Vill skriva ner min historia. Inte hela, såklart…det skulle bli som en bibel. Men the highlights… Inte säker på varför någon skulle bry sig, men ser att många har gjort så här och kanske kan det hjälpa. Vill göra ett ärligt försök snart, detta kanske är en början? Ska försöka förklara, och jag kommer behöva dig i slutet.

Då jag nyligen fått veta att någon jag känner börjat jobba på det systembolag som jag helst handlar på måste jag planera mina inköp väl. Lyckades luska reda på några dagar hen inte jobbar för att i veckan kunna passa på och göra mina inköp då. Blir tvungen att handla för flera veckor framöver just dessa dagar, för att undvika misstankar. Jag brukar annars dela upp mina inköp mellan olika bolag så att det inte ska bli för märkligt. Vill inte vara den återkommande kunden de ser varje dag. Jag har till och med åkt till en annan stad för att handla, bara för att de jag brukar handla hos fått för täta besök av mig. Jag är vad man kanske skulle kunna referera till som en ”fungerande alkoholist”. Men i verkligheten är jag inte fungerande. I verkligheten kan jag inte referera till mig själv som alkoholist heller. Men det är mitt problem…
Jag växte upp med alkoholism i mitt barndomshem. Jag blev omhändertagen av socialtjänsten, och jag levde min ungdom i totalt mörker. Jag hamnade dock aldrig i något missbruk eller olagliga aktiviteter. Det var jag stolt över. Kände mig nog lite bättre än andra i min situation. Lite sådär lagom arrogant liksom.
Jag blev mycket sårad av alkoholen under min barndom. Jag älskade min *** vad hen än gjorde, men bitterheten följde mig länge. Jag fick egen lägenhet tidigt och träffade snart någon som jag kände mig så hemma med. Tryggheten var viktig. Den jagade jag. Den trygghet jag inte kände som barn. Denne man fick mig att känna så, men han hade stora problem. Samma problem som min *** och återigen undrade jag hur man kunde välja spriten framför vänner, familj och framför allt -sina barn!!!? Jag var medberoende från första stund. Detta var en situation jag kände mig hemma i, hur hemsk den än var. I mycket korta drag slutade historien med att han dog. Jag fick post traumatisk stress uppe på en redan existerande depression. Ett antal mediciner, psykologkontakter och känslor av att inte förstå syftet med livet senare skedde något där jag var väldigt nära att stryka med. Det var en olycka och det var ett under att jag överlevde.
Att överleva olyckan gjorde att jag för första gången förstod efter min fästmans död att jag VILLE leva. Jag hade gått som i ett dunkel i flera år och fastnat i känslan av att inte vilja vara kvar här. Inte att jag ville ta mitt eget liv men någon sjuk vilja av att en olycka skulle ske, en som jag inte hade kontroll över. Men det som hände fick mig att inse att jag faktiskt VILLE leva. Att allt det där jag känt var inte sant längre.
I MYCKET förkortade drag hände samtidigt en massa annat hemskt i mitt liv som jag valde att rymma ifrån. För att överleva. Det ångrar jag faktiskt inte. Men under min ”rymning” träffade jag min man. Han var den mest oskyldiga, naiva människa jag någonsin träffat. Det är delvis därför jag älskar honom så mycket, men också delvis därför jag inte kanske känner den samhörighet jag så desperat eftersökt i mitt liv. I början av vårt förhållande hände något ytterligare hemskt. Detta hemska hände samtidigt som jag träffade min mans familj, som använder alkohol på ett helt annat sätt än jag varit van vid i mitt tidigare liv. De lever i lyx (inte min man men hans familj) där det är helt normalt att öppna en flaska champagne bara för att man får besök (istället för kaffe), man tar ett (eller flera) glas vin när man stryker/viker tvätt osv. Detta beteende hade inte rört mig ryggen tidigare (mer än gjort mig orolig för de som besatt det), men just i den situation jag då var då jag träffade dem gjorde att detta sätt att leva hade stor inverkan på mig. Det började med lite för mycket champagne som fick mig att kunna slappna av och sova på kvällarna när jag mådde som värst när jag just slutat med antidepp och insomningstabletter. Idag har det utvecklats till att jag skäms så över min konsumtion att jag köper 6 flaskor vin men visar bara 2, så att jag kan få det att se ut som om jag bara druckit en halv flaska och att det finns en kvar när jag egentligen druckit 4 ½.
Idag skulle jag uppskatta att jag i genomsnitt dricker ca 2 flaskor om dagen. Det är svårt att säga exakt hur mycket då jag ibland börjar med någon flaska vitt vin, det känns ju så oskyldigt, somrigt, lätt. Och sen fortsätter med biben i skafferiet. En BIB håller ca 2 dagar om jag har något annat att dricka vid sidan om. Så kanske 1 ½ dag, i ärlighetens namn.
Att min man inte tröttnat är ett mysterium. Jag har världens finaste son (och ja, jag höll upp under graviditeten) som jag egentligen verkligen vill umgås med men som jag skickar i säng med min man som ”nattare” för att få tid att dricka, för mig själv. Jag som VET hur det känns att vara barn till en alkoholist. Jag som VET konsekvenserna. JAG sitter här inför er, inte ett dugg bättre än någon annan. Snarare sämre. Jag vet baksidan för alla närstående och ändå förändrar jag inte. Jag är rädd. LIVRÄDD faktiskt! Tror hela tiden att jag ska bli sjuk. Hjärtinfarkt, stroke och cancer är återkommande rädslor. Pga alkoholen och allt det för med sig. Ena stunden sitter jag och är helt säker på att någon av dessa inträffat och jag ber till Gud i fullkomlig panik att hjälpa mig och jag LOVAR att NU (!!!) minsann är det slut på detta, om Han bara hjälper mig så ska jag förändra allt. Nu är det slut!!!
…men 2 timmar senare sitter jag där igen. Efter 1 ½ flaska vin är ångesten hanterbar igen… Sen dricker jag en flaska till för att kunna somna i lugn och ro. Någorlunda ångestfri…
Som ni förstår är jag verkligen en av de värsta, värsta… Jag VILL INTE!!!! Men ändå fortsätter jag! Som jag skrev i min första tråd, jag har tusen anledningar att vilja sluta, men bara EN att vilja fortsätta! Jag kan inte förstå att den enda anledningen ska få överskugga mina andra tusen. Att det är tillräckligt för att fortsätta. Min fina son… åh vad jag gråter över honom… Älskar honom över allt annat. Är så ledsen för varje dag, för varje dag är en del av den tid som bara rinner förbi. Vill stanna tiden. Vill bli frisk. Han är värd en bra mamma, en bra uppväxt. Han har inte gjort något för att förtjäna en mamma som sover hela dagarna när hon får möjlighet (vilket är det främsta sätt mitt problem märks).
Jag är rädd att mista honom, min man, min hälsa ( som i ärlighetens namn inte är mycket att prata om i nuläget), mitt sociala liv (samma sak där), arbete osv. De förstnämnda skapar dock störst rädsla. Jag är påläst. Vetenskap är mitt ämne och JAG VET vad alkohol gör med människan. JAG VET vilka konsekvenser det har, synliga och osynliga! ÄNDÅ sitter jag här som ett fån…. Mina tidigare arroganta tankar, om hur dumma alla var som valde denna väg…de känns inte så smarta längre…
Jag romantiserar alkoholen. Precis som jag gjorde med cigaretter när jag slutade röka. Jag VILL sluta, men tanken på att aldrig kunna dricka igen är för mycket (vilket är löjligt för nästa fråga är ju varför i helsike det är så viktigt?!). Så många goda stunder jag och alkoholen haft… Sådana härliga vänner vi varit, som delat glädje och sorg…
För en tid sedan lyckades jag med 30 dagars avhållsamhet. Det var en STOR bedrift för mig som druckit kopiösa mängder VARJE DAG i 6 års tid bortsett från under graviditeten. 30 dagar verkade omöjligt. Men så en dag kände jag mig ovanligt inspirerad och motiverad och började med flit läsa en blogg från anhöriga till alkoholister. Kände så väl igen mig i beskrivningen, både som barnet som behövde ta hand om sin förälder , syskon och hushåll på daglig basis pga alkoholen men också som den vuxna alkoholisten och som partner till någon som betedde sig på detta sätt. Jag läste också om skadorna på kroppen (som jag i och för sig känner till men var bra att bli påmind om) man ådrar sig efter en tids drickande. Jag streckade dag för dag och första veckan trodde jag verkligen inte att jag skulle klara den utmaning jag satt upp för mig själv. Men det blev lättare och lättare och till slut gick det!!! MEN, till motsats av vad jag från början tänkt så resulterade detta inte i ett mer hälsosamt förhållande till alkohol, utan då de 30 dagarna var över var det som om jag skulle ”ta igen” den tid jag missat då jag inte druckit.
Nu känner jag att jag vill försöka igen. Har inte utarbetat någon plan än och vet inte exakt vad eller hur jag ska göra. Vet bara att jag är så ofantligt trött på mig själv. Behöver några dagar att förbereda mig. Så tänker typ måndag… Någon som är med mig? Som vill börja tillsammans? Peppa varandra? Älska, hata, spotta och fräsa tillsammans?
Inser att detta var en väääldigt lång och ibland osammanhängande historia. Om du läst såhär långt måste jag tro att du är väldigt engagerad. Och väldigt sympatisk. Vill du prova att göra detta med mig? Jag behöver dig!

Alkohol konsumerad i skrivandets stund -massiva mängder!

AL

Läst allt och igenkänningen är skrämmande.
Kampen - de ensamma tuffa stunderna måste vi klara av själv.
Men vi är många som kämpar att stå emot denna bedrägliga verklighetsflykt.
Motivationen måste man finna själv.
Men det finns många här som vill stötta.

Fleur

Har läst hela ditt fina inlägg och blivit starkt berörd.
Följer dej gärna!
Känner igen vid mej i mycket, framförallt kampen mot vännen/ fienden alkoholen.

Läser med tårar din omskakande historia och känner inspiration och styrka av att se din nakna oretuscherade beskrivning av ditt nuläge och historia. Jag lider med dig och förstår och känner igen väldigt mycket. Men du har kommit en bra bit på vägen.. du har hittat hit... vilket i sig är en styrka och det innebär att du har börjat söka en förändring.. jag tror du skulle må bra av att stanna här på forumet.. om inte annat titta in så mkt du orkar.. för vi är många där ute som vill finnas där för dig och varandra. Hur mår du idag? dagsformen? skriv av dig om du orkar och berätta... jag har inte exakt samma problematik som dig men mycket stämmer.. det betyder dock inte att vi inte kan hjälpa varandra.. för i grundben är problemet detsamma.. vår relation till alkohol. Tycker din plan låter bra.. att börja förbereda sig och ge det ett försök måndag.. ett tips från mig dock.. är att inte måla upp för stora bedrifter eller för stora planer.. börja med att försöka vara helt vit på måndag.. eller skippa måndagen och kör på tisdag istället.. ( måndagar tenderar att bli så dramatiserat... " måndag nytt liv" osv sov) .. kör på tisdag eller onsdag om du frågar mig :) ..och bara säg till dig själv.. att idag ska jag vara vit.. och känna efter hur det känns... skriva ner alla tankar.. allt sug.. och alla uppenbarelser du kommer få av en vit dag.. och samtidigt anteckna hur du sover på natten och hur du känner dig när du vaknar dagen efter din vita dag.. varje gång jag somnat helt vit.. vaknar jag med en konstig känsla av renhet och seger .. bland även jobbiga känslor.. men i huvudsak så är den vita morgonen ett mirakel och något att eftersträva.. ta det i din takt.. vill du skriva av dig så läser jag / vi gärna <3 KRAM till dig från Odette!

Någonting inom mig kände att jag ville höra av mig till dig igen.. ville mest höra efter så du e ok ? Kram .... vi finns här..

Mirabelle

Ditt inlägg träffar rakt i hjärtat. Jag vill hålla om dig, ingjuta litet lugn och mod. Det kommer att bli bra. Du är här. Du är på väg. Livet, så som du vill leva det väntar. När som helst kan du säga "Nej. Min historia slutar inte så här." Och skriva om handlingen. Sedan måste du andas, och skjuta bort alla tankar på aldrig igen, för alltid, evigheten... Ta en dag i taget. En timme i taget. Kram

Mirabelle

Ville bara kika in och berätta att nu har jag sett Yes Man. Den gav en hel del att fundera över... Det hade jag aldrig trott om en Jim Carrey film. Utan ditt tips hade jag nog aldrig gett den en chans. Så tack för det :)

En alkoholists…

Fina människa <3 Jag blir väldigt rörd av att du bryr dig. Jag är inte det minsta ok dock.. Har nu lyckats med den otroliga bedriften att fricka inte mindre än 3 (!!!) flaskor vin plus lite till och ändå inte känns mig full... Jag handlade idag. Köpte 6 flaskor och tänkte att det skulle räck i några dagar iaf. Jag hade fel...

En alkoholists…

Och ja, jag ser att jag felstavade en del där. Var mer att jag missade tangenterna. Alltså, inte att jag är så full att jag inte kan stava...

En alkoholists…

Odette och Mirabelle (kom just på att ni har båda franska alias, samma inspiration?) ni är ju helt underbara!!! När har jag sagt något om yes man? Den filmen är verkligen en boost för en mörk själ -älskar den! Men minns inte att vi pratat om den?

Jag håller med, det var väldigt smart sagt om att inte börja på en måndag eftersom just den dagen är väldigt laddad. Finns en grekisk låt "Apo deutera" som betyder "På måndag". Han sjunger om att han ska sluta röka -på måndag. Sluta dricka -på måndag. ALLT ska bli bättre -på måndag! Och det är jag i ett nötskal!!! Det är nog VARJE alkoholist i ett nötskal när jag tänker efter. När jag minns min ***** under min uppväxt minns jag att *** alltid sa att till helgen, eller på måndag....DÅ ska jag sluta! Även fast jag inte trodde på det längre så hoppades jag fortfarande. Jag ville tro på det. Verkar som att jag nu tagit över det till mig själv...

En alkoholists…

https://youtu.be/qkAivSbXjBM

Det är lördagskväll och jag väntar bredvid telefonen
Jag söker efter en vän att gå ut med
Jag vill dricka, jag vill ha roligt
Jag kommer komma på ett sätt att komma över dig

Det är en ny dag utan dig
Den är ny, men jag kommer att ändra allt

Från och med måndag slutar jag röka
Kommer sluta dricka och svära
Kommer att gå utan dig
Men jag ska börja om igen
På måndag

På måndag

Jag släckte ... men nu tänder jag min cigarett igen
Kommer att få ljus av tobaken
Jag vill dricka, jag vill sitta uppe till sent på morgonen
Förbanna mig och mitt öde

Det är en ny dag utan dig
Den är ny, men jag ska ändra allt

Från och med måndag slutar jag röka
Kommer sluta dricka och svära
Kommer att gå utan dig
Men jag ska börja om igen
Nästa måndag

På måndag

En alkoholists…

Tack alla ni som tog er tid att läsa, och svara. Ni är helt otroliga!

Jag är inte in a good place, om man säger så. Har nu druckit 3 1/2 flaska vin (!!!). För några år sedan hade jag inte trott att det var möjligt ens...inte utan att tuppa av och bli magpumpad. Men uppenbarligen ÄR det möjligt. Och inte ens känna sig full... Visst jag är lite lullig, men jag lovar, INGEN skulle tro att jag druckit så mycket. Nu sitter jag här och mår riktigt dåligt. Börjar bli trött. Min son är sjuk och hemma från dagis. Han kommer vakna snart. Hur ska jag klara att vara upp med honom om en timme? Hans pappa har möjlighet att stanna hemma idag i värsta fall, men det är ju verkligen inte rätt att han ska behöva göra det för att jag supit skallen av mig och därför inte kan ta hand om vår son. Jag börjar bli trött. Skulle behöva sova. Mycket mer än någon timma. Jag är så besviken på mig själv. Det där med "Jag behöver några dagar på mig men på måndag..." funkade ju inte alls. Och det är inte första gången. Nu hör jag att min son börjar vakna... Vad ska jag göra????

Ellan

God morgon,
Din situation väcker extremt starka känslor inom mig. Jag får tillbaka minnen av att sitta fast i det mörka och inte veta hur i h-te jag ska ta mig ur det. Det visste jag inte heller. Ångesten var för stark och det spelade ingen roll vilka strategier jag satte för mig själv. De höll aldrig.
Det finns liksom ingen bra dag att sluta dricka eller egentligen är alla dagar den bästa. Det är inte enkelt men det är fullt möjligt. Ta hjälp, är den tanke och även känsla jag får när jag läser dina inlägg. Ta hjälp för din egen skull men oxå för din son. Jag har oxå barn och är gift och en sak vet jag, de hade lämnat mig om jag fortsatt.
Min drivkraft i nykterheten har varit mina barn men jag gav mig oxå ett löfte om att det var dags att må bra. Det var på tiden att den lilla tjejen inom mig fick allt fokus och fick må bra för sin egen skull.
Det är du oxå värd!❤️
Kram
Ellan

Mirabelle

Vänta inte på en ny dag. Som Ellan skriver, är varje dag den bästa. Till och med varje stund är den bästa. Justvden stunden när du finner en gnista hopp och framtidstro. Grip den. Skynda dig att hälla ut vad som finns i huset. Ring beroendemottagning. Grip den stunden och krama ut allt du kan av den. Du kan göra det. För att få leva. Livet blir inte långt om du fortsätter så här. Ditt barn önskar sig inget värdefullare än att hans mamma ska leva tills han är vuxen åtminstone. Grip stunden. Kram

Jag är inte religös... men när jag är som svagast ... i alla situationer i livet.. men mycket när A tar över.. så ber jag.. jag ber så det gör ont i knogarna.. till en högre kraft.. kraften som ska ge mig sinnesro och styrka att ta mig ur skiten som håller oss i ett hjärngrepp... " min GUD" hänger inte på ett kors.. och han finns inte i en bibel.. jag ber till min egen högre makt.. ibland upplever jag att det funkar.. bad senast för nån timme sen... slöt mina ögon och andades.. djupt... det hjälper vännen <3
Fina du.... jag blir väldigt orolig är jag läser dina rader.. jag lider med dig nått fruktansvärt och mest föra du verkar tro att det inte finns en väg ur detta... det finns en väg!!! men du måste våga ta första steget.. finns det någon chans att du kan " come clean" helt och hållet med din partner? Få ur dig hur du mår och hur läget är .. på riktigt... kanske får du den styrkan och stödet där som du behöver.. OM du orkar... så gör som MIrabelle föreslår.. och kontakta beroende mottagningen.. ta emot hjälp.. för den finns... DET FINNS INGEN SKAM i det du går igenom.. du är en fantastisk människa som förtjänar all lycka i världen.. men jag tror du verkligen behöver få prata med någon.. och få hjälp.. om inte annat en krycka.. vi finns här för dig... vi är rädda om dig.. skriv mer här idag om du orkar.. viktigt att få ur sig sin ångest.. vi lyssnar <3

Brittah

Känner igen mig, väl! Kanske inte konsumerat den mängden men mycket och många dagar i veckan. Och att komma från en fd somvar alkholist och blandnissbrukare till min nuvarande make som oxå har ett annat förhållande till alkohol än jag var van vid. För mig fanns ju inte att dricka på en söndag och absolut inte mitt i veckan som du skrev. Men så gjorde de, min fina make och hans föräldrar (kanske med måtta ibland något mer) mina föräldrar har ”supit” jag har sett dem fulla osv men -man dricker inte på söndag OCH absolut inte mitt i veckan!!!!
Min pappa har problem! Minmamma är lugnare nu... min morbror dog i sviterna av alkohol och tablettter. Vi gillar alkohol. Min make behöver jag inte ta hand om, han tar hand om sig själv och det är nog hans livsfilosofi -man sköter sig själv!
Svår känsla. Som du bedriver det. Min fd pappan till mitt barn honom försökte jag med allt jag hade att styra upp men jag höll på att gå under.
Så jag fick ensam vårdnad av min son för han har ”en pappa som är missbrukare och alkolist”.
Men vad är jag då?
Findrickare? En jävla lögnare..... som inte fixar att ta ETT glas på en måndag utan dricker 5 st i mitt fina hus med mina fina barn och fantastiska make!!! Ironi är bara förnamnet!!!
Jag finns här om du vill skriva!
Kämpa! Kram

Stugsara81

Jag finns här!
Blir också rädd av tanken att inte få dricka igen..men min 5 åring förtjänar en mamma som inte ber henne hämta öl från kylen när hon går dit för att ta ett äpple...patetisk. så dag 2 här...aldrig hållt upp längre än 4 dagar och har använt alkoholen som ett sätt att hantera min ångest och hjälpa mig att sova. Så när jag inte dricker är min ångest skyhög och nattsömn är inte att tala om...måste vända denna spiral om jag vill kunna leva...men är rädd ändå...

Lite oroad här borta.. e du ok ? Hoppas du skriver snart ( när du orkar förstås ingen press självklart!! ) .. Hoppas innerligt att du hittar en väg som känns överkomlig <3

En alkoholists…

Tack kära, kära ni <3

Igår var jag nykter. Det var ingen större bedrift dock. När man har druckit nästan 4 flaskor vin och sen knappt fått sova på det så är faktiskt inte alkohol det som först kommer till tanken. Förstå mig rätt, alkohol KOMMER till tanken även då, men mer tankar kring vad jag gör mot mig själv och mina nära. Hur illa kroppen blir behandlad, och en undran om det går att reversera de skador jag redan ådragit mig. Just då, när man vaknar efter bara några timmar, är det svårt att förstå varför man inte bara kan sluta. Jag la mig samtidigt som min son igår eftersom jag var så trött. Dessutom tänkte jag att det minska risken för att ta mig något under kvällen. Tror ni att jag somnade? Nej! Tankarna snurrar. Ångesten tar över. Kl 7 imorse somnade jag (hade legat i sängen sedan 19.3 ca). 07.40 vaknade min son. Gick upp och fick igång frukost men sen kom hans pappa upp och då kunde jag lägga mig en stund igen. Är helt slut idag, igen! Kom upp och då hade min man lagat en god Alla hjärtansdag middag. Jag kände mig urusel!

Nu har jag tagit 2 glas likör ikväll. Kommer förmodligen ta ett par glas till, men just för tillfället känns det som att jag kan hålla det så. Alltså utan att det spårar ur totalt. Vet att det vore bäst att avstå, men är inte där än. Det skulle betyda mycket om jag åtminstone kunde hålla det rimligt. Till att börja med...

AL

...varför du dricker? Du behöver inte svara om du inte vill. Men tänker att uppväxt och miljö inte är hela sanningen. Oftast finns det även annat med i bilden även om det första man tänker på är arvet från hemmet. Men vi lever nu...inte då och inte genom våra föräldrars beteenden. Bara en lös tanke.