Jag har hållt till i min tråd i forumet där man reder ut ifall man dricker för mycket eller inte, och det vet jag nu att jag har gjort. Igår kväll fick jag grepp om mängderna. Jag räknade ut att jag har druckit dubbelt så mycket som jag trodde under senaste tiden! De där boxarna är livsfarliga... Jag är iaf inne på min 14:e nyktra dag nu, och redo att hålla det här, på allvar! Kram

AL

Du är så himla beundransvärt ...
Du är anledningen till att jag skriver och läser...
All din skit.. all din framgång...Allt elände...allt som får mej att skratta högt bara rakt av...älskar dej ! ❤

Mirabelle

Du har varit saknad vännen :) Jag blir så rörd av dina ord <3 Jag känner mig inte särskilt beundransvärd... Mer som ett darrande, kvidande våp... MEN jag har efter mycket funderande lyckats klämma fram en vinst av alkoholstoppet. Jag fick tålamodet att lära mig använda eltandborste. Alltså påslagen. Japp. Rena tänder var det här. Min tandläkare kommer gråta av glädje, som han har tjatat och gnatat för döva öron. Utan vinlull ids jag ladda fanskapet när det behövs. Och jag genomlider tålmodigt proceduren, trots att vibrationerna kittlar i näsan så man kan bli galen. Och jag hittar (nåja rätt ofta iaf) rätt knapp för att stänga av den, innan jag tar den ur munnen, så jag slipper spruta begagnad tandkräm över hela badrummet och mig själv. Det är ju toppen :) Det räknas :)

...att du orkade prestera när du inte mår bra!
Kramar om ?
Vila, sömn och kärlek! Du är prio ett! Glöm inte det!

Kram PimPim ?

Mirabelle

Jag var tillbaka till läkaren för att stämma av läget, kolla upp medicinering. Vi gick några ronder till om det här med sjukskrivning... Jag bara vet att jag skulle må mycket mycket sämre av det. I slutänden gick jag iaf med på något som kallas "förebyggande sjukskrivning" i samband med terapi-sessioner. Det går till som så att psykologen planerar behandlingen och sedan sjukskriver läkaren mig i samband med de besöken. Om jag har tid hos psykologen fredag kl 12:30 tex, så sjukskriver läkaren mig från lunch den dagen. Läkaren verkar inte lita på att jag verkligen prioriterar mitt eget tillfrisknande framför bemanningsbekymmer, lidande tredje part mm annars. På det här viset säkerställer hen att arbetsgivaren tvingas ta ett visst ansvar också. Onekligen en mycket smart människa detta... Den är det bäst att lyssna på.

Alkoholstatusen är iaf noll och inget. Nykter med eltandborstade tänder. Sån är jag :)

AL

Hoppas de fattar hur bra du är.
En av de sista entusiasterna.
Men hur tänker du och flera av oss här ...är det värt att jobba så att man till sist må dåligt ? Livet kanske har ett annat innehåll i beredskap. Jag har gått ned för landning denna vår för att staplande bli nykter. Jag fixar inte att ligga på topp arbetsmässigt och försöka leva samtidigt..det är en omöjlig ekvation för mej. Och då väljer jag bort att överprestera på jobbet. Det känns som ett klokt val för mej.

Mirabelle

Tack för lovorden MMP. Jag suger åt mig! Och jag försöker verkligen vara snällare mot mig själv... Men om jag skulle vara sjukskriven tror jag tyvärr att jag skulle använda all frigjord tid och energi till att grubbla, övertänka och klanka ner på mig själv :( Bättre att vara upptagen, iaf tills jag varit hos psykologen och han har dratt åt några av de lösa skruvarna...

AL... Ditt val är mycket klokt. Jag ska också komma dit. Det är inte värt att jobba sig sjuk. Det kostar för mycket att ligga på topp när man betalar med sin hälsa. Jag vet bara inte hur man gör något annat. Än. Sätter mitt hopp och min förtröstan på psykologen.

Mirabelle

Idag var vi ute och promenerade i solen med hela familjen. Hur skönt som helst. Jag kände mig till och med genuint glad en stund. Det var inget jag låtsades för barnens skull, eller för att muntra upp den deprimerade mannen. Jag kände mig verkligen glad och avslappnad. Vi hamnade så småningom i ett förortscentrum, där vi skrotade runt och kollade i affärer. Då plötsligt började a-hjärnan locka och pocka. Det var så himla nära att jag föreslog till maken att en enda flaska vin kan vi väl köpa hem... Men samtidigt som jag hade det på tungan så registrerade jag tankar som "En? Räcker en flaska, eller borde man ta två för säkerhets skull? Eller kanske några cider också?" Då insåg jag förstås att det kommer inte sluta väl. Köper vi hem en gång, så kommer det att rulla på med mer och oftare. Så jag bet ihop om mina olycksbådande idéer. Undrar varför suget plötsligt gjorde återintåg? Kanske för att jag kände mig så positiv och avslappnad till sinnes. Kanske ville jag hålla kvar den känslan. Något vin blev det inte iaf. Ikväll är jag nykter!

Emma79

Att det slutade som det gjorde!

Lite som för mig häromdagen när jag mådde prima och ngn sorts instinkt sa mig att jag kommit fram, nu mår jag bra, nu är det OK att dricka igen.

Ha en fin kväll!

Elise64

Så bra att du hann tänka tanken fullt ut... och med det kunde göra ett klokt val! Just det där plötsliga impulssuget har kommit och gott hos mig under dagen, nåt litet som triggar.. solsken, människors om sitter ute... lördag..,jag har ocå klarat lördagen..

Mirabelle

Att vakna på en söndag utan eftersmaken av vin, det är njutning :) Klockan närmar sig 13:00 och jag ligger fortfarande i sängen i pyjamas. Känns mer ok att tillåta sig det ultimata slöandet när man vaknar utan bakfylla. Nå, jag har varit uppe en sväng och plockstädat och slängt i en tvätt, men kröp tillbaka i säng sen. Sov närmre 12 timmar inatt och är rätt groggy. Det får vara så idag. Kram alla kämpar där ute!

Lördaghelaveckan

Visst är det underligt Mirabelle, jag hade också en toppendag igår.
Härligt väder, ute med familjen, kände mig glad och tillfreds.... Kvällen var såå jobbig med A i tanken hela tiden. Avväpnar man sig på något vis eller är det vad hjärnan vant sig vid är en bra avslutning på er fin dag?

Bra att du tog tanken tillräckligt långt för att avstå??

Önskar dig en riktigt skön myssöndag?

Du beskriver Precis det jag känner och försöker göra.
När jag/man nu inte dricker alkohol så blir det helt enkelt så att man är tvungen att bara vara med allt vad det innebär av tankar, känslor som virvlar runt...
Läskigt och spännande...
Det är modigt att våga göra det vi gör men det finns många vinster med det.

Hoppas allt är fortsatt bra...
(

Ligga i pyjamas ändå till eftermiddagen. Det finns hopp även för dig. ? Nu fortsätter vi på den lite mer passiva linjen, oavsett om det gäller alkohol eller (över)aktivitet. ❤ Kram

Mirabelle

Jag blev inte mycket klokare av det, kan jag ärligt säga. Han ställde frågor och jag försökte berätta, men jag tyckte inte jag lyckades något vidare. Det blev hattigt och obegripligt. Jag som brukar kunna uttrycka mig så glasklart blev plötsligt ett svamlande mähä :( Jag fick en massa papper att fylla i inför våra kommande möten iaf. Kanske det ger en bättre bild. Samtidigt får jag ångest... Över att berätta något alls. Känns hela tiden som att "jag har sagt för mycket". Tala är silver, tiga är guld, typ. Men det är ju just för att prata jag alls är där, så varför denna reaktion?

Emma79

..ni inte klaffade. Efter mitt första möte var jag helt slut som efter något sorts CrossFit pass. Jag styr det hela vilket gör att jag pratar om vad som känns relevant. Ge det ett par tre gånger och utvärdera, funkar inte Kemin vill man ju inte slösa för mycket tid o sen börja om från skratch.

Att det känns jobbigt att berätta kan ju också vara bra , att få ut allt MEN det måste Hamna I rätt händer.

Tänker att det blev hattigt och obegripligt för dig. Du är ju inte van vid psykologbesök där du förväntas, vad du själv tycker, fläka ut dig. Psykologen däremot är mycket van vid patientbesök och tyckte nog att det var en helt vanlig första sejour.

Som så ofta tror vi att alla tänker lika mycket på hur vi framstår som vi själva gör. (Hm, i just det här fallet kanske den andre gör det...) Men psykologen har nog andra tankar att fokusera på än om du uttrycker dig korrekt.

Visst, det kanske är så att ni inte klickar, men ge det ett par gånger i alla fall.

Lycka till nu, äntligen är du där! ♡

Mirabelle

Jag är nog väldigt ovan att prata med någon alls om vad som pågår inne i mitt huvud... Mina tankar, känslor... Jag är van att prata, men det handlar om vad jag vill uträtta och varför. Det handlar om att visa kompetens, handlingskraft och ingjuta lugn och förtroende i andra. Ämnet är aldrig mitt eget inre. Jag får den förhatliga känslan att jag bara "larvar mig" och borde sluta sjåpa mig när jag ska försöka berätta hur jag mår och varför. Jag överdriver säkert... Typ. Jag stör mig något kopiöst på min egen villrådighet vad gäller mina egna behov. Psykologen frågade mig varför jag var där, vad jag ville ha hjälp med. Jag hade ingen aning, utan fick till slut rycka på axlarna och erkänna att jag har inte den blekaste om vad jag behöver för att må bra igen. Hade han ställt frågan om någon annan av alla människor som jag fn har ansvar för (både privat och professionellt) hade jag däremot kunnat ge väldigt uttömmande svar. Jag är uppenbarligen helt inkompetent på ämnet "Jag".