Jag har alltid varit ett ängsligt barn så länge jag kan minnas. Alltid oroat mig, alltid haft ett behov att känna känslan att jag duger och är bra. Bekräftelsesökande.
Jag har inte haft en olycklig barndom. Mina föräldrar har älskat mig och ställt upp så gott de kunnat. Men de har nog haft svårt att förstå sig på mig, mitt tänkande och mitt sinnelag. Jag har alltid varit en funderare, som tänkt mycket och fantiserat. Redan som 6-åring låg jag på farmors köksgolv och tittade i kartboken, förundrades över världen med en stor nyfikenhet.

Farmor och farfar var närmsta grannar. Jag var där nästa lika mycket som jag var hemma. Det var alltid tryggt där, man var välkommen och vi gjorde alltid roliga saker tillsammans. Mamma och pappa var ibland avundsjuka över att jag tillbringade så mycket tid med dem.

Som pojke hade jag inte särskilt många kompisar, snarare en eller två. Fysiskt sett var jag inte ensam, men inombords fanns ett tomrum, en inre ensamhet. Detta försökte jag fylla så gott som jag kunde med hjälp av mitt rike inre och fantasivärld. Jag skrev berättelser, gjorde statistik över saker och ting, just känslan av att grotta ner mig djupt i saker har alltid funnits där. Alltid driven av en inre rastlöshet, precis som det fortfarande är.

Jag har inte haft fler sorger eller besvikelser än andra människor i livet. Men jag kanske inte har samma starka rustning som många andra. Är inte lika hårdhudad.

Livet har ändå fungerat, skolan klarade jag galant, hade inget direkt umgänge med kompisar, men den inre rika världen räddade mig åter.

Alkohol är ingenting som har varit särskilt förekommande vare sig i familj, släkt och i det lilla kompisumgänge jag har haft. Smakade kanske på alkohol första gången när jag var 17 och konstaterade att det var ingenting för mig. Som 19-åring flyttade jag hemifrån för att börja studera till förskollärare. Där bodde jag tills jag var 24 år. Inte heller under denna tid drack jag mycket alkohol, kanske någon enstaka gång i månaden. Hade inget direkt umgänge, 1-2 kompisar och vi gjorde andra saker. Efter studierna flyttade jag tillbaka till min hemstad.

Från 25 års ålder fram tills nu när jag är 32 år har det hänt en del personliga tragedier som har påverkat mig djupt. Farmor och farfar är döda. Jag har flyttat runt 5-6 gånger, bott i andrahand pga svårigheterna att få lägenhet. Jag har fått sluta två arbeten pga att jag blivit trakasserad. Jobbar sedan 3 år tillbaka som vikarie på olika förskolor inom kommunen samt studerar strökurser vid sidan om. Vet inte vad jag vill i livet, är splittrad. Men jag vet att jag är så älskad och omtyckt i mitt arbete både bland barn och pedagoger. På senare tid har även min mormor börjat bli dålig, med orolighet, sviktande minne och många telefonsamtal. Eftersom jag bor närmast av släkten har det ofta blivit jag som fått ta hand om henne i de svåra stunderna.

Visst har vi en själslig sårbarhet i familjen. Mitt enda minne av morfar är att han var galen, högljudd och svor mycket och man var alltid en gnutta rädd när man åkte tid som barn. Däremot fanns det inget missbruk och ingen alkohol med i familjen. Mormor dricker inget och är hypokondriker. Det enda fokus i hennes liv är sjukdomar och krämpor. Det finns inget större intresse för oss andra.

När jag var 26 år hittade jag en vän på internet som jag började chatta med dagligen. Vi kom bra överens och hade liknande intressen. Han är något äldre med mer erfarenhet. Vi började laga mat tillsammans, gå promenader, se filmer. Något år senare flyttade jag in i hans 3:a mitt i stan vid stationen. På så sätt kunde vi spara pengar och dessutom var vi två ensamma själar som behövde sällskap. Jag blev introducerad till vinets värld. Vi drack vin till maten, gick på vinprovningar. Dessutom började vi resa runt i Europa och världen, med restaurangbesök och hotellövernattningar, där vin och alkohol var en självklar del. Även hemma drack vi allt oftare. Detta pågick rätt kontrollerat under några år. Men när jag var runt 30 och tiden fram till nu, har det successivt eskalerat. Det senare året har det inte funnits många nyktra dagar. Har behövt en allt större mängd alkohol för att få samma effekt.

För min egen del, vilka orsaker kan tänkas finns till detta missbruk?
- En medfödd sårbarhet, en känslighet, inre rastlöshet och tomhetskänslor.
- Det ständiga faktum att livet är förgängligt och en dag finns jag inte mer. Bara det är skrämmande.
- Jag får sova. Har haft sömnproblem till och från hela livet. Sömnkvaliteten sämre, jag vet. Just insomningen har alltid varit mitt bekymmer.
- Jag får vara ångestfri på kvällarna, för det är den tiden på dagen då ångesten kryper fram.
- Jag har varken barn eller husdjur att ta hand om.
- Jag har ingen bil och är inte i behov av det.

Fördelar:
- Får somna in och kan gå till jobbet. Alkoholen har aldrig gått ut över mitt arbete.
- Minskad ångest, kortvarigt tänkt.
- Höjer humöret.
- Lättare i sociala sammanhang.
- Ökat självförtroende.
- Det är helt enkelt gott. (Dricker typ bara rödvin)

Nackdelar:
- Ångesten som visar sig oftare på morgonen. Vaknar för tidigt när jag är ledig ofta.
- Ökad aptit för onyttigheter, känslan av ”plufsighet”.
- En generell ökad ångestnivå. Känner oftare ångest när jag åker tåg, bil och flyg. Irrationell ångest.
- Minskad kreativitet.
- Oron för alkoholrelaterade sjukdomar.

Vill påtala att jag inte skulle kunna tänka mig att dricka alkohol före kvällens intågande. Dricker inte före 19:30 och är inte ens sugen. Men ser det som en BELÖNING. Att jag är VÄRD det, efter en strävsam dag på jobbet. Att ta ett varmt bad eller se en film fungerar inte för mig.

Nu har jag iaf kommit till insikt, att jag inte kan fortsätta så hur länge som helst. Måttet är rågat. Botten är nådd. Behöver få till en förändring. Framförallt behöver jag ha säkerheten och vissheten att jag får sova till kvällen, för annars får jag panik, ångest och det går ut över min inkomst. Provade en nykter kväll igår, somnade efter våndor kl 4:30 och sov till kl 9. Ledig trots allt. Men jag vet att jag inte klarar detta på egen hand. Det är lättare att vara nykter när min vän är hemma, vilket han är 3-4 dagar per vecka. Har nu skjutit upp nykterhetsstarten till på fredag. Då har han fem nätters ledighet och kan hjälpa mig i de svåra stunderna. Jag ska boka tid hos läkaren och se om jag kan få hjälp med medicin och kanske KBT.

Skönt att skriva av sig detta.

/Ron

Ron32

Är det så att man behöver känslan av att hålla i det där vinglaset även om det är A-fritt?

Ron32

Man känner sig inte så fruktansvärt ensam. En fristad där man kan vara brutalt ärlig.

Har kommit på mig själv när jag går till systemet det senaste året, att jag alltid väljer att gå till den kassan där jag troligen inte blir igenkänd, eller så ser jag utifrån vem som jobbar och väljer att åka till den andra butiken ett par km utanför stan. För att det är förknippat med en slags skuld och skam att bli igenkänd. Vad ska de tycka? De kanske tänker: "Oj vad ofta han är här, vad mycket han dricker".

Ron32

Imorgon kommer min vän hem och vi ska inte ha någon alkohol hemma under helgen. Mest nervöst är det hur jag ska kunna få sova...Jag har tabletter hemma som jag nästan aldrig använt mig av...Propavan (känns som man blir dåsig dagen efter) men kanske bra alternativ? Jag har även Atarax, vilken jag tycker är lite klen. Jag har även några oxascand, som kanske mer är lugnande än sövande...Är det något vettigt alternativ som kan hjälpa mig igenom de första nätterna?

Att jag kommer från anhörigsidan.
Så är jag en beroendepersonlighet.
Känner igen mig i dina våndor,ångest,tomhetskänslor mm.

Vad tror du om att inte ta något alls?
Kanske börja möta ditt inre jag som säkert vill komma fram och prata med dig.

Ångesten kanske blir monumental.
Eller inte?

Att ersätta en substans med en annan brukar inte vara till så stor hjälp.
Att försöka kontrollera intåg av alkohol tabletter eller tom sitt eget känsloliv brukar sällan gå så bra.

Att kanske bara låta denna första helg bli ett ordentligt avstamp till noll tröst i form av stötämpare.

För mig har forumet varit en guldgruva i snart 4 år.
Mitt mående har svajat både upp och ner.

Men när jag lyckas avstå beteende och handlande som i längden skadar mig så här jag bit för bit återerövra mitt eget jag.

Hur du än väljer så håller jag tummarna för dig och din sambo denna helg.

Ron32

Jag klarade av dag 1 utan alkohol! Min vän har kommit hem, vi lagade god mat och jag drack lemonad ur vinglaset! Ingen ångest på hela kvällen. Lugnt och behagligt. Dock ganska svårt att somna in, men lyckades utan yttre medel efter ett par timmar.
Vaknade upp 5h senare klar och lugn i huvudet. Ingen stress och ingen ångest. Kanske somnar om en stund till snart!
Igår gick det bra, men jag vet ingenting om dagen eller morgondagen. Jag andas.

Ron32

Lagar en god gryta ikväll, men det är något som fattas. Det där första vinglaset när man står och lagar maten. Inte ångestfyllt på något sätt, utan mer tomt...ännu tråkigare att inte kunna dricka något till maten, det blir vatten...
Det har varit en bra dag, utan oro eller sug. Hittills. För mig är allt lättare nu när det blir ljusare ute och när solen lyser. Hösten och tidig vinter nov-dec-jan är hemska månader för mig. Så för mig är detta en bra period att börja detta nya steg mot ett liv med mindre alkohol.

Ron32

Måndag morgon. Inte druckit en droppe sedan i torsdags kväll. Sovit mycket bättre än jag hade kunnat tro och vaknar lugn och utvilad på morgonen. Hade helt glömt bort hur detta kändes. Min vän och sysselsättning som kräver koncentration är min hjälp! Har inte tid att fundera så mycket. Men det är på onsdag den stora utmaningen börjar. Då åker min vän bort på arbete i 5 nätter och jag kommer vara själv hemma. Det gäller att fundera ut en strategi.
Dag 4 idag! Jag är stolt!

Ron32

Känner mig starkare än på mycket länge. Vaknar utvilad utan ångest. Har mer energi som räcker hela dagen. Mindre sug för varje dag som går. Ganska stolt över mig själv faktiskt. Tack vare all stöttning och att jag varit sysselsatt har varit en stor hjälp. Att sova har gått bättre än jag trodde. Men jag vet också...
...att det här är tillfälligt. Mitt mål är inte att bli nykterist, men däremot att förändra mitt drickande och skapa sundare rutiner för det. Kanske kommer jag dricka i helgen, men mer förståndigt. Istället för en box blir det flaska. I april 2 veckors solsemester, kommer troligtvis bli en hel del alkohol. Men ska begränsa det. Är realist. Men de insikter jag fått den senaste veckan hjälper mig i mitt tänk kring fortsättningen och till ett sundare liv med mindre alkohol.
Idag är jag nykter! ??❤️

Ron32

Jag gillar detta forum - för ingen kommer med några pekpinnar. Det finns gott om stöd. Förståelse. Öppenhet. Omtanke. En plats att våga vara ärlig och sårbar.

Jag fortsätter att reflektera över min relation till A. Eftersom jag hellre dricker när jag är själv än i andras sällskap så vet jag att det är ett sätt att komma bort från ensamheten. I grund och botten är vi alla ensamma. Men vem vill vara det? De tomma inre rummen som måste fyllas, de tysta skriken som behöver dövas, vetskapen om att livet är förgängligt, att komma bort från tankarna ett slag. Det finns till viss del en existentiell ångest i min relation till A. Jag vill ju leva så starkt. Men tankarna på att det inte alltid kommer vara så är outhärdliga. Sysselsättningen är ett sätt att fördriva dessa tankar, att dricka bort dem är ett annat. Och alla vi konstnärssjälar, kreativa skapare med ett ständigt surr inuti oss, med denna rastlöshet som ständigt måste tas hand om. Det är svårt, livet är svårt.

Men vi kämpar. Dag 6. Jag mår bra, just nu. Ett andetag in, ett andetag ut...

Emma79

Du skriver väldigt fint. Det kan vara ett fantastiskt tidsfördriv då man är ensam.

Ron32

I en nykter period blir man mer klarsynt och kan se saker ur nya perspektiv och ur fler synvinklar. Det är bra med nyktra perioder. Hur länge de varar kan se olika ut för olika människor.
Men vi är inte mer än människor, upprätt gående däggdjur. Vi har "druckit" i alla tider och troligtvis kommer vi göra det för all framtid, så länge vår existens finns kvar på denna jord.
I eftermiddags kunde jag inte stå emot, var tvungen att gå till systemet - en flaska - ingen box, bara det är ovanligt. Lite skam, lite känsla av misslyckande. Troligtvis lite ångest imorgon. Men...det är ju såå gott. Just smaken tilltalar mig så otroligt mycket. Jag kan ha whiskey, vodka, likör etc hemma, men skulle aldrig ha behov att dricka det om jag inte hade något vin hemma. Har heller inte haft några "utsättningssymptom" de här dagarna utan A.

Och så börjar vi om igen. Vi faller, faller, faller, sedan reser vi oss. Och sedan faller vi tillbaka och reser oss igen. Det är väl lite det som är själva livet. Det som är att vara människa. Att ständigt falla, men att alltid resa sig igen. Rätten att få misslyckas. Att inte behöva vara perfekt.

... är bättre än mer i detta sammanhang. Så länge du inte klarar att sluta helt, så är det självklart ett framsteg att köpa en flaska istället för en BiB. Nya tag i morgon! ♡

Ron32

Yes, någonstans på vägen har jag glömt hur det är att verkligen njuta av ett gott vin istället för att bara klunka i sig utan närvaro. Så små klunkar med mycket vatten vid sidan om.

För det är mitt mål, att dricka mer måttligt och kontrollerat - inte sluta.

Ron32

Idag är en ny dag. Mår bra. Solen skiner och njuter av kaffet.
Intressant tanke som kom upp igår i en annan tråd som handlar om planering av sitt drickande. Det finns de som säger att om man planerar sitt intag av A så är man på fel väg och illa ute. Det kanske är så för många, men det är ingen given sanning bara för det. Vi är olika, det som passar för dig kanske inte passar för mig och vice versa. För mig har jag markerat de dagar varje månad som jag ska vara nykter respektive dricka. Eftersom mitt mål är att dricka mer sällan, inte sluta. För varje dag som jag är nykter sätter jag en guldstjärna. För jag måste ha det visuella, se framför mig att jag fixar det här och se belöningen framför mig att jag faktiskt klarade det.

Fredde

Jag kan känna igen mig i en del av din berättelse för jag var med ett känsligt och oroligt barn med en medfödd sårbarhet. Jag har nog sen jag var liten kännt mig vilsen och otrygg och kännt ett tomrum och en sorg inom mig som jag genom åren försökt fylla med alkohol för att dämpa och lugna ångesten och alla tankar och känslor som bubblat inom mig. Jag har med ett bekräftelse behov av att känna att jag duger som jag är och att jag ska vara duktig osv. Jag har alltid försökt göra mitt bästa oavsett om det handlat om jobb eller sport för att få den bekräftelsen jag sökt för att känna att jag duger. Mina orimliga och höga krav på mig själv och sökandet på bekräftelse från andra har gjort att jag blivit utbränd och deprimerad och mått dåligt från och till genom livet.Alkoholen har varit en tröst som gjort att jag kunnat fly från dessa negativa tankar jag haft om mig själv och det har hållt ångesten borta men dagen så har den istället varit ännu starkare. Så jag har lärt mig att genom att fly genom att dricka löser inga problem utan tvärtom det skapar fler problem än vad man hade från början. Därför har jag testat att ha vita månader och då har jag mått bättre både psykiskt och fysisk. Jag har dragit ner på drickandet så nu dricker jag några öl varannan vecka och det har fungerat bra hittills. Det är skönt att ha detta forumet och dela tankar och känslor med andra som förstår en det är en tröst i sig och man mår bättre i sig själv när man kan stötta och hjälpa andra med ? Ha en härlig dag och njut av solen och kaffet ?

Ron32

Vad roligt att höra att du har hittat en balans i tillvaron, jag är på god väg också! :) Ja flykt och tröst kan ju några anledningar, men också livets långtråkighet, tristess, brist på sysselsättning och stundtals meningslöshet finns också med i mitt mönster. Att få bli någon annan en stund, tysta tankarna för ett slag. Ja den här sidan är ett toppenbra forum. Tack för ditt fina inlägg!

Emma79

Du skriver om planering. Bra med kontroll men samtidigt ( som jag just skrev I ett längre inlägg I en egen tråd ) tycker jag det skulle vara så skönt att bara glömma bort alkoholen. Inte vara medveten om huruvida det finns eller inte finns vin hemma, exakt när och hur mycket man drack sist och när man kan tillåta sig att få dricka igen. Om man kunde ha så mycket andra viktigare saker för sig så att man plötsligt hamnar på en middag med ett vinglas I handen och tanken “Shit det här var länge sen , så trevligt!”.

Ron32

Jag funderar mycket kring vad man ska ersätta A med? Vilket substitut finns det som ger samma känsla? Eller ska man bara inse att det finns inget substitut och livet helt enkelt får vara något tråkigare. Godis, choklad, socker, promenader, filmer och böcker kan inte ersätta den där känslan som A ger. Kvällarnas leda och tristess när man är ensam hemma. Vännerna har sitt. Jag har börjat lösa korsord, lägga pussel, kanske ska börja pärla halsband och pärlplattor som terapi. Allt för att lägga fokus på något och skingra tankarna för ett slag.

Fredde

Ja beroendehjärnan funkar ju så att tar man bort ett beroende så är det lätt att ersätta det med något annat beroende som ger belöning. Visst alkohol bedövar känslor och tankar och får dopaminet att flöda i kroppen så man mår bra för stunden men i långa loppet är det ju inte bra varken för kroppen och det mentala för risken finns att man bygger upp en tolerans och att risken finns att man behöver dricka oftare och mer för att få samma kick som innan. Det är bra att du hittat tidsfördriv som skingrar dina tankar och som gör att du har fokus på annat. Är ensamheten det som är jobbigast för dig och som triggar dig att dricka? Jag är med en tänkare och grubblare och kan fördjupa mig i saker och ting och om livets mening och tanken på att en dag tar allt slut och tänker jag för mycket på det så lurar ångesten runt hörnet. Hur mår du ikväll?

Det är alkoholen som är ett substitut för verkliga känslor, min vän. När jag valde att bli nykter för att rädda livet på mig själv var jag inställd på att leva resten av mitt liv utan de härliga känslorna alkoholen gav mig. Nu, ett nyktert halvår senare förvånas jag ständigt över hur dessa känslor ändå infinner sig. Det är svårt att tro, jag vet, men alkoholen skapar inget som inte redan finns. Däremot tar den bort förmågan att känna glädje och harmoni på naturlig väg.
Som jag ser det berövar alkoholen oss våra äkta känslor, den stjäl något värdefullt från oss.
Jag hällde i mig mängder med alkofri öl och det fungerade. Idag behöver jag det inte längre men dricker det vid festligare tillfällen för jag gillar inte läsk.
Vi med alkoholproblem har oftast även andra problem. Men en sak är iaf säker, utan alkohol i våra liv blir vi inte bara av med ett problem, en hel rad andra svårigheter brukar också försvinna när alkoholen är ute ur bilden.
Ta en stund i taget, ät ordentligt, försök att sova, rör på dig och ta inte det första glaset.
Alkohol ger oss inte något vi behöver, den tar det ifrån oss.
Stå på dig????‍♀️