegor fick hjälpa mig. Så glad att jag var fri från a.

Jag är så ledsen och arg och frustrerad och helt hjärtekrossad. Sitter och gråter nu när jag skriver och vet inte var jag ska ta vägen. Jag vet varken ut eller in. Den här känslan är helt oumbärlig. Och jag har inte gjort mig förtjänt av den.. Jag drack inte. Jag kämpar så det rycker i hela kroppen.. Vill inte vara med om det här

Hur ska jag få han att inse att A är den största boven?? Jag kan inte sluta dricka åt han, han måste någonstans inse det själv.. Men jag är så rädd för han hotar med att ta livet av sig hela tiden... Tänk om jag säger något och han försvinner?? Hur ska jag kunna kämpa för två??

Ledsen att texten är hastigt skriven och kanske osammanhängande men behövde få det ur mig

Även en alkoholist har ansvar för sig själv även din pappa. Eftersom han är våldsam när han är berusad skall du nog försöka undvika honom då.
Kan du prata med honom om detta när han är nykter?
Det viktigaste för dig är ju din egen nykterhet. Skulle jag rekommendera något är det att du provar några möten på AA och några på Alanon. Komtakt med en beroendeklinik kan nog också vara bra. OCH förstås läs och skriv här på forumet
vänligen
Ikaros

beccabus

Det var riktigt tufft och jag är verkligen stolt över mig själv.. Har försökt att prata med han när han är nykter men han lyssnar inte, han anser inte att a är något som helst problem för honom.. Det var ju som vanligt inte "hans fel".. Vill på något vis säga att jag inte "vill veta av han" när han dricker, men jag har ju själv varit i sitsen och eftersom vi är så pass lika kommer vad jag än säger att vändas och vridas på så att jag är boven i dramat... Och jag vill inte göra saken värre. Vet att han känner sig sjukt ensam och han har verkligen ingen annan än mig. Min syster på andra sidan jorden kanske, men han kan ju inte åka dit liksom. Vilket känns sjukt jobbigt. Samtidigt som det är en enda stor kamp finner jag någon slags tröst i att det får mig att hata a mer och vilja ta mer avstånd. Men det är lite 50-50 hur tankarna går. Rena bergochdalbanan.. Men det känner vi nog igen oss i dom flesta av oss. Det rycker extra mycket i drognervven när något sånt här händer, men vill fortsätta vara stark, hålla huvudet högt försöka se den långsiktiga vinsten.

Vill gå på AA men har alltid känt att jag skäms över mina problem, vad som hänt och vad jag själv gjort på fyllan. Det kommer upp ytterst känsliga tankar om saker som hänt mig och minnen ur dimman börjar klarna.

Stay strong people

pippis

Hej Becca!
Läste gamla trådar här inne, vi skrev med varandra för ca 1 år sedan. Blir så ledsen när jag läser ditt senaste inlägg ovanför. Hur går det för dig?

Mirabelle

Hej! Det gör mig ont att läsa om din kamp... Det är många som kämpar med anhörigasom dricker för mycket och skapar oreda i alla liv de kommer i kontakt med. Det sliter på själen. Du för en dubbel kamp.

Jag håller med ovanstående kommentar från Ikaros. Din pappa är missbrukare, men han har ansvar över sitt liv. Det är inte helt ovanligt att manipulera andra för att slippa ta det ansvaret... Genom tex självmordshot får man andra att ta på sig ansvaret, skammen, skulden och konsekvenserna av missbruket. Och så kan man ju alltid ta till fysiskt våld, vid de tillfällen då den psykologiska krigsföringen inte fungerar... Din pappa är farlig för dig. Håll dig långt borta från honom. Förlåt mig om jag är för burdus. Det är min spontana reaktion.

Jag tycker du ska läsa och diskutera i anhörig-forumet på den här sidan. Jag brukar göra det ibland för att försäkra mig om att inte bli en sådan anhörig som de kämpar med. Din pappa är definitivt en sådan anhörig, och du behöver hjälp att ta dig ur medberoendet.

Massvis med kramar, och innerliga böner om styrka och frid till dig!

beccabus

Jag har varit nykter i ett år nu. 1 år och 1 dag. Snart 2 dagar. Jag trodde aldrig jag skulle ta mig såhär långt. Men jag lovar dig, det är värt det. Jag har firat jul nykter, nyår, midsommar, påsk, födelsedagar, premiärer på uteklubbar, konserter, invigningar och semester utomlands. Jag vet nu att jag har klarat livets alla små festligheter utan A åtminstone en gång.

Människor runt omkring som vill tvinga fram en anledning att jag inte dricker. Vad fan ska du bry dig om det för?? I början kom jag på alla möjliga ursäkter, som att jag kör bil eller ska upp tidigt imorgon. "Men bara ett glas?". Jag önskade så att folk bara kunde låta mig vara. Jag sa till kollegorna på jobbet att jag var alkholist. Vilket är det jag säger nu- jag är alkholist. Men det tog ett bra tag innan jag kunde säga det. "Jag har haft för kul i mina dagar" "Jag tål inte alkohol" "Jag börjar gråta" "Jag vet aldrig hur jag kommer reagera". Ibland kommer följdfrågorna och jag försöker svara ärligt, jag vill tro att jag lär mig själv acceptera det. För det tar emot att säga. "Jag är nykter alkholist".

Jag vet inte om jag någonsin kommer vara okej med att aldrig mer dricka, men jag kämpar vidare. Jag ser det som en sjukdom och jag gör det inte bara för mig själv utan för mina nära och kära. Jag vill bli frisk. Jag vill inte stänga ute min familj. Även om dom inte förstår. Min mamma och styvpappa kommer nu försöka hålla sig ett år från alkohol för att bättre kunna förstå vad jag går igenom. Vi får se hur det går för dom, just nu tror jag inte dom förstår vad dom gett sig in på- men om jag inte tror på dom, varför ska dom tro på mig?

Hur går det för dig? Hur långt har du kommit? Jag kämpar fortrande varje dag och tar en dag i sänder, ser tillbaka på detta året, året innan och försöker förstå saker hos mig själv. Hur jag fungerar, saker jag varit med om och hur jag kan hjälpa andra.. Hur jag inte ska trilla dit. Känns som att jag har så mycket att förlora ju längre jag går nykter.. Är så rädd att trilla tillbaka...

Jag har börjat prata med människor omkring mig, det hjälper. Vill gå på aa-möte.. Men vågar inte ta mig dit. Vill minnas jag läste att du hade gått.. Hur gjorde du?

pippis

När jag läser det du skriver Becca känns det verkligen som att det är jag själv som skriver och det är därför det är så roligt att läsa dina inlägg! Bra jobbat!! 1 år!! Jag har varit nykter i 6v nu och känns toppen!! Droppen kom när jag använde våld mot min sambo, jag minns inte ens detta. Får inte ord för vilket monster jag kände mig som.

Saknar smaken ibland men den försvinner lika fort när jag börjar tänka på konsekvenserna av mitt drickande. Var nykter på nyår å tyckte det var jätte jobbigt när alla frågade FLERA gånger varför jag inte drack. åååå blir såååå irriterad. LÅT MIG VA! Varför bryr du dig ??? Varför är det så viktigt att jag super ner mig ?

Jag tycker som du, det känns både bra men otroligt läskigt att aldrig mer dricka alkohol, att leka med tanken. Även om jag gillar den för ångest,dumheter,fylla är inte värt dom där 2 glasen som senare blir 2fl.Känns som att man ibland är i en boxring med sitt eget huvud =)

Jag har tyvärr också närstående som dricker mycket. Svårt det där. Det är min pappa, han resonerar som en 12 åring med A när jag sa att jag varit nykter 1 månad. "jag ska bara dricka upp allt jag har innan jagtar en paus" "man kan ju alltid ta en tonårsfylla ensam hemma för då ser ingen" åååblir så irriterad varför han inte kan va en bättre förebild för mig. Ta detta på allvar. För han om någon borde också lägga av.

Men tyvärr Becca gick jag aldrig på AA, men skulle vilja! Jag mailade faktiskt dom men dom svarade aldrig. Vet ju heller inte om jag vågar...TÄNK om jag ser någon jag känner. Sen gör jag som du, in och läser här (hittade dig) blev skitglad för det!!! och pratat med min sambo om mina mörkaste hemligheter. Ärren i mitt ansikte kommer förmodligen aldrig försvinna så det påminns jag av varje morgon.

Sorry för Egoboken här där jag bara skriver om mig själv i princip. Men ska iväg å träna och ville hinna få iväg ett mail till dig innan :D Känner igen mig i alla punkter du skriver. Vet du om man kan på ett lättare sätt se om man fått "svar" här i trådarna, Jag letar upp tråden på ett lite invecklat sett och undrat om det finns ett lättare jag inte vet om?

KRAM Becca! Häftigt och såå coolt och imponerade att du kommit så långt!

Mirabelle

Angående svar på det man skrivit. Skrolla neråt. Nästan längst ner på sidan hittar du ditt användarnamn. Klicka på "konto". Högst upp på nästa sidan kan du klicka på "spåra". Där hittar du en lista på alla trådar du skrivit i, och det står vilka som är uppdaterade sedan du kollade senast. Klicka på den du vill läsa. Lycka till!

beccabus

älskar också dina svar!! så "kul" att någon känner igen sig och som man kan prata med. jag ska försöka bli bättre på att svara men känner att jag hela tiden hamnar efter i mitt liv, hinner aldrig riktigt hämta andan.

jag är så stolt över oss att vi håller oss nyktra. en dag i taget, det är vad det handlar om. förra våren köpte jag en kalender, en stor kalender att hänga på väggen. varje dag kryssar jag mina dagar jag varit nykter. aldrig en dag för mycket. jag är så tacksam för var dag jag håller mig ifrån A. den har tagit för mycket från mig. bitar av min själ. och jag kanske inte får allt tillbaka, känner mig rätt trasig.

i början räknade jag som när man är gravid, så du är nu inne i din andra månad!! Det är så fräckt!! Känslan att klara sina små milstolpar är obeskrivlig.

jag har så många ärr, både mentalt och fysiskt. man blir påmind hela tiden. vet inte hur jag ska stänga av eller bara våga "äga" dom. panikattacker och upprivna armar, beteendemönster och det faktum att jag har 0 i självrespekt. min kropp är inte mitt tempel.

KRAM, kram massor av kramar pippis!! om du vill prata lite "lättare" så gjorde jag en ny mail. Känn ingen press att höra av dig, det var bara en ide. Hade varit skönt att ha en "kompis" som är lite mer lättillgänglig.(redigerat av admi)

Gäller såklart alla därute som behöver en vän att prata med, jag finns!!!! Jag vet att jag kunde behöva en.

Li-Lo

Så fint att du vill vara behjälplig och är så engagerad, generös! Samtidigt är vi måna om att bevara anonymiteten här inne, det är svårt att göra individuella bedömningar gällande kontaktuppgifter så vi har som policy att ta bort dem. Det händer att vi hjälper till att förmedla kontakt med det förutsätter att båda tydligt mejlar oss och ber om detta.

Jag hoppas att du förstår vårt förhållningssätt och att alla som vill ha annan typ av kontakt har andra forum för detta.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

pippis

Hej Li-Lo
Jag önskar gärna få beccas mail! =)
Vi har pratat här utöver 1,5 år och kommer inte ses ensamna i ett garage.
Bara skönt att få skriva med någon i samma sits.