Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Renée

Hej Nordäng67!

Känner med dig i det du berättar om ditt liv.
Hoppas allt ska bli bra för dig.
Önskar dig ett Gott Nytt År!

Jag vill tacka dig för allt du skriver här.
Även fast dina svar inte är riktade till mig,
så är de till stor hjälp för mig.

Vänliga hälsningar /R

LillaAochO

Tack för dina ord. De beskrev mina känslor som jag har just nu. Jag vill vara kvar men måste lämna. Vet inte om jag klarar av att leva ensam med mina barn men jag tror att jag måste försöka.
Har tappat bort mig själv. Jag var levnadsglad, rolig, initiativrik. Saknar den jag var.
Kram

för era ord <3! Allt går bra för mig, jag håller fast vid mitt beslut även om det finns stunder av tvivel! Att skriva och läsa här ger mig så mycket! Man bearbetar när man skriver och lär sig så mycket av alla kloka människor här på forumet när man läser andra berättelser och synpunkter!
LillaAochO: vet inte ditt liv och din historia men kan tänka mig att du liksom många andra här lever ihop med en alkoholist! Om du tänker ”helikopterperspektiv”: vad blir svårare om du lever ensam med dina barn? Och tvärtom vad blir lättare? Skriv en plus och minuslista och lägg dem som på en vågskål! Du och dina barn förtjänar att ha det bra! Har skrivit en hel avhandling om mig själv och vad jag behöver :-) var så svårt i början för jag insåg att jag inte hade en aning, hade liksom aldrig tänkt på det!
Ett riktigt gott nytt år till er❤️

LillaAochO

Tack för din omtanke och dina ord, det ger mig kraft. Lever med en alkoholist sedan många år men det är först på senaste tiden som jag märkt hur det påverkar mig och barnens mående. Just nu är allt bara ångest och att försöka ta sig igenom dagen. Hjärntvättad, manipulerad, jag vet inte vem jag är och har ingen egen vilja längre. Gott nytt år!! På något sätt känner jag hopp inför det nya året. Återigen, tack för att du bryr dig. Kram

Ensamivärlden

Kram till dig Nordäng67. Hoppas det snart känns bättre <3

det känns mycket bättre! Står fast vid mitt beslut att lämna! Ser allt mycket klarare nu! När man är mitt i något, som dessutom tar mycket kraft och energi, är det så svårt att veta vad som är rätt och fel! Det var dock helt rätt för mig att lämna! Nu är jag trygg, livet är stabilt, jag är gladare och piggare! Mitt förhållande tog verkligen mycket mer än det gav! Tack för din omtanke <3

misty65

Glad att du insett att det är rätt för dej. Det är också insett det tar väldigt mycket energi att leva med en människa som dricker för mycket. Hmm men är glad att du vet vad som är bäst för dej själv och inget du behöver grubbla över.

att träffa honom en stund igår! Hur dum får man vara! Trodde hans dragningskraft på mig var borta men ack va jag bedrog mig! Nu sitter jag här igen och tvivlar på mitt beslut och saknar en massa saker! FAST det kom fram att han ljugit om att han äter antabus! Han dricker inte sedan en månad tillbaka, sant! Men utan hjälp av antabus och då är risken överhängande att han börjar igen! Men se till vad jag gör istället tyckte han och tittade mig bedjande i ögonen! Han har haft nyktra månader/perioder förut! Visst bra att han inte dricker men dessa förbannade lögner driver mig till vansinne! Blir galen på mig själv! Var på KBT så sent som i torsdags och kände mig urstark! Varför har han sådan dragningskraft? En man som sårat mig så mycket, som ljugit mig otaliga gånger rakt upp i ansiktet!, som sagt så kränkande saker! Och som fortsätter ljuga fast man serverar konkreta bevis och fast han VET hur mycket det sårar mig! Sprang en mil i rasande tempo på morgonen, smakade blod i munnen! Fick meddelande från honom förut, han ville åka på utflykt imorgon! Tackade nej! Men var är min trygghet och säkerhet som jag VET att jag kände i förrgår? Bortblåst!

Tänk om man hade lika ”lätt” att se på sin egen situation som när det gäller andras! Jag ska stå upp för mig själv!

Foppalop

Allt du skriver påminner så mkt om mig själv. Hur ska jag stå emot hans vackra ögon och bedjande blick Om han bara slutar att dricka och väljer mig, hur svårt kan det vara. Tror fortfarande att jag kan förändra. Lämnade honom för 3 månader sen och jag tror fortfarande att han kommer att välja mig till slut! Samtidigt.. Vem är jag i jämförelse med Å.

hoppet om att man själv skall åstadkomma förändring får en att känna sig värdelös när det aldrig blir så! Det är HAN som skall åstadkomma förändring! Det måste vi komma ihåg!

Foppalop

Han säger att han kan sluta och dricka när han vill, har alltså inte kommit till insikt, han säger att han dricker alldeles för mycket och kan minska, han säger att sluta att dricka är som att gå i celibat. Han säger att vad ska man göra om man inte får dricka. Läser i dina inlägg att du också har en man som förför dig så fort ni träffas?

Förför vet jag inte! Men jag älskar den han är när han är nykter väldigt mycket! En helt annan person är han då....fast ändå inte! Man är ju en person liksom! Har insett att jag måste hålla mig borta från honom helt enkelt! Han är inte bra för mig! Märker också att han får mindre respekt för mig allteftersom tiden går! Oförtjänt egentligen eftersom jag är en lojal, ärlig och trofast person! Men kan förstå att han gör det eftersom jag förlåter, förlåter och....förlåter! Sånt som inte många skulle förlåta! Han tror han vet de rätta orden men jag märker att jag har tagit mig framåt! Hans ord om kärlek, förändring och gemensam framtid gör inte samma intryck på mig längre! Jag är mer realistisk och kritisk nu! Skönt! Går i KBT och jobbar med mig själv! Hoppas du hittar balansen och var din gräns går! Jag börjar känna att jag är på rätt väg!

Foppalop

Vad fint du skriver, vad stark du är, att läsa din historia och andras är lärorikt men din är den som får mig att fundera på vad jag har framför mig och hur min framtid kommer att bli om jag väljer att gå tillbaka, som sagt har ju också lämnat min stora kärlek men han upptar mina tankar dag som natt. Tror som sagt att han kan förändra sig, är antagligen naiv och förstår inte A makt.

Det har gått sådär! Ett kort möte för några veckor sedan raserade min styrka som jag byggt upp! Han fortsätter köra sin verbala ”övertalningskampanj”! Jag har stått emot och låtit bli att träffa honom nåt mer! Och jag fortsätter jobba med mig själv men tvivlar mycket! På honom och på mig! Börjar nog skaffa mig normala referensramar i alla fall! Jag har värsta influensan nu och är helt däckad men inte att han frågar om jag behöver hjälp med något! En skitsak på det stora hela men en skitsak som säger ganska mycket om vårt förhållande! Jag reagerar mot detta, bra! Hade jag inte gjort innan! Jag börjar sätta mina egna behov i fokus, bra! Tack för att du bryr dig Foppalop, betyder mycket❤️ Hur går det för dig?

Foppalop

Har nog tagit till mig nu att han har valt bort mig. Har också tänkt som du att det man inte reflekterar när man var mitt i börjar man fundera på efteråt. Till skillnad från dig är kontakten helt kapad nu sen 4-5 veckor, vill inte veta om han mår dåligt och är ledsen, han har gjort mig så ledsen och olycklig under så lång tid men han sket i vilket. Han är välkommen tillbaka om han tar rätt beslut. Punkt. Som du säger"skit sakerna" som man innan bara har nonchalerat dyker upp och man undrar om man själv är helt dum i huvet för att man inte sett det tidigare. Jag har känslan som gnager, borde jag inte finnas där för honom, vilken slags människa är jag som lämnar när det blir för jobbigt. Jag följde flitigt din tråd men det va så länge sen jag såg nåt inlägg från dig, mest i andra trådar. Fick en följeslagare med nästan samma historia. Vi får inte glömma att vi är nummer 1i vårat liv, och det är bra att du har kommit dit du är.Krya på dig och fortsätt att skriva i din tråd. Kram❤️

Har hållt mig borta från honom sedan första advent sånär som på ett kort möte för en månad sedan! Ett kort möte som orsakade stora bekymmer känslomässigt! I natt ringde han och sms:a flera gånger! Full såklart! Svarade yrvaket på första samtalet då jag trodde det var sonen som skulle hämtas! La på och satte på ljudlös! På morgonen fick jag ett väldigt argt och elakt sms som kan sammanfattas med att JAG är elak och spelar med hans känslor som inte svarar! Mitt i natten! Nu är det NOLL kontakt som gäller! Tycker inte ens om honom längre! Egoistisk som få, omtanken är obefintlig! Nu är det framåt och vidare som gäller! Borde tacka honom för att han ”gav” mig min styrka tillbaka genom sitt beteende under veckan som varit! Frisk från influensan, beslutsam och arg är jag?? Trevlig helg till er andra som kämpar❤️