Hej!

Jag ska börja det nya året vitt! Jag tänker mig detta som en dagbok för mig själv och för andra att se hur det går för en som dragit på sig ett beroende att bryta det. Jag tycker om att skriva så det kan nog vara bra för mig att få skriva av mig till andra som förstår hur jag har det.

Jag har sakta men säkert trillat ner i alkofloden. Jag erkände det hela på jobbet, ingen visste något för utåt sett var jag ju alltid glad och jobbade mycket. Jag fick terapihjälp, fick gå på djupet med barndomskänslor och bearbeta dem. Jag förstod att jag handlade som när jag var liten, för att behaga alla andra. Och till hjälp för att orka tog jag vin, eller sprit, så kände jag inget, orkade lite till. Jag har man och två barn. Mannen förstår inte allvaret och har en annan spärr än jag. Det är väl bara att skärpa sig tycker han. Barnen märker troligen inte mycket, jag blir glad och trevlig. Och trött, det är allt. Men skammen, och all bakfylla tar kol på mig. Efter terapin skyllde jag på att mannen inte ville hjälpa till och därför kunde jag bara sluta dricka på vardagar. Men...fram och tillbaka har det ökat. Bara en onsdag också, och kanske torsdag osv. Jag vet ju att de gånger jag varit helt vit någon vecka eller två så mår jag så mycket bättre.

Nu börjar jag 2018 med noll alkohol, jag säger ”obestämd tid”, men skulle bli så stolt om jag klarade ett helt år. Kanske fixar jag i varje fall en månad? Jag vill så mycket annat i livet, jag vill må bra, jag vill träna, jag vill ta hand om mig. Inte tänka på när jag ska dricka och hur mycket och om jag har tillräckligt.

Min stora fara är att vi alltid har alkohol hemma. Har haft den diskussionen så många gånger och mannen tycker inte att det är något problem. Jag har så gott som slutat att ta av hans vin, öl och sprit och köper eget. Mitt egna är nu slut. Finns inget för mig. Jag har sagt till honom att jag ska vara vit på obestämd tid. En annan fara är att dricka ensam. När jag dricker med andra behärskar jag mig, tar inte för mycket, gör inte bort mig. Men när jag är själv ser ju ingen hur mycket jag dricker så då dricker jag. Smyger gärna med att dricka här hemma.

Men som sagt, nu börjar jag på nytt med det vita livet!

Mirabelle

Underbar beskrivning av er fina stund tillsammans! Känner igen de där tankarna då veckan mest är en transportsträcka till helgen och ruset... Sen blev ju transportsträckorna mindre av ett problem när man tillät sig dricka tillräckligt för att döva det värsta även i veckorna, förstås. Men ajaj It's a slippery slope... Kan bara bli värre ju längre man vandrar på den stigen. Ha en fin nykter kväll :)

Vita jordgubben

Tack alla för fina kommentarer!

Dagen kändes ungefär som tidigare dagar, jag börjar vänja mig med att ha tankar på annat och det känns skönt. Det stämmer verkligen att det värsta suget försvinner efter 7-10 dagar. Mannen hade köpt alkoholfri cider åt mig till helgen, det betyder mycket för mig att han också tar det på allvar och accepterar mitt val just nu.

Det enda jag tänker på är om jag någonsin kan börja dricka normalt efter min "avgiftning". Om jag någonsin ens vill börja, jag kanske inte vågar prova. Eller om jag provar och sen märker att det banar utför direkt och så får jag lov att börja om. Det hjälper att tänka "Det behöver jag inte tänka på nu, just nu vill jag vara nykter." Sen försvinner tankarna rätt fort. Förstår ju att det är den lille djävulen som desperat ropar på hjälp. Ytterligare ett poäng till mig!

Nyckelpigan

Vad skönt att din man stöttar dig ovh försöker hjälpa till! Håller med om att de där tankarna om att man ska avgifta sig och sedan testa är lockande och förrädiska... jag tror vi alla har eller har haft dem. I början var de nödvändiga för mig för att orka hålla kvar vid nykterheten. Jag skrev ett långt inlägg, detta är bara början, valde att publicera resten i min tråd, blev för mycket i någon annans. Kram

Vita jordgubben

Läste allt Nyckelpigan. I går kändes det helt rätt. Idag...är suget stort igen. Hade ont i huvudet, ville få bort det med vin. Fredagskänsla, ville ha vin. Mannen dricker öl, jag vill ha vin. Tränade och ville efteråt ha vin. Men sitter med min cider o känner mig lite deppig. Ska snart sova, skönt, i morgon är jag pigg på morgonen, alltid något...

Bib

Det har varit en annorlunda start på det här året. 13:e dagen som helt alkoholfri. Det är lördag. En dag som i mer än 20 år har förknippats med vin till lunch och en lullig bedövande känsla ända fram till söndag morgon då jag vaknat bakis och omedelbart tagit en eller två Treo för att direkt hoppa tillbaka i sängen och vila bort resen av helgen i självhat och deppighet. Men inte idag. Det svåra är att våga börja erkänna vad alkoholen har kostat i tid, relationer och hälsa. Jag har blivit en ganska ensam person och den delen skrämmer mest i det nya vita livet. Men, det får jag ta tag i sedan. Nu är mitt fokus att förbli alkoholfri och hålla den listiga beroende hjärnan kort. Den som säger "men, det är ju inte så farligt"...."ett litet glas vin är ju inget att bråka om"...."det har ju gått så bra i flera veckor nu, ta ett glas bara". Sjukt.

...och igår var jag så sugen på eftermiddagsvinet, förstår precis din känsla där Vita jordgubben. Vinet som jag alltid alltid häller upp när jag lagar mat och det är första fredagen på sååå länge som jag skippar det. Grillat kött till middag kräva gott rött vin??? Nä, jag klarade mig igenom det också. Så skönt att vakna pigg på morgonen. Ikväll ska vi bort och jag kör bli, kommer att vakna pigg imorgon också!

Vita jordgubben

Fortfarande sugen på vin och så nära att ta en wirre också. Bara en, bara idag. Jag som nästan inte hade något sug kvar, vad hände? Och så plötsligt förstod jag, jag har ju pms! Och det har jag ju botat med alkohol så många gånger, det är ju antagligen det som spökar. Jag har varit lättirriterad och sur hela dagen, och sen ännu surare för att jag inte får dricka. Sen tänkte jag, får och får. Det är ju jag som väljer att låta bli! ⭐️

Mirabelle

Jag har också massvis med sådana tankar nu. Tiden har gått. Problemet känns mindre. Nästan som om jag har hittat på det. Men jag insåg igår kväll att jag har druckit mer än jag trodde det senaste året, särskilt under hösten då vi började köpa boxar. Mina vinglas (ovanliga vintage) är visst ordentligt stora. När vi delade en flaska alkoholfritt så utgjorde halva flaskan endast 1,5 glas! Det betyder att jag hällt i mig motsvarande en hel flaska vin på helgkvällar och ca 1/2 vissa vardagar. Det är mycket när man är pytteliten till växten... Så nä, att det inte skulle vara så farligt måste vara a-hjärnans lockrop...

Bib

Den underbara känslan att vakna på morgonen och veta att jag kan sätta mig i bilen och köra utan en oro över att jag kanske är på marginalen till rattfull. Obeskrivligt stor vinst av det vita livet. För att nämna något som jag vill dela idag. Hej å hå till dig som kämpar på precis som jag. Vi klarar det.

Vita jordgubben

Hmm... Det har ni något! Det är därför jag börjat svikta nu och tänkt att "ja men va f..." För att jag vant mig vid att det går ju så bra nu och jag verkar ju inte ha så stora problem. Och när Januari är slut så kanske jag kan börja mitt nya liv med mindre alkohol...eller inte. Jag tänker att jag inte ska tänka så mycket just nu. Och jag tröstäter, frossar i saker. Jag låter det vara så ett tag. Jag vet att jag inte ska ersätta det här med en annan ful vana, men orkar inte ta tag i det just nu. Jag kände mig så glad, nu är jag mest trött. Trött och trött och sur.

Mirabelle

Om det aset fick en poäng så är ställningen: a-djävulen vs jordgubben 1-18. Du leder stort. Det aset kan inte vinna om du inte lägger dig helt platt och låter honom trampa ner dig i marken. Kom igen. Upp och hoppa. Det var inte så farligt. Det gick bra. Fortsätt framåt. Kram

Vita jordgubben

Tack Mirabelle! Ja, tänker inte räkna om från början, då kommer jag inte orka. Och ser man det som du så känns det ju inte alls så tokigt.

Det som känns som en skillnad nu när jag varit nykter en tid är att idag är jag väldigt bakis. Eller, jag hade glömt hur seg och illamående man kan känna sig trots att man inte varit jättefull utan måttligt berusad. En öl och en halv flaska rödvin. Och nu brukade jag känna att jag längtade till eftermiddagen så jag fick ta en återställare. Men nu känner jag bara, nej usch, jag vill inte ha mer idag. Jag vill vakna pigg i morgon. Det känns bra! Jag föredrar nykterheten framför alkoholen.

Mirabelle

... i vinägers tråd: Dagens mantra "Det är inte värt det" :)

Nu har du testat. Då var det ur världen. Marinera dig inte i känslor av misslyckande nu! Ta ett bubbelbad. Skrubba bort dagen-efter-känslan. Ut och promenera i dagsljus en sväng. Voilà - fräsch! DET är däremot värt allt. Kram

Läs gärna mina senaste inlägg. Stor igenkänning. Själv var jag på två månader nykter och mitt (åter-) fall var mycket lindrigt i sammanhanget. Bakfullheten trots att man inte druckit mycket är ju ett bevis på hur alkohol påverkar kroppen negativt även vid små mängder. Räknar också positivt: 62-1!

Skönt att du inte längtar efter mera. Nu håller vi i det här! ♡

Vita jordgubben

Nej, vi håller inte i det, tycker djävulen och har sig i mitt grepp totalt denna helg. Mer! Mer! Skriker han men efter en hel flaska vitt vin och whisky på det, två! så mår han som bäst. Nu så! Det är här vi ska vara, du och jag. Bra jobbat, nu är vi tillbaka på rätt väg igen, tycker djävulen och lever livet medan jag dricker med och skrattar lite nervöst.

Varför måste vi ha alkoholen hemma? Det vore så mycket enklare för mig om min man ville ta bort det. Han vägrar, varför? Det vill han inte svara på. Det är bara att ta sig i kragen. Han säger att jag alltid överdriver. Antingen är jag utbränd eller så är jag deprimerad eller så är jag alkoholist. Offerkofta alltihop, skärp dig, ta dig i kragen, ryck upp dig, bara att ta tag i.

Ja ja... i morgon är en annan dag...

din man verkat ha egna A-problem. Jag hade tur, min man lyssnade när jag till slut berättade och frågade vad jag ville ha för hjälp. Vi bestämde att all alkohol är inlåst och han har nyckeln. Självklart kan jag säga till om jag vill ha något, men jäklar vad mycket svårare det är. Skulle inte ha klarat mig så här långt annars.

Försök att prata med din man när ni båda är nyktra. Funkar inte det, får du försöka köra ditt eget race igen. Du kan! Fortsätt fokusera på de nyktra dagarna, så blir de andra automatiskt färre. Jag håller på dig, lycka till! ♡

Mirabelle

Är det du själv eller din man som talar så nedlåtande till dig om offerkoftor och uppryck?

Om det är du själv - Snälla sluta vara så elak mot dig själv! Det handlar inte om offerkoftor. Du lider själsligen, famlar efter orsaken och försöker göra något åt den. Det är inte att göra sig till ett offer, utan att ta ansvar. Att göra vad som krävs för att bena ut sin trasighet leder genom mörka vatten. Att våga i sina försök att bli en hel människa är starkt. Du orkade inte hela vägen just nu. Du behöver vila en stund. Gör det. Sedan fortsätter du. Du har kommit för långt för att vända tillbaka! Även om du ville vända tillbaka till den trygga mörka alkogrottan, så kommer du aldrig att kunna göra det fullt ut. Du har sett livet utanför. Du vet var du borde vara. Vetskapen kommer att skava i dig och inte lämna dig ifred, tills du beger dig ut på rätt väg igen.

Om det är din man som yrar om offerkoftor - Lyssna inte på honom. Han är rädd. Människor som står nära varandra speglar sig i varandra. Så länge du lider själsligen och dövar lidandet med alkohol är det normaltillståndet. Hans egen dysfunktion syns inte. Din kamp för att må bättre sätter strålkastarljuset på det sjukliga, det som måste rotas i och åtgärdas. Det skrämmer slag på den som lever i förnekelse. Jag tror inte det är så att han inte VILL stötta dig. Jag tror att han inte KAN. Lär honom. Visa honom vägen. Stå stadig när marken gungar under fötterna på honom. Fortsätt din kamp.

Ser fram emot nyheter om nya tag här i din tråd. Stor kram