Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Lim

God morgon! Och särskilt till dig då Muskot ☕ Visst är det underbart att vakna utan illamående och hjärtklappning och ångest? Helt fantastiskt.

Jag minns förr hur jag kunde ha minnesluckor på morgonen och barnen pratade om nåt "mamma, du vet den filmen vi ville ha igår?" Och jag visste ju inte alls och kände mig som en påse sopor. Men nu! Nu kan jag säga samma sak, att jag inte alls minns, men nu är det pga vanlig normal överfull hjärna som jag inte kommer ihåg ? Att glömma pga alkohol och pga trött vuxenhjärna är ju helt olika saker. Det sista mår jag inte dåligt av och inte barnen heller.

Det är små saker hela tiden som man inser är bättre med ett nyktert liv. Varje liten detalj sammansatt gör att hela självkänslan höjs.

Igår var jag lite rastlös och lite ledsen på kvällen, en kort stund bara. Tänkte på hur jag agerade på såna känslor förr när jag drack. Då hade jag förmodligen börjat nåt projekt nu, typ måla om sovrummet. Det är nåt jag vill göra men jag vill göra det när det passar bra och jag hinner förbereda etc. Hade jag druckit hade jag lätt kunnat åka och köpa vin och målarfärg och kört igång utan att ens täcka över sängen. Bara gjort det som nån slags impulsiv ångestlindring. Och sedan hade ångesten suttit i sovrumsväggarna för alltid i och med färgen.

När jag drack såg jag till att ha mkt att göra hela tiden på ett sätt som blev dåligt i slutändan. Och gav mig massa röra både inombords och i hemmet. Visst kan jag sakna lite av impulsiviteten och spontaniteten men baksidan av det där var ju bottenlös ångest och skuld.

Nu ska jag ta en till kopp kaffe och njuta av att må bra. Och hoppas att ni gör det med ❤

Kramar!

Det är bra att skriva ned sina tankar och känslor..Då kan man läsa och förstå sig själv..Lära sig om sin egen personlighet..Jag har börjat skriva ner om min barndom och speciella känslor och händelser..Även hur min dryckeshistoria ser ut..Mycket aha-upplevelser, mönster som upprepas osv..Detta sa min sponsor i aa att jag skulle göra..Man glömmer mycket om hur allt varit..Vissa minnen tar en långt tillbaka i tiden både på ont och gott..Jag skriver i ett block, det känns bäst för mig..Ha en fin vit Söndag lim..Gnistrande vinterkram❤

Som sagt, blir så peppad av dina vardagsskildringar av det nyktra livet. Att inte göra något speciell är också att göra något. Att aktivt stanna upp och bara vara behöver vi träna på. Ha en fin söndag! ♡ Kram

Lim

Tack miss lyckad och vinäger för era inlägg och kramar ?

Jag är HELT SLUT efter den här veckan. Känner mig som en trasa. Har tagit ett bad och nu sitter jag i en fåtölj och har bestämt mig för att inte lyfta ett finger ikväll. En del av mig skulle vilja helgstäda men den andra delen skriker NEJ, ÄR DU INTE KLOK?!

En sak som känns helt underbar är att jag nästan njuter av att jag är såhär slut. För det gör inget. Två dagar ledigt nu. Och jag behöver inte dricka! Behöver inte ägna energi åt det. Och då hinner jag vila upp mig rätt bra på två dagar.

Ikväll blir det fanta för mig (om jag inte somnar efter korv och bröd-middagen jag ska ordna nu ??).

Jag köpte ju en halvflaska a fritt bubbel när jag firade min ettårsdag. Det är två veckor sedan nu och den står kvar halvfull. Kastade den nu. Bra så. Jag behöver inte låtsas att jag dricker vin. Det har tappat funktionen. För nu i alla fall.

Ha en fin helg allihop. Kramar!

Lim

God kväll. En sen kväll.

Känner mig lite vemodig av och till. Som att jag vill gråta men inte vet varför. Tänker på döden. På att jag själv ska dö en dag. Får dödsångest. Jag mår egentligen bra tror jag. Men ibland tror jag livet är för stort och brett och det är för mkt att ta in från alla håll och kanter. Ytligheter blandas med allvarliga tragedier. Yta, yta, yta. Status och pengar. Inredning och skönhet. Och samtidigt krig och svält. Och mitt i alltihop... jag. Mamma, fru, kvinna. Jag ser flera år framåt. Oroar mig för barnen.... Hör tonåringar på bussen prata sprit. Om en giftig gin som gör att man vill spy men man somnar. Ska vi festa ikväll? Har du sprit? Får jag smaka?

Avskyr när min sinnesstämning är såhär. Känner mig som 14 år. Livet känns för obegripligt igen. Vad håller vi på med?

Jag måste hitta nåt att landa i. Som gör att jag förstår varför vi lever här. Min mening är ju mina barn. Men jag tänker på deras framtid. Ska de gå igenom samma saker som jag gått igenom... och varför isåfall? Ytligheter som bara människor kan ägna sig åt.

Jag tror jag behöver gråta ut. Men gråten sitter lite fast. Men jag ska försöka gråta. Och starta om. Hitta mening.

Det konstiga är att jag har varit på väldigt glatt humör idag. Mått väldigt bra. Och så kom kvällen och jag blir såhär. Jag tycker att det är så konstigt. Jag har haft många fina bra dagar. Men alldeles för stressigt på jobbet. Är det därför jag blir såhär?

Oavsett andledning så accepterar jag känslorna. Och jag kommer att klara av dem. Och tack vare att jag inte bedövar eller förgiftar mig så bearbetar jag det istället. Och det gör mig trygg att veta att jag snart är okej igen. Jag kan ta hand om mig själv när jag inte dricker.

Det blir bra.

Ibland känner jag som du, man blir nästa attackerad och överväldigad av många olika känslor samtidigt. Kom att tänka på Gessles låt "Här kommer alla känslorna på en och samma gång".

Att tänka på sina barn och vad de behöver gå igenom är lika jobbigt som oundvikligt emellanåt. Föräldrarollen är tuff vad gäller detta. De är ju det finaste vi har, hjärtat svämmar över av kärlek.

Tycker du gör helt rätt som bara tar in och accepterar, ibland finns det inget annat val om man ska orka. Och du vet att det går över. Och du är nykter. Bra så! ♡ Kram

Lim

Tack vinäger för ditt svar. Ja visst är föräldrarollen tuff så. Gissar att många föräldrar upplever det och det är därför man brukar säga att ens barn måste få göra sina egna misstag. Men ibland är det svårt. Svårt för mig är det när jag redan tänker på deras tonår som kommer sedan. Lider i förväg med dem och det är ju helt dumt och onödigt.

Men som jag visste häromkvällen så gick ju mina känslor av olika ångest över. Eftersom att jag lät mig känna det jag kände.

Idag känner jag mig så otroligt bekväm i min nykterhet. Helt otroligt bekväm. Jag fattar verkligen vilken tjänst jag gör min egen kropp (och än mer mitt psyke). Jag märker på folk hur de faktiskt har mindre ork än mig på många sätt. Och alla dessa personer dricker på helgerna i princip. Jag är så glad över vad jag ger mig själv. Och min omgivning också förstås men ändå just nu njuter jag nästan mest över vilken vändning jag gjort för mig själv. Herregud vilken skillnad det är på mig. Och det blir bara bättre och bättre och lättare och lättare. Och det tycker jag känns så coolt! Att det 384 dagar in i min nykterhet fotfarande utvecklas till att bli bättre och bättre. Men det hjälper nog mkt att jag lyssnar på mig själv och min egen övertygelse. Jag försöker att inte påverkas av andra. Och det funkar bra när min självkänsla är så pass bra som den är igen.

Ska snart åka bort med större delen av min familj och några släktingar och den här gången ska jag försöka att inte påverkas av deras eventuella drickande som jag gjorde kring jul och nyår. Då kände jag mig utanför och ledsen för att ingen annan kunde relatera till mig.

Hoppas ni alla har en fin torsdagskväll ❤

Kram!

anonym17136

386 dagar .. om jag har räknat rätt .. Stort Grattis Lim ? Läser om dina tankar och funderingar , om barnen och A .. låt inte händelserna gå i förväg och oroa dig redan nu för dem ... Du är en bra förebild och mamma för dem .. Nykter och Närvarande ?

Lim

Tack Lerigen ❤ du har rätt i att jag inte ska oroa mig i förväg.

Imorgon har det gått ytterligare en månad av frihet. 13 månader. Det är fortfarande lika skönt.

När man dricker är det lätt att tro att alkoholen gör en "ledig" och mindre stressad etc men hjälp vad det är osant. Jag känner mig ledigare när jag har en helt nyktert liv. Kan känna mig ledig mitt i en jobbvecka nästan för att jag inte behöver längta efter och planera drickande.

Hm jag känner nu att jag försöker skriva det jag tänker men jag känner att det blir krystat för det enda jag egentligen känner och tänker är: nykterhet är såååå skönt.

Ha en trevlig nykter helg ❤

Ibland är det så roligt att läsa dina funderingar, eftersom vi är lite lika i det. Jag har också en tendens att fundera och oroa mig för barnen, för livet, för allt. Superkänslig för andras mående och försöker gärna styra upp och se till att alla mår bra. Det kostar på och är egentligen helt onödigt. Man löser ju tillfällena som dyker upp och vissa dyker inte ens upp och de som gör det drabbar inte mina barn på samma sätt som jag upplevde saker. Pratade med en mamma till en av dotterns kompisar som sa att hon låg steget efter... ja, jag ligger ju steget före, har liksom förutsett en del situationer på gott och ont.
Har nu två tonåringar och hur mycket jag än har oroat mig så funkar livet rätt bra för dem. Jag gick till en kurator som förklarade lite och fick mig att fundera på min roll. Det är ju givetvis omöjligt att inte hamna i de där oros tillstånden, men jag försöker fundera på hur jag kan använda det. Det jag tror att jag gör som funkar bra är att ge barnen möjlighet att prata om olika situationer utan att döma dem. Det vi vet är att man inte alltid handlar perfekt och det är kanske det viktigaste att förmedla till barnen ändå.

Lim

Tack Sisyfos för ditt inlägg. Hoppas det är bra med dig? Ja det var bra saker du skrev och jag håller med om att det är viktigt att prata och vara öppen och inte dömande med sina barn.

Jag är rätt dålig på att läsa på forumet numera. Kollar aldrig in på det vidare livet ens fastän jag borde "höra dit". Orkar liksom inte riktigt.

Livet och nykterheten går ju upp och ner och pga det håller jag mig ändå kvar här. För trots att det går så bra så vet jag ju inte hur det ser ut om några månader.

Olika saker har gjort mig upprörd de senaste dagarna. Och idag när jag promenerade med barnen till affären på kvällen slog det mig hur INGENTING just nu gör att jag vill dricka. Mådde illa av att tänka mig att dricka så jag klarade inte ens av att tänka klar tanken. Gud vad jag hoppas det är såhär mitt liv alltid ska vara när det kommer till alkohol. Exakt ALLA mina föredetta triggers har östs över mig de senaste dygnen men inte en enda gång skulle jag tänka mig att ta ett glas. Varken när jag är arg, ledsen, stressad, trött eller uttråkad. Tvärtom. Det absolut sämsta jag skulle kunna göra är att dricka. Jag är så glad över att det är så jag känner. Inte bara att jag förstår det rent intellektuellt utan att det är min naturliga känsla. För då behöver jag inte anstränga mig alls för att låta bli att dricka.

Jag har också insett att jag blivit lugnare som person. Simpla saker som att packa i varor i matkassarna, hänga tvätt eller gå till bussen med barnen.... jag gör de med ett lugn i kroppen som jag inte hade förr. Då var jag hela tiden spänd och skyndade. Jag gör saker lite långsammare nu och det är skönt. Detta gäller hemma.... på jobbet är det tvärtom. Där stressar jag ihjäl mig just nu. Men tack och lov är det bara mer kaffe jag vill ha pga det.

Tänk att man faktiskt kan gå från att vilja ha alkohol flera gånger i veckan och alltid hitta en anledning att dricka till att inte ens klara av att tänka på ett glas med A utan att må lite illa. Att A är det sista man vill ha. Varje dag hela tiden oavsett sinnestillstånd. Det är ganska häftigt ❤

Godnatt allihopa ❤

att man blir lugnare och mer harmonisk, och kan utföra vardagsbestyr i ett mer sansat tempo, när man lever i friheten utan alkoholen och sug.

Jag har ett arbete med många stressmoment och hög arbetsbelastning. Ofta var det förr stressen på jobbet som utlöste drickandet. Nu märker jag att jag dels blivit mer stresstålig, men dels också att jag ibland kan planera och omprioritera så det blir lite uthärdligare.
En annan viktig sak är att nu när jag alltid är nykter, så kan jag vila och återhämta mig betydligt bättre när jag är ledig. Det är viktigt och nyttigt.

Härligt att det fortsätter att gå bra med ditt liv i frihet utan alkohol. Tack också för att du fortsätter att dela med dig Lim.
Ha en rofull söndag, med vila och utan stress.

Lim

Hej pi31415. Håller helt med dig, som nykter kan man vila och återhämta sig på ett helt annat sätt!! Det är avgörande tror jag för orken. Och eftersom ett annat lugn infinner sig så hinner man tänka efter mer och därför lyckas göra precis det du skriver; att omprioritera.

Denna vinter har ju varit extremt lång. Där jag bor är det massvis med snö fortfarande och våren känns avlägsen. Detta hade kunnat ta livet av mig nästan under min drickande period. Men denna gång klarar jag det. Deppar inte ihop pga det trots att det såklart börjar bli drygt med den långa vintern.

En annan sak som också är mkt bra för mitt välmående är att jag sällan jämför mig med andra numera. Förut jämförde jag allt.... hem, pengar, föräldrarskap.... på ett sätt som tärde enormt. Jag tror delvis det har att göra med att min blick öppnats. Jag ser inte kritiskt på mig själv men inte heller helt blint på andra. Jag ser att andra också har bekymmer osv. Mamman som tar sina barn på 500 aktiviteter i veckan som jag förut jämförde mig med.... Nu ser jag att hon och hennes barn är sönderstressade. Så varför ska jag sträva efter att vara likadan?

Jag har fortfarande svackor förstås. Precis som de flesta. Men som jag skrivit förr, jag låter känslorna komma och tillsist passerar de.

Det gäller att tänka på alla dessa olika förändringar ett nyktert liv ger, när man eventuellt får ett infall att dricka. Jag är ganska säker på att jag kommer få perioder av alkoholsug igen. Och då är det så viktigt att jag varje dag reflekterar en stund kring fördelarna med ett nyktert liv. Då finns de rätta svaren i bakhuvudet så jag slipper anstränga mig så oerhört för att låta bli att dricka.

Jag spår nästan att jag kommer få sug i vår och i sommar och antagligen nästa vinter. Då kanske jag lessnar på att vara klok och redig hela tiden? Vem vet? Just nu känns det inte så men det kan hända. Då måste jag veta vad jag offrar om jag dricker igen. Jag offrar ett lyckligt liv till förmån för alkohol. Eftersom att alkohol påverkar en inte bara just den stunden man dricker och dagen när man är bakis utan den påverkar en hela tiden... även när man inte dricker. Den lägger sig som en sorglig filt över livet.

Nu ska sig spela kort med min son ❤

Ha en fin söndag allesamman. Kramar!

anonym17136

Ja , Lim .. visst är det en känsla när man kommer på hur man vill leva sitt liv .. inte behöva jämföra sig med andra och tycka att det livet skulle vara bättre .... utan just leva sitt eget liv och vara nöjd med det ?. Stressen och jakten på det perfekta livet höll verkligen på att bli mitt fall .. till slut fanns det ingen plats för mig .. jag satte mig själv längst ned på listan .. och A vart som jag tyckte då ... min räddande vän för att orka .. Såå tacksam över att även jag lyckades bryta med A ... och att komma till insikt med att en perfekt yta inte behöver vara det bästa .. Idag lever även jag mitt eget liv .. som just jag vill ha det ... och så glad att höra att även du gör det Lim .. ? Har nog kunnat klura ut att du bor i en annan del av Sverige än vad jag gör .. Här är det mycket ljusare både på morgonen o kvällen .. så håll ut lite till .. så är ljuset snart hos dig med ?? kramar Lerigen

Är väl bara barnen som tycker om?Vad skönt för dig lim att du mått bra i vinter..Detta är den längsta vintern på 10 år här..Såklart fick jag känna på det i mitt första egna hus..Men det har gått bra med snöskottning och vedeldning för mig..Vad härligt för våra barn att få ha nyktra föräldrar oavsett väder..Jag längtar dock efter sommar och sol och korta kjolar?Kram

Lim

Tack fina ni, Mary, Lerigen och misslyckad för era kommentarer!!

Jag längtar också till soooool och vår och även barnen har fått nog av vintern för länge sedan ?

En tanke slog mig nu som jag ville skriva ner. Förr när jag drack kunde jag störa mig på att jag och min man drack på så olika sätt. Han svepte vinet som en shot mer medan jag ville dricka lugnt och mer "fint". Jag avundades de som kunde dricka i par på ett mer lugnt sätt.

Men nu kom jag på att jag slipper nog bli sugen på A trots att min man dricker, EXAKT pga just att vi drack så olika. Jag festas inte av att gå ut och dricka mig full eller svepa vin. Men hade han druckit mer som jag kunde göra... typ ett "gott" (allt är äckligt men det tyckte jag inte när jag var beroende) vin så hade jag Kanske haft sug ofta nu? Frestats liksom.

Så det är en himla tur att han har ett helt annat sätt att dricka på. Jag frestas ju aldrig nånsin. Dessutom är han alltid bakis efteråt och det är ju väldigt avskräckande.

Himla tur att jag inte är gift med en "finsmakare".

Ha en fin onsdag därute!

Emma79

..som smuttar kan man ju smutta på någon äppelmust eller sån där god fransk mousserande äpple eller päronjuice.

Det där lät väldigt klämkäckt men vad ska man göra? Man måste ju se det här positivt för det är ju det!

Lim

Ja precis Emma79. Helt rätt!!

Och jag måste ju erkänna att jag kan bli lite provocerad av "finsmakarna" för jag tycker att de förskönar sitt eget drickande men tycker att folk som dricker för mkt på ett mindre tjusigt sätt gör fel. Alkohol är alkohol oavsett form och pris. Och man blir lika full på en fin flaska vin som på en billig tetrapack liksom.

Men trots det så är jag ändå glad att inte min man är sån. För jag kanske hade lockats nångång av den fina fasaden.

Idag blev jag erbjuden en "fin" flaska vin i gåva. Sa som det var, att jag slutade för över ett år sedan. Och inom mig smyger sig en liten liten känsla av att glas rött vin hade varit härligt nu. Men samtidigt vet jag att det var många år sedan jag drack på ett sätt som inte gjorde att jag mådde dåligt (om nånsin). Så den där lilla känslan får stanna där. Och det är okej att jag känner den. För jag ska inte och vill inte ha vin egentligen.

När jag läser om mitt sista stycke i det här inlägget klarnar det igen... vadå fin flaska vin? Det är etanol blandat med en gäst dricka som färgar av sig på tänderna och som luktar illa och ger ångest och illamående. Att den dessutom är dyr är ju bara idiotiskt och slöseri på pengar.

Nä, jag vill inte ha. Jag älskar mitt kaffe, vatten och juice.

Kram alla!