Lika bra att starta en ny tråd kände jag när jag vänder mig hit igen!
Hade verkligen hoppats att ”slippa” va här igen, hoppet fanns under hela andra halvan av 2017 då han åt Antabus. Men efter nyår så bestämde han att sluta med det och skulle börja dricka bara vid speciella tillfällen.....dessa tillfällen är tydligen speciella flera ggr i veckan, redan nu och jag har lust att spy på honom och hans alkohol. Det där jvla äckliga skiten som förstört så mycket i flera år och som nu förstör den fina fina älskade bubblan vi levt i senaste halvåret där jag fått prova på hur ett verkligt och lyckligt familjeliv ser ut. Inte nog med det, så blev vi gravida under detta fantastiska år. Inget planerat men heller inte oplanerat, nåt jag absolut inte skulle gjort om jag vetat att han skulle sluta med Antabus. Men nu är d gjort med både det ena och det andra....så tillbaka på ruta ett med jag och MINA barn! Känner redan hur jag börjar ta steg bort från honom när han är sur och vresig. Allt han sagt under 2017 är som bortblåst och jag står här på andra sidan och känner mig totalt blåst i huvudet och naiv. Men denna gång är jag starkare i mina åsikter och vad jag vill.....säger vad jag tycker och tänker direkt, trippar inte på tå och ska göra allt i min makt för att han ska förstå det, annars är han körd. Jag är inte rädd att bli själv, denna gång är jag mer säker på att ska vi leva på detta sätt så mår vi alla bäst av att vara ifrån varandra om alkoholen ska finnas i våra liv på det här sättet. Det är sorgligt, otroligt sorgligt och det smärtar mig att känna att det bara va en illusion som vi levde i....