Vet inte hur man börjar en sådan här tråd. Börjar jag med ett "Hej"? Det gör jag, det blir bra.
Hej,
Har läst några trådar och ser att jag har många likasinnade.
Jag kan inte heller hantera detta med A. Vet inte när det började. Förmodligen redan i ungdomen. Den där svårigheten att inte kunna sluta när man väl börjat. Att det aldrig blir bara ett glas.
Idag dricker jag inte varje dag. Nej, vissa veckor blir det bara en gång. Andra veckor blir det fyra eller fem gånger. På semestern är det ju såklart varje dag, men då är det ju legitimt eller hur?
När vi var på semester i vintras min man och jag tyckte vi att vi var "duktiga" som bara drack en dunk vin och en liter gin på 14 dagar. Sen blev det ju en del öl och drinkar på restaurangerna, men vi tyckte ju att vi var så mycket "duktigare" denna semester jämfört med året innan. Visst var vi ju det!
När jag dricker så får jag i stort sett alltid minnesluckor. Vet inte riktigt vad jag gjort eller sagt. Igår gick jag hemifrån. Min man bad mig stanna, men jag gick. Gick i smällkalla vintern över till min son och sov i hans tomma lägenhet. Det var ju tur att han inte var hemma. Idag gick jag hem igen. Visste inte vad jag skulle finna min man i för stämning och var förberedd på det värsta. Tog på mig min försvarsattityd. Men min man var inte arg. Han var uppgiven.
Så nu måste det bli en ändring. Jag vill inte leva såhär. Vill inte planera för hur och när jag skall dricka igen. Vill inte skämmas när jag går till Systemet för tredje gången på en vecka för att köpa en ny dunk vin. Vill inte fylla på mitt vinglas i smyg när min man går på toaletten.
Jag har slutat tidigare. Den gången drack jag inte en droppe alkohol på tre år. Fråga mig inte varför jag började igen. Jo, förresten gör det. Men jag kommer inte att kunna svara...
Så detta är den första dagen.Vem vet vad som kommer härnäst? Hur känns det i morgon? Kommer jag orka hålla fast i mitt beslut om förändring?
Kram