Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

som du säger nummer ett i våra liv är vi! Tror det är bra för dig att ni inte har kontakt! Även om jag förstår att du känner dig bortvald! Ställer bara till det känslomässigt att hålla kontakt! Nolltolerans för min egen del nu när det gäller kontakt! Kram

Har varit iväg och jobbat intensivt med ett jobbprojekt i tre dagar! Ikväll åkte jag hem! Kom på när jag satt där i bilen att jag gått upp i mitt jobb med glädje och iver! Haft roligt, fått mycket gjort och träffat trevliga människor! Fick ett sms från mitt ex någon av dagarna men raderade utan att svara och tänkte inte mer på det! Skönt! Jobbar på med mig själv och mitt inre! Skall inte hamna där igen med överansvar och andras problem som blir mina! Ett löfte till mig själv, ett ultimatum!

Funderar mycket över var gränsen går, min gräns! Vad är lagom? Tidigare tänkt mycket på och försökt att sätta gränser runt mig själv! Blir ju som ett mantra och en daglig kamp när man ex är i ett förhållande med en alkoholist! Nu är jag själv och kan dra mina gränser utan motstånd eller i panik, sorg och ilska! Jag kan liksom helt lugnt bara göra det...om jag bara vet var den går! Vet att jag är en empatisk person men lagom är liksom bäst! Kämpar med att förstå vad min magkänsla är! Lyssna inåt säger dom som vet! Beklagade mig till en nära vän: jag vet inte vad min magkänsla säger! Jo då lätt sa hon, det är i 99 fall av 100 det första du känner/tycker/tänker när det händer något, din spontana reaktion och känsla! Jaha men hur vet man att det är ”rätt” reaktion? Vadå ”rätt” reaktion frågade hon! Din reaktion är rätt för dig och då är den ju rätt, den är ju du liksom! Jaha jag får träna på att snappa upp vad jag känner spontant och lyssna på det! Vet att jag också måste träna på att agera inte bara reagera! Mycket att vara människa!

Så hade jag hört ordet gräns och förstått och känt att andra människor hade sunda gränser.
Men jag saknade de fullständigt.
Nu har jag några centimeter runt mig som jag försöker vakta och bevaka så att ingen kliver över.

Men de tog flera år att skaffa.
Alltför många gånger nedmejade för att man överhuvudtaget ska veta att de någonsin funnits.
Då får man börja från början och bygga någon millimeter i taget.
Öva på enkla saker och sen gå på de svårare.

Och voila,en dag känner man(jag) att man faktiskt har agerat rätt och sagt ifrån,eller hållit upp en hand eller sagt nej eller vad man nu har gjort.
Utan att göra den andra personen illa utan bara lugnt och fint konstaterat att det där vill jag inte göra säga eller vara med på.

Tack för dina kloka ord! Träna på de små sakerna låter vettigt och klokt! Dina sista rader träffar mig extra mycket! Att lugnt och fint bara kunna hålla upp en hand och säga nej! Det vill jag träna på och lära mig! Jag protesterar våldsamt när det gått alldeles för lång och då blir det så stort, ofta fel och man själv får bära hundhuvudet på nåt sätt! Tack!

Att man med al rätt bir heligt förbannad.
Går an som en bandhund och ger sig inte förrän den andra ligger där och ber om nåd.
Och inbillar sig att man nått någonstans.
Det enda man har gjort är fräst och spottat utan att nå fram med något annat budskap än att den andra är en idiot och att man fått nog/är arg eller vad det nu är.

Jag har lyckats ett par gånger nu på slutet med att ta ansvar för min del,utelämna min partners del (den får han ta ansvar över) och bara konstaterat att såhär känns det inte ok för mig. Jag vill inte vara med om detta och accepterar det inte.

Nu dricker inte min partner och är en sund och tänkande människa.
kanske därför det fungerar bättre också.
Vi har en respekt för varann som jag och min drickande exsambo tappade efter ett tag.
Då fick han vara skurken och jag ängeln som stannade kvar.

Nåja,bara 24 timmar sen som jag simmade runt i gyttjan.
Lätt att vara kaxig idag ;-)

Pratade om min barndom! Hemsk gammal byk, jag har lagt det bakom mig sa jag! Tror du den påverkar dig idag frågade hon! Vill inte prata om den gamla uttjatade skiten sa jag, vill se framåt, komma vidare! Finns inga genvägar, packa upp det du har i ryggsäcken, titta på det! Varför bära på något tungt i onödan? Lever dina föräldrar frågade hon! Jo då dom finns där som sticksiga tröjor! Stå upp för dig själv och prata med dem, för din egen skull! Inte för deras skull utan bara för din egen skull! Bättre att se någon i ögonen idag och säga hur man känner än att skälla på en grav imorgon! Tycker det är konstigt att inte mina föräldrar ställer några frågor eller bryr sig sa jag! Åter igen, bara dig själv du har kontroll över! Ta makten över ditt liv och styr det dit du vill! Om ditt liv är en bilfärd, vill du då sitta bakom ratten eller vill du sitta i baksätet? Ska träffa min pappa om några dagar! Är så sjukt irriterad på honom jämt! ”Låtsas” jämt att jag stör mig på hans sätt att prata, äta och gestikulera! Men jag vet egentligen att det är annat som ligger där och pyr! Hans veka martyrskap under min barndom, hans offermin när mamma ”var konstig”! Vi ska ta en biltur han och jag, och jag skall köra! Nervöst!

Barnen har fullt upp med sina egna liv och jag har inga planer! Skönt och självvalt men...ensamt ändå! Gäller att mentalt förbereda mig och stålsätta mig om mitt ex ringer eller sms:ar! Ingen kontakt har jag bestämt! Har lagt upp en strategi för hur jag skall hantera när jag känner mig ensam:
Tänka på nåt kul jag gjorde förra veckan och sen tänka på nåt kul jag har planerat framåt! Just nu ensam men är det inte alltid! Och sen göra något praktiskt här hemma så jag kan känna mig lite nöjd med min ensamma kväll trots allt! Städa badrummet ordentligt får det bli!

Kampen

Kram till dig.
Tänk på den ensamhet man ofta känner i en destruktiv tvåsamhet. Hoppas du kommer över känslan och kan njuta

Kampen

Kram till dig.
Tänk på den ensamhet man ofta känner i en destruktiv tvåsamhet. Hoppas du kommer över känslan och kan njuta

Känns bättre nu! Så skönt att ha stöd här av människor som förstår! Har tänkt på det där med ensamhet i tvåsamhet! Kände mig ofta ensam och framförallt otrygg i mitt förhållande! Kram och tack

och en ganska ensam och tråkig helg har passerat! Lite stolt och nöjd med mig själv: motionerat mycket, jobbat lite, städat lite OCH jag svarade INTE när mitt ex skickade sms ”jag saknar dig så det gör ont i hjärtat” i lördags! Raderade, blundade och TÄNKTE bara ”jag saknar dig också” fast skrev inte ett enda tecken! Sen tänkte jag också på allt som jag slipper vara med om nu! Imorgon ska jag på biltur med min far, vi ska åka 10 mil till en annan stad tillsammans och jag skall sitta vid ratten på mer än ett sätt! Jag skall klara detta och inte fega ur mer! Inte konfrontera honom utan bara helt lugnt säga hur jag känner! Skall också fråga lugnt och vänligt (inte konfrontativt) om han någonsin funderar över hur jag känner och mår!

men det är en början! En början på att ta plats och stå upp för mig själv! Verkar som han har ett lager teflon över sig, min pappa! Verkar aldrig rannsaka sig själv! Han klagar alltid över att inget av hans barn kommer och hälsar på, så även under vår biltur i tisdags! En bra öppning för mig! Normalt sett brukar jag linda in det i ”att alla har mycket med jobb och barn”! Inte den här gången! Jag svarade med en fråga: har du nånsin funderat på varför? Oh ja sa han, men jag kommer inte fram till något! Jag är ju bara snäll, sa han! Jag känner att jag hade en väldigt jobbig barndom och att ni som var vuxna tog enorm plats och fokus som vi barn borde haft! Det känner jag av fortfarande! Järnridå ner och han markerade att samtalet var slut, han fick inte det svar han ville ha! Han låtsades inte höra utan började prata om annat! Det är när man själv tar plats som man märker hur andra är! Tänker stå på mig och öppna käften fler gånger! Kändes skönt att göra det även om han inte svarade upp! Det är ju HANS val! En början på något nytt även om det inte gick riktigt som planerat! Trodde ändå det skulle bli något slags samtal, bra eller mindre bra!
Fortsatt noll kontakt med mitt ex, bra! Hjärtat längtar emellanåt men påminner mig själv om att han är inte bra för mig!

Jag har läst din tråd och flera av dina inlägg..Du verkar stark och börjar inse ditt eget värde??Alkoholismen grabbar tag i människor och i förlängning deras anhöriga..De flesta med beroenden har ju slutat massor av gånger. Men börjat dricka igen.. Vad som gör att vissa klarar av att sluta med substansen helt vet jag inte..Men jag vet att vissa är beroendepersoner och fastnar i olika beroenden där lögner och svek ingår..Att vara ärlig mot sig själv och andra är en början på tillfrisknande..Du har gjort helt rätt som lämnade..Jag flyttade och köpte eget hus, vilket jag aldrig ångrat..Någon gång har jag känt känslor för exet, men vet att han har ett alkoholberoende sen många år tillbaka..Jag har varken tid eller lust att vänta på hans tillfrisknande som kanske aldrig sker..Nu vill jag leva..Ha kul, Göra saker som gynnar mig och mina nära..Varför vara fånge eller medfånge i alkoholträsket när man kan kliva upp ur det?? Hjälp finns att få, om man vill? Du är stark!! Hejja dig!!Kram❤️

Miss Lyckad! Vad peppad jag blir av ditt inlägg??❤️ Blev så glad av att läsa det! Du är så klok och har gjort ett klokt val i ditt liv! Nej, som Du säger, varför sitta fast i alkoholträsket? Eller i något träsk överhuvudtaget som inte är ens eget! Man har ETT liv (troligtvis)! Varför slösa bort det genom att vara ledsen och olycklig! Som sagt tack för dina ord, kommer att ha dem med mig imorgon och alla andra dagar! Stor kram till dig och alla andra som kämpar med sina liv❤️

Det mesta hanterar man genom ett reflexmässigt/vanemässigt reaktionsmönster, ett beteende! Även när det händer extraordinära saker så ligger dessa reflexmässiga reaktionsmönster och styr hur jag agerar! Man gör som man brukar, nästan och ofta utan att vara medveten! Man har ”lärt” sig under barndomen och fortsatt lära sig sen med! En del, ex jag själv, styrs nog mer av dessa mönster! Nu vill jag förändra vissa beteende och reaktionsmönster som jag har eftersom jag märker att de inte är bra för mig! Svårt är det! Har fått ett verktyg, en slags manual som jag ska fylla i! Hur fånigt och flummigt kändes inte det i början? Jätte...men jag gjorde det! När det händer något som jag måste/bör/vill reagera på så skriver jag ner:
1. Vad tänker jag nu?
2. Hur känns det i kroppen?
3. Vad vill jag göra spontant?
Istället för att göra något spontant så tar jag time-out och funderar över om jag kan eller bör göra på nåt annat sätt! Jag tar en liten diskussion med mig själv så att säga! I början tog det mycket tid men nu går det lite mer av bara farten! Den bästa upptäckten är faktiskt time-outen för då kommer man på både ett och annat! Innan reagerade jag mer spontant eller......impulsivt! Och så nyttigt att faktiskt tänka på vad man tänker och känner! Innan kunde jag bara känna ett obehag! Nu jobbar jag med att ta reda på VARFÖR jag känner obehag! Håller jag på att göra något jag inte vill? Gjorde någon mig ledsen nu? Säkert en självklarhet för många men jag måste göra som det lilla barnet: lära mig! Och så fick jag ett så bra råd här på Forumet: träna på de små sakerna först! Så det gör jag! Flummigt var detta inlägg kanske men är så lycklig över att se små resultat med mitt projekt ”Mig själv”! Trevlig helg! ❤️

Kampen

Känslan när man hittar ett sätt som fungerar är fantastiskt. Det ger så mycket styrka och ny bra energi. Så bra. Man kan som sagt inte förändra någon annan, man kan bara förändra sig själv.
Lycka till på din mentala resa??

man kan bara förändra sig själv! Man märker dock att människor svarar/reagerar annorlunda om man själv agerar på ett sätt man inte brukar! Tack för lycka till, så värdefullt med pepp och stöttning! ?

har haft en helg med extra mycket alkohol har jag förstått! Han har bombarderat mig med sms och samtal ? Inte svarat honom men det är jobbigt och hjärtslitande! Känner mig som jordens största svin eftersom det var ”snälla” och olyckliga sms! Tycker så himla synd om honom! En fin människa som slösar bort sig själv! Nu är det söndag, han dricker aldrig den dagen! Vet att han mår skit av att ha slösat bort helgen och också över allt han skrivit till mig och kanske även till andra! Känner mig tung i sinnet och ledsen över allt som inte blev som man tänkt och hoppats på! Känner verkligen att allt hopp för oss är ute! Skönt på ett sätt men också så sorgligt!