Hejsan jag är ny till det här forumet och jag har för länge sedan insett att jag har problem med både alkohol och droger. Men beroende som jag är så har man alltid skyllt ifrån sig och det enda jag tänkt är att jag vill kunna "vara som alla andra". Kunna gå ut på fredagen och sen vakna upp på lördag och leva med att man är bakis. Eller bara att kunna ta ett glas till middagen. Problemet är att när jag dricker alkohol så försvinner alla gränser. Jag kliver på ett tåg av allt från alkohol till kokain. Flera tusen spenderas och festen slutar inte förens på söndag då min kropp inte orkar längre och jag krashar på stående fot. Jag vill inte leva det livet längre.

Jag ska börja så här. Jag har 2 döttrar. En som är 3 år nu och en som är 8 månader. För 2 och 1/2 år tillbaka så har jag blivit periodare. Jag kan vara nykter i flera veckor, säga nej till alkohol vid middagar och träna som vanligt. Men så kommer den där fredagen då jag har glömt bort att jag inte kan dricka och någon "vänlig" polare hör av sig om sin festplaner. Först säger jag nej, men efter ett par timmar så har fröet slagit rot i min hjärna och helt plötsligt befinner jag mig i hens soffa med en flaska sprit och 24 öl. Det tar inte lång tid innan jag har hällt i mig 6 öl och ett par drinkar. Sen sätter tankarna igång på att ordna allt annat och karusellen är full fart.

Nu har det gått 3 månader som jag har varit ute varje eller varannan helg även på vardagar... Anledningen till att jag skriver här är för att jag behöver stöd och idéer på hur man kan hantera dessa impulser. Jag har ADHD och asperger och får Elvanse utskrivet, men eftersom jag är missbrukare så har jag valt att inte äta Elvanse då det innehåller Amfetamin. När jag äter medicinen så blir det som vanligt, öl 7 dagar i veckan.

Jag skäms otroligt mycket eftersom mina barn verkar inte vara tillräckligt för att jag inte ska dricka. Och det spelar ingen roll vad min flickvän säger. Jag skiter fullständigt i det när jag väl har "bestämt" mig för att gå ut och festa. Ibland tror jag att det är något mentalt fel på mig.

Väntade även med att skriva något här eftersom jag låg bakfull hela helgen och tänkte att jag självömkade och att det skulle gå över. Men idag är det måndag och jag mår fortfarande dåligt av att se min familj i ögonen. Jag har lovat dom så många gånger nu att jag inte ska försvinna på helgerna eller mitt i veckorna att jag kan inte lova det längre. Det är dags att bevisa för dom att jag kan förändras.

Varje dag är en kamp, att gå förbi en krog är en kamp. Jag kommer från ett liv fyllt av missbruk. Att jag ens har kommit hit där jag är idag är helt otroligt. Men det är fortfarande en bit kvar att gå. Borde jag kanske söka hjälp från psyk eller vad ska man göra. Jag vill vara helt nykter, men ibland så "glömmer" jag bort att jag vill det och då går jag och skiter i det blå skåpet.

Vissa kanske läser det här och tycker att mina problem inte alls är så stora och att det inte borde vara några problem alls för mig. Men fram tills för ca 3 år sen så har jag varit blandmissbrukare i ca 12 år och min huvuddrog har alltid varit alkohol. Allt jag vill är att bli av med mina hjärnspöken som intalar mig själv att jag klarar av att dricka. Känns helt hopplöst när man gång på gång går tillbaka... Förlåt om jag tagit upp onödig tid och plats. Vill bara börja någonstans på riktigt.

Mirabelle

Du ska absolut vara här och skriva, så glöm det där med att ta upp onödig plats! Du beskriver din situation och missbruk väldigt bra. Min spontana tanke gäller din ADHD. En bristande impulskontroll kombinerat med bristande konsekvens-tänk kan ju vara orsaken att du hamnar i de här karatefyllorna, trots att du vet att du egentligen inte borde dricka alls. Sedan vet jag ju inte hur impulsstyrd just du är. Kanske din Asperger ”bromsar” dig. Men läkaren har ju skrivit ut medicin... Det gör de väl knappast utan orsak? Kanske är det just vad du behöver göra, medicinera din ADHD, för att ha en chans att uppnå självkontroll? Hur som helst så önskar jag dig välkommen in i värmen :)

Endreas

Tack för svar. Ja min ADHD är nog en stor bidragande faktor till att jag tillslut inte kan behärska mig. Det va mycket värre förut när jag va långt ner i missbruket. Då han jag inte ens vakna innan jag började dricka igen. Men eftersom jag har fått barn så har mina prioriteringar blivit annorlunda. Jag önskar att medicineringen hjälpte men den eldar bara på mitt missbruk och under tiden jag tar den så får jag en udda känsla av vad verklighet egentligen är. Tror det är därför jag avstår den. För att kunna ge mina barn en riktig verklighet och inte min skeva bild på verkligheten. Sen vet jag inte vad min läkare anser, har salt flera gånger att jag inte vill ha medicin. Men då har dom skrivit ut det ena värre än det andra. Det va en period jag ifrågasatt om jag va vaken eller sov. Då fick jag medikenett (om det stavas så). Men alla dessa mediciner har alltid slutat på ett ställe och det är bänken eller baren. Jobbade dock i baren i ca 6 år också. Men slutade där för 5 år sen för att mitt liv inte blev hållbart. Full > bakis > jobba > full > bakis > jobba. Men nu har jag tagit ett beslut. Ursäkta mig men det är inte att sluta med alkohol utan det är att ta ett uppehåll på obestämd framtid. Har varit nykter idag. Så nu satsar jag på att vara nykter imorgon. Kanske funkar det. Ska även försöka finna styrka till att bryta med mina vänner. Men tanken skrämmer mig att inte ha några vänner alls. Vart hittar man nya? Vad ska vi prata om? Vad ska vi göra? Allt jag kan handlar om saker kring alkohol och droger. Vi får se vart allt det här slutar. Kommer hålla mig till denna sidan ett tag och se hur alla andra gör.

Mirabelle

Du behöver inte ha alla svaren klara och hela vägen planerad för att ta det första darriga steget :) Svaren värker fram vart eftersom. Lita på processen. Vet de läkare som skrivit ut din medicin att du har problem med alkohol och droger? Det är långt ifrån ovanligt att människor med ADHD hamnar i missbruk, så man tycker att de borde ha en hållbar strategi för att hantera det...

Välkommen hit. Har du gått på något AA möte? Jag kan varmt rekommendera det. Du träffar människor nya människor som är i samma sitts som du är. Att prata dela med sig av sina problem och lyssna på vad andra har att säga är så himla skönt. Jag pratar för mig själv men AA ger mig så mycket positivt så som även denna sida gör.

Endreas

Jo så är det. Man får ta en sak i taget. Nu kommer jag sikta på att ära regelbundet och hålla mig till träningen. Sen får andra saker komma vart eftersom. Så länge jag inte förlorar familjen så är jag glad. :) Dom vet om att jag haft tidigare missbruk. Men jag har levt i förnekelse med alkoholen fram tills i höstas. ”Det är normalt att dricka på fredagar” mentaliteten har jag kört på. Har inte varit helt ärliga mot läkarna fram tills förra våren. Men dom ströp inte min medicin även om jag berättade mitt beteende. Dom trodde som du att det skulle hjälpa mina impulser. Men icke. Sen har jag nog varit rädd att förlora medicinen för alltid pga mitt självdestruktiva beteende. :/ men ska berätta helt rakt och ärligt om hur allt är nu. Jag kan inte vilja en sak och hålla fast vid en annan. Då blir det ingenting gjort.

Endreas

Hejsan och tack för svar. När jag va yngre så gick jag på både NA och AA men det gav mig aldrig någonting jag kunde använda. Kanske va jag för trångsynt av mig för att ta åt mig det. Och jag har levt i förnekelse så länge. ”Vill bara kunna vara normal”. Har dock svårt för sånna typer av sammankomster. För att dra en lång historia kort, jag flyttade till behandlingshem när jag va 11 och bodde under dess former fram tills jag va 20. Jag flyttade dit pga stökiga föräldrar och utvecklade mitt missbruk via Behandlingshem när jag va 13 och blev tvingad till AA och NA. Tyvärr så kommer det dit sånt folk som jag och vi dras till varandra som flugor till skiten. Vilket gör att någon av oss drar ner den andra i träsket igen. Är det inte jag så är det hen. 10 av 10 gånger. :/

Endreas

Idag mår jag bra. Solen skiner och jag har pratat med min flickvän ang mina tankar kring mitt liv. Det samtalet behövdes. Denna gången handlade det inte om vad jag tyckte utan jag frågade vad hon tycker. Denna gången utan att försvara mig. Det är jobbigt att höra. Men det gav mig även mer styrka och vilja till ett nyktert liv. Idag ser jag på mitt liv på ett helt annat sätt, istället för att sukta över nästa alkoholresa så har jag tillsammans med min flickvän börjat prata om att spara pengar till ett hus. Vilket alltid har varit min dröm. Istället för alla skeva helger så vill jag ta hand om huset, trädgården och kunna leka med barnen i trädgården. Jag tror även att jag behöver något sånt stort projekt i mitt liv. Någonting som aldrig behöver bli klart. Så att jag alltid har någonting att göra. För det farligaste som finns för mig är att bli rastlös. Fungerar dag ett och två men på tredje dagen så blir det kaos. Och det blir lätt så i en lägenhet. Långsiktiga mål är bra att ha men även kortsiktiga. Och mina kortsiktiga just nu är att klara av dagen och resan hem efter jobbet. ?

Endreas

Idag har varit helt lugn men många tankar på att avvika från tidigare löften jag givit mig själv. Som om jag glömt bort hur jag mår och hur andra påverkas av mitt självdestruktiva beteende. Kanske har det att göra med att två av mina bättre vänner vill bjuda ut mig på fest. Dock så vet dom inget om mitt tankesätt nu men dom förstår iaf att jag vill vara med min familj. Så jag slapp tjatet. Tror inte jag hade klarat av tjat just nu. Så ikväll går jag och lägger mig direkt när jag kommer hem. Så jag hinner somna innan någonting annat händer. Är glad att jag klarat mig så här långt hittills.

Det är en bedrift att ta sig igenom varje dag som känns som en kamp. För de flesta är de första dagarna klart värst. Känns som att du har bra förebyggande tankar. Strategier is da shit! Fortsätt att fylla på dem, de brukar vara avgörande i början. Lycka till!

Emma79

Och grattis till dag 3!

Jag tycker väldigt mkt så ta det med en nypa salt...stanna hemma med din familj ett tag försök ta det lite lugnt och fokusera på det lilla. Jag var sjukskriven de första veckorna av min nykterhet och isolerade mig från alla yttre hot ( typ festande vänner ). Du har något bra på G, kämpa på!

John-Erik

Håller på dig! Du har planer. Tänk på dina planer för framtiden och familjen som du har stöd av. Med rätt tänk så går det.
Du har helt klart en tuff period bakom dig med din uppväxt och så. Har också haft misär i hemmet
med våld och alkohol då man som barn far illa. Mycket av barndomen tar man ju med sig.
Man får slå ur underläge resten av livet eftersom man inte har grundtryggheten från sin uppväxt.
Man är ofta inte mentalt förberedd för vuxenlivet. Man är trasig helt enkelt i själen om man kan säga så.
Rastlöshet är inte bra så man får försöka fylla tomrummet efter A och droger efter bästa förmåga.

Stort lycka till! Är mycket berörd av dina erfarenheter och historik

John

Endreas

Vinäger: ja det är det verkligen. Har gjort den här resan till och från sen 2 år tillbaka så har börjat lära mig hur man ska göra. Men det är lika svårt varje gång.

Endreas

Emma79: Jag önskar jag kunde sjukskriva mig. Är chef på mitt jobb så måste finnas tillgänglig. Ja jag försöker byta ut tanken ”fan jag missar allt det roliga och skeva måendet” mot ”vad skönt det kommer bli att kunna leka med barnen imorgon”. Alla bra sätt är bra förutom dom dåliga. Hur går allt för dig annars då?

Endreas

John Erik: ja barndomen hänger ju efter en som ett spöke. Men man vill ju inte utsätts min egen familj för samma skit. Så då får man försöka ta sig i kragen.

Endreas

Vaknade imorse på jättebra humör och kände att hela dagen skulle gå som på räls. Men redan vid kl 1100 hör första polaren av sig som inte sovit på hela natten och festat järnet. Det är det här som är problemet med mitt umgänge, vi har råd att bränna flera tusen en vanlig onsdag för att sen köra vidare på torsdagen... 1-3 timmar sömn i polarens soffa, dusch och en middag sen är alla fit for fight igen. Dum som jag är så svarar jag och får höra hela resan. Bar, klubb, hotell, vidare till polare osv osv. Och som grädden på moset så skickar han en bild på en polare som nyss landat i Sverige efter 2 veckors arbete på båten. Men tur som jag hade så va dom jätte sliriga och det blev inget längre samtal. Men redan där så kände jag att det helt plötsligt ”va okej” att gå ut och dricka en öl. Brottandes med tanken i flera timmar tills den slutligen gav sig. Men här kommer nästa grej. Jag glömde min väska hos min vän i helgen. Och idag va sista dagen på jobbveckan och ville inte åka in till stan i helgen pga ja ni förstår. Så jag ville hämta den idag. Så jag åker från jobbet och så skulle min vän möta upp mig vid hans station. Men istället får jag ett meddelande från honom om att komma till Sveavägen för att hämta väskan. Och ni kan ju gissa vilka han hade åkt och mött upp. Så jag suckar, men jag behöver min väska annars kommer den aldrig komma hem. Så jag säger okej och hela resan dit är en kamp ”ja men en öl är väl okej”. Så kliver av på Sveavägen och ber han möta mig. Men full är han redan så jag skyndar mig in på baren. Ser dom och hälsar, förklarar att jag måste gå direkt för annars kommer jag inte komma hem förens på lördag och det funkar inte. Otroligt nog så säger dom att dom förstår och låter mig gå därifrån. Jag skyndar mig ut ur baren med jätte stor ångest. ”Va fan en öl, bara en öl, en öl en öl” ekar i mitt huvud. Jag tar upp mobilen och där ser jag mina döttrar. Bestämmer mig för att fortsätta gå och tar upp denna hemsida för att bara skriva massa skit så att jag inte hoppar av nästa station. I stundens skrivande så är jag framme vid min station och är nästan hemma. Kommer inte sluta skriva här förens jag sitter på bussen. För det enda jag vill just nu är att vända tillbaka. I mitt huvud så finns det inget konsekvent tänk just nu. Bara massa idiotiskt jävla påhitt. Måste påminna mig själv varje sekund om hur jag kommer må imorgon om jag går ut nu. Hur ledsna mina barn kommer bli när dom vaknar och pappa inte är hemma. Hur besviken min flickvän kommer vara. För det är just det här, när jag är nykter så glömmer jag bort hur dåligt livet blir efter man klivit på en ny resa. Nu äntligen är bussen här. Vill bara hem och sätta mig framför tv spelet så att jag blir så pass upptagen i sinnet att jag inte hinner reflektera över ikväll. Men det jobbiga är att oavsett hur sent det än blir så kommer inte dom att gå hem. Och den meningen kommer att eka i mitt huvud. Skriver mer imorgon.

Lördaghelaveckan

Att läsa din berättelse om ditt liv & bakgrund är som en käftsmäll av intryck för mig, jag är på min 5:e dag av nykterhet och känner att det är sjukt jobbigt med tankar och sug men när jag läste din tråd så blev jag så förbannad på alla skitdroger som förstör så mycket, så nu SKA det vara nog.

Kämpa på, grymt svårt men värt det tillslut tror jag. Grymt imponerad av ditt resonemang och klarsynthet??

John-Erik

Otroligt bra Endreas! Det funkade ju!! Du har kraften som krävs och det måste väl kännas ävvlans skönt.
Väldigt starkt att läsa om din resa samt hur du resonerar och din inre kamp mellan suget och familjen
det onda och det goda s.a.s. Fortsätt kämpa och ge detta en chans, du är på god väg om man läser dig
och du har din 5:e dag idag som är fredag den 13:e dessutom (!) ska det jävlas så ska det göra det ordentligt ;-).
Håll ut och ta en dag i taget. Själv började som du i Måndags med nyktra dagar. (Mitt andra försök till längre period utan A-djävulen))
Själv dricker jag inget i helgen, det lovar jag dig och alla andra.

Lycka till i helgen och njut av solen!

Mirabelle

Wow vilka prövningar du fick utstå! Drabbning efter drabbning efter drabbning, men du står pall. Jag är mäkta imponerad av din styrka. Önskar dig en härlig helg med döttrarna :)

Endreas

Oavsett vilka problem man har så går dom inte att mäta med andras. Klara mig igår och det är jag grymt glad för. :)) tack så mycket! Ja finns nog mer i livet än High life.