Hej, är det möjligt för mig att förändra mitt drickande till måttligt, eller låste jag sluta helt?
Är närmare 30, stabilt förhållande, planerar bröllop, inga barn ännu.
Bakgrund:
15 år och började ”supa på helgerna” som ungdomar gör var jag alltid varit den i gänget som blev för full, spyr, bråkar, slåss, snedfylla.
20 år, bråkade inte längre med främlingar, sällan snedfylla, spydde bara självmant när jag kom hem för att det snurrade för mycket när jag skulle sova. Fortfarande fortast fullast, men glad och rolig. Men bråkade nästan alltid med min dåvarande kille på väg hem eller väl hemma. Minnesluckor, Minns inte vad jag bråkade om, hade ångest och blev förlåten, gång på gång.
25 år, hade skärpt mig lite, festade inte så ofta, 1 gång varannan var tredje månad. Kunde dricka vin till maten hemma en helg utan problem osv. Levde kvar i mitt tråkiga förhållande för att jag åtminstone kunde hantera alkoholen då. Men 1-2 ggr om året spårande det ju såklart ”för det var så längesen sist jag festade” så jag festade ikapp.. eller något?.
27år, slut med förra killen träffade mannen i mitt liv. Bestämde mig att aldrig bråka/tjafsa med honom på fyllan (vilket jag klarat hålla). Varit tillsammans med min ”nya kille” i 3 år. Han blir trött på mig när jag dricker för mycket för att jag får så mycket ”feeling” som jag säger när jag blir tjo och tjim, galej var det här och ska spela Allan och va rolig. Min sambo dricker måttligt, är alltid glad och slutar dricka när ”det snurrar”, vilket jag aldrig lärt mig hur fan man gör.
Jag har alltså i alla mina drickande år varit mer eller mindre dålig på att hantera alkohol. Jag är inte beroende på så vis att jag måste ha det, men jag får ”feeling” som sagt och ”festar man så festar man och då festar man rejält”. Får fortfarande OFTA minnesluckor.
Är det nolltolerans som gäller eller hur fan ska jag ändra mitt beteende? Jag VÄGRAR bli den där mamman sen som ramlar hem kl 3 och väcker hela huset för att jag fått lite för mycket feeling en kväll med tjejerna.