Jag vet inte hur jag hamnade här. Jag hade en skyddad uppväxt och var överöst med kärlek från familj och vänner, men när jag 13 år gammal blev full för första gången var jag som besatt. När jag fyllde 18 festade jag som om det inte fanns någon morgondag och som 20-åring började jag varva utgång med att dricka hemma.
Idag är jag 25 och har knappt några vänner kvar. Jag har satt mig i situationer på fyllan som varit direkt farliga. Har blivit våldtagen, gjort bort mig så att jag legat och ångestskrikigt dagen efter och jag faller upprepande ner i depressioner.
I höstas fick jag reda på att levern var något förfettad och fick rådet att inte dricka mer. Men det har jag gjort. Ca 6 liter vin (om inte mer) i veckan och nu är jag livrädd att det är kört. Kan det vara försent för min kropp att återhämta sig? Jag känner mig svag som en femåring, har ofta ont i magen och njurarna och känner att jag lixom börjar bli... Korkad? Har alltid haft läshuvud och nu är det som bortblåst. Nu för tiden kan det gå åt en hel box på rn dag. Jag häver i mig som om det vore vatten. Jag ser ingen framtid längre. Bara ångest och skam. Inga barn. Ingen man. Kanske inte ens vänner.
Jag har mycket kontakt med vården som verkar väldigt oroliga för mig. Har försökt med både antabus, kbt och 12-steg men inget fungerar. Varför har inte vården lagt in mig? Ska man be om det?
Sitter och väntar på att livet ska rycka in nu. Antingen i form av ett mirakel eller att jag sjunker så djupt ner att jag måste välja mellan liv eller död.