Jag har fru och fyra barn. Dricker hela tiden. Allt handlar om när jag kan få nästa öl. Cyklar till jobbet för att kunna dricka 3,5:or på jobbet. Har ett kontorsjobb som är suveränt. Kommer hem, knäpper en öl eller tar ett glas vin så fort det går. Jag är så jävla torsk. Men... jag vill inte sluta helt. Det är ju jättekul med fest och jag blir aldrig redlös. Ingen tror att jag har problem i vardagen. Självklart inser jag att jag inte kan fortsätta så här. Men jag vet fan inte hur jag ska göra. Jag har stått utanför beroendekliniken men inte gått in. Vet inte vad som händer om jag går in. Jag har stått utanför AA:s dörr men inte gått in. Vet inte vad som händer om jag går in. Jag är rädd. Livrädd.

Jag har läst mycket här och det hjälper. Tack till alla som delar med sig.

Hej, vill önska dig varmt välkommen och säga Hej! Låter som ett mönster du har som du bör bryta. Hoppas du får fart på din tråd. Man får ha lite tålamod med det i början. Kram MM

Bulten i Boo

Tack så mycket! Det är absolut ett mönster jag måste bryta. Och jag har ju chansen nu innan nån kollega eller nån annan märker något. Vaknar varje morgon med ångest och lovar mig själv att inte köpa något, inte dricka något. Sen är det som att jag ser mig själv utifrån gå till affären, plocka upp burkarna och betala. Och så sitter jag här igen, med burkar i skåpet. Det är så jävla lågt.

Emma79

...att du hittat hit! Ett första steg.

Viktigt: ta en dag i taget.

Dela och läs, så gjorde jag. Är uppe i 6 vita veckor nu och det kan på ytan se ut som att det gått smooth men det är en bergochdalbana.

Men det är så värt det.

Vad händer om du tar bort kollegor och "de andra" och tänker:
Nu har jag chansen och är taggad att förändra mitt liv för min egen skull?

För mig har den insikten varit mycket värd. Att förstå att jag inte ska förändra mig, för min familj, för vänner eller kollegor. Utan för min egen skull. Det är ditt liv som går till spillo, inte dina kollegors :) Man super bort sitt eget liv, ingen annans.

Och du knacka på den där dörren till AA, för det kan förändra ditt liv.
Vad skulle krävas för att du skulle våga det?

Vad bra att du är här. Nu har du inte bara kommit till insikt om att du dricker för mycket, utan också att du vill göra något åt det, förändra.

Håller med MM om att du ska göra det i första hand för din egen skull, annars är det risk att det inte blir helhjärtat. Samtidigt kan familj, framför allt tankarna på barnen, ge extra motivation.

Du skriver att du inte vill sluta helt. Vad är det som gör att det känns viktigt att ha alkoholen kvar i ditt liv? Jag har full förståelse för att det kan kännas stort att ta bort A helt, men tror ändå att det är nödvändigt under en period, för att sedan kunna utvärdera. Många här menar att det behövs minst tre månader, ca 100 dagars nykterhet, för att verkligen märka alla vinster.

Välkommen hit och lycka till!

Bulten i Boo

Tack, tack, tack! Det är så skönt att få era svar och råd. Det här är ett fantastiskt ställe.
Jag menade inte att det är för kollegornas skull jag ska sluta utan att jag ska sluta innan jag blir ett ärende för chefen eller HR. Blir liksom lite jobbigare då. Och såklart för min egen skull. För mina barn och min fru. Men hur fanken gör man?
Vad är det som känns viktigt med alkoholen? Bra fråga. Kortsiktigt är det för att den hjälper mig i stunden. Att ångest dämpas. Orosrivet i magen slipas av i kanterna. Vet mycket väl att det i förlängningen bygger på ångesten. Men där och då, just nu, är det lättare att klunka vin och sen fundera över hur jag ska sluta. Långsiktigt är det ju kul att festa. Att i grupp skoja och ha roligt.
Men vad gör man när suget och rivet i magen kommer? När jag inte dricker så mår jag ju så mycket bättre. Varför vinner alltid A-jäveln på ena axeln?

Bulten i Boo

Vill bara tillägga att jag inte tror på att alkoholister kan dricka lite grann eller då och då på fest. Jag ska sluta. Jobbar på hur och när.

För att ens hjärna är kidnappad.
Man måste ta tillbaks den.
Fler härinne kan ju vittna om att det
går att förändra. Men man måste
kämpa......

Stämmer att har man väl klivit över till ett missbruk
så kan man aldrig mer dricka. Om man har enbart
ett riskbruk så kanske det går att förändra sitt beteende.
Jag själv tror att det beror på vart i sjukdomen man är.
Jag kan inte, det vet jag

:)

Om man har druckit mycket under en lång period av sitt liv så
kanske man kan behöva hjälp att sluta, kroppen kan annars få
lite konstigheter för sig. Abstinens.

Fast det framkommer ju inte hur mycket du har druckit.
Det vet du ju själv. Ibland måste man ha en plan för att
dra ner.

Behöver du en sådan plan?
Förstår jag dig rätt att du dricker på jobbet?

Är du säker på att dina kollegor och chefer inte märker att du dricker på jobbet?
Man luktar alkohol om man dricker. Ofta ser och förstår andra runt omkring men
vi som har ett missbruk är så blinda för verkligheten att vi inte tror att det märks.

Det gör det ...

Ett viktigt steg på vägen. Du har erkänt problemet för dej själv. Precis som MM säger, hjärnan är verkligen kidnappad. Därför går man som på autopilot och köper sin alkohol. Men det går att bryta bara man är medveten och aktivt kämpar emot. Sant är också att det aldrig går att dricka alkohol igen då man druckit sej till ett beroende. Lika väl som hjärnan är kidnappad har det också byggts upp rena motorvägen till missbruk så fort man tror att man kan ta "ett glas". Det låter trist och jobbigt, tanken att aldrig mer kunna dricka. Visst är det så ibland. Lite surt. Men vinsten är så mycket större och det går alldeles utmärkt att leva utan. Man måste inte ha alkohol för att leva ett bra liv. Tvärtom, vi som kämpat i åratal med ångesten, black-outs, skammen och rädslan att bli upptäckt. Det är så skönt att leva sant och ärligt. Alltid kunna ta bilen utan rädslan att ha promille kvar i blodet. Det uppväger det förargliga att inte kunna "vara som alla andra".
Jag har levt utan alkohol i snart sex år nu. Jag är så nöjd med det. Nån gång känns det lite trist men då behöver jag bara tänka på alla dessa gånger då det blev för mycket. Se på de skavanker jag har då jag ramlat i fyllan. Det går väldigt lätt att låta bli då.
Ta en dag i taget. Skriv här. Skaffa antabus om du tycker, många blir hjälpta av det. För mej var det avgörande att skriva här. Även om du inte alltid får svar så ska du veta att många läser. Och det är bra att skriva för sin egen skull. Du kan.

Man måste vara extremt aktiv på sin väg att tillfriskna. Jag satte min nykterhet i det främsta rummet när jag tog i på allvar. Inget fick störa. Möten med A inblandat, fester, pizzerian (för att köpa pizza - kan man ju på rutin ta en öl eller 4 medans man väntar) Allt sånt undvek jag. Undvek vägar förbi systembolag. Så höll jag på i ett år. Jobbar ju med alkohol men tog en break från det under min kritiska första period.

Och visst går det att leva ett utmärkt liv som passiv alkoholist.
Som att komma från helvetet till paradiset.

Bulten i Boo

Återigen tack för era ord. Ikväll gick det inte. Två öl.
Dricker på jobbet ja. Eller drack i alla fall. Den här veckan har jag lyckats låta bli. Och det kanske märks bland kollegorna ja. Men samtidigt har jag isolerat mig när det skett. Inte fikat eller lunchat vid de tillfällena. Men det är ju egentligen oviktigt just nu. Det ska inte förekomma igen.
Det som bränner är ju skam och skuld. Jag skäms. Det är svagt att torska på det här liksom. Det går inte ihop med min självbild.
Men nu är det så. Och nu ska jag jobba på att låta bli. Jag skulle kunna peppa och komma med väldigt bra råd till andra med problem. T ex att jobba med positiva målbilder. Typ: ”Jag vill vara nykter” istället för ”inte-mål” (jag vill inte vara onykter). Så himla svårt att rådge sig själv bara...

Om jag ska ta hjälp, vad rekommenderar ni? Husläkaren? Kommunen? Beroendeklinik? AA?

Vilken hjälp man ska söka? Tror det är väldigt individuellt vad som passar en. Många är hjälpta av AA, som gör ett bra jobb om man trivs i grupp. Behöver man mediciner så måste man ju gå till en läkare, man kan behöv hjälp med att få kroppen kollad, lever, hjärta osv. Antabus, Campral, Naltrexon skrivs ut av läkare.

Har man en bakomliggande orsak till missbruket t.ex ångest, depression osv så bör man ju behandla detta.
Jag har gått på 2 st olika beroendekliniker: Riddargatan 1 i Sthlm (alkoholen) och även på Magnus Huss kliniken (ADHD utredning pga av alkoholen), båda väldigt bra.
Fått otroligt bra hjälp.

Många går nog hos en läkare och på AA, regelbundet eller som jag. Tar ett möte då och då.
En del vill inte ta hjälp alls utan klara det själv.

Det är otroligt olika från person till person.

Vad tror du skulle passa dig?
Behöver du läkarens hjälp?

Det är svagt att torska på det här liksom....
Nä inte ett dugg. Det är inte alls svagt.
Alkohol är en drog. Den är lättillgänglig.
Jag har torskat på det och jag känner mig inte
svag för det.

Det här hände mig och det hände dig och de flesta här inne och
och grannen och Persbrandt och K-O Feldt och chefen
och kusinen och Danielsson och "han där på bussen" och Marcus Birro
och Tommy Nilsson och min mammas väninna och Lulu Carter
och dagisfröken och Cornelis och Nacka Skoglund
och "hon som jobbar i kassan på Ica" och Monika Z och E-Type
och Christer Sandelin och....... Och listan kan göras väldigt lång.

Ingen är svag. Ingen är en looser.

Det händer i alla samhällsgrupper och kan
drabba precis vem som helst.

Halihalo

.... det kan drabba VEM SOM HELST!
men ändå står man där och hatar sig själv för vad man gör emot sina anhöriga

Mirabelle

Hej! Jag vill bara önska dig välkommen in i värmen :) Du har hamnat på rätt ställe. Jag hoppas verkligen att du ska ta de första stegen mot nykterhet innan hela korthuset rasar ihop... Men du verkar ju redan dra dig åt rätt håll :) Jättebra att du lyckats hålla dig ifrån att dricka på jobbet! Fler sådana steg, det ena efter det andra, så är du snart nykter på heltid.

Bulten i Boo

Tack allt stöd och välkomnande. Liknelsen med korthuset är verkligen på pricken. Jag är där nu. En vindpust så faller allt. Jag känner nu mer än någonsin att det inte får gå längre. Jag måste tillbaka istället. Steg för steg som sagt. Hitta en väg.
Angående att söka hjälp så tror jag Ja. Det behöver jag. Börjar här och jag har anmält mig till programmet. Men troligen måste jag söka upp något eller någon i verkliga livet. Det är så långt gånget så tror inte jag fixar det själv. Men jag ska verkligen ge programmet mitt allt.

Bulten i Boo

Glömde skriva om rubriken Nykter idag :-) För så är det. Första dagen så här dags sen.... jaaaa.. i alla fall sen före jul. Inte helt lätt just nu.

Halihalo

bra kämpat! klappar mig själv lite på axeln också eftersom de är min första fredag utan en droppe sen jag kan inte minnas