Jag har inte druckit något på sju dagar. Och jag mår bra! Som att det sakta släpper, det där med att man ska missa något. Men first things first.

Säger till min psykolog “ Det där med drickandet...” skäms nästan, för att jag överhuvudtaget tar upp det. Ett sådant banalt problem. “Ja, hur mycket dricker du egentligen?” frågar hon. “Tja inte så mycket egentligen (skratt) om noll glas är ingenting så är ju två glas vin om dagen väldigt nära ingenting, alltså små vinglas, inte såna där man får på lokal!” Jag försöker avläsa hennes reaktion. Hon kanske också dricker två glas vin om dagen. “...i samband med mat?” frågar hon. “JA! Men självklart” utbrister jag “ Alltid liksom fina viner, till fin mat. Det är som en belöning efter väl utkämpad dag. Ett glas vin när jag lagar maten, och sedan ett eller två eller faktiskt inget till själva middagen. Egentid. Paus i småbarnsfamiljekaoset. Hacka mixa fixa trixa, lyssna på lite bra musik, ett glas vin, ett sånt där litet nästan som en äggkopp, som nästan inte räknas – det kan lätt försvinna in bakom korianderplantan, det där? Uppmätt för att hällas i soppan eller grytan eller pastasåsen...” I höstas slutade jag med det där smygandet, efter en vinprovning. Nu häller jag upp i ett finvinglas istället, tittar luktar smakar. Eller så kommer jag hem från jobbet, häller upp ett glas vin, känner mig som typ Claire i House of Cards, pustar ut, sätter mig i soffan och pratar om min dag när mannen leker med barnen. Likt förbannat häller jag ju i mig vinet.

När jag väl hamnar på Systemet tänker jag “Tänk vad sällan jag är här numera!” men likt förbannat kanske jag lyckas att INTE dricka en dag i veckan. Så har du inte ett problematiskt förhållande till alkohol, Emma? Vet inte. Ta en vit månad, testa och se! ( Men tänk alla fina vinupplevelser jag skulle missa då! Nej en hel månad är onödigt, för MIG alltså ). OK, 10 dagar då? Kanske det men inte just nu kanske. Alltså jag kan sluta dricka, drack inte en droppe när jag var gravid. Jo jag skulle kunna tänka mig att dricka varannan dag istället för varje – men så kommer den där AW:n på en inte dricka dag, och sedan är det lördag o finmiddag med finvänner ( vinintresserade såklart!)...Och alltså jag gör ju ALDRIG något längre, jag går ALDRIG ut, inte ens på restaurang så jag unnar mig en massa fina exklusiva middagsingredienser och den där tryffelpecorinon förtjänar ju en god Barolo eller Nebbiolo kanske eller en sådan där sträv lite rustik Chianti som jag börjat uppskatta på sista tiden.

OK jag gillar god mat och gott vin. Vad är problemet? Vill inte skuldbelägga där skuld kanske inte ens ska finnas. Är det ens ett problem? Jag luktar vin när jag ska lägga mina barn, so what, det är ju bara en lukt. Jag får inga utbrott, beter mig inte annorlunda ( kanske mer avslappnat ), blir inte full, inte bakis, gör inget konstigt. Måste det finnas en problematik bakom allt drickande?Ska man kanske inte göra så stor grej av det bara? Dricka när det bjuds, när jag är sugen, när det passar? Men jag är alltid sugen! Jag kan inte sätta en gräns, bara “glömma” alkoholen. Vet precis vad som finns hemma, vet precis när Systemet stänger på lördagen ( man kanske ska på lunch på söndagen, måste ha med sig en flaska, eller middag eller vad fans om helst, man måste vara förberedd – det förväntas ).

Men som sagt. Nu har jag inte druckit på en vecka. Det började med sjukdom, och nu finner jag en tillfredställelse att räkna dagarna som går. Men hur länge ska jag hålla på? När ska jag fira med ett gott vin att jag blivit frisk? Eller ska jag det?

Mirabelle

Så vill jag också känna gällande nykterheten :) Jag känner inte direkt någonting :/ Inget wine face off, ingen avsvälld kropp, inte enns lättare att kravla ur sängen på morgonen. Jag är bara som vanligt... Träligt.

Emma79

Fy vad trist, du blir ju liksom snuvad på konfekten?

Det blir kanske bättre nästa vecka, du kanske får något magiskt piller ❣️

Tess45

Jag såg till min förvåning att jag har fått mina kindben tillbaka.
Det blir ett synligt kvitto på att vara nykter.

Det bästa är dock insikten om att det gå att vara glad utan A.
Allt som är mysigt är fanemej mysigare utan äckel öl och vin. ?

...har gjort att jag inte tar selfies längre. Usch vad plufsig jag ser ut! Hoppas kunna se skillnad om en månad helt enkelt!

Får ha snygga händer så länge med lite nagelfix ???

Emma79

Frågade jag mig själv / er för ett par veckor sen.

På onsdag firar jag en vit månad. Det känns overkligt och samtidigt så rätt. Befriande. Att inte behöva tänka vart gränsen går, jag dricker inte o så är det bara.

Jag skrev ett inlägg i Jenny M:s tråd igår om att ev ta ett eller två glas på semestern ( ja ingen grogg på Antalya semestern hörrni här snackar vi vinprovning I Provence! - jävla snobb-tankar, de finns fortfarande där, det där rättfärdigandet, som att det ena har mer dignitet än det andra ) och det GNAGER. Jag ska inte ta några glas, vet inte varför jag skrev det där.

Gör jag det blir ju det belöningarnas belöning och det kommer att bli dyrt att åka till Provence var o varannan dag det skulle bli lite stressigt på jobbet.

Skojar.

Jag känner mig fortfarande osäker på vad jag gör. Frågorna: överdrev jag det här? Var det verkligen ett problem? Missar jag något nu när jag inte dricker? Bara det faktumet att folk tror jag slutat för att jag hade problem ( som att DE liksom är safea I sitt drickande?) det är ju bara att jag INSETT mitt problem.

Är jag så här tråkig i onödan?

Älskar forumet med dess totala tranparens. Att få dela med sig av ups and downs.

Tack ??

... om du tycker att du har problem! Och du hänger ju här. Har du överdrivit ditt drickande då?
Jag har många i min omgivning som inte dricker och många som hinkar desto mer. Sen är det nog många som dricker måttligt men som smyger så som vi gjort. Och om vi kan få någon annan runt omkring oss att faktiskt tänka till på sitt eget förhållningssätt till alkohol bara genom att vi tackar nej till ett glas så kanske vi hjälper den personen, att få hen i tankebanan mot rätt val. Ett beteende smittar av sig, både positiva och negativa och att vi tackar nej till alkohol innebär ju inte att folk ser ner på oss utan att vi visar att vi har gjort ett positivt val ??✨☀️
Då tänker jag!
Om jag kan förmedla den positiva känslan kan jag tillföra något. Få någon annan att kanske tänka till både en eller två gånger.

Du är inte ett dugg tråkig! Du är stark ??✨

Ha en underbar lördag ❤️

Kram PimPim ☀️

Mirabelle

Jag vet inte riktigt... Jag dividerar också med mig själv hela tiden. Min man och jag kom överens om att vanedrickandet hemma i soffan måste få ett slut. Enda sättet att få stopp på det är att inte ha någon alkohol hemma. Det tänker jag är ett problem, även om konsumtionen är måttlig. Att inte kunna låta bli när alkohol finns tillgänglig. Det behöver inte betyda att man måste vara helnykterist. Ett eller två glas vin till en god middag på restaurang behöver inte vara ett problem. Inte förrän det leder till tanken "Äh skitsamma med nykter-tjofräset" så att man hamnar där i soffan och vinlullar var och varannan dag igen... Jag är osäker på var min gräns går. Jag vet bara att jag inte vill glida tillbaka ner i att använda vanedrickandet som stresskontroll. Helvitt är ju den säkraste strategin. Kanske inte helt nödvändig. Men säker.

Emma79

Kan ligga kvar I sängen men väljer att sätta mig I lugn och ro vid köksbordet, läser DN dricker en kopp kaffe ( livselixir, som Mirabelle så korrekt uttryckte det ) får lite idéer skriver lite. Kylskåpet brummar, Solen smälter den sista snön på de svarta plåttaken.

Nykterheten ger mig tid att reflektera, lugnet låter idéer och tankar ta sig upp till ytan. Jag stannar upp och ser det lilla.

Så många livsöden jag läst om här på forumet, så mycket vardagsrealism och vanlig diskbänksverklighet. Så mycket ärlighet.

Som en motpol till glättiga instagram flöden och selfies där folk nästan ser animerade ut, alla mänskliga drag suddas liksom ut, smetas bort tills allt personligt försvinner.

Här: en verklighet jag känner igen mig I.

Så jag fortsätter med en vit dag till ⬜️.

Hoppas att ni också känner lugn och glädje idag ?

Ja, jag känner mig lugn trots att sonen vaknar med feber och vi har en fullproppad vecka framför oss. Jobb, möten och övertid. Men nåt får ge sig när ett barn är sjukt.
Kaffe, där sa du nåt. Nu ska Mocca Mastern på här ☕️.
Ha en fin dag Emma79.

Ansa

Godmorgon Emma 79 och alla ni andra underbara människor på forumet!
Känner igen mig i det du skriver;
lugnet, att få tid att reflektera och se det lilla.
Och vilken klockren jämförelse med Instagram som många ggr känns som en låtsasvärld med selfie, stränder, bebisar, mat och träning. Blir nästan provocerad.
För en vecka sedan exakt väntade jag på att få åka hem efter en natt på St Göran (beroende). Jag har nog aldrig haft sån ångest, som när jag vaknade upp där. Fruktansvärt. Då bestämde jag mig att nu får det fan räcka.
Nu inne på sjunde dagen nykter??. Började dagen med kaffe och pressad juice, och ska för första gången på några månader strax se sonen spela fotbollsmatch (varit för bakis de senaste helgerna).
Är dunderförkyld, men 100 ggr hellre det än helvetisk ångest, darrningar och hjärtklappning.
Ha en skön och rofylld söndag alla ni/vi som kämpar?.
Kram! ?

... syns ickeretucherade bilder. #nofilter Det jag ser är en klarblå himmel med något stort gult mitt på ☀️☀️☀️
Äkta bilder som visar att våren knackat på dörren! Åh blir till och med snödroppar jag blir alldeles varm och glad!
Scrollar vidare och där var några champagneglas, whiskey, vinskål, partybild på två berusade väninnor ojoj. Många som partajade igår...
De vaknade nog lite smått ångestladdade idag, vilket vi inte gjorde!
Vi vaknade nyktra! ❤️

Ha en underbar dag! ☀️☀️☀️
Kram ?

Emma79

Vad glad jag blir att höra om din morgon! 7 dagar ❣️?? ...och fotbollsmatch. Att komma tillbaka till sina barn, till 100 %. De är fanimej värda det!

Emma79

...och efter att ha sovit i typ 9 timmar= toppenhumör!

Tillbaka på jobbet fulltid, gick galant. Ett tålamod och intresse för anställda. Ser positivt på saker istället för att stressas upp av sådant som måste fixas.

JAG vill inte dricka mer, men känner att min man känner sig sviken. Förstår honom ur en alkoholbrukande persons perspektiv men nu har jag en helt ny syn på det där. Han får väl ta den där ölen och det där vinglaset själv- jag dömer inte och försöker vara ”roligt sällskap”.

Känner någon igen sig?

Hej Emma, läst alla dina inlägg i denna tråd och blir väldigt inspirerad av dig! Vi verkar lika, lika livssituation, närvaro av liknande alkoholkultur etc... stort med en månad. Ska försöka jag med :) //emma

Emma79

Gör det! För mig har det gått så bra, i början tvekade jag sedan mådde jag bara bättre och bättre utan alkohol- och nu är det som att huvudet ställts om - som att alkoholen inte behövs längre.

En lättnad ?❣️

Emma79

Jag vill inte tappa den emotionella kopplingen till att hålla mig nykter. Jag märken att så fort det bara flyter på och allt går bra så börjar de klara ideerna luckras upp i kanterna.

Så jag läser mycket här, för att inse att jag faktiskt bara varit around I ungefär 3 veckor och det är bara en pytteliten början på något.

För att inte få hybris liksom.

För jag har sovit skitdåligt inatt, hostande barn, hugg av ångest av olika slag, såna där dumma nattankar, röriga drömmar.

MEN jag är på G, ett stort glas vatten, en kaffe o en dusch ?

Så var det INTE innan. Då ville jag bara dö eller iaf försvinna. Och ändå påstod jag alltid att “jag blir aldrig bakis”,

Vad fan höll jag på med?

anonym17136

29 dagar är riktigt bra och det märks att du är på G .. ? Du kommer att märka Såå många mer fördelar o förändringar ? ... men det gäller att vara på sin vakt , a är lurig o listig ... Pepp Pepp Pepp .. Kram Lerigen