Visst är det svårt, att veta om man vågar ge en chans till- eller inte..?
Men jag har bestämt mig- jag Måste ge en sista chans. En tydlig sista chans.
För annars kommer jag alltid undra, om vi kunnat ha en framtid ihop..
Han har så många sidor som jag älskar, är helt tokig i..

Har träffat och älskat en man sedan tidig sommar. Nu upptäckt alkoholproblem och min dröm om gemensam framtid har fått grus på sig.,, ena dagen känns det hoppfullt, andra dagar totalt kört. Hur har jag inte kunnat se detta tidigare?
Allt jag vill är att leva med honom. Dela allt. Vara trygg säker och ha fantastiskt roligt tillsammans. Men.. Alkoholen förstör vår relation. Den förändrar honom och gör mej otrygg.

sits som du för tre år sedan och valde att ge vårat förhållande en chans! Avslutade innan jul! Kämpade i nästan tre år med att få rätsida på vårt förhållande/hand drickande! Med facit i hand skulle jag varit mycket tuffare i början och markerat mina gränser! Men svårt när man är upp över öronen kär! Stor kärlek och mycket passion! Om du klarar att vara riktigt tuff kan det kanske få honom att inse vad han håller på att förlora! Rent generellt är det ju så att man inte kan få någon att sluta dricka, hen måste vilja själv! Men kan va värt ett försök! För börjar du förlåta, flytta dina gränser, låta honom klampa över dina gränser så är respekten borta på nåt sätt! Mitt ex giddrade med mig i det oändliga! Pratade gärna om vår framtid, stora kärleksord och nu ska vi bara ha det bra gumman mm mm! Hände aldrig! Till slut är man så trött och ”geggig” i huvudet så man vet knappt vem man är och än mindre vad man tycker och känner! Var rädd om dig!

Mona62

Är gift med en underbar man sen 2,5 år har varit tillsammans i 6 år men nu har jag insett att han är alkoholist vilket han själv vägrar att inse. Jag har tagit med honom på avgiftning, samtalsterapeut, hotat med skilsmässa men inget hjälper han vill inte bli nykter! Dilemmat är att vi bor i min bostadsrättslägenhet och att få en hyresrätt till honom är lika med noll, känner mig låst då jag inte vill slänga ut honom på gatan. Vad ska jag göra?

grannen2

tack för era ord..

Nordäng67- jag Känner så väl igen det där med fina ord, framtidsplaner och mycket snack..
Jag har lovat mig själv att enbart ge en chans till. Och hoppas jag kan vara stark om/när det blir baksteg.
Men jag är så ny på det här, aldrig haft någon nära med alkoholproblem. Så vet inte vad jag har att vänta mig..
Han var nykter 11 dagar efter nyår, sen sprack det och sista chansen pågår nu..
Vi bor ju inte ihop (vägg i vägg grannar) och jag vet att han har större chans att lyckas om han får hänga inne hos mig större delen av tiden.
Men- för mig är det viktigt dels med egen tid, egen tid med mina barn, och inte minst att han Klarar av att vara nykter ensam.
För jag vill INTE hamna i att han är beroende av mig.. Jag vill ju ha en man som står på egna ben..
Hänger detta ofta ihop med alkoholberoende?
Har din karl accepterat erat avslut? Hoppas du får en ljus tid framöver! Kram

Mona 62-
Det är ju just så, att även min man är underbar.. Men- anar att din karl likväl som min inte alls är lika underbar när andedräkten stinker alkohol,
när han börjar dilla om saker och ting, eller när det första han gör när barnbidraget kommer är att handla på bolaget...
Ibland är det enklare att se hur andra "kan" göra, än att se vad man själv "borde" göra..
Jag vill bara råda dej- tänk på Dig. och på ditt/erat barn.
Barn borde skyddas från en vardag med alkohol..
Kram

Annher01

Det slutar bara med att han lägger över sina bekymmer på mej sen är d jag som är alkoholist. Det funkar så om man är mähä å står kvar nä det stora arbetet att vara nykter äger dom helt själva/ insikt tror ja hjälper/ det kanske går åt skogen för honom / men det gör han på egen han/alla har ett eget val

hänger ihop med alkohol att de blir som osjälvständiga! Mitt ex var väldigt beroende av att ha mig hos sig! Var jag inte där gick det över styr med drickandet! Precis som du behöver jag egentid med barn, jobb vänner! I november fick jag extra mycket att göra med mitt jobb och då ballade han ur fullständigt! Vill också ha en man som står på egna ben och kanske till och med kan stötta en lite!
Han har inte accepterat vårt avslut! Nu är han nykter sen en månad tillbaka och då har jag också så svårt med vårt avslut? nu är ju han den där mannen jag älskar så mycket! Blir tokig på detta! Måste avhålla mig helt enkelt och inse fakta! Hoppas det går bra för er!

grannen2

Det gick åt skogen ?. En dag utan mej, (jag har jobbat, handlar lite, ätit mat hos mina föräldrar och hämtade mitt barn efter kalas halv 7. Fått massa sms om att han vet att hag är oärlig (?) att jag är totalt okänslig och hemsk, han ringde också och gjorde slut- för att jag är hemsk som bara vill träffas nät det passar mig.. Inte bryr mej om annan (läs honom)
Han sa att hand barn inte tycker om mig, (jag tycker så mycket om hans barn och lider med dom att ha en pappa med problem)
Han vilke aldrig mer se mig, för att efter några minuter skicka sms om att han var övertrött och inte kunde tänka klart idag,.
Han ville träffa mig imorgon (barnfritt) och prata, jag svarade att ja- inorgon kan vi prata men idag ska jag va ensam med mitt barn. Då ändrar han bana igen och säger att vi kan prata imorgon- om det passar honom!
Dessa jäkla spel! Jag orkar inte med det....
Men erkänner att jag är rädd att han super till ikväll och kommer ringa skicka sms och knacka på dörren hela natten...
(Bor grannar)

Försök för Din skull vara stark! En månad utan alkohol- är ju inte ens länge för oss vanliga dödliga.. Försök va stark. Kram

Foppalop

bara för att man "har" någon vid sin sida så innebär inte det att man ska "ta" någon för givet. Man ska göra sig förtjänt över det man har. Fick dessa ord att ta med mig i nästa omgång. Tänkvärt och ärligt mot dej själv. Har även jag vart i samma situation. Nu försöker jag att ta med mig dom orden och tanken, han förtjänar inte mig, jag tänker inte krypa, be, och gråta längre. Vi medberoende har gjort de vi har förväntas att göra men till slut måste man sätta en gräns. Mår jag bra av det här? Vem är viktigast? Jag eller han/hon?

grannen2

Efter gårdagen, då han gjorde slut (för hundrade gången) över att han tror jag är otrogen (är jag ej)
Han skickade 3 mess i natt, jag svarade inte. I morse skickade han ett medd. Och jag svarade att när mitt barn åkt till sin pappa kl 10.30 kan jag träffa honom för att pratas.
Fick inget svar, men halv 12 sliter han upp dörren.
Först är han arg.
Sen menar han att han överreagerade igår. Att han ska bli bättre..
Vad svårt det är stt återge märker jag, hans tankar, snack och sinnesstämning skiftar snabbt.
Men jag- jag säger iaf högt och tydligt:
-jag har fått nog! Jag behöver inte någon som får mig att känna oro och rädsla, över vad han kommer säga och göra.
Jag vill inte ha det! Han frågar om det är slut.
Jag svarar ja- jag orkar inte. Han behöver hjälp med sitt drickande och sitt kontrollbehov.
Han säger att Jag har fått honom att dricka Mer, eftersom han älskar mig så mycket..
Jag mjuknar ibland, men hoppar till när han byter sinnesstämning och tankebana.
Intalar mig att Stå fast! Stå fast vid att det är över!! Jag måste!!
Han drar mig i armen, sliter ner mig i soffan, han höjer sin hand och hela min kropp rycker till. Jag tror ärligt stt han ska Slå mig.
Det gör han inte. Han börjar skaka frågar trodde du att jag skulle slå? Han börjar gråta. Ja s svarar Ja! Du har gjort mej rädd och osäker. Jag är inte trygg med dej! Han får ånger, gråter och bedyrar att han aldrig skulle slå mig.
Prat fram och tillbaka.
Slutar med stt han säger att antingen tar jag tillbaka honom och då kommer han bli så mycket bättre. Han kommer göra Allt för mig. Eller så vill jag inte ha honom, och då kommer det aldrig bli vi.
Jag kan bara säga- jag kan inte va med dej nu....
Han tar sina saker, smäller igen dörren...

Jag är ensam. Vilsen.
Ledsen. Saknar min nyktra man..
Och ja- han erkände att han drack igår- men nejdå- han har inga problem.....

grannen2

Fan va jobbigt!
Får flera sms.
Allt från att jag är Så saknad. Till att hans barn inte litar på mig.

Jag vill så gärna bara kramas... Hålla om säga att allt blir bra. Men hag Ska inte.. Måste hålla mig i skinnet..
Mitt hjärta vill inte va en insats i hans spel, med alkohol och kontroll...
Så ledsen.... Fan! Varför blev det så här?!? Kan han inte bara inse att INGEN mår bra av hans alkohol...
Han själv får så sjukt dumma tankar då..

grannen2

Många tårar har det blivit idag. Tårar av sorg. Att min Man inte mår bra. Det gör ont. Min dröm om oss- kan inte bli sann..
Sen ilska över att han försöker lägga över skulden på mig.. Sen sorg.. Sen besvikelse.. Sen oro för hans barn.

Jag ringde hans mamma.
Det var det bästa jag kunnat göra. Jag sa att jag tycker hemskt mycket om honom. Att han har många goda sidor som jag fullkomligt älskar. Och sen är det ett par sidor som jag inte alls trivs med. Jag sa att hans barn är fantastiska och att jag vill att hon har ett extra öga på dom, för jag kan inte ha det längre..
Hans mamma är klarsynt, ärlig och kärleksfull.
Hon sa berättade att hon varit med honom idag. Hon vet hans problem, hymlar inte varken inför sig, mig eller honom.
Han hade vart full. Ledsen. Inte ätit på hela dagen, bara druckit. Hon sa att han absolut måste söka hjälp! Att han inte kan klara det på egen hand.
Han hade erkänt sitt problem och sagt att han skulle söka hjälp imorgon. Gråtit floder.. Mamman sa till mig att hon Förstår att jag inte kan va kvar i det. Hon känner ingenting illa alls mot mig, utan hon vet att han Måste klara ut sina problem först. Och att det kommer bli svårt..
Hon tackade för att jag ringde och vi sa att vi kan hålla kontakten fortfarande..

Det värmde så i mitt hjärta. Att hon inte hyser agg mot mig, inte går i försvar för sin son, och att hon har koll på barnen.

Det gör mig så ont, att min fine man, som bor i lgh på andra sugen väggen är så full. Full som ett kryss. Ledsen, förtvivlad, full av ånger för vad han gjort med sitt liv.
Och här ligger jag i min säng.. Hans sovrum på på andra sidan väggen. Här ligger jag och kan inte göra ett piss för honom..
Fan- rent ut sagt- Fan!!!
Älskar min nyktre man.

Jag vet så väl hur det känns.
Det river och sliter i en och man vill så gärna hitta bara en liten sak till man kan göra eller säga.
För att påverka situationen så att man kan vara kvar i den,trots allt elände det för med sig.

Men att du är så stark,har honom så nära och ändå lyckas avstå är fantastiskt starkt jobbat.
Precis som du och hans mamma säger så måste han få en chans att bli frisk först.
Kanske du kan finnas där som en vän ibland när han är nykter,
Kanske måste du bryta helt för att känslorna är för starka.
Det vet bara du.

Att göra ingenting är det absolut svåraste och bästa man kan göra,
Stå där och visa att man finns kanske, om allt går vägen och han tar tag i sin sjukdom.
Lova inget som du inte kan hålla.varken inför dig själv eller honom.
Ta en dag i taget och fortsätt hålla fast dig i alla livbojar du bara kan hitta.

För mig hjälpte forumet enormt.
Jag lusläste alla trådar och skrv och skrev i min egen för att försöka hålla hjärnan så sval som möjligt.
Men det var mycket mycket svårt.

Jag önskar dig stort lycka till,du är på rätt väg och kan bara hoppas att han också väljer rätt väg.

grannen2

ja, Ullabulla.. Det är skittufft att ha han så nära.
Men ändå skönt. Fast rösten i mig som tycker det är skönt är nog min medberoenderöst.
För när han är nära, då har jag ju lite koll iaf, så han inte bränner ner lägenheten,
eller om han går utanför dörren..
Jag vet att jag borde släppa Allt sånt, men det är väldigt svårt.
Är det ens möjligt?? Hur ska man kunna sluta bry sig?

För övrigt såg jag i morse när jag gick till jobbet, att han faktiskt Är hemma idag. Jag hoppas och önskar att han har sjukskrivit sig och faktiskt tänker skaffa hjälp.
Men inser att han mycket väl kan sjukskrivit sig, men struntar i att söka hjälp. ..
Och hur ska jag veta? Bara för att han eventuellt sökt hjälp så är ju vägen gigantiskt lång till att han blir fri.

Det är skönt att jag hittat hit, att kunna ventilera sina tankar, och inte känna sig så ensam mitt i detta.
Tack alla som tar tid att skriva en rad. Det är skönt att ni finns.
Kramar

grannen2

Fick sms idag FM.
Om att han insett att han har problem och att han ska söka hjälp. Att han behöver hjälp.
Hade beställt tid på vårdcentral, ska dit imorgon. Han sa förlåt för betett sig som ett arsle.
Bra! Ta all hjälp du får, svarade jag.

En del av mig sa att jag inte skulle svara. Jag kunde inte låta bli..
Han ringde. Grät, pratade om hur han mådde. Han ville Ha mig kvar.
Jag svarade att jag inte kan vara hans nu. Han måste fixa detta själv. Han undrade om jag finns kvar sen.jag kunde inget annat att säga som det är: jag hoppas det. Men fixar du inte detta så finns jag inte kvar..
Han grät, erkände sina problem igen. Han hade sagt till vårdcentral att han säkerligen har Adhd med. Han verkade förvånad över att de sa att, ja- det hänger ju ihop ibland. Han verkade förvånad över att vårdcentralen tog honom på allvar..
Han frågade om jag älskar honom. Jag kunde inget annat än att säga- jag älskar dej nykter och trevlig! Han frågade igen. Jag sa- det spelar ingen roll!! Du måste tycka om dig själv först. Fatta att du är viktig- precis som alla människor. Du kan inte ha ett förhållande innan du vet det!
Han grät men fattade vad jag menar..
Jag sa jag kan finnas som god granne, en vän. Men absolut inte för nära, för han Måste göra jobbet själv. Och lära sig att va ensam, trivas i sitt egna sällskap..
Jag försökte va hård.
Lyckades ibland.
Misslyckades ibland.
Fan... Skit..

Tårarna vart många idag.
Jobbar som chef. En anställd gick in på mitt kontor. Jag grät.. Jobbigt.
Skickade mail sen att en nära anhörig är sjuk och jag inte orkar prata om det.. Jobbigt.
Suck..

Att du kommer att greja detta.
Så my klet styrka
Så många ärliga och kärl3ksfulla budskap till din kärlek.
Du finns där, men på de villkor som gör det möjligt för er att fortsätta.
Inte annars.

Jag önskar att jag hade sätt ner foten tidigare med mitt alkoholiserade numera nyktra ex.
Men jag hade inte styrkan.

Men det har du,applåd från ullabulla.

grannen2

Jag hoppas du har rätt. Att det funkar, att jag klarar av i längden att hålla ett visst avstånd.
Jag måste fixa det. För mina barns skull framför allt. Och för min..
Men jäklar vad jag önskar att han fixar detta och kommer helskinnad och bättre rustad för livet.
Vad brukar vårdcentral rekommendera för behandling/hjälp första gången någon ber om hjälp?
Vet ni det?

grannen2

Idag har jag fått ny styrka att hålla avstånd. Och jag har nästan gett upp hoppet. Kan sätta 1000 kr på att han kommer dricka på antabusen under första veckan, eller sluta ta den..
Är 90% säker på det.
Vi hade bestämt att vi skulle ses en stund idag då jag var barnlös. Men jag avbröt det då jag av hans barn fick veta att han va full.. De va hos sin mamma, men stora barnet tog kontakt m mig och ville jag skulle komma bort till dom. Vi pratade, barnen jag och hans ex. Kändes skönt att prata med henne, hon vet vad det handlar om. Hur han funkar.
Nu inser jag ännu mer- att hand problem är djupa och har funnits väldigt länge....
Hur 17 skulle han fixa det nu??
En sak som kändes skönt va iaf att exet sa att hans misstänksamhet hänger ihop med alkoholen.
Så bara han fixar spriten så kanske han slutar va så sjukt misstänksam och kontrollerande.. Men å andra sidan- han är Djupt sjuk :-(
Det här är dock första gången han erkänt att han behöver hjälp, första gången han sökt hjälp och första gången han ska ta antabus.

Visst måste man va helt nykter när man tar din första tablett?
Vet ni hur många tabletter/dagar som måste gå innan de ger effekt?

Åh.. Skit. Känns ganska hopplöst. Men samtidigt är jag så glad att jag fick prata med hans barn! Tacksam att jag fått prata med hans ex. Vi bytte nr, och hon blev glad att jag sa stt jag ringer om det är något under tiden de är hos pappa. (De åker till honom på fredag, och jag bor ju vägg i vägg med honom)

Exet var ärlig och vänlig i sitt sätt stt prata om honom och hon önskade så att han tar tag i sitt liv och tar hand om barnen och sin möjlighet till kärlek med mig..

grannen2

Igår blev han arg av misstänksamhet då jag och barn åkte till stallet. Helt sjukt!
Sen ringde han, "förlåt förlåt- jag ska lita på dej från och men Nu. Älskar dej så"
Jag svarade att han har Mycket att visa innan det kan bli något.
Sen lovade han att göra Allt för mig- resten av livet- under premissen att han får ha fri tillgång till min telefon.
Där satt jag Stop.
Nej. Jag har Inget att dölja, men min telefon är min- likväl som din telefon är Din. Jag har inget att göra i den. Något eget Måste man få ha.. Sen om han vill Tillsammans med mej se ngt i min telefon så kan det va ok, men- ett eget liv vill jag ha. Och att han ska ha.
Jag tycker man ska lita på varandra utan att "äga" varandra.. Han klickade luren i örat på mej.
Skickade att nu vet han att jag inte är rätt för honom.
Sen ringde han..... Förlåt förlåt! Det va sista gången.
Jag sa- jag orkar inte mer. Du har sjukt mycket att visa!!
Jag ska!! Inorgon tar jag antabus nr 1. Allt kommer bli bra....

Idag på jobbet.. Fick jag massa sms där han frågade vem en manlig vän på fb var. Vars jag haft för kontakt med honom..
Jag svarade inte.
Jaha- kan du inte svara?! Då vet jag vad du är för någon.. Fick jag via sms. Sen skickade jag:
"Jag orkar inte mer. Jag är helt slut. Ditt skiftande humör gör mig illa. Det är bäst att vi inte träffas mer".
Jag fick fortsatta sms om vem min bekant på fb var, sen blev det tyst...
Jag ringde hans mamma, för att berätta vad som hänt och att jag inte vill träffa honom nu. Kan inte. Vågar inte. Otrygg.... Vi hade bestämt att han skulle ta sin antabus hos mug idag, men jag sa till henne att: jag kommer inte träffa honom. Han måste fixa detta på egen hand..

Sen skickade han att han älskar mig...
Nyss ringde han.

Jag svarar inte.
Är ärligt livrädd för hans humör när han är full.

Nu kom ett Sms
"Älskade. Varför svarar du mig ej ? Gör ont. Mycket ont !!!!!!!"
Jag fortsätter vägra svara.
Vill inte fastna i hans berusade problem..

Mycket noga.
Han verkar farlig och dribblar med din hjärna.
Nej det är inte ok att han tittar i din telefon eller Facebook.

Kanske du skulle titta på varför du överhu utdraget vill ge denna man fler chanser?
Vad ger det dig att vara i en relation till en man med alkohol,kontroll och svartsjukeproblem?
Vilka behov får du tillfredsställda av det?
Han verkar inte frisk.

Alkohol skapar i sig inte detta "monster" som vill kontrollera dig.
Det finns troligen där hela tiden,men han lyckas maskera det när han är nykter.

grannen2

Jag vet..
Och nej. Jag vill inte ge fler chanser. Nu vill jag enbart hålla mig ifrån honom.
Svartsjukan/kontrollbehov syntes inte alls i början. Inte alkoholproblemen heller.
Men spec nu sedan jag sagt Stop till va med honom när han dricker, och därför backat på förhållandet, då har det slagit över och han har druckit mer och blandat med med ilska och kontrollförsök.

Jag vill inte, vågar inte ha med honom att göra när han är full.
Nu börjar en ny dag med målet att klara mig undan..

Jobbigt att vara rädd....

Tack för ditt svar. Behöver ventilera...