Lika bra att starta en ny tråd kände jag när jag vänder mig hit igen!
Hade verkligen hoppats att ”slippa” va här igen, hoppet fanns under hela andra halvan av 2017 då han åt Antabus. Men efter nyår så bestämde han att sluta med det och skulle börja dricka bara vid speciella tillfällen.....dessa tillfällen är tydligen speciella flera ggr i veckan, redan nu och jag har lust att spy på honom och hans alkohol. Det där jvla äckliga skiten som förstört så mycket i flera år och som nu förstör den fina fina älskade bubblan vi levt i senaste halvåret där jag fått prova på hur ett verkligt och lyckligt familjeliv ser ut. Inte nog med det, så blev vi gravida under detta fantastiska år. Inget planerat men heller inte oplanerat, nåt jag absolut inte skulle gjort om jag vetat att han skulle sluta med Antabus. Men nu är d gjort med både det ena och det andra....så tillbaka på ruta ett med jag och MINA barn! Känner redan hur jag börjar ta steg bort från honom när han är sur och vresig. Allt han sagt under 2017 är som bortblåst och jag står här på andra sidan och känner mig totalt blåst i huvudet och naiv. Men denna gång är jag starkare i mina åsikter och vad jag vill.....säger vad jag tycker och tänker direkt, trippar inte på tå och ska göra allt i min makt för att han ska förstå det, annars är han körd. Jag är inte rädd att bli själv, denna gång är jag mer säker på att ska vi leva på detta sätt så mår vi alla bäst av att vara ifrån varandra om alkoholen ska finnas i våra liv på det här sättet. Det är sorgligt, otroligt sorgligt och det smärtar mig att känna att det bara va en illusion som vi levde i....

inte inser fakta: ALDRIG dricka alkohol mer är det som gäller! Det går inte bli normaldrickare när man fått denna sjukdom i kropp och själ! Ändå känns det som de flesta alkoholister njuter och mår bra under sina nyktra perioder! Varför försvinner viljan att stanna i det? Lider med dig! Vet allt om hur det känns att gå från nykter kärleksbubbla tillbaka till det eviga supandet med allt som följer med det! Mitt ex har varit nykter sen jul! Blir inte bra när man slutar (läs håller upp) dricka för att någon gjort slut! Typ katastrofåtgärd! Han ringde igår, visst snäll som ett lamm men hörde på rösten hans att det slunkit ner en hel del! Nykterheten över för den här gången! Hemskt att säga men blev snudd på lättad eftersom jag tvivlat på mitt beslut att avsluta nu under hans nyktra period! Hur är JAG funtad som aldrig slutar hoppas! Den här gången kommer det gå vägen och vi kommer leva lyckliga i alla våra dagar typ! Ta hand om dig och det nya lilla liv som växer! Kram

Nykteristen

Tack för dom fina orden...
Ja, d är ju det....d är första gången på våra 12 år som han har haft en nykter period och jag kunde bara i min fanatisk föreställa mig hur underbart d va. Denna fantastiska man kom fram, närvarande papp, lugn, glad och vi kund prata om precis allt utan att vi skrek åt varandra. Vi har nog aldrig varit så sams som vi va under detta år. När han sa att han skulle sluta med Antabus så sa han att det aldrig kommer bli som d varit för nu förstod han. Men där alkoholen sätter sig så försvinner vettet. För nu 3 veckor senare är vi tillbaka nästan nästan på ryta ett igen. Jag ger d nån månad till så är vi där vi startade för ett år sen och det gör ont i mig, får sjuk ångest över detta och jag har så svårt att vara trevlig mot honom nuförtiden. Det skriker i min kropp att allt är fel fel fel och han står r som i sitt tycke ett fån som inte förtjänar detta för han har ju faktiskt vart nykter i ett år och d borde jag vara glad för. Men jag känner ren ilska och agg mot alllt vad det står för som förut, finns inget som kan ändra de känslorna mot vad A gör mot oss, vad han gör mot oss när han aktivt väljer att ge upp en period i vårt liv där jag såg att han mådde så bra och där jag mådde bra, vilket jag inte gjort på väldigt länge. Min tanke när jag fick plus på grav-stickan var att äntligen kunde vi ha en härlig graviditet tillsammans där vi kunde gemensamt gå igenom detta och se framtiden positivt för då i den stunden så skulle han inte skuta med Antabus sa han. Hela mitt liv känns så jvla meningslöst i detta nu förutom min älskade son och kommande barn. Jag vet inte ärligt talat hur jag ska kunna gå vidare med honom om alkoholen finns i vårt hus igen, jag kommer inte orka ta hand om två små barn, hem, pluggandet OCH att se till att va om och kring mig med en alkoholiserad man.

InteMera

Först av allt grattis till bebisnyheten! Men vad tråkigt att glädjen grusas av att han och du verkar ha en olika syn på vad ni behöver göra i det läget! Att han tycker han kan börja dricka igen låter inte bra men man kan ju alltid hoppas han rätt fort skulle komma till insikt själv också att det inte funkar i det liv ni lever tillsammans att han ska vara påverkad var och varannan dag, om än så lite!

Ta nu hand om dig och markera tydligt din åsikt till honom, inget blir bättre av att du går på knäna också!

Nykteristen

O tack för gratulationerna. Såklart är vi både jätteglada över denna oväntade gåva. Ja, jag hoppas innerligt att han inte kan fortsätta såhär....dock tror jag tyvärr att om han ska inse d så måste han gå ner sig i A ordentligt igen för att få detta uppvaket igen. Han har kvar Antabus i den burk han senast fick, som han sa utifall att han måste börja använda det igen och enligt honom då så skulle d va för evigt nästa gång. Men ååå vad jag önskar att han kunde tagit det beslutet redan denna gång för ärligt talat har jag inte en droppe tillit till att han nångång ska kunna klara av A på ett ”normalt” sätt.
Hur går det för dig?

InteMera

Ja man kan undra varför han inte tog sitt första uppvaknande på allvar? Har han bara fått antabus men inget samtalsstöd? Tror risken just blir att de i nåt skede tycker de är botade när de inte druckit på länge om de inte på djupet förstått vad alkoholen gör med dem och hela familjen. Om han ens då som han säger skulle hålla det till speciella tillfällen men det verkar ju bli fler dagar i veckan ändå. Har du frågat honom om det, vad han anser är speciella tillfällen eftersom det verkar bli så ofta? Syna liksom hans lögn till sig själv, om han nu tror han kan lura dig och dricka utan att det skulle synas. Vilket är helt befängt, vi som levt med alkoholister känner lukten av första droppen på mils håll!

Vi har hos oss tragglat på med fylla ett antal dagar varje månad och jag har fortsatt leta boende. Vi kom till nån sorts punkt för några veckor sen och han sa själv då han bokat tid på missbruksmottagning. Men det var efter han ställt till det på fyllan och jag fick höra om det från annat håll och ställde honom mot väggen, frågade om han verkligen tror jag tänker stå ut med vad som helst. Men bara dagar efteråt började han backa, blev sjuk och skulle boka om tiden men vägrade svara när han fått ny tid, meddelade han inte tänker ta antabus för det är ju bara för riktiga fyllon...han ville inte svara på vad man skulle kalla hans drickande då, jag tycker man nog kan klassas som fyllo när man dricker två dagar på raken och alltid blir så full så man tappar all sans och förnuft. Och det går ut över fru och barn när det ska drickas. Så jag vet inte riktigt var vi står i dagsläget, men jag har haft otur med boenden jag kollat på senaste dryga halvåret och väntar fortfarande nåt ok ska dyka upp för mera fylla orkar jag inte med. Vet inte om det skulle rädda oss som familj ens om han slutat dricka helt nu. Vilket jag inte ens själv tror på.

Nykteristen

Nopp, han vägrade samtalsstöd utan tog bara Antabus.
Ja, man undrar verkligen. Nu ikväll ringde han sin pappa ....de har inte pratat sen han ringde i fredagskväll skitfull. Det blev ett väldigt kort samtal med efterföljande skrik om att han kan dra åt h-vete och han ska inte komma o tro att han kommer att ge upp alkoholen för evigt, han kommer aldrig sluta dricka om d va d han trodde. Och bl.a. bl.a. bl.a. bl.a.....idiot är vad min sambo är just nu! Han tror att han på riktigt gjort nåt jvla hjältedåd med att vara nykter i ett enda jvla år, för d är ju en så sjukt bra uppoffring av honom. Spyr åt allt vad han står för just nu i detta ämne......

Nykteristen

Tråkigt att höra om dig och din familj. Hade hoppats att du iallafall hade hittat nåt åt er...verkar vara svårt! Din man är också i ren förnekelse fortfarande låter d som!

Nykteristen

Sitter o väntar på att sonen o sambon ska komma hem. Har en stor klump i magen och i halsen, för idag är en drickardag. Ringde hem förut precis innan han skulle åka och hämta sonen, d hördes i hans röst att d nog blir en sån dag också. Ni vet sådär överdrivet lättad och glad över att arbetsdagen är över, stod i garaget och tog en cigg. Det va nästan så jag hade lust att fråga om han redan tagit sig en för det lät så på honom. Då rinner ju såklart tankarna iväg att tänk om han har tagit nåt om än ett par klunkar, för d hörs och syns så tydligt....syns det lika tydligt på honom i andras ögon eller är d för att jag letar och vet!?
Igår ringde han sin pappa och fick världens kommentar....i vilket inte är mer än rätt, men han slängde luren i örat för att hans pappa sagt att han var så otroligt besviken på honom för att han börjat dricka igen! Han blev så satans förbannad och jag kan inte mer än att hålla med hans pappa

Nykteristen

Som jag sa, nu är han hemma...redan inne på andra ölen efter ja, en halvtimme kanske. Ståendes i mörkret i garaget och sa för tre veckor sedan att nä jag ska absolut inte stå i garaget och smygdricka nån mer gång. Nu blir d isånafall en eller två öl nån kväll men inomhus i huset. Det ska absolut inte bli som förr. Nä eller hur, lögner lögner lögner! Det kokar i mig

InteMera

Blir han arg på dig också om du helt avtrubbat frågat varför han dricker ensam i ett mörkt garage, vilket han sagt han skulle låta bli? Eller skulle han då slå ifrån sig och neka att han gör det, anklaga dig för att vara en kontrollhäxa istället? Hur stor är graden av förnekelse hos honom? Tänker om han denna gång skulle vara mer mottaglig och sårbar inför vad han gör om du påtalar tydligt varje gång att du ser vad han gör, om det skulle få honom att ”vakna” pånytt till sitt dryckesmönster fortare än förra gången. För han insåg ju förr hans drickande gått överstyr så tänker han kanske bara behöver påminnas?

Din nivå av ilska och frustration är inte alls svår att förstå!

Nykteristen

Han blir skitförbannad på mig. Han tycker att jag är orättvis som inte ens kan unna honom en enda öl, att jag ger honom såna bedömningar bara för att han dricker en öl så det är därför han måste stå i garaget och dricka. Han har inte druckit på ett helt år och vi kan inte ens unna honom det, d är enligt honom helt sjukt. Jag sa d till honom att allt han sagt va en lögn om att han inte skulle smyga, att han skulle dricka vid speciella tillfällen. Men han menade på att jag måste ge honom d då han har mycket i huvudet och är inne i en jobbig period. Klarar jag inte d så kan jag försvinna, d är bara att jag går ut genom dörren. Ja, för d är ju lätt med ett barn också att göra vill jag mena. Bara lämna allt och honom i sticket så han kan supa bort sitt liv. Men jag måste kunna ge honom en chans att bevisa att han klarar det här menar han på! Men jag vet inte om jag kan det, jag tror ärligt talat inte att jag orkar se oavsett hur mkt eller lite han dricker. D gick för långt innan uppehållet för att jag ska kynne ge honom den chansen att bevisa för mig att han klarar av det denna gång, för att jag är helt övertygad om att han kommer att bevisa att jag haft rätt hela tiden. En gång alkoholist, alltid alkoholist är min mening!

Nykteristen

Känns som att jag bara skriver o skriver , men en kväll som igår behövs det. Han kom in igen från garaget o sa att han ville prata för att jag ska förstå att han måste få dricka. För att han ska få kunna slappna av. Han tyckte vi skulle komma fram till en överenskommelse om hur o när han kan o ska dricka. Jag varken kan eller vill gå med på det....hela jag skriker nej. Vet inte om han fattar eller fattade, när jag bröt ihop totalt. Svårt att tro det.....men vet ni vad, jag ska kämpa för mina barns skull. Jag ska se till att klara skolan bra och sen skaffa mig ett jobb med bra lön o sen ska vi leva bra! Dom o jag ska ut o resa o ha det bra tillsammans. Jag får väl börja intala mig det, annars kommer jag att knäckas fortare ön tänkt.....vägrar att krypa långt ner i mitt medberoende ugen

InteMera

Du låter stark och du vet vad du vill och vad du inte vill så det kommer gå bra för dig! Så länge du orkar tänka i banor av att du vet du klarar dig även utan honom så kommer du göra det som du vet är rätt för dig och barnen. Det är sorgligt med dessa män som anser sig ha rätten att koppla av med sprit oavsett vad dom omkring tycker om det. Det visar bara på att hans inställning till alkohol inte är sund. Om han inte fattar din nivå av obehag fast du bryter ihop när han kräver godkännande vilket du inte kan ge, så har ni nog en lång resa att hitta nåt sätt framåt som kunde kännas som ett bra liv för båda.

Nykteristen

Varannan dag är vi inne på nu....en månad har bara gått o redan såpass ofta. Sjukt och jag blir äcklad av honom! Han tycker det är ok, han dricker ju faktiskt ”bara” 3-4 starköl...men han tål inget längre så låter som han druckit bra mkt mer och det är d som är d värsta. Beteendet och hur sluddrigt han pratar, d gör mig illamående....skyller på graviditeten varje gång han dricker att jag är trött o vill lägga mig tidigt. Iofs är jag sjukt trött men skulle gärna suttit uppe med honom....om han inte drack
Det är sorgligt och jag har börjat känna mig mer arg och ledsen på sista tiden, jobbig känsla

Så tråkigt att du är tillbaka:
Han använder alkohol som medicin... det finns bättre mediciner. Alkohol har baksidan att den spär på all ångest och oro. Då ökar också drickandet. Han är på väg mot ruta 1 och verkar inte fatta det. Var det bara du som var anledningen till att han inte drack på hela året? Du kanske vill ha forumet för dig skälv, men annars kan du skicka honom till beroendesidorna här.
Och 3-4 starköl? Vilken styrka, vilken storlek? Det blir rätt mycket "sprit" när man räknar om.
Eftersom jag är från beroendesidorna och fortfarande dricker ibland, så förstår jag honom också och du gör klokt i att försöka låta honom sköta sitt. Fasta gränser är däremot bra. Egentligen kan du kanske bara konstatera: nu har du druckit, du sluddrsr. Det är inte säkert att han dricker så "lite" som han säger... och är det 7,2 procent är det snarare mycket även om det är 3-4 öl. Var ärlig, säg att du inte står ut med honom när han dricker. Han bör hitta andra sätt att slappna av. Det finns bättre metoder som inte påverkar honom negativt. Det är där jag befinner mig. Smygdricker ibland för att slappna av, trots att det får helt motsatt effekt också. Halt galet, så det är inte alltid så lätt att sluta, men din sambo verkar inte ens ha sett problemet?
Du gör rätt i att fokusera på dig och på framtiden -din o barnens.
Vad skulle han förresten säga om du vill dricka nu för att du är nervös och orolig och behöver slappna av?

konstigt inatt! Drömde att mitt ex ringde och berättade att han tagit en vaccinationsspruta mot alkohol! Livslång motståndskraft! Jag var lycklig när jag vaknade men insåg snabbt att det bara var en dröm! Man inser hur mycket tid och kraft någon annans problem kan ta, drömmer till och med om det! Kan inte din man bo någon annanstans i några veckor så du får andas lite? Du behöver din kraft till att vara gravid, studera, ta hand om sonen! Energin slukas när man ska ha detta problem framför ögonen!

Nykteristen

Precis min tanke också och jag har sagt till honom att det finns andra sätt att slappna av. Fel av mig kanske att referera till mig själv då jag slutat dricka (inte bara för graviditeten) utan för att han dricker. Han smygdricker ute igaraget så han kan absolut dricka mkt mer än han säger då han ibland även börjat att ha släckt därute dvs att han står och dricker i mörkret....vilket är helt sjukt tycker jag.
Han har ingen insikt alls i det han gör. Anledningen till uppehållet va att han åkte dit för rattfylla vid den här tiden förra året och blev skrämd av promille-halten, vilket ledde till Antabus i 9 mån och för honom är han sååååå duktig så nu är han värd att dricka igen. Ikväll är han fullare än andra dagar så han knappt kan stå på benen...skillnaden (än så länge) är att han inte gapar och skriker när han blir full. Just nu väntar jag att han ska återinföra ”nubben” till de där ölen.
Oj, skulle jag ta nåt så skulle han snarare tycka d va kul att han fick nån att dricka med....

Nykteristen

Precis min tanke också och jag har sagt till honom att det finns andra sätt att slappna av. Fel av mig kanske att referera till mig själv då jag slutat dricka (inte bara för graviditeten) utan för att han dricker. Han smygdricker ute igaraget så han kan absolut dricka mkt mer än han säger då han ibland även börjat att ha släckt därute dvs att han står och dricker i mörkret....vilket är helt sjukt tycker jag.
Han har ingen insikt alls i det han gör. Anledningen till uppehållet va att han åkte dit för rattfylla vid den här tiden förra året och blev skrämd av promille-halten, vilket ledde till Antabus i 9 mån och för honom är han sååååå duktig så nu är han värd att dricka igen. Ikväll är han fullare än andra dagar så han knappt kan stå på benen...skillnaden (än så länge) är att han inte gapar och skriker när han blir full. Just nu väntar jag att han ska återinföra ”nubben” till de där ölen.
Oj, skulle jag ta nåt så skulle han snarare tycka d va kul att han fick nån att dricka med....

Nykteristen

Sambon inser inte sitt problem så att han skulle flytta är helt otänkbart och skulle jag d så skulle jag inte få komma tillbaka enligt honom...
Åhhh den vaccinsprutan hade ju varit helt perfekt....så kunde man gett den i sömnen så de inte märkt nåt!
Visst är d sjukt att d ska vara på f sättet när man faktiskt kan få njuta av livet utan

Nykteristen

Nu har han lagt sig...sa att han fick sova i sonens rum och strax därefter hör jag de djupa snarkningar och jag känner hur mina tårar rinner ner för kinderna...jag vill inte ha d såhär!!! Jag vill vrida tillbaka tiden till innan nyår när jag hade en glad sambo som iallafall utåt sett verkade må så otroligt bra utan denna jkla A, som jag kunde slappna med, sova med och njuta av vår familj på d sätt man ska dvs tillsammans. Jag var lycklig o stolt under den tiden men nu har allt krossats som ett glas som faller till marken och det verkar lönlöst att ens försöka fixa skärvorna!
Jag vet inte vad jag ska göra!! :’( just nu när jag ligger här i mörkret hatar jag mig själv för att tillåta att gå tillbaka till det här livet när jag insett vad lycka betyder och innebär! Jag hatar honom för att gett mig en glimt av ett liv med honom jag troligtvis aldrig mer kommer få uppleva för att vissa saker trots allt är viktigare oavsett vad han säger....han är en lögnare och jag vet det nu mer uppenbart än någonsin och det gör så in i h-vete ont i mig!